Tagg dårar

SOB Gräsklippare!

I februari nämnde jag vintrarnas bråkämne –  Snöförflyttning.

Nu är det sommar och det är inte snön som tjafsas om. Det är alla villaområdeinvånares stora tandgnisslarämne: Gräsklippstider. Om det är nånting som saboterar den annars så fina grannsämjan är det när klipparen dras igång.

Scenario: Familj A har precis satt sej till ro på sin altan för att avnjuta en på Willys inhandlad färdigmarinerad nygrillad karré. Ölen står på bordet och första chunken kött är precis losskuren på tallriken. Då sätter grannen, pappan i Familj B, igång sin gräsklippare och eftermiddagsmyset är på en sekund som bortblåst.

- Naaae allvarligt. Varför ska han ALLTID klippa preciiiiis när man satt sej? säger Fru A lite irriterat.
- Såja, dom är nog snart klara, lugnar Herr A medan han skär upp Lilla Dotter A’s köttbit och familjen fortsätter äta.
I ungefär tio minuter fortlöper måltiden och det moln över bordet som från början var bara en liten sky har vuxit sej till ett monster. Grannens gräsklippares motorljud slutar inte.
- MEN FÖRFAN!? HUR JÄVLA STOR ÄR DEN DÄR FÖRBANNADE GRÄSMATTAN EGENTLIGEN!? DET ÄR JU FAN OCKSÅ ATT DOM ALLTID SKA KLIPPA PRECIIIIIIS NÄR MAN SATT SEJ! VA!? Nu är Herr A också sur.
- Ja jag säger ju det!! Gubbjävlen är ju till och med förtidspensionär! Kan han inte klippa på dagarna när alla normala människor är på jobbet eller!? Fyller Fru A på.
- Eller hur! Han var fantamme inte sen med att klaga på alla oss andra förr när dåren jobbade! Fyyyyfaaa-an. Han och hans JÄVLA lappar i allas brevlådor om att det skulle vara tyst den och den tiden!

Nästa lördag förmiddag är det Familj B’s tur. Klockan är halv elva och Fru A som är morgonpigg har hunnit ut på hundrundan, tillsammans med barnen har hon käkat frukost och nu är det dags att ta tag i sysslorna. Gräsklipparen dras igång och Familj B som inte är lika morgonalerta har inte hunnit lika långt. Herr B sitter i sitt vardagsrum framför tvn med kaffet i näven. Dom stora glasdörrarna ut till verandan är öppna och solen strålar in.
- Men förfaaan… muttrar Herr B när ljudet från klipparen tar sej in. Han höjer surt volymen på tvn och hojtar ut i köket till sin fru: Är det inte helt jävla otroligt att dom ska på den där jäveln VARENDA lördagsmorron eller!? Jag tror fan dom har schemalagt sin förbannade gräsklippning asså. Och det är ju verkligen helt otroligt att en sån liten maskin kan låta som ett helt jävla stridsflyg.
- Vi borde ju säga till dom nån dag, svarar Fru B utifrån köket. Det kan ju knappast vara bara vi som stör oss. Eller hur? Grannarna runtomkring skulle säkert bara uppskatta det.

Så skrivs det en a5-meddelande i Comic Sans med en liten clipartbild på en blomma i nederkant som delas ut i brevlådorna och hela villaområdet svär över Subban B som är så sjukt gnällig och alltid ska hålla på med sina förbannade lappar.

När får man klippa gräset egentligen? När är det generellt okej att göra det? Jag vet inte. Jag tycker det känns som att varenda gång jag är ute på min altan, oavsett tid på dygnet (okej kanske inte nattetid) kommer nån av naboerna ut bara för att beklaga sej över nån annan i området som precis då stör friden med sin gräsklippare. Det finns inget system. Inga tider passar. Det bästa vore kanske om man fick alla att byta ut sina maskiner till nya tystgående? Införa nåtslags skrotningsbidrag så dom kan göra sej av med sin gamla brötiga jäkel och byta?
Eller sätta en gemensam tid. Lite som den där testsignalen dom kör varje måndag klockan tre så det tutar över hela stan.
”Gräsklippning skall enligt §12:342H ske onsdagar mellan 14:45 och 15:15. Vid klippning utöver utsatt tid krävs tillstånd. Straffavgifter utfärdas enligt gällande.”

Personligen stör jag inte mej speciellt mycke, men tala gärna om när det är bra klipptid, så jag vet på ett ungefär när jag kan ge mej i kast med det hela. Vardagar mellan 07:00 och 17:00 går bort. Nu hällde jag ut en stor sked körsbärsyoghurt över mitt skrivbord. Måste gå. Hej.

Om tröttma, könsfrisyrer & annat blandat

Det är sällan jag sover så kass som jag har gjort i natt asså!

Har bökat omkring och korvat runt hela natten. Och drömt om en väldigt besvärande och påträngande man på ett helt otroligt värdelöst hotell i skithålan Stockholm. Stressande.

Efter helgens bravader är min dygnsrytm lite urballad och öl känns inte riktigt lika lockande just nu som det brukar göra. Men det har varit trevligt! Det har varit dans, slagsmål, kycklingvingar, födelsedagskalas, konserter, parkpicknick, nya trevliga möten, strandgrill, felåkningar med bussar, bad, galna elitfallskärmshoppare och quiz. Händelserikt indeed. Och ikväll verkar det kunna bli Måndagsklubben. Vi får se. Jag har tröttma. Mina ögon stänger sej själva. Jag skulle behöva sånadär stöttepinnar till ögonlocken som Tom i Tom & Jerry har när han blir trött men ändå måste vakta mushålet.

Parentes som egentligen inte har med nåt att göra, men som jag bara kom på alldeles nu: Det finns ju få grejer som är avtändande på ett så tragikomiskt sätt som män med en pubesfrisyr av kvinnomodell! Det räcker med att man har fått en skymt av den för att hela bilden av mannen i fråga ska vara med sabel jämnad längs marken. Kan sannerligen vara svårt att hålla sig för skratt och pekning. Exempel på i mina ögon icke rekommenderade frillor: Landningsbanan, Martiniglaset, Hjärtat, Frimärket och Bermudatriangeln. Alldeles säkert är det bara jag som är gnällig, kräsen och framför allt lättroad. Ni tycker alldeles säkert det är fantastiskt vackert och upphetsande. Detta åt er.

Vidare. Varför ser det alltid förjävligt ut hemma hos mig nu för tiden? Och då innebär det inte bara säsongsenligt grus från mina trädgårdsskor i hallen och strandsand runt och i hela sängen utan även typ underkläder på golvet, en diskmaskin som har stått fullpackad i 4 dar utan att sättas igång, utspilld puderfoundation på köksbordet, vissna blombuketter i vaser, kaffefläckar på alla bänkar.. Och jag dricker inte ens kaffe! Och Patricia som är den som skulle kunna misstänkas för brottet har inte varit hemma på hela helgen! Jag har knappt varit hemma själv ens! Vem är det som går bärsärk i mitt lilla hem medan jag är borta!? Och vart fan tar alla mina pengar vägen?? Jag borde helt seriöst föra nånslags utgiftsdagbok, det skulle behövas. Jag skulle även behöva en till bil. Obs: Inte en ny. En till. En snygg. Och med en till bil behöver jag en till personlig regskylt. ….Hmm. Eventuellt skulle jag lite kunna börja se ett samband mellan mina inköpsresonemang och min ekonomiska obalans här. Ska försöka fila vidare på detta. Jag återkommer.

Jätteskönt att det är mulet idag förresten, att det inte är strandväder. Då blir det mer okej att sitta inne på sitt offiz och min bitterhet över eran ledighet lägger sig lite. Och jag har för kännedom glömt mitt fiskhalsband hemma, jag känner mej naken och lättretad. Tänk på det innan ni börjar mucka.

Skälld på & lite lessen

Blev precis skälld på av en gubbe i en vit Passat påväg ut från FinMaxis parkering.

Jag hade rätt, han hade fel. Jag kom från höger, han kom från vänster. Jag körde och han körde också.

Trots att jag tittade på honom och han tittade på mej så körde han. Antar att jag uppfattade det som att han uppfattade det som att jag kom från höger och tänkte köra och förväntade mej att han skulle stanna. Han uppfattade det nog som att han var äldre och jag var yngre och därför körde han. För att inte smälla rätt in i sidan på mej fick han nita. Och hans Passat dog. Han kastade sej ur den och rusade fram till min öppna sidoruta och vrålade en massa om att jag inte hade nåt hyfs, att han kom först, att vi ungdomar bara brydde oss om dyra bilar men faktiskt inte kunde köra alls, att mina föräldrar borde lärt mej visa artighet till mina äldre.

Det hade varit perfekt upplägg för mej i normala fall, men inte idag. Inte nu. Detta var inte ens i närheten av vad jag precis behövde idag. Jag blev bara lessen och började nästan gråta istället. Inte likt mej, som brukar kunna sätta emot ganska bra, speciellt när det är uppenbart att jag dessutom faktiskt har rätt. Antar att jag är lite soft just nu. Jag tittade upp på gubben från där jag satt, han vrålade. Jag svarade inte. Jag bara körde och lämnade honom där. Det var en lång kö med bilar efter hans Passat. Han stod kvar mitt i vägen.

Sådärja. Nu kom regnet. Och nu började det åska också. Vad passande till situationen och till nästan det mesta just nu, inte minst mitt fula munsår.

Torkykvinnan m.fl.

Varför springer jag alltid på originalen?

Dras dom till mej? Man kan ju verkligen undra asså. Och man kan ju även börja undra om det kanske inte är dom som är dårarna, utan kanske jag själv?

I vilket fall som helst hade jag precis duschat efter min simning. Det hade kvinnan jämte mej också. Jag kramade ur mitt hår medan hon gick bort till sitt badlakan som låg på kakelbänken. Det var ett megastort badlakan, därför gjorde det mej lite förvånad när hon direkt bara virade det om sin korta gråa page. Hon gjorde en turban om håret alltså och eftersom det var så mycke tyg i den där handduken så hängde det ner som en lång fet orm bakom henne. Hon hade lätt kunnat torka sej med den delen, men nejdå, hon valde istället att dra flera meter av pappret ur dendär automaten som sitter jämte handfaten. Torky, ni vet. Långa långa bitar på säkert tre-fyra meter vardera drog hon och använde för att gno sej torr. Alldeles säkert fanns det en anledning men jag tyckte ändå det var ganska funky. Lång tid tog det med. Och pappret som blev genomblött smulade och delade sej och fastnade i små bitar på hela henne. Dom borstade hon bort sen.

Man vill ju inte gärna stå där heller och glo som ett annat freak, men man kan ju verkligen undra. Varför göra det enkelt för sej när man kan vara sjukt omständig liksom..? Kanske är det jättebra att torka sej med papper? Har nån testat? Kanske hade hon nån sjukdom som krävde det? Ingen vet. Om jag ser henne göra det nån mer gång ska jag fråga.

Det var dessutom två damer i bassängen som demonstrativt pratade lite för högt om att dom inte gillade när andra simmade om dom. Och speciellt stressande var det med sånna som hade simglasögon som inte höll sej i räserbanorna där dom hör hemma. Den sidan av poolen vi befann oss i var ju trots allt avsedd för motionssim, inte tävlingsträning.
Jag har simglasögon och jag körde om dom flera gånger. Jag var ett stressmoment. Det var fullt i den enda räserbanan och jag har glasögonen i huvudsak för att inte mina linser ska åka åt helvete. Jag simmar dessutom sakta som en dräktig sjöko så i den smala höghastighetsbanan hade jag varit ett mörkt skämt. Men jag var helt klart stressande. Stackars kvinnor. Dom hade det körigt.

Sjökor är för övrigt väldigt söta. Jag känner mej inte det minsta olycklig över att kunna jämföras med en sådan. Den runda platta svansen och den snälla tjocka nosen är speciellt tilltalande.

Hej Skåne

Jag sket i dom sista 20 minuterna, innan jag slutade egentligen.

Det gjorde inget. Idag har verkligen inte varit min bästa dag. Inte än så länge i alla fall. Jag är trött. I själen och i ögonen.

Så jag drog hem och gjorde chokladpudding istället. Den står i kylen nu. Jag ska träna sen och efter jag har gjort det ska jag äta upp åtminstone hälften. Det gör inget. Det får jag.

På vägen hem stannade jag vid postlådan vid ICA. Det är en såndär drive-inlåda. Dom är bra, men min bil är egentligen lite för låg. Jag får alltid fajtas för att nå upp till hålet. Denna gången var det en dåre som hade parkerat sin beiga Volvo framför. Smart. Så jag fick ställa mej på andra sidan vägen och gå över. Det gjorde inget. Bakom mej dök det upp en skånsk snedseglare. En kvinna i sina bästa år med en tax i ett snöre. Obs: ett snöre, inte ett koppel.

- VIAR LIADANNA BYSSORR! halvskrek hon bakom mej. Jag vände mej om. I huvudsak för att jag inte riktigt fattade om det var mej hon pratade med men även för att jag, som ändå inte har problem med skånska, tyckte att det lät som hon spontanskrek på nåt liknande holländska. Jag såg på henne. Hon log världens största leende och utbrast igen, denna gången lite lugnare.
- Viar liadanna byssorr! Hon nickade och log med excitement i hela sin person. Jag såg på henne. Jag hade uppfattat vad hon sa. Jag tittade på hennes och sen på mina egna. Det fanns ingen likhet mer än att bådas var svarta. Hennes var stora och bylsiga och i nåt manchesterliknande tyg. Mina var tajtare, med skinnfjongar på fickorna och tyget var lite typ vaxat i ytan.
- Njaeh, svarade jag, det vet jag väl inte om jag håller med om.
- Liadanna! LIADANNA!! hojtade hon och spände blicken i mej.
- Ja okej, lite kanske. Nåväl, ha det fint! hälsade jag kvinnan med taxen, postade mina brev och drog.

Det är ju roligt nästan jämt asså. Och för er stockholmare som inte fattade vad hon sa så var det alltså ett Vi har likadana byxor.

Lunchdårskap (Han i Audin)

Jag gör matlådor att ha med mej till lunch på jobbet ibland.

Oftast glömmer jag dom hemma när jag åker på morronen. Då är det tur att jag har ganska nära mellan stugan och kontoret. Man kan ju dock fundera på hur mycke billigare det egentligen blir med bensinkostnaden fram och tillbaka inräknad.

Anyways! Jag hade precis varit hemma och hämtat min lunch när jag stannade på vägen för att ta ett foto av en föredetta gullig ekorre. Det var en bred väg. Plats för åtminstone tre bilar i bredd. Inga stoppförbud eller gula linjer eller nåt. Jag stannade i kanten och klev ur. Gnagarn låg framför nosen på min Toyota och man hade lätt kunnat tro att det var jag som har avlivat den samt sugit av dess huvudhud. Så var inte fallet, då hade jag inte stannat, då hade jag åkt och tvättat bilen istället.

Jag tog min bild med mobilen och gick tillbaka. När jag satt där i sätet kom en himmelsblå Audi ifatt mej bakifrån. Och trots att det var god plats att köra om valde han istället att stanna typ 10 cm ifrån bakänden på min bil. När han insåg att jag faktiskt stod stilla gjorde han inte vad en normalt funtad och sansad bilist hade gjort – backat nån meter, svängt ut och kört om. Nejdå han hängde sej på tutan. Ihållande i typ 5 sekunder först. Sen paus. I den situationen hade kanske många skyndat sej på med bältet och rejsat iväg, men det fick lite motsatt effekt på mej och plötsligt bestämde jag mej för att jag inte var så hungrig längre. Jag hade faktiskt inte alls bråttom. Så jag stod kvar. Skalade demonstrativt en banan fullt synligt genom bakrutan. Killen i Audin tutade igen. Länge och ilsket. Pausade i kanske två sekunder och sen på den igen. Arg var han. Tillslut gav han dock upp, backade aggressivt tio meter bakåt i rasande fart och brände iväg förbi mej i gissningsvis 90 km/h på den breda 30-vägen.

Bifogar bild på ekorren. Observera vad komiskt huvudet och fötterna är skalade. Observera även att jag inte tänker laga en lunchlåda av den.


Meddelande

till dej, osympatiska kvinna i rosa tights på yogan,

som högt och skränigt berättade för din väninna om din 15-åriga dotters mensproblem, hur du rekommenderade henne att föra vad du valde att kalla Blödningsprotokoll och hur hon misslyckades med att hålla detta vid liv endast på grund av vad du ansåg vara lathet och nonchalans.

Hur du även delgav oss av detaljerna kring ditt egna underliv och hur detta luktar och känns om du inte duschar varje dag och hur din fotsvamp på sistone har utvecklats och numera även kliar.

Detta är inte okej. Det är helt naturliga saker, jag vet, men det är inte okej att prata om högt och bredkäftigt bland andra människor i en i övrigt totalt tyst lokal. Jag förstår att detta kommer som en stor chock för dej, men det måste trots allt sägas: Ingen bryr sej, ingen tycker du är härligt frisläppt och naturlig. Inte ens din vän, som du, om du öppnade dina självupptagna små råttögon, skulle se bara ler artigt och mycket mycket besvärat när du pratar, tycker det är kul att lyssna på. Din dotter skulle totalt tappa förtroendet för dej om hon visste vad du säger om hennes mest privata saker när hon inte är med, när du sitter där och babblar som en annan jävla respektlös kärring utan nån som helst taktkänsla och integritetsfeeling. Om hon visste skulle hon aldrig ALDRIG någonsin mer berätta NÅNTING för dej. Hon skulle inte ens anförtro dej vad hon hade köpt i mataffären! Du blir inte mer intressant att lyssna på för att du slänger fram denna typen av topics. Och hon snett bakom som bad dej att dämpa kacklet lite, hon gjorde det inte för att hon, som du valde att uttrycka det, var en överkänslig liten dam. Hon försökte bara rädda dej från dej själv.

Sådärja, det var den träningsomgången sammanfattad. När passet började och vi andra i lokalen hade suttit och lyssnat på denna vidriga kvinna var hela atmosfären svartfärgad. Fin harmoni. Bra start. Bra träning dock. Jag var så darrig i benen efteråt att jag knappt klarade av att trycka ner kopplingen med vänsterfoten i bilen.

Nåväl! Dax att göra god smoothie och kolla på Halv 8! Och snart kommer Filip. Ajöken.

Snuttisfötterna

Kund i butiken.

En man runt 50 med lång kappa och käpp.

- Godmiddag kära du. Har du Bengt inne idag?
- Hej! Ja vi ska väl se var vi har honom!
Reser mej för att hämta efterfrågade snubbe på sitt kontor. Eftersom jag sitter med fötterna under mej i stolen står mina skor på golvet nedanför.

- Ja nu får du ta på dej dina små snuttiga skor! Så du inte fryser om dina dutteliduttiga fötter!
- Eh.. Nej juste! Hehe..
Skor på. Går runt skrivbordet och vidare för att leta efter Benga. Han är inte på sitt kontor, så jag vänder mej mot mannen i butiken igen:
- Ska bara springa ut och kolla om han är utanför på baksidan och röker!
- Ja gör du det! Trippa du iväg med dina små fosselifoss! Så väntar jag här!

Hej VM i fixering! Fotsex anyone?  Tack, javisst!

 

TV? …Sex?

Har legat i soffan, utan byxor, i en wrap av täcken i tid motsvarande två filmer nu. Har käkat en stor bit amerikansk pekannötbrownie och jag inser att ett mörkt dildoskämt vore på sin plats i situationen, men jag tror det får bli en annan gång. För jag fick besök.

Det knackade på dörren innan. För kännedom: när det knackar på dörren till mitt hus är det i 8 fall av 10 nån som har gått fel. Så även denna gången.

Utan byxor öppnade jag, medan paret på filmen inledde sitt förspel. Det var en snubbe från Radiotjänst som stod därute. Jag skickade över honom till grannen. Han tittade på mina raggsockar och mina bleka ben, tackade och skulle precis kliva ut över gräsmattan när han hejdade sej och frågade:
- ..Har du tv? han kikade förbi mej, in i min hall medan ljudet av allt våldsammare sex dånade ur högtalarna.
- ..Uppenbarligen. svarade jag och funderade lite på om han kanske drev med mej.
- Betalar du din tv-licens? fortsatte snubben, som för övrigt hade reflexväst och keps.
- ..Jag betalar ja. ..Håller ni inte koll på sånt? replikerade jag och tänkte att jag borde pausat filmen innan jag öppnade.
- OHMYGOD!! I LOVE YOUR COOOOOCK! FUUUUUUCK MEEEE!! skrek kvinnan i filmen.
Snubben i västen tackade för sej igen, önskade mej en god kväll och gick iväg, över gräset till grannen.

Jag passade på att blanda ett glas hallonsaft medan jag ändå va uppe, sen la jag mej i soffan igen, rewindade lite och fortsatte med filmen.

Duschkisserskan

En gång för ganska länge sedan skrev jag en text om hur det var när kvinnor på film duschar sexigare än vad vi gör i verkligheten. För er stackare som missat detta: Våt & Het.

Fick då en önskan om att jag skulle kliva ännu ett steg och spåna ihop nåt om kvinnor som inte bara filar fötterna och skrubbar sej, utan även kissar i duschen. Givetvis hade jag ju kunnat få ihop nåt fictionaktigt baserat på teorier och nånform av fantasier, men det är inte riktigt så jag jobbar i alla lägen.

Nu där emot – nu kan jag med stolt förskräckelse meddela att jag har sett en livs levande medelålders kvinna kissa i duschen. I en offentlig dusch dessutom. När jag berättade om hon som avlägsnade sin tampong (The Pull-out) inför allmänheten var det inte nån höjdare direkt, men jag vetefan om inte detta tar priset. Eller nej, kanske inte, men denna gången var det en mer påtaglig vidrighet som var svårare att undvika kontakt med.

Vi stod fyra kvinnor på rad. Jag som nummer tre från vänster. Bredvid mej, till vänster, stod hon som var nödig. Lång och slank och med snyggt tjockt brunt hår. Jag sköljde ur mitt balsam och såg hur det som en skumbäck ringlade sej längs mina ben, över fötterna och vidare ner i avloppet med allt det övriga vattnet. Likadana vita strömmar från dom andra kvinnorna joinade min. Från alla utom en. Från hon som stod jämte mej och drog schampot ur  det tjocka bruna håret kom det inte bara en vit, utan även en annan typ av bäck. Den var mörkgul och inte det minsta skummig. Det var dessutom inte någon liten klen nil hon bidrog med och det var uppenbart kaffekiss. Jag dricker själv inte kaffe, men lukten är inte svåridentifierad. Och hon som stod på vänstersidan om Nödiga Damen kände det också och tittade ner. Då hade vattnet på golvet stigit, virvlandet fått sej ett sömnpiller och den gulare strömmen drev likt en stillsam bayou kring de bådas tår. Påväg mot mina.

- Meh! Allvarligt asså!! utbrast den ofrivilligt goldenbadade grannkvinnan surt och klev kvickt undan. Hon blängde på kisserskan, tog sina flaskor och ställde sej i en annan dusch på andra sidan.

Urinladyn låssades som att det regnade och tittade oförstående sej omkring som för att ta reda på vad det plötsligt var som hade hänt. Jag förklarade min duschtid utgången, svepte in mej i min räkosthandduk och knallade iväg. Hon till höger blev också färdig fort. Kvar stod fru Knipövningsbehov och rodnade fläckigt på halsen och bröstet.

Kanske blev hennes vatten extra varmt när vi andra försvann. Så varmt att hon blev lite röd. Kanske. God stämning. Nu ska jag äta spagetti.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress