Tagg bilar

Utan byxor, med männen & bilarna

När jag kommer hem har jag ett ofta ganska likadant förfarande.

Såfort jag har lyckats vålda upp ytterdörren och slängt jackan på en stol i köket klampar jag omkring lite överallt med mina snöiga boots. Hallen – köket – vardagsrumsmattan – toan – och tillbaka till hallen där jag kränger av mej dom. Nu har jag lyckats åstadkomma små vattenpölar med oregelbundna mellanrum här och där. Dessa kommer jag trampa i senare.

Jag lägger nycklarna, posten, telefonen, vantarna och halsduken på en av köksbänkarna. Dessa kommer jag senare svära över när de ligger i vägen för min matlagning. Därefter tar jag av mej byxorna. Även om jag precis har konstaterat att det är skitkallt åker byxorna av. Dom hamnar på jackan på stolen. Jag väcker datorn, väljer nån cheesy musik att zappa omkring bland som jag inom 5 minuter har stängt av igen.

Jag sätter på TVn. Oftast utan ljud och oftast på en kanal som bara står på i bakgrunden. Kanske nån Discovery eller kanske en av dom där jag pratade om på julbordet, som känns som att dom typ baaara visar NASCAR, som jag egentligen inte fattar nånting av. Tuffa bilar som åker fort, intervjuer med män med mycke sponsormärken på sina jackor och hårda snubbar med sydstatsflaggor på sina kepsar. Dessa blir mitt sällskap under matlagningen som givetvis är skillat utförd och resulterar i nåt fantastiskt. Jag kommer alltid på att sätta på fläkten när det redan är för sent. Jag har av denna anledning monterat ner mitt brandlarm.

Vid dethär laget är undersidan av mina strumpor blöta av alla snöpölar. Jag svär, tar av mej strumporna och konstaterar att jag faktiskt dessutom fryser om benen. Tar på ett par byxor. Alltid samma sak! Varför lär jag mej inte? Varför lär jag mej inte att det blir småsjöar överallt på golvet, att jag kommer, utan undantag, spilla nån jävla honungsmarinad på min halsduk, att kläderna som hänger på stolen i köket kommer absorbera all os ifrån köttet, att jag alltid fryser när jag tar av mej byxorna om jag är ensam hemma.

Dessutom vränger jag alltid strumporna ut och in när jag tar dom av mej, alternativt blir dom som små ihopknövlade bollar som hamnar i tvättkorgen. Detta är en grej som mamma har tjatat på mej om sen jag var liten!
- Slänger du dom som små jävla bollar i tvätten får du dom tvättade så också! Jag tänker fan inte sitta och vända och trassla ut alla dina sura strumpor!

Jag får gifta mej med nån som kan dressera mej till en bättre och trevligare människa. I framtiden. Eventuellt. Annars får jag anställa nån. Men sannolikt hade jag bara smittat av mej av allt istället ^^

Julrussindagen

Tredje julbordet avklarat! Stort knytkalas hemma hos Åsa och Henke. Trevligt. Tackar för kvällen och sällskapet.

Idag har jag fortsatt lite på temat och dragit en repa på julmarknaden på Halmstad Slott. Helt åt helvete för kallt. Jag gick ett snabbt varv, köpte en ost och ett gulligt runt mjöligt bröd, käkade en vidrig tysk bratwurst och sa hej till Charlotte som sålde sina fröknäckebröd.

Sånnadär ställen alltså. Och alla pensionärer som finns där. Jag har inget emot äldre människor egentligen men det är verkligen nåt som händer när dom kliver in med sina rollatorer och käppar på denhär typen av tillställningar. Marknader av olika slag och REAdagar. Ännu värre blir det när det är lite halt och opålitligt underlag, dåjävlar är dom lättretade! Hade det varit tillåtet att bära vapen hade varenda en av dom haft en Glock nerstoppad i den sen Kristi födelse återanvända tygkassen. På det sättet hade dom sparat både armbågar och röst. Istället för att hugga sej fram bittert muttrande över alla ungdomar som ”bara tar upp värdefull plats eftersom dom inte handlar nånting ändå!”, istället för att kasta sej in bland smakprovsstånden med sina egna hemifrån medtagna vita plasttandpetare att spetsa ostkuber, korvbitar, lammfiléer, fudgerutor och ålchunks på i högsta hugg hade det bara varit BLAM! – BLAM! och sen fritt fram. Effektivisering!

Där var för övrigt ett par med en hund. En stor, som dom verkligen hade misslyckats med att uppfostra. Vid varje stånd dom kom fram till ställde hunden sej på bakbenen och la sina slaskiga framtassar uppe på bordet, mitt bland alla provsmakgrejerna. Husse som höll i kopplet flinade, matte som stod jämte fnissade och sa kärleksfullt till djuret:
- Men gubben då! SÅ får du ju inte göraaaa…
Så håvades deras övningsbäbis in och klappades lite och fick en godis. Vid varje stånd! Fantastiskt.
BLAM! – BLAM!

Jag blev tvungen att åka hem. Jag kände att jag hade kunnat börja bli otrevlig där i russinskålen annars. Så stegen styrdes mot golfen igen och sedan hemåt. Nästan omedelbart hamnade jag bakom Ötzi i en brun Ascona. Det var han, sen jag och sen en stadigt växande bilkö och det gick oerhört långsamt. Fornminnet framför låg i princip mitt i vägen och höll stadiga 45 km/h hela 60-sträckan till det blev 40 istället, då saktade han ner till 30. Vägen blir extra lång när man hamnar i denna typen av situationer. Väl parkerad hemma utanför verandan hade jag nog ett blodtryck som en wallstreetveteran. Jag vet att man inte ska slösa sin energi på att reta upp sej på såntdär strunt, men det är ganska svårt ibland.

Nu hade jag behövt gos, choklad och kanske ett par avsnitt av 21 JS eller nån annan trevlig serie, men det går inte, inte hela kitet iaf så ska jag laga god kycklinggryta istället. För kännedom. Jag vann förresten inte ett skit på mina trav heller.

Andra rundan

Igår var det julbord igen! Andra för i år. Hela jobbet med respektive. Mkt trevligt tyckte nog dom flesta, med min hosta och hals som enda undantaget.

Idag låter jag som Bengt Magnusson, eller nej, det gjorde jag när vi åkte hem igår. Nu är det mer åt Marge Simpsonhållet. Jag hade med mej två olika typer av hostmedicin. Smart som jag emellanåt är hade jag hällt över av den flytande varianten från min stora ostängbara bruna apoteksbutelj  till en liten tom snapsflaska innan jag åkte. Perfekt att ha i väskan! Denna hamnade så småningom på bordet bland alla andra små snapsflaskor och nån gång i halvlek tog den också slut när Henke i chock till följd av den fruktansvärt vidriga nubben han fick fatt på intog den.


Anyways, kvällen avslutades dramatiskt med att jag ramlade ur sängen i ett bakåtkullerbyttemove och dagen idag började minst lika actionfyllt med att Freddy smällde i lilltån i badrumströskeln och slajsade upp sitt nagelband. Bloodshed and pain! ..Fasen jag skulle ju tagit en stark bild som kunde fått vara med nu. Merde.

Påväg hem nu nyss hamnade jag mitt i ett mindre krig här på gatan. En röd Volvo stod parkerad vid sidan av den smala vägen. Bilen som körde framför mej skulle precis ta sej förbi när ett barn i baksätet på den stillastående smäller upp dörren som den passerande Opeln givetvis drar rätt in i. Det blev skit av dörren, termiten började gråta och jag kände att det var bäst att stanna och avvakta. Gubben i Opeln kastar sej ur och ryter åt pappan i Volvon:
- Vadfan göööör ni!?
- Det var ju du som körde rakt in!!  Du får väl se dej för!?! svarar pappan upprört.
- Jamen det är ju JÄVLIGT lätt att förutspå att nåns ungjävel ska drämma upp dörren på vid gavel precis när man passerar!? VA!?
- DU KALLAR INTE MIN SON FÖR UNGJÄVEL!!!

Ilska. Och Ungjävlen grät högt inne i baksätet. Drama.
Jag backade 20 meter till första bästa korsande väg, vände och körde bakhållet hem. Känner nu att jag borde tagit en stark bild på det där också.

Det närmar sej

Nu jävlar. Nu har dom satt upp snöpinnarna!

Och från och med igår får man ha vinterhjul på bilen. Det närmar sej. Och som ni kan se här jämte är djurpollen utbytt. Nu handlar det, på begäran av en vän, om julen. Passande.

När jag var ung och en dåre samlade jag på snöpinnar. Har jag redan berättat detta kanske? Jag brukade i alla fall plocka med mej dom hem. Hade hela min walk-in closet full av skiten. Idiotiskt.

Jag håller på att packa. Det är förvånansvärt svårt denna gången. Jag brukar inte ha problem med packning. Det är nog det utökade utrymmet i den nya väskan som ger mej prestationsångest. Fick storhetsvansinne ett tag och packade ner 7 böcker och 5 bikinisar. Kanske lite i överkant för en veckas resa. Jag får jobba på det där.

Igår besiktigade jag bilen förresten! Det var spännande. Första gången med denna. Bra gick det. Men den var lite nervös när den blev upphissad. Synd om. Men den var duktig och höll sej lugn till och med när kontrollanten vickade läskigt med dens hjul och bankade på dens mage.

Vilken väldigt hattig text detta blev.
Nu ska jag byta lakan i sängen och vatten till fiskarna. Ajöken.

Hej igen

Jag skriver ju inget längre. Verkligen kass.

Just nu kan jag dock gömma mej bakom att jag inte har haft och fortfarande inte har internet hemma. Mycket frusterande. Över två veckor utan snart! Måste vara nåtslags rekord.

Änyways, det har varit val i Sverige och jag har blivit sydd under ögat. Det har inget att göra med varandra, valet och stygnen, det bara råkade sammanfalla. Valet kanske man inte kan säga så mycke om, det är många som redan snackar om det ändå så jag låter det vara, åtminstone idag. Dock var det en gubbe som aggressionsflippade på min bil på valdagen. Sånt är ju alltid spännande.

Jag hade precis parkerat när snubben och hans tant gick förbi. Han stannade precis bakom min bil, pekade och började gorma:
- Se! ”EB”. Med en sån skylt kan man ju räkna ut med röven att det är en moderatjävel i den bilen! Fyfan!!
Och precis då klev jag ur från där jag satt. Hans kvinna fick stora skämsögon, ryckte tag i hans jackärm och väste:
- Göran för helvete! Nu får du lugna dej! Annars kan vi likagärna gå hem igen. Hon hörde SÄKERT dej!
Sen gick vi in och röstade. Garanterat inte på samma.

Nu ska jag åka till Söndrumskliniken och få mina stygn borttagna. Jag sa åt doktorn att jag kunde fixa det själv men han sa att jag inte fick. Kanske lika bra… Jag hade väl spettat ut ögonbollen eller nåt. Så som på film. När den hänger i en röd tråd och dinglar på kinden.

Den Goda Medmänniskan

Jajjemen. Detta med Familjeparkeringarna igen då. Denna outtömliga källa till diskussion, irritation och underhållning.

Igår, när jag hade lastat in matkassen och satt mej i min lilla Toyota kom en pappa och hans ungefär en meter gamla son förbi. När de passerade på gångbanan framför mej stannade telningen och pekade och sa:
- Pappa! En räserbil!
Fadern svarade så demonstrativt högt att jag trots att det blåste storm och regnade och trots att jag hade dörrar och fönster stängda kunde höra tydligt:
- Ja. Och sånna bilar F Å R  I N T E  P A R K E R A  I  D O M H Ä R  R U T O R N A.

För det är det där med familjeparkeringarna är verkligen ett kapitel för sej själv i gråzonsboken. Det finns ingen lag på att man som ensam i en liten bil inte får stå där. Det är inget man kan åka dit för. Det bygger uteslutande på det goda svenska samvetet och det gör det lite extra heligt.  Det är barnen som gör det. Man litar på att gemene man har såpass gott samvete att han inte ställer sej där när han vet att risken att en mamma med ett barn kan tänkas komma lite senare och behöva platsen. Även om det är helt tomt ska man praktisera God Medmänniska och ställa sej 10 (extra breda) rutor längre bort från entrén. Man litar på att det fungerar så.

Jag och en vän pratade om det det där. Hon har barn och ingen bil (hennes kille har bil och hon en mililtärcykel). Jag har bil och inga barn (min syster har barn och jag akvarium). Hon frågade om jag inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att ta sej till änden av hela bilparkeringsoceanen med vagnar och kassar och barn? Jag sa att det kunde jag verkligen förstå (Obs: sant) men frågade henne om hon inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att lägga ut skitmycke sura pengar på att lacka om en sida på ens bil för att nån jävel har smällt upp dörren i den? Hon erkände att hon inte hade nån som helst förståelse för hur man över huvud taget kunde tänka så, men att det kanske var för att hon inte har körkort. Jag erkände att jag inte förstod charmen i barn riktigt, men att jag inte hatade dom.

Sen gjorde vi en snygg nyhetsankarövergång och med barn som röd tråd kom vi in på det där med alla bilder man ser överallt. Kompisar som lånar sina kompisars avkommor och fotar sej med dom. Hon tyckte det var gulligt. Jag tyckte det var kanske gulligt ibland, men lite creepy oftast också. Och sen kom vi fram till att anledningen till att det inte existerar en enda sån bild på mej är för att folk bara skulle kommentera med:
- Du passar verkligen inte som mamma. Skaffa aldrig barn, tack.
Sen skrattade vi. Men jag mest bara med munnen.

Och här följer några tips på andra texter jag har åstadkommit berörande familjeparkering.

Annas Maxi
Attitydproblem
Mamma Pappa Barn

 

Death by Biltema

Eftersom jag hostar som en råidiot åkte jag idag till min läkare i Förslöv.

Lite halvakut på arbetstid. Jag bestämde att det var okej..  Det är inte så långt till Förslöv, det ligger precis på andra sidan Hallandsåsen. Tar typ 30 min att köra.

Det var massor av lastbilar, stridsgolfen gled lätt förbi alla i räserfilen. Men på hemvägen hände nåt. Den lilla röda termometerlampan började blinka! Omg! Nåt jag faktiskt aldrig, i nån bil, har varit med om. Väl tajmat dock. Det finns inte många stoppställen längs en motorväg, men det var alldeles lagom tills jag passerade den där U-platsen där poliserna brukar stå och lasra. Svängde in, stannade och öppnade huven.

Allt såg okej ut bortsett från att det var lite varmt. Den hade vatten att dricka så törst var uppenbarligen inte felet. Jag utgick ifrån att den bara hade lite kass kondis och hade blivit lite för andfådd. Den fick stå med öppen mun ett tag och andas in den goda luften. Jag lyssnade på radio och smsade. Tyckte att det var rätt konstigt att den kunde bli övervarm sådär. Det var liksom kallt ute och såå mycke för fort körde jag inte.

Nu nyss, när jag precis hade kommit hem, ringde pappa, med mamma i bakrunden som vanligt:
P: – Jodu, jag tänkte på det där med att golfen kokade.
E: – Aa, fast den kokade inte.. Den blev bara lite andfådd.
P: – Okej, men i vilket fall som helst så kom jag på att jag ju har satt dit ett kylskydd.
E: – ..Vadförnåt?
P: – Jag gjorde det när det va så kallt ute nu i vintras. Så om du öppnar huven och kollar ner så sitter där en svart grej i fronten.
E: – ..Okej.. A jag får väl kolla sen då.
M: – DET ÄR ETT SÅNTDÄR LIGGUNDERLAG FRÅN BILTEMA!
*mamma ropar i bakgrunden*
E: – W00t??
P: – Ett sånt man lägger under knäna du vet?

Så där hade vi förklaringen. Pappa har alltså proppat ner en stor jävla chunk skumgummi framför luftinsuget. I all välmening. För att den skulle andas snällare luft när det var typ -20 grader ute. Hehe. Inte så konstigt att den kände sej lite ansträngd i lungorna idag då kanske.
Konstigare är dock att jag lyckades missa att det fanns ett helt liggunderlag nertryckt i motorrummet när jag stod där och felsökte.

Nu har jag precis ätit en pizza och mår jätteilla. Varför lär jag mej aldrig? Jag vet ju att det är såhär! Alltid. Jag har till och med publicerat en komihåglapp här för att jag verkligen VET hur det alltid går.

Den lilla flärpen

Jag blir ofta fascinerad av backspegeln i bilen.

Den i mitten alltså. Hurfan har dom konstruerat den? Allvarligt!

Man har en bil hyfsat nära bakom som bländar en. Rätt in i backspegeln och vidare in i ögonen. Men! Så knäpper man bara om den. På den lilla flärpen i underkanten! Och plötsligt ser man exakt samma sak som innan, fast som genom ett par riktigt bra solglasögon! ..Magic!

Filip försökte förklara det hela för mej en gång.. Men jag fattar fan inte konstruktionen ändå. Det är magi och jag kan leva med att inte förstå hur det funkar. Det var för övrigt även han som lärde mej att man över huvud taget kunde göra så. Det hade jag inte alls koll på innan. Jag trodde att den lilla flärpen var till att hänga wunderbaumen eller raggartärningar i. Men det made egentligen inte heller sense, för det går ju inte, för den är ju ingen krok.

Nuförtiden är ju dock backspeglarna flärplösa. Dom tonar sej automatiskt när det behövs. Wicked!

Blötpapp, bilrasism & dagens ungdom

Hehe, idag verkar bli en fin dag.

Först blev jag hackad på för att jag kastade blöt wellpapp i wellpappcontainern. Av en tant som jobbade på tippen. Jag frågade var jag skulle slänga det istället. Det visste hon inte. Men hon påpekade att det ju var SJÄLVKLART att jag inte fick slänga det bland det torra. Bra. Jag la det sista jag hade kvar jämte wellpappcontainern och sa:
- Jaja, men det är ju soligt idag, så om jag lägger det här så kan du ju kanske kasta i det sen när det har torkat?

Sen åkte jag till biltvätten som ligger precis jämte. Fick köa rätt länge innan en fålla blev ledig till golfen. Det var en röd Escort efter mej i kön. I dom andra båsen var det stora dyra nya blanka bilar som blev extremt noga tvättade. Jag hade bara tre polletter med mej så jag fick rappa lite.. Snabb som en iller! Och ändå är det mej han kommer fram till! Snubben i den röda köande Escorten. Han kliver ur och går fram till mej och säger:
- Ursäkta, du tror inte att du kan skynda lite? Jag har otroligt bråttom. Ska med ett tåg.
Jag blir väldigt förvånad, får stora ögon och svarar:
- Men hallå? ..Jag va ju sist in! Dom andra har hållt på mycke längre än jag ju..? Jag har ju knappt ens börjar schamponera..
Snubben med den röda Escorten förklarar att:
- Jaa, men dom har ju verkligen helt andra typer av bilar. Då tar det lite längre tid förstår du.
Otroligt. Bilrasism! Min golf var the negro längst bak i bussen! Jag drog ner på tempot och sniglade mej så mycke jag kunde. Köpte två extra polletter bara för sakens skull.

Sen styrdes kosan vidare till Maxi. Jag gick omkring med min påse och min scanner. Rundade hörnet kanske lite för fort vid cashewnötterna och krockade nästan med ett par i övre medelåldern. Kvinnan hade en blå kaninpäls och hatt, mannen var väldigt välklädd i kavaj och slips. Han körde vagnen och hon hade krokat i sin arm i hans.
- Oj! Förlåt! sa jag och gav mej på ett, förmodligen patetiskt, försök att se snäll ut.
De två stirrade på mej som om jag var en alien. Jag tittade tillbaka. Mannen såg barsk ut och sa:
– Herregud. Lugna dej.
Jag sa inget. Försökte känna av om han kanske inte bara skojade ändå? Han tittade på sin kvinna som såg överlägset på mej, sen suckade han uppgivet och sa han till henne:
-Dagens ungdomar.
Sen gick dom. God stämning! Nu ska jag duscha!

Always Spring

Det är vår idag. Det får man väl ändå klassa det som va?

Även om fem grader inte är jättevårigt så är det tillräckligt för att snön ska smälta. Jag firar med sommarskor. Den typen skor som har uppsugningsförmåga som en Always Goodnight. Bra tänkt.

I vilket fall som helst har jag tänkt på hur provocerad jag blir av trasiga lampor på bilar. Eller inte just av själva lampan som är paj utan mer av ägaren till bilen som inte bryr sej. Ta tex en blinker som går sönder. Hur irriterande är inte det? Det gör att det blinkar dubbelt så fort. Fett irriterande och fult. Istället för att det låter tick – tick – tick – tick när man blinkar låter det ticktickticktickticktick och man vill ha ihjäl nån.

Vad som är ännu värre är dock att köra med bara en headlight. DET är pinsamt på riktigt. Och nu sitter många av er och tänker och tycker. Ovanför era huven har ni pratbubblor som säger:
- Men gud, det är ju kanske inte alltid man hinner!? Man får väl fixa det när man har vägarna förbi nånstans?
och:
- Man kanske inte har märkt det än??

Men jag är lessen, det är lite som vänsterpartiet – det är kanske bra tänkt, men det funkar inte på riktigt. Man kan inte resonera så om man har nån form av värdighet. Man ser till att ens lampor funkar. Punkt. Man har inte stora klistermärken från en bilfirma i bakrutan och klarar man inte av att backa efter backspeglarna så ser man till att lära sej det illa kvickt. Det är lite som att ha en hund, kan man inte ta hand om den på ett bra sätt ska man inte ha nån.

För er som vill läsa texten jag skrev om klistermärken från bilfirmor, så finns det här:
Svennes jävla Svennebilar!

Nuså! Nu är det dax att jobba lite igen!
Åh förresten! Mina julkaktusar hemma har tagit sej ur sina depressioner och fått blommor igen! Jag bifogar en värdelös bild.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress