Tagg barn

Modern Talking 1.2

Måste bara klargöra nu, efter gårdagens antibarnsnackinlägg..

Ty, jag vill ju inte framstå som en alldeles för omogen trångsynt idiot! Även om man möjligtvis kan tycka att jag kan sorteras in i det facket allt som oftast..

När man pratar om dethär med barn och ens osugenhet på skaffandet av dessa får man ofta tillbaka, speciellt när personen man pratar med är lite äldre och själv har barn, att:
-Men du, du ska se att det kommer en dag! Och så ler dom lite sådär överseende, överlägset och gammalt. En dag sitter du där med trillingar och tycker att det är det bästa som har hänt dej!
Avisst, det är möjligt. Även om jag har svårt att se just den där trillingbiten passa i mitt pussel. Men efter igår så fick jag ju en del pikar kring mitt avstannade liv. Jag vill i denna texten understryka hur fel ni har.

Som Lina, min fertila och smällgravida lillasyster, förmodligen mest menat som ett ironiskt hån, påbörjade i sin kommentar till gårdagens text.. Hon listade kvickt och lätt ett par grejer som genast kändes väldigt svennigt och bofast. Jag väljer här att vända det till min fördel och bevisa för er att man kan ha monstruösa kvantiteter vuxenpoäng även utan en soptunna full av nersketna blöjor! Trots att man inte snubblar över en BobbyCar minst tre gånger i veckan eller kan rabbla stadens utbud av stjärttvättlappar och deras för eller nackdelar. Till och med Filip påpekade igår, medan han monterade ihop grillen, att vi började få ett väldigt vuxet liv!

Jag ger er här en liten tunn smakprovsbit av den välbalanserade tårta som i dagens läge är vårat liv. Vi har som sagt numera en varmkompost OCH en kallkompost i våran trädgård. Det är nice. Vi har två bilar som står på våran uppfart som vi precis har lagt nytt grus på. Vi har ett villalarm som vi använder och seriösa, genomtänkta  försäkringar. Filip är manlig och tar hand om våra deklarationer på seriöst och genomtänkt sätt och jag pensionssparar en relativt hög summa varje månad! Vuxet! Vintertid köper vi en ansenlig mängd talgbollar och jordnötter som vi förser småfåglarna med utanför köksfönstret, vi har en digital köttermometer och en hushållsassistent som vi faktiskt också använder. Regelbundet gör vi vår egna äppelmos och saft och vi köper nästan inget bröd utan bakar eget. Vi bygger för övrigt snart en ny veranda och var därmed och kollade på nya utemöbler häromdan. Vår minutiösa källsortering är det ingen idé att jag börjar utveckla ens, bara avhandlingen av den skulle kräva ett alldeles för långt inlägg.

Nu måste jag återgå till mitt arbete, men om ni känner att ni behöver råd och coaching inför ert kommande vuxenliv är det ju bara att höra av sej!

Modern Talking

jordoI år fyller jag 26. Jag är nu i den åldern där snittet för skaffandet av första barnet ligger. Ungefär..

Detta innebär att en del folk i min omgivning börjar föröka sej. Föredetta klasskompisar, stallpolare och inte minst min egen lillasyster.

Många av er har högst sannolikt också fått uppleva detta fenomen. Det finns hur mycke som helst att ta upp inom detta område, speciellt för mej som inte tycker att barn tillhör livets guldkant direkt. Men för att hålla detta kort – Har ni tänkt på hur samtalen har förändrats? En vän som man förr kunde prata med om precis aaaallt har man numera inte alls samma generösa samtal med. Givetvis kretsar 90% av snacket under en helt vanlig fika kring hennes nybakade son som precis har varit sjuk i en vecka, fått ny sparkdräkt från marimekko, lärt sej sitta själv, käkade en hel näve jord igår i Picassoparken, sket som en häst och totalöversvämmade sin blöja på tåget mot Herrljunga.. Ni vet. Det vanliga. Och jag säger inte att det är nåt fel i det! Absolut inte! Jag förstår att vännens första barn är det enda i hennes liv och det är oftast riktigt kul och trevligt att avhandla, men vad hände egentligen?

Men snacka om nåt annat själv då, tänker många nu. Och visst, det tycker jag med! Ingen hade varit gladare än jag om det snyggt och knappt märkbart hade kunnat knuffas till den där spaken vid sidan som växlar spår och smooth får tåget att glida iväg mot en heeelt annan ort. Men det går inte! Jag har inte varit kass på sånt innan, men när jag sitter där och det har matats igenom allt vad bäbisrelaterade ämnen heter så är jag totalt tom i hjärnan. Min bark har kalibrerats om fullständigt och jag kan under inga som helst omständigheter nå den där spaken. Va!? Vad är det frågan om? Jag är i normala fall hyfsat skillad, inte världsmästare, men relativt okej på att hitta på saker att snacka om om jag anser att det är behov av babbel, men när man har suttit där ett tag och malt på om allt vad småbarn kan tänkas innefatta och det blir en såndär lucka, där det är PERFEKT att knuffa till spaken, blir jag ett lamt jävla kolli.. Det blir tyst i kanske 7 sekunder och sen säger vännen:
-Amen shit!! Kan du fatta vilken jävla förbrukning vi har på äppelmos eller?!? Det är helt sjuuuuuuukt! och så får bäbiståget kvickt och lätt upp farten igen och susar vidare.

Det är ett mysterium. Inget jag kommer lösa nu så det är ingen idé.. Idag har jag för övrigt butit upp ett totalt genommurket golv fullt av snigelägg och råttbon, installerat en ny fin varmkompost och inhandlat en ny fresh Webergrill som Filip kvickt och lätt satte samman. En heldag. Och det är fanimej inte ofta man får chansen att riva ett golv som man kan eliminera med en grep! Sweet ass day!

Mellis (del II)

Okej. Fortsättningen. Det var ju liksom tänkt att jag skulle berätta om nånting med.

Som så många gånger förr gick jag omkring på Maxi. Jag kan eventuellt ha varit lite småtjurig redan från början. Det var kallt ute och jag va trött i fötterna osv..

Anyways – en  mamma med sina två döttrar  i typ 7- och 11-årsåldern tuffade omkring bland brödet. Det var en såndär typisk ”på utsidan snygg och perfekt, men innerst inne förbannat tråkig och inrutad familj”. Det syntes tydligt. ..Eller så kan det vara så att jag kanske stämplade trion till detta sekunden senare, men i vilket fall så stämde det säkerligen. Döttrarna hade långa blonda flätor, ljuslila glittriga mössor, rosa jackor med vitt fluff runt luvan och ordentliga men samtidigt trendiga rosa gummistövelkängor. De tre knallade omkring bland limpor och Juliakakor och valde och vrakade.. Sen sas det magiska ordet:
Mamman: -Tjejer, vad tycker ni vi ska köpa för mellis denna veckan?

Mellis. *ryyyyys* Det måste fantamme vara ett av dom mest provocerande orden i svenskt svennevardagsspråk! När det används som ett seriöst ord, totalt utan humor. Mellis betyder alltså, för er som inte visste, mellanmål. Hela konceptet ”planerade och tidsutsatta mellanmål” har jag problem med, men kallar man det hela dessutom för mellis är det nåt som klickar på riktigt. ..Men skitsamma.

Det fortsatte lite senare framme vid mejeriavdelningen. De fagra döttrarna for omkring och tjatade om random onyttiga godisliknande produkter. Den yngre av de två stannade vid dom där små burkarna som är tvådelade, en burkahalva med extremt sötad yoghurt och den andra med chokladflingor beståendes av alla tänkbara E-kombinationer, som det är tänkt att man ska strössla över i den första. Hon greppade en av förpackningarna med sin angoravantklädda lilla hand, sträckte upp den och ropade till sin moder:
-Mamma! Kan vi inte köpa sånnahär!? SNÄÄÄLLAA!
-Nej Agnes, vi köper inte sånna saker. Dom är väldigt onyttiga.
-Men vi kan ha det som MELLIS mammaaa!

*ryyyyyys*
En minut senare var det samma sak vid avdelningen för exotisk frukt. Där det finns färdiga kit med RÖVdyr fruktsallad.  Den äldre dottern pallade upp tre förpackningar på varann och skred, som om hon bar en upp till bredden full gryta het soppa, bort mot mamman.
-Mamma kan vi köpa domma??
-Absolut inte! En såndär kostar ju 40 kronor! Vi kan hellre göra egen fruktsallad. Det är bättre.
-Men det är ju perfekta mellis! Se! En imorron, och en i övermorron och en till överövermorron!
-Älskling, vi har redan köpt jättemånga mellis, det blir inga fler nu.

*ryyyys* ..mellis… *ryyyyys*
Det var som att det hejvilt slängdes granater runt mig. Dom ven omkring i luften och landade alldeles för nära! Jag drog upp jackan över huvudet, hukade medan jag skyndande mig att plocka ihop endast de livsnödvändiga varorna och stack sen därifrån illa jävla kvickt. Fuckin mayhem.

En blåmans avkomma

Citat:

[läses med kärringröst och stockholms-söderdialekt]
-Ja men veeet du?? Min systerdotter har fått en dotter nu. Hon är bara en vecka gammal och ser ut som en riktig liten apa! Ja jag säger då det..
-…
-Ja, man vet ju inte om man ska skratta eller gråta alltså. Som en apa.. SÅ HÅRIG! Hon har alldeles tjockt svart hår på heeela huvudet. Helt hårig. Som en apa! ..Ja jag tänkte ju det direkt hon föddes och jag såg henne att Guuuuud vilken tur att hennes mamma är frisör, för DET DÄR, det kommer inte bli skoj senare i livet. Nejdå, det säger jag dej! ..Hon är frisör. Min systerdotter. Men jag såg det direkt att det kommer inte bli roligt alltså. ..Som en liten apa!!
-Men hon är ju alldeles säkert väldigt söt ändå. Det är ju jättefint med tjockt mörkt hår!
-Jamen om hon bara kunde fått sin mammas hår istället!? Blond! Och inte så tjockt! ..Men det är ju så. Hennes pappa är ju neger. Hon fick hans hår.. Precis som en liten apa.

Man träffar så mycke intressant folk när man jobbar i ett kafé. Sånt fantastiskt socialt utbyte.

Björn & Mats

bollMina grannbarn är tennisspelare. Två killar, typ 12 och 15 år. Seriösa spelare minsann.

Dom övar som galningar. Från tidig morgon till sen kväll. I regn, snö, sol, dimma, storm, hagel.. You name it. Jag har ingen koll på det där med tennis, men jag skulle nog säga att dom är rätt duktiga. Dessutom har dom sånnadär skal som dom lägger sina rack i när dom är klara. Det ser bra ut i alla fall. ..Men vad vet jag.

I vilket fall som helst så har familjen två vita garageportar. Eller jah.. föredetta vita är väl kanske mer rätt. Eller ännu mer rätt är: jag misstänker att barnen har fått tillsägelse om att bara lira mot den ena porten, den vänstra. Så den högra är vit och hel och fin och den vänstra ser ut som helvete. Den är HELT jävla uppsliten! Smutsig, brungrå och på en stor oregelbunden fläck i mitten är färgen helt borta och flagnad i ytans kanter. Extra snyggt. Föräldrarna har liksom gett upp hoppet om den porten. Dom har offrat den till framtidens Björn Borg och Mats Wilander..

bollI vilket fall som helst så tränar kidsen en åt gången, i skift, i princip alla dygnets ljusa timmar. Och det här tennisbollstudsljudet är fett irriterande ibland. Eller jag tyckte det först i alla fall, nu har jag vant mej, efter en månad här i mitt lilla hus. Men den första tiden var det inte skoj.

När jag grävde rabatterna hittade jag 11 (ELVA) tennisbollar. På en yta ungefär stor som en handikapparkeringsplats. Dom studsar ju iväg ibland liksom.. Bollarna. Och kidsen vågar inte springa efter. Eller så har dom helt enkelt bara lagt ner det, dom skiter i det. Så när jag hade grävt klart så tog jag alla bollarna och gick snällt över och la dom vid deras staket. Schysst som man är.

Men sen gick det nån vecka och jag började irritera mej mer och mer på ljudet. Speciellt när man vaknade till det på mornarna. Varje dag när jag gick (eller går, jag gör det fortfarande ju) genom trädgården till brevlådan samlade jag en tennisboll och la den i rabatten precis utanför min ytterdörr. Tillslut hade jag en liten fin samling igen.. Men denna gången tänkte jag att Dom kan fan stanna här hos mej! Ungjävlarna får väl lära sej att träffa istället om dom vill ha kvar sina gula luddiga bollar! Så högen växte och växte..

Idag när jag kom hem efter en runda med cykeln så stod den yngre killen där och slog. Jag tänkte att Okej, nu kan han väl få dom då.. Det kanske ändå är dax nu.. Han är ju dessutom ganska trevlig. Så jag sa:
boll-Hur går det? Vill du ha tillbaka lite av dina bollar kanske? =)
-Jaaa gärna.. Har du nårra?
-Jajjemen, jag har samlat en fin hög i min rabatt här! Vänta så ska ja hämta dom.

Så kom jag tillbaka med 13 bollar. Jag hade väntat mej en obeskrivbar lycka från killen, men i helvete heller.
-Schysst, sa han. Du kan lägga dom här. Och så höll han fram sitt rack som en stekpanna redo för 13 stora köttbullar.
Sen gick han bort mot soptunnan. Denna delen i hela träna-tennis-grejen hade jag missat.

bollPrecis jämte deras soptunna hade dom en annan tunna. Däri hällde han över bollarna. Dom hade alltså en hel tunna full av bollar.. En hel. Dom hade med andra ord en helvetes massa bollar att tillgå.

Ser ut som att det blir en del fortsatt plockande i trädgården i framtiden. Men nu är jag ju van, så det är nog ganska chill..

Ensam på bio

Igår var jag, mamma och pappa ute och åt. Mkt trevligt. God mat, men jag fick ont i magen.. Men det får man ta! ^^

Efter maten gick jag på bio. Klockan var ju inte så mycke och jag hade $ kvar på mitt SF-kort. Om jag inte ville vänta en timme så hade jag bara en film att välja på. Horton (Alla talar svenska!). So be it!

Det var jag, svinigt många barn och nårra få föräldrar. Det gick ungefär 6 barn på varje förälder.. Och jag satt mitt i högen. Surronded by kids. Och det började redan i reklamen före filmen. Alla barn babblade och var väldigt exalterade över äventyret dom var ute på. Sen dimmades lamporna och reklamen matade igång. Alla barn tystnade tvärt.

Lego hade första reklamplatsen. En frän Bionicle med råcoola svärd vandrade omkring i rymden på duken. Man fick se hur han kunde skjuta eldbollar ur magen och nåt annat slags klot ur sitt vapen. Ondskefulla skepp flög omkring i luften och attackerade honom, men han utrotade dom allihopa! Man kunde bygga ihop honom på olika sätt och kriga mot andra Bioniclar. Aaaaaaasfränt. När reklamsnutten var slut och det blev lite tyst innan nästa skulle på, då utbröt det. Från ALLA håll kunde man höra olika varianter av:
”Mamma jag vill ha en sån!/En sån vill jag ha!/Pappa kan inte jag få en sån???/Får jag en sån pappa??!/Mamma en sån har Patrik! Jag vill också ha en!!” Ungen precis jämte mej var extra hård. Helt chill sa han:
”Mamma, en sån ska jag ha.”
Sen kom alla svaren, från alla håll. Samma svar från alla föräldrarna, fast i olika tappningar:
Jadu, vi får väl se vad tomten kan komma med i år../Jasså? ja du fyller ju år snart, då kan man ju aldrig veta vad som händer../Du får skriva det på din önskelista../Säg till mormor att du önskar dej en sån i födelsedagspresent../Då får du göra som alla andra barn och spara dina veckopengar..”
Sen var det ungefär samma sak när det blev reklam för nån tjejpryl.

Under filmens gång blev det några liknande situationer. Ena gången var när Borgmästaren i Vemstad mumlade att dom borde ställa in stadsjubileumet. Han mumlade det tyst och otydligt flera gånger. Man fick se hur sekreteraren skrev ”xjsAsdjflwsawxzjfh” eftersom det var så otydligt. Men barnen i salongen blev SÅ frustrerade över att dom inte kunde höra! Återigen haglade rösterna runt mej:
Mamma vad sa han?!/Säg vad han sa pappa?!!/Vad säger han??/Jag hör inte mamma! Vad sa han?!!” ..Christ. Så fick alla föräldrarna viska till svar att han inte sa nåt. Att det var meningen att man inte skulle höra… Fenomen.

Ett annat liknande fenomen som uppstår när man är på en ”familjefilm” är uppfattningen av humorn. Barn har ju som bekant den mest utmejslade formen av slapstickhumor man kan ha. När Horton springer med skallen rätt in i ett träd, DET är kul. Dåjävlar flabbar ungarna. Och alla vuxna sitter tysta. (Jag tar mej friheten att här inräkna mej själv i den vuxna skaran). Sen när tex Borgmästarns son, som är en äkta emo-unge, en vresig tyst svartklädd figur med svart halvlångt hår.. När han uppenbaras DÅ kan man höra ett roat ”Hehehe!” ifrån den äldre delen av publiken.

hortonEller när det är det är sarkasmer eller ironi. Då är det kul. Fast inte för barnen. Dom är knäpptysta. Dom uppfattar det inte ens, det är ingenting för dom. Tomrum. Mellanspelet på vägen mot att nån ska ramla i en lerpöl eller flyga in i en bergvägg och bli platt. Det är som det där höga svinirriterande pipet som kommer från vissa tvapparater. Det hör man bara när man har bra hörsel (när man är ung) och om man har sämre hörsel (när man blir äldre) hör man inte det. Precis samma fenomen, fast tvärtom då.. Typ.. Eeeh.. A ni fattar..!

Filmen var faktiskt riktigt bra för övrigt. Över förväntan.avokado3 avokadosar av 5 möjliga! Hade nog till och med blivit 4 om dom inte hade snackat svenska. Shrekkaliber.

Ofredande

Idag var det ett barn som antastade linsen på min kamera.

Jag har fotat inne på Ljudcenter, Halmstad. Dom håller på att bygga om sin hemsida, den kommer nog bli very nice =)

Vid ett tillfälle stod jag i alla fall och pratade med en familj. Det var pappa, mamma och deras tre söner i random små åldrar. Min högerarm hängde rakt ner med kameran i ett stadigt grepp och axelremmen till denna lindad runt handleden på exemplariskt Bertil Fotoläraren Lindgrenvis. Barnen sprang omkring och freakade loss som små glada barn gör.
Jag kände hur någon av dom grejade med kameran, men tänkte att skitsamma, det kunde han ju få göra så länge som han inte bräcker loss delar eller påverkar den på nåt annat destruktivt vis..

Plötsligt tittar mamman ner mot sin son och ryter till:
-MEN ANTON!! NEJ!! AJABAJA!!

Då står sonen med mitt ganska grova objektiv stadigt placerat mellan hans små tvåårings händer och han har tungan ordentligt tryckt mot linsen. Och det var inte bara nåt litet försiktigt slick heller! Nejdånejdå. Heeela tungan och denna utplattad till maximal bredd över min kameras 77 mm’s öga. Gott mos. Som en stor snigel.
Ska det vara så ska det fanimej vara ordentligt!

snigel

Mamma, pappa, barn

Kom precis ifrån Maxi nu. Ni som känner mej, eller åtminstone brukar läsa om mitt liv, vet att jag spenderar ofantligt mycke tid på Maxi. Det är mitt hangoutplace no 1 och det är jag stolt över! ^^ Maxi is the new black. Eller.. Njah, kanske inte.. Men jag försöker iaf göra det till det.

Men iaf, kommer ni ihåg när jag skrev om gubben som satte dit den sura tanten som tyckte han va en idiot som parkerade på handikapp? Om ni vill friska upp minnet så kan ni läsa mitt korta, underhållande stycke igen här: håll käften kärringjävel


Idag har jag fått den stora äran att, ännu en gång, kliva rakt in i härligheten. Som vanligt ute på parkeringen. Det är oftast där det sker.

Jag hade parkerat pappas stora bil i rutan som är precis jämte dom där familjeparkeringarna. När jag var i högsta hugg med att lasta in mina kassar bak i bilen blev familjerutan närmast mej ledig. Det stod två bilar i kö som båda blinkade och ville in. Den ena var en stor grå såndär Mitsubishi Spacewagon och den andra en nåt så hyfsat ovanligt som en Lamborghini. Det ni. Inte varje dag minsann. I min värld anser jag, lite under bord, att om man har en sån bil så har man lite rätt att gå före i familjeparkeringsköerna ^^ ..Men det är definitvt inget sånt man ska gå ut med för människor tenderar att snea ur rätt ordentligt på sånna uttalanden..

Men i vilket fall som helst så hann killen i den väldigt platta bilen före och givetvis tyckte inte 3-barnsmamman i Spacewagonen att det var okej. Hon stannade kvar bakom och väntade med rutan helt nervevad medan han parkerade. Sen öppnade han dörren, ni vet sådär som man öppnar dom där dörrarna på dom där bilarna. Uppåt som vingar. Hon ropade honom till sej i samma sekund han hade fått båda fötterna på asfalten:
-Du!! Killen! Ursäkta mej. Ursäkta mej, men det är faktiskt en familjeparkering du har ställt dej på där! Jag struntar i hur dyr bil du har, jag tycker faktiskt det är oförskämt att ställa sej där mitt framför näsan på en mamma med bilen full av barn!
-Men.. Jag har ju min familj med mej.. Svarar killen medan hans son i 7-årsåldern klättrar ur bilen med stor försiktighet och mycket möda.
Mamman i Spacewagonen ser på barnet som säger till sin far, medan han går förbi honom runt bakom bilen, att han får stänga dörren för att han faktiskt inte når upp. Den yttersta isen på barnhataren i mej smälte lite där får jag väl erkänna.. Meeen det kan å andra sidan ha varit bilen som fick mej lite ur fas. Sonen fortsätter runt på andra sidan hans pappas fortskaffningsmedel. (..för övrigt trodde jag att man stängde och öppnade dörrarna med nån slags fjärrkontroll)
Den arga mamman forsätter kämpa:
-Jahaokej! Så du hade en unge med dej! Men det är ju uppenbart att han klarar av att röra sej civiliserat runt bilar och jag har dessutom SMÅ barn med mej, så jag tycker nog att du hade kunnat välja en annan plats!
-Öppna pappa!
ropar sonen som har kommit runt på andra sidan. Pappan fixar upp den andra dörren med och bilen ser ut som att den ska flyga iväg med sina vingar. Han klättrar in och spänner loss sin lillasyster ur barnstolen som placerats i passagerarsätet.

Touché! ^^
Solid fuckin gold!

Pappan står med händerna i fickorna, fortfarande borta hos kvinnan som stirrar på pojken. Pappan vänder sej om och kollar hur det går. Sonen har precis baxat ut minibarnet och ställt ner det på marken. Han rättar till hennes rosa jacka, tar henne i handen och de två kommer runt till baksidan av bilen. Pappan tittar tillbaka på kvinnan i Mitsubishin och säger med ett genuint leende:
-Jag har också småbarn med mej.. Men okej, du har ett mer än mej ser jag! Så jag antar att du vann. Haha! ..Men kan väl inte mena att jag ska flytta mej nu?

Den arga mamman verkar ha svårt att inse att hon blev besegrad redan innan hon vevade ner rutan på sin bil.
-Nej SJÄLVKLART menar jag inte att du ska flytta dej! ..Och för övrigt förstår jag inte hur du kan välja att åka och handla i den där bilen!! VAR hade du tänkt att du skulle ställa KASSARNA till exempel??
-Haha! Nejdu, det kan verkligen vara ett problem ibland ska du veta! Vi får se hur det går sen..

En kort tystnad. Sen fortsätter mannen i samma glada ton:
-Nämen oj! Se! Nu blir det ledigt där! *pekar på en familjeparkering tre rutor bort* Men så bra! Då fick du en också!

Förnedringen var helt otroligt total. Mamman var så arg och så säker på att hon äntligen skulle få sätta din en liten brattig jävel i en överdrivet dyr bil som säkerligen hans pappa hade köpt till honom. Men det utvecklas till nåt helt annat! Hon kunde inte ens få in nåt om att han var otrevlig, för det var han inte! Han var den trevligaste människan med dom trevligaste barnen jag sett på länge! Om hon åtminstone hade haft vett att sluta medan hon fortfarande hade nån form av värdighet kvar.. Men icke!

Det var härligt att beskåda.
Och jag hade stora problem med att inte avslöja mitt publikskap. Jag tvingade möblera om mina kassar tre gånger och fixa lite med pappas skruvmejslar i bilen bara för att dra ut på tiden.
Det var en fin eftermiddag.

the nanny

satt och kollade på olika platsannonser lite halvslött precis. fastnade för en där dom sökte en barnflicka. här i halmstad tom. se där.
3 barn mellan 5 och 11 år. och två hundar.
heltidsarbete. man skulle bo i familjens gästhus. man hade tillgång till bilar och cykel.
barnen skulle hämtas och lämnas på dagis, lekas med, badas, matas, tas på hälsoundersökningar och till tandläkare regelbundet och vid behov, hundarna skulle rastas tre eller fler gånger om dagen. utöver detta skulle huset hållas i ordning med hjälp av enklare städning. hjälp vid middagslagning då och då kunde även bli aktuellt. extra betalt vid högtider så som julafton och midsommarafton.

barnen var alltså på dagis. och till deras lediga tid därifrån så skulle barnflickan ta dom..

men allvarligt. visst, jag fattar att denna familjen inte hade direkt dåligt med pengar. men varför skaffar man 3 barn och två hundar om man inte vill ha dom? om man anställer nån som tar hand om dom 24-7? barn endast i syfte av att föra släktnamnet vidare typ.

för övrigt så är the nanny en rolig serie.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress