Tagg andra inläggstips

Jacobkvällen & männen vid hyllan med H

Igår var det Flygande Jacobkväll hemma hos mig. Trevligt koncept med trevligt besök. Mer sånt!

Bifogar en liten bild på risresterna i vasken. Ber om ursäkt för detta. Jag glömde fota. Ser rätt gött ut eller hur? Alla förstår ju att det var en fantastisk måltid. Mmmm! Det är lite kaffesump där i också förresten.. Om ni undrade. Linda hade ju med sig en snygg kaffekrävande tårta. Såklart.

Precis innan kvällen inleddes gick jag omkring inne på FinMaxi. Såklart. Jag brukar ju hänga där. Vid tandborsthyllan stod två män i 35-årsåldern. Dom var påväg bortåt när den ene kom på att han var påväg att glömma nåt:

- Du vänta lite, jag ska bara hämta nåt skit här borta.
- Nae? Fyfan, har Karin skickat dig att köpa jävla bindor?? Jag klarar inte av det där asså..
- Nej det är ingen hit. Man drar sig verkligen för att handla dom gångerna man vet att det står nåt mensskit med på listan!
- Jag har börjat vägra när frugan ber mej, meeeeeeene.. det är ju inte poplärt om man säger så! Heheh!
- Herregud. Det hade ALDRIG funkat hemma, hon blir SKITSUR om jag säger att hon får köpa helvetet själv.. Så man får ju stå ut. Men man skäms ju fan varenda gång!

Detta är intressant tycker jag. Vuxna män som tycker det är pinsamt och ovärdigt att köpa bindor/tamponger/trosskydd till sina kvinnor. Okej, jag kan ha en viss förståelse för att man skäms för att handla vissa saker åt andra, jag till exempel HATAR över allt annat att köpa cigaretter, jag skäms fruktansvärt och mår nästan fysiskt dåligt. Men jag brukar få sagt till mig att jag är löjlig med det där, att jag är lite väl militant och trist, så jag försöker att vänja mig. Är det samma sak för er män och kvinnoprodukterna? Är det som när jag står där och fajtas med min paranoia och tror att ”Nu tänker han i kassan att jag är rökare..”? Känner ni också folkets blicka på er där ni står vid hyllan? Och när ni lägger ner ett paket ELLEN Normal i korgen, tänker ni att dom tänker ”Kolla, sicken vidrig kille.. En man som har mens! Usch! Mensman! Mensman!” då? Eller hur funkar det?  Jag känner väl lite att om nån tror att jag är rökare är det ändå nåt som skulle kunna vara sannolikt, eller.. nej, men ni fattar. Det är ju mer sannolikt att en tjej röker än att en man köper tamponger för att HAN, han själv personligen, har mens. Eller?

Jaja, självklart fattar jag varför många tycker det är jobbigt. Blod och kön och kropp och underlivshygien och allt det där mörka. Jag har tjejkompisar som själva tycker det är lite jobbigt att stå vid den där hyllan! Men jag vet, jag spelar ju bara lite dum nu för att kunna få blogga om männen jag lyssnade på..

Ibland när jag skriver om olika saker blir jag tillfrågad om ”liknande skojiga inlägg”. Så för er som inte orkar använda sökfältet, som jag visserligen vet kan ge lite alla möjliga resultat ibland, och för er som inte gillar att klicka på etiketterna, som jag också vet kan freestyla lite i fångst, så kommer här några tips! Tips om ett gäng andra lite relaterade inlägg!

Vi har till att börja med ett scenario liknande gårdagens. Killarna som inte ville ragga på menstjejen.
Välj dina steg väl! (mensskydd)

Sen kan jag njutningsfullt presentera kvinnan utan hämningar i duschen.
The Pull-out

Killen som bloopar och råkar avslöja sina mensonanitankar för klasskompisarna.
Episkt onanidrama

Eller varför inte den om kvinnan med trosskyddet i omklädningsrummet?
Berättelsen om kvinnan med trosorna

Kan även slänga in en riktig oldie. Inklippt från min blogg från 2006! Om den lilla stackars flickan inne på toan på Meddo.
Blodsug. (aka Blodiga bindor & skam)

Jaja, nu räcker det. Hejdå.
Eller förresten! Har ni sett att Filip har mixtrat lite här igen? Nu finns min senaste twittring.. eller tweet menar jag, där i kanten till höger, precis under min bild som jag för övrigt får sjukt mycke klagomål på. Ni tycker tydligen att jag är ful på den. Får väl ordna en annan i framtiden.. Och! Vidare. Han har dessutom fixat lite andra nice knappar tillhörande dom olika inläggen. Lite Dela och Gillafunktioner som ni gärna få använda. Puss hej.

Hej Miljöbalken

Igår var jag och Johanna ute i skogen.

Likt två mullar harvade vi omkring bland sly, stammar och mossor i vår jakt på svamp. Skogens guld. Det gick sådär. Jag har skrivit om mina skills inom svapplockarområdet innan.. Det läget är uppenbarligen oförändrat. Tyvärr. Men Johanna hade bättre koll!

Anyways. Det blev inte så mycke av svampvaran, det räckte till en macka. Däremot hittade vi helt sjukt ofantliga mängder sopor. Mitt inne i skogen! I Simlångsdalens mest svåråtkomna terräng, där! Där dumpar tydligen folk sina sopor. Det var ett otal oljedunkar, en gammal uppbränd Toyota, sjuuuuuka mängder säckar med ölburkar, ett och annat oljefat och kassar med rena hushållssopor. Glassboxar, konservburkar, blöjor, ketchupflaskor, chokladpapper osv i all oändlighet utspridda ur av blandade typer av djur upprivna plastpåsar.

Tragiskt, absolut. Man blir ju förbannad. Men samtidigt kan jag inte undgå att fascineras lite också. Vilka är dessa individer som tycker att det är SÅ fruktansvärt jobbigt att ta med sig sina säckar och åka till tippen? Skäms dom över sina sopor? Tror dom att ÅVC-personalen ska dissekera och gå igenom alla deras kastade rester? Vad driver dessa människor till att lasta sin skit, ta sig ut i skogen till ställen flera hundra meter in ifrån bilvägen, in bland tätväxande sly som man mer eller mindre får hugga sig igenom, över bäckar, upp för backar genom träsk… för att dumpa sina sopsäckar!? På vilket sätt är detta MINDRE ansträngande än att åka till tippen? Jag fattar verkligen inte. Är det nån som har en bra förklaring så snälla låt ditt ljus lysa över min skuggiga dal.

Jag känner nu när jag ser bilderna att jag kommer bli tvungen att släpa med mig Johanna till det där stället igen för att kunna plocka lite koordinater för en anmälan.

Och för er som är sugna på att läsa vidare om min syn på svampplockande:
Skogens guldhelvete
Tryffelsvinet within

Torr, tråkig, rasist & fet

På tal om gubbighet förresten, jag har kommit på en annan grej som är väldigt sådan.

Och då menar jag inte gubbighet som nåt endast för äldre män, nejdå, gubbighet kan appliceras på vem som helst. Man kan vara gubbig även om man är tjej och under 30 och man kan vara gubbig om man är ung man. Precis som vem som helst kan vara haggig eller en kärring. Inget könsstyrt alls. Förtydligande bara, så ni inte börjar go all activist på mej här nu.

Men okej, jag pratade om sprithyllorna och -skåpen. Mkt gubbigt. Men så är även dagens topic – Skämtrasismen.

Dom flesta vet alldeles säkert vad jag menar, men för att även stockholmarna ska förstå så tar jag några exempel på uttryck som kan fackas in här.

1. ”Alltså jag ÄR ju inte rasist… Men det hade varit fint med ett skinn på väggen! Höhöhöhö!”

2. ”Alltså jag är ju inte rasist eller så, men shit asså! Det gick en neger på cykelbanan i morse och jag höll fan på att köra av vägen när jag såg dåren!! Helt sjuuuukt svart var han!”

Hähähähä! Gubbskoj. Ni ÄR ju inte rasister, men jo. Faktiskt. Det är ni ju innerst inne ändå va?
Alltså, missförstå mej inte alldeles för mycke – jag tycker verkligen man får skämta om så gott som allt, så länge som det inte är genuint elakt och någon blir ledsen på riktigt, men denna typen av humor äcklar mej lite. Det är så förbrukat, så jävla svennigt det kan bli och riktigt gubbigt. (Ursäkta, jag inser själv att jag upprepar det ordet, men jag kan inte komma på nåt bättre.)
Men hallå, ALLA fattar ju att man inte menar det egentligen! Det är möjligt, men jag tror inte på det.
Asså du är så sjukt torr! Du ska alltid vara så seriös och kan inte skämta om nånting! Det är möjligt, men du äcklar mej ändå när du drar dina ”Jag är inte rasist men…”. Det blir inget ligga för dej. Hejdå.

Och vidarespinn, för att ytterligare bygga på min precis outade torrhet. Jag är nog allt lite humorlös och lam ibland, det kan jag ta, det är helt okej men bara en parentes: Att kalla någon tråkig eller torr ligger lätt på min Topp-5 av respektlösa saker man kan häva ur sej till nån annan tror jag. ÄVEN om du skämtar eller inte meeeeeenar det. Det är lite som att säga att man inte är rasist men.. Eller som att säga till sin överviktiga vän som ständigt och förgäves testar olika nya dieter och piller ”Haha! Du vet ju att jag älskar dej, din FETE jävel!”.

Herregud vilket trist och provocerande överseriöst inlägg jag lyckades åstadkomma nu. Jag är ju verkligen typ torrast i världen. Sjukt humorlös! Usch. Och fet dessutom!

Rekommenderar förresten inlägget om tanten som besökte vårt lilla café för ett tag sedan. Hon hade fått ett systerdotterbarn. En liten apa eftersom pappan var neeeeeger. Charmigt verkligen.
Läses här: En blåmans avkomma

Hajflickan

Ställde mej i köket och tänkte precis påbörja en bastat lunch.

Inser då att klockan inte ens är tjugo över tio. I min värld var den runt två. Jag går uppenbarligen upp för tidigt på helgmornarna. Typiskt. Och hungrig som fan är jag! Vad göra? Konceptet mellanmål (Mellis (del II)) är utom min värdighetssfär.

För övrigt. Jag var helt övertygad om att jag hade nått den respektingivande ålder då man exempelvis har slutat få fler tänder. Men ännu en gång har jag haft fel. Det händer ju ganska ofta. Längst in, så långt in att jag trodde att det inte kunde få plats fler, får jag en till jävel. Smärta! Jag kan inte äta som folk. (Men jag var ändå inne på att cooka nåt som kräver tuggande nu) Har jag tur går jag ner nåt kilo på denna tillökning, men det lär väl aldrig hända med min tur. Man kan ju verkligen undra hur många tänder till jag ska få. Det kanske aldrig tar slut. Jag kommer se ut som en haj. Med tänder i flera rader innanför varandra. När jag är 60 har jag hela gommen fullpackad. Jobbigt att borsta. Då får jag nog allt krypa till korset och teckna detdär förbannade supportavtalet tandläkarna försöker pracka på mej varje gång jag är där.

Nu ska jag städa till mina hajar här hemma i akvariet. Dom kommer älska mej efter det. Lättköpt kärlek.

Husmor med hjärnan

Allvarligt. Det är bara jag som bor här. Oftast även bara jag som äter här. Så har det varit en tid nu.

Så varför kan jag inte bara lära mej att laga lite mat? Ett vettigt lass med köttfärssås. En liten pizza. En kotlett. En human mängd pannkakor.

Varför i helvete ställer jag mej och gör kalops till ett helt kompani? Eller en ost- och skinkpaj stor som ett mindre reservhjul till en traktor? Eller 3 kubik thaigryta? Jag vet ju att jag bara kastar bort det. Att det hamnar i komposten. Jag fryser liksom inte ens in lagad mat! Men vad bra! tänker många av er nu, det är ju smart att laga mycke. Då har man matlådor. Och visst. Det har man, helt sant, men hade jag lagat sinnesfriska mängder käk hade jag haft matlåda till typ två dar. DET hade varit bra och normalt. Det hade varit smart. Det är inte sweet att tvingas käka samma rätt till lunch 12 dar i rad. Eller rättare sagt, det gör man inte – man äter det en eller två gånger och kastar resten istället. Jag gör det iaf.

Jag måste verkligen lära mej att dosera mindre. Och inte cooka som en lobotomerad jävla storkökstant. Kommer väl sluta som husmor i nån skolmatsal. En sån med knallrött plastförkläde, hårnät och foppatofflor.

En annan grej man kan fundera på är varför jag lägger min telefon på handfatet när jag borstar tänderna eller tvättar mej i ansiktet eller gör vad som helst med rinnande vatten. Se bild, den är precis tagen. Telefonen är dessutom precis avtorkad och tillbakalagd efter att ha kanat ner. Det är lite samma syndrom som när jag häftade mej i fingret. Det var inte min hjärnas mest lysande sekund där inte. Kan läsas om man har missat detta spektakel. Här: Bra på att tänka Mycket nöje.

Nu går jag och lägger mej i min säng som har mysiga flanelliga lakan och är till hälften full av kläder. Ska lägga mej där och fundera på hur jag ska lära mej att bli duktigare på den typen av tankeläsning som uppenbarligen verkar krävas nuförtiden. Kan ju fundera på om det hade löst min förvirring också. Godafton.

Till Hela & Emelie

Morgonens korta inlägg tillägnas uteslutande Hela och Emelie eftersom jag vet vad ni tycker om att lämna grejer i vasken medan man lagar mat.

Här får ni en bild! Med lite anknytning till min Läses före inflytt hos mej!-lista. Såhär är hur det ser ut hemma hos mej nu i skrivande stund, när jag sitter på jobbet. Hehe. Detta kommer inte städas bort förrän ikväll och jag förstår att det får er att rysa och kräkas lite i era munnar. Jag ser det lite som en vinst! ^^
Om någon annan som också har mani på att allt ska kastas omedelbart och inte mellanlanda i diskhon ser detta och känner förakt och avsmak så kan vi väl säga att detta inlägget är tillägnat även er. Men i huvudsak Hela och Emelie.

Välkommen till Indien.. NOT!

Idag är det torsdag och dagen efter.

Mitt lilla hus luktar som vilket indiskt hem som helst. Fast utan rökelse, myrra och kamfer sånt mög.

Igår var det 10-personersdinner hemma hos mej! Öl och Tikka! Trefligt. Det är inte ofta jag håller bjudningar på vintern, alltså utan att kunna bruka altanen, men det gick ändå förhållandevis fint får jag väl själv säga. Och det var inte direkt någon som visade stor aggression mot min psychoinredda bostad heller. God stämning! Kanske nåt som kan göras om?

Chicken Tikka Masala, som jag så storköksenligt och husmorigt, klädd som en osmakligt jävla uteliggare bjöd på, är förresten ingen indisk rätt. Den är väl ifrån England eller nånstans där i krokarna om jag inte har helt fel? Påhittad typ av misstag och nu topprepresentant för det indiska köket. Tragiskt egentligen. Så jag har full förståelse för om ni som igår byggde bon i min röda soffa nu känner er blåsta, men hey! så är det här i livet. Man blir blåst varje dag. Hoppas ni vill komma tillbaka nån gång trots detta. Alla är välkomna any time! Det är bara att stega in! För så funkar det hos mej, man kliver rakt in och jag blir faktiskt alltid glad av ert sällskap, även om man vid första anblick kanske inte upplever det som så.  Exempel 1 (Skräcken) och exempel 2 (Avloppsrensningen).

Det hade varit kul att åka till Indien förresten. Eller ja, över huvudtaget hade jag gärna åkt vartsomhelst nu. Nånstans där det är varmt så jag tvingas klä av mej och skämmas halvt ihjäl på grund av min transparenta blåvita vinterblekhet. God tid!

Ikväll är det Quiz på Fox!

Hem till halmen

Det ringde en stackars sate till telefonförsäljare nyss.

Herregud, vilken okarismatisk människa. Men det var alldeles säkert inte hans fel. Arbetssituationsmissnöjet stod som en omfångsrik febergul aura kring hela honom och vidare ut genom min lur när han talade.

Som en likgiltig ridskolehäst gick han runt runt i manegen och väntade på arbetspassets slut. Då skulle han få gå hem till sin etta på 31 kvadrat med kokvrå, käka lite krossat korn och ensilage, titta på tv i en timme och sedan somna i den nertrampade halmen i sin 90-säng. Med entonig röst och knappt några space mellan orden läste han från sitt manus:

- godmorgonjaghetermarkusoch [andetag] ringerifrånsomethingsomething&sockar [andetag] hardutidensekund?
- Okej, visst. Kör på.
- fintviharjustnuetterbjudandepå [andetag] enfinprenumerationpåstrumpor
- Ursäkta? Jag hörde inte riktigt där. Vad sa du? ..strumpor?
- …ja
- Okeej.. Jaha?
- förbara59kronorimånadenfårdu2 [andetag] parsockariekologiskbomulllåterdetintressant?
- Hm, inte speciellt faktiskt. Jag har strumpor så jag klarar mej. Det är säkert fina grejer du säljer, men jag får nog ändå tacka nej där.
- okejtackhejdå.

Stackare. Det var långt ifrån jag som var offret i samtalet denna gången. Kommer ni ihåg när historietidningsdåren våldtog mej med väderstationen? Väderstationen som jag dessutom aldrig fick! Det var en VISS skillnad i försäljarteknik om man säger. Ni som inte minns eller som har missat denna fantastiska stridsvagn till telefonbettlare kan med fördel läsa om spektaklet här.  -Våldtagen-

Mycket nöje!

Eftermiddagsdrama

Det var massor med folk på Systembolaget innan när jag var där.

Precis när jag skulle in genom entrén råkade en liten herre, som för en sekund tittade bort, snubbla över ett barn som ilade förbi. Barnet, som var en flicka på gissningsvis runt en meter av ålder, föll som en vante rakt på golvet och den lilla gubben över henne. Hans keps for iväg åt ena hållet och KappAhlspåsen åt andra. Flickan tjöt och pappan kom springande från korvståndet.

- MENVAFAN HÅLLER DU PÅ MED DIN IDIOT!?!? vrålade han till den lilla herren som kröp framåt och sträckte sej efter sin keps.
Alla runtomkring stannade upp. Flickan fortsatte yla, pappan skällde som en tok på den gamle mannen. En kvinna samlade in KappAhlspåse och den bruna kepsen.
- ÄR DU KOMPLETT DUM I HUVET!?!? VA??! SE DEJ FÖR!!! FÖR HELVETE GUBBJÄVEL!! Skrek pappan rakt i ansiktet på herren som hade rest sej med hjälp av en kille i kostym.
- ..Men ..lugna ner dej.. försökte damen som stod bredvid mej men blev avbruten.
- DU KAN JU FÖRFAN HA IHJÄL FOLK!!! fortsatte pappan med ett varnande pekfinger lyft framför sej och den lilla herren började gråta tyst. Hans läpp darrade och tårarna strömmade. Från fickan fiskade han upp en näsduk och torkade sej med skakande hand i sina röda ögon. Då brast det för folket runtomkring och från olika håll kom det:
- Lugna dej nu!
- Det var ju bara en olycka!
- Sluta skrika!
- Men lägg aav! Skrik inte på honom såå!
(det var jag)
- Ta det lugnt! Ingen blev ju skadad!

En man med skägg ställde sej mellan herren och pappan som han lyckades få ner på jorden lite. Alltihop hände på en sekund. Snubbling, fall, skrik och nedlugning. Verkligen dramatiskt och det var hemskt att se den lilla gubben som blev utskälld tills han grät. Han sa ingenting på hela tiden och gick tyst därifrån med sin påse i handen, den bruna kepsen på huvudet och tårarna rinnande.
Jag klarar inte av såntdär. Jag får ont i hjärtat och börjar själv gråta.

Annan dramatisk situation som också var jobbig
Mamman som flippar ur

Och observera att det är ny poll nu dessutom, på tal om inget. 

Den Goda Medmänniskan

Jajjemen. Detta med Familjeparkeringarna igen då. Denna outtömliga källa till diskussion, irritation och underhållning.

Igår, när jag hade lastat in matkassen och satt mej i min lilla Toyota kom en pappa och hans ungefär en meter gamla son förbi. När de passerade på gångbanan framför mej stannade telningen och pekade och sa:
- Pappa! En räserbil!
Fadern svarade så demonstrativt högt att jag trots att det blåste storm och regnade och trots att jag hade dörrar och fönster stängda kunde höra tydligt:
- Ja. Och sånna bilar F Å R  I N T E  P A R K E R A  I  D O M H Ä R  R U T O R N A.

För det är det där med familjeparkeringarna är verkligen ett kapitel för sej själv i gråzonsboken. Det finns ingen lag på att man som ensam i en liten bil inte får stå där. Det är inget man kan åka dit för. Det bygger uteslutande på det goda svenska samvetet och det gör det lite extra heligt.  Det är barnen som gör det. Man litar på att gemene man har såpass gott samvete att han inte ställer sej där när han vet att risken att en mamma med ett barn kan tänkas komma lite senare och behöva platsen. Även om det är helt tomt ska man praktisera God Medmänniska och ställa sej 10 (extra breda) rutor längre bort från entrén. Man litar på att det fungerar så.

Jag och en vän pratade om det det där. Hon har barn och ingen bil (hennes kille har bil och hon en mililtärcykel). Jag har bil och inga barn (min syster har barn och jag akvarium). Hon frågade om jag inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att ta sej till änden av hela bilparkeringsoceanen med vagnar och kassar och barn? Jag sa att det kunde jag verkligen förstå (Obs: sant) men frågade henne om hon inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att lägga ut skitmycke sura pengar på att lacka om en sida på ens bil för att nån jävel har smällt upp dörren i den? Hon erkände att hon inte hade nån som helst förståelse för hur man över huvud taget kunde tänka så, men att det kanske var för att hon inte har körkort. Jag erkände att jag inte förstod charmen i barn riktigt, men att jag inte hatade dom.

Sen gjorde vi en snygg nyhetsankarövergång och med barn som röd tråd kom vi in på det där med alla bilder man ser överallt. Kompisar som lånar sina kompisars avkommor och fotar sej med dom. Hon tyckte det var gulligt. Jag tyckte det var kanske gulligt ibland, men lite creepy oftast också. Och sen kom vi fram till att anledningen till att det inte existerar en enda sån bild på mej är för att folk bara skulle kommentera med:
- Du passar verkligen inte som mamma. Skaffa aldrig barn, tack.
Sen skrattade vi. Men jag mest bara med munnen.

Och här följer några tips på andra texter jag har åstadkommit berörande familjeparkering.

Annas Maxi
Attitydproblem
Mamma Pappa Barn

 

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress