Tagg andra inläggstips

Vårtema & gruppbild

Ja, vad tycker ni? Ska vi göra en trend i detta att jag bara skriver ett enda, ett mediokert ynka inlägg per kalendermånad kanske? Det borde ju hålla alla hängivna läsare tilfresställda och spända av förväntan mellan varven.

Och jag tänker inte göra underverk idag heller, detta är mest bara en upplysning om att vi alltså befinner oss i perioden som kallas Svensk Vår. Denna vinterns och sommarens mellangård. Klimatets Ingenmansland. Ytan som vädergudarna får på sig till att totalt freestyla och testa sånt som dom länge velat ge sig på!

Det är tänkt att man ska bli pigg och fresh av ljuset och solen, men jag vet inte alltså. Jag är aldrig så megatrött på mornarna som nu och det är ju inte direkt så att man känner sig snyggare när man plötsligt får upp ögonen för sin blekgråa och blåskimrande, torrflagiga hud. Och grejerna jag drömmer!? Omfg. Är det också nåt som kommer med våren eller? Det är på morgonsovarstunden som driften av min hjärna verkar överlåtas till en arbetstränande psykiskt störd individ från tomtehospitalet. Var kommer skiten ifrån!? ..Eller ja, jag inser ju att det är jag själv som genererar detta, men det blir man ju kanske inte direkt lugnare av. Och sen ska man upp! Det är ingen Rönnerdal som skuttar med ett skratt ur sin säng efter ett uppvaknande ur en av mina drömmar om man säger.

Men visst, det är torr asfalt, videkissar, krokusar, kåta katter, motorcyklar, avtäckt hundbajs och högljudda fåglar. Sånt som hör till. Man ska inte klaga.

Så vad har hänt den senaste månaden då? I korta drag. Lite olika premiärer har ägt rum! Våffelpremiären, Lunchgrillingspremiären, sommarhjulspremiären på nya bilen, Fiskepremiären nere på piren… Säkert fler! Hoppas på en Sola-i-bikinipremiär snart med för en uppstyrning av dödslooken. Jag har även tagit nya räserbilen på dens första roadtrip! En sväng ner till Ales Stenar och en del runtkringlande i skåneland med småstopp vid tilltalande slott, vattentorn och gårdsbutiker. Trevligt! Det har varit påsk och den obligatoriska äggletardagen med Familjen Freakshow har avverkats, för er som inte har koll på denna tradition kan jag varmt rekommendera mitt inlägg från 2008 som behandlar ämnet. Kan läsas här: Eggbert

Nu är det lunch. Jag har varit duktig och gjort awesome matlådor till alla fem arbetsdagarna framåt. Veckans tema är Vilda Djur. Älgar och rådjur i blandade åldrar, kön, stycken och utföranden! Alltid fint. Hejdå.

PS. Bifogar en mkt fantastisk gruppbild med fantastisk rörelse i från den fantastiska Våffelpremiären! Saknas gör Freddy och mamma. Men dom var med också. Och nej, det är inte för att dom har kollat på filmen i The Ring som Tim, Lisa och Linda ser ut som dom gör. DS.

PPS. Årets nykomling på våffelbuffén är förresten krossade/mortlade polkagrisar! Mkt bra! Passar fint ihop med chokladsås och grädde. Tips. DDS. (skriver man två D som avslut också?)

Våffelpremiär 2013

Armdöd & Hudföryngring

Jag vet aldrig riktigt var jag ska göra av armarna när jag sover. Har hört att det beror på en kass barndom.

Nae, jag bara ljuger. Såklart. Däremot har jag hört ett annat rimligt resonemang om att det skulle bero på att man är stel i axlarna. Ni vet när hur man än ligger så blir det fel med armarna. Dom känns i vägen och/eller domnar bort efter ett tag. Det där kan alltså botas med kärlek och massage. Eller yoga och stretch om man föredrar den varianten, alternativ inte har tillgång till den första.

På tal om massage som är lite sparelaterat! Kommer ni ihåg när jag skrev om när jag och Anna var i Turkiet? (Emmas Hamam (eller Emmas äckel)) Och hur jag berättade om den där sjukt bra vanten vi hade köpt? Ni var ju faktiskt ganska många som blev sugna på en sån, som undrade var den kunde köpas. Jag hade inget bra svar då såklart, men NU! Nu har jag hittat! Den kan inhandlas för en billig peng här -> Spastil Hamamvante
Så nu kan alla skaffa en sån och skrubba av all sin döda hud lagom till sommaren! För det är ju faktiskt nu man ska börja styra upp den skiten. Föryngra sin hud genom regelbundna cirkelrörelser. Allt för den perfekta och fräscha solbrännan sen! Och ni som sitter och tänker att ni inte behöver en sån, eftersom ni ändå har en bra peelingkräm/loofah/raggig trasa/saltskrubb som faktiskt är er bästa favorit och som ni har använt hur länge som helst.. Ni vet inte vad ni snackar om. Jag trodde JAG höll hög standard när det gäller hemmaspa, men fyfan. Som turken i butiken sa: ”Your dead skin will roll like spagetti!”

Tillbaka till det där med armarna, jag kände att jag inte var riktigt klar där. Man kan ju undra hur det är tänkt att den ska funka egentligen. Om man ligger där i sängen, i ett mysigt bo av täcken och kuddar, jämte nån man vill koala fast sig på och gosas med. Det innebär ju såklart att man måste ligga på sidan och det funkar ju bra med den övre armen, men den som hamnar neråt i sängen? Antingen blir den helt dödad under ens egen kroppshyddas massiva tyngd, eller så blir den i en seg process nästan avsliten vid axelleden eftersom man lägger den i en onaturlig vinkel antingen framåt eller bakåt, alternativt så domnar den bort, förtvinar och avlider när man har lagt den uppåt under kudden och somnat så. Det hade varit smidigt att bara kunna häkta av den ena när man går och lägger sig. Som en av dom där sämre Barbiekopiorna man hade när man var liten, dom som tappade lemmar till höger och vänster.

Nåväl, det får räcka med vardagsproblemlösande förarbete för idag. Ikväll ska jag på spinning. Igår var jag på Body Balance. Förhoppningsvis är min lekamen snart tillräckligt lätt för att inte mörda mina ändå ganska viktiga utstickande kroppsdelar.

Emmas helminter

Lyssnade ni på Morgonpasset i P3 i morse?

Dom pratade om bakterier. Och om mask. Och min hjärnas lilla skeva båt började driva fritt och helt ur kurs.

Jag har avslöjat för några av er att jag har vissa issues med detta kring mask i magen och nu tänkte jag bara slänga ut det. För allmän beskådan. Så att ni män som tidigare kände den minsta tillstymmelse av attraktion till mig nu med ro kan lägga den totalt bakom er.

Ungefär en gång om året drabbas jag om en noja. Inget jätteallvarligt egentligen men dock en hypokondrisk avart som får mig att tro att jag har helminter… inälvsmask. Mask i magen alltså. Och då inte av typen Binnikemask, även om den är förhållandevis vanlig, för då skulle jag ju vara väldigt mycket smalare, men vanlig springmask. Jag vet inte varför jag drabbas av detta, jag har inte ens såpass koll att jag skulle känt igen om eventuella symptom hade börjat yttras. Det är ingen jag känner av alls, jag bara tänker plötsligt att; Nu jävlar! Nu är dom små asen här! Och så passar jag på att skaffa en kur avmaskningsmedel när jag ändå är på Apoteket vid Maxi nån dag. Lungt och sansat, nån dag när jag ändå har ärenden dit. Jag rusar inte iväg i panik med glasartad blick och kallsvettningar, nejdå. Sansat.

Och som med så många andra sinnessvajningar man ibland upplever vill man ju givetvis skylla på sin mamma; syndabocken som alltid ligger närmast till hands. Allt kan härledas till ens föräldrar! Eller hur? Hehe. Men jag vet inte asså.. Jag har verkligen funderat på detta och visst, jag har väl kommit fram till att mamma spelar en viss drivande roll i det hela eftersom hon var den som tog med oss systrar till biblioteket, men i huvudsak är skurken en barnbok. Jag vet inte om mina syskon ens minns den, dom var kanske för små, men den har uppenbarligen lämnat djupa spår hos mig!
Det var en bok som handlade om personlig hygien eller nåt liknande område. I storyn var protagonisten ute och lekte i trädgården, när han kliade sig i rumpan och sen petade sig i näsan kort därefter och skapade genom detta nåt typ av maskkretslopp i sin egen kropp. Det var bilder på små vita larver som kravlade runt kring pojkens bakre utgång. Horror! Pedagogik genom skräck. Den bästa sorten.

Ja, då har vi delat med oss av detta också då ja. Som vanligt kliver Emma in och säger nåt obekvämt för alla inblandade, nåt hon lite senare garanterat ångrar att hon ens tog upp.. Men alltså – om ni nån gång möter mig på Apoteket, i färd med att inhandla en ask Vanquin behöver det absolut inte betyda att jag faktiskt HAR parasiter i mina tarmar. Ni behöver inte vara oroliga för nåt annat än möjligtvis i så fall min psykiska hälsa. Nu har det dock inte hänt än på ett bra tag! Ta i trä! Inte en enda flip-out på hela 2012.

Kommer ni förresten ihåg en annan parasit jag skrev om 2008? Åååh jag återkallade den nu! Läs gärna, den är söt hehe.. 
Länk:  Ska vi hångla? 

Nypassad

Sådärja, jag kan lugna er alla genom att tala om att det har kommit. Mitt nya pass.

Ingen anledning till panikattacker eller stressinfarkter. Vi är safe och poliskvinnan som lämnade ut handlingen till mig tipsade om att jag skulle vara ute i lite mer god tid nästa gång. Jag ska försöka ta detta råd åt mig även om det såklart inte finns några garantier, det är ju trots allt fem år till nästa gång om inget oförutsett händer.

Sååå.. passen idag alltså! Har ni sett dom nya? I film, när folk (amerikaner) ska skaffa sig nya liv och fly till andra länder (Mexiko) verkar det vara så himla enkelt, det där med falska handlingar alltså. Pappan i familjen åker iväg på kvällen och träffar en bekant, några dagar senare träffar han bekanten igen i dennes bil och tar emot en papperspåse med hela familjens nya identiteter. Ofta lämnar han även över en diger bunt sedlar, familjens alla besparingar. Och så det klart! Men passen idag!? Nu vet ju inte jag hur amerikanska och mexikanska ser ut, men man kan ju gissa att dom bara är en liten anteckningsbok från ClasOhlson med ett foto limstiftat i eller liknande, för skulle dom vara ens det minsta liknande svenska pass hade ju åtminstone inte jag kunnat peka på nån i min bekantskapskrets som känner nån som kan förfalska ett sånt. Massa olika bilder och fönster och luckor och hologram och perforeringar och signaturer och mönster och stadsbilder.  Vidare undrar jag var Halmstad var när det röstades om vilka stadsbilder som skulle vara med? Liksom.. Västerås är med! Really?

Sen kan man ju alltid i evigheten diskutera sin porträttbild. Jag vill till mitt försvar säga att jag normalt sett INTE har feta mörka ringar under ögonen samt trött och uppgiven blick. Men jag inser ju att det inte direkt är läge för mig att gå in och gnälla nu heller. Förra gången, när jag även då var ute alldeles för sent med projektet, fick jag ta om bilden hundra gånger för att poliskvinnan tyckte jag såg för glad ut (fast det tog bara TVÅ dagar att få passet!), nu tog vi en enda och jag tycker hon kunde tipsat mig om att bättra på med lite concealer innan. Men jag inser även att det kunde varit värre. Såklart.

Nu har det kommit i alla fall och jag slipper köpa ett tillfälligt för hutlösa summor. Känns okej. Jag firade med en bulle, vi har jättegod saffranskaka här idag. Jag har köpt den. Dock insåg jag vid första tuggan att min matlust, trots glimrande nytt rött fint pass osv, inte är på topp riktigt ännu. Men jag tror det var en god bulle, egentligen! Alltid nåt.

Emmas Hamam (eller Emmas äckel)

När jag och Anna var i Turkiet hamnade vi hos en märklig man i en hälsobutik.

Vi stannade där inne i länge. Bland oljor, tvålar, växter, stenar och ljus drack vi te och lyssnade på mannens olika filosofiska berättelser om världen, människor, läkekonst och gud. Jag fick ansiktsmassage med rosenvatten och eteriska oljor. Vi fann harmoni för en stund.

Vi kände att vi verkligen knöt ett band och fick en fin närhet med butiksägaren. När vi nästa dag skulle tillbaka för att hälsa på igen var hela huset borta. Okej, det sista var lögn, huset var inte alls borta. Men det hade passat fint in i berättelsen!

Till storyn. Givetvis inser jag ju såhär i efterhand att snubben där inne inte på nåt som helst sätt särbehandandlade just oss, det hade inget alls att göra med att vi var skandinaviska och blonda och (Anna) hade stora bröst, han körde precis samma grej med alla sina kunder. Blev polare, berättade personliga anekdoter, bjöd på te och gav ansiktsmassage. Allt för att man skulle handla. Och jävlar vad vi handlade! Om det var nånstans i hela Turkiet vi verkligen lättade på lädret så var det i den lilla boden! Såhär i efterhand inser jag även att hans snack var mest religionspropaganda. Kommer speciellt ihåg hur han verkligen bad oss att lyssna ordentligt på oss själva när vi menade att människan har utvecklats från apor, att lyssna på hur befängt och löjligt det lät.

Anyways, vi köpte massa grejer, jag väljer dock att minnas det som att Anna handlade mest. En av prylarna vi båda raskt införskaffade var en hamamvante. En typ av kroppsskrubbartygbit med ett snöre som säljs i var och varannan souvenirbutik, varenda marknadsstånd och i alla livsmedelsbutiker i hela öst. Kostar sannolikt runt ett öre att tillverka. Vi köpte dom dyraste. Och sen glömde åtminstone jag bort den totalt såfort jag kom hem till Svea igen.

Tills nu! Nu hittade jag den jäkeln och insåg att det ju var perfekt att testa! Jag tänkte tillbaka på snubben i butiken, hur han hade demat sensuella rörelser och målande beskrivit hur len man skulle bli efter en behandling.
Okej.. Hans exakta ord var faktiskt: ”Your dead skin will roll like spaghetti!”
Låter vidrigt, men DET var ödmjukt och stillsamt beskrivet av hur det faktiskt var!

Jag är verkligen i grund och botten duktig på att ta hand om mig, jag peelar mig ofta! …Tyckte jag. Tills jag fick uppleva detta. Detta var nåt av det jävligaste jag varit med om. Efter första skrubbvändan var jag som täckt av uppblött brungråsvart runtgnott halvt uppluckrat och smårullat toapapper! Ni fattar? Som små vidriga degrullar. Jag skrubbade med vanten i 20 minuter, sen bestämde jag att jag nog fick skölja en omgång om det inte skulle bli stopp i avloppet. Sen körde jag en vända till och det blev likadant igen! Lika mycket! Riktigt nasty. Det kändes som jag hade gått ner två kilo när jag till slut klev ur.

Jag vet att jag är känd för att överdriva, att salta ordentligt för bättre effekt och att ingen nu tror på att det faktiskt var så illa som jag beskriver det. Jag tänkte att jag borde dokumenterat det hela när jag väl stod där inne, men insåg att ingen av er någonsin hade velat komma i närheten av mig igen efter att ha sett vad jag såg.. Så jag struntade i det. Jag kan gladeligen leva med att ni inte tror mig!

Och där gick man omkring i den naiva illusionen om att man var fresh. Att man hade rutin. Men som en käftsmäll får man det svart på vitt att man istället lider av nånslags bristande hygien. Jag tycker SYND om alla er som nu sitter och tänker att ni ju faktiskt aldrig skrubbar eller peelar er! Ni har inte en aning om vad som egentligen bor på er!  …När Freddy kommer hem ska han skrubbas ordentligt också. Men det vet han inte än.

Alla grejer jag normalt sett gnor mig med förpassades omedelbart till soptunnan. Borsten, peelingkrämen, dom blåa skrubbhandskarna, hampatrasan. Allt. Bort med skiten! Det blev en enda grej kvar. Hamamvanten. Allt annat kan dra åt helvete.
Jag smsade Anna för att kolla om hon också hade glömt bort sin vante och inte testat den ännu. Det hade hon ju såklart inte. Hon hade använt den varenda vecka sen den införskaffades. Jag låg ljusår bakom henne. Så äkta. 

Läs förresten gärna om själva resan också! Om kebab, öde byar och fånglägerkänsla. Här: Måndagsrapport

Tillbakablick från lövhögen

Jajjemen, jag hade bestämt att jag inte skulle skriva mer om våren, men det fattar vi ju alla att det var en lögn! Mer vårrelaterat kommer det bli. Sen sommar. Då får ni exakt likadana inlägg fast ny säsong.

Igår inledde jag Operation Uppsnyggning runt huset. Jag klippte bort gammalt visset och gjorde plats för nytt. Räfsade ihop löv i stora högar och gav tulpaner, påskliljor och kärleksört plats och ny luft att andas. Jag skrapade mossa, sorterade stenar, knipsade grenar sopade grus och bar bort skrot. Tomas hjälpe mig att spika fast min förrymda spaljé.

All dandy! Kan man ju tycka. Och efter ett tag blev det riktigt trevligt och bra med. Men inte till en början. Jag gick ut med stort räfsarsug och en ofantlig entusiasm. Det var sol och fåglarna kvittrade men när jag satt på huk och repade visset gräs längs rabattkanten överväldigades jag av en helt otrolig mörkerkänsla. Jag blev, trots att jag var glad, nedstämd. Mkt märkligt!
Men eftersom jag är känd för mitt stora intellekt och enorma slutledningsförmåga kopplade jag ju ganska fort och fattade att jag hade restfragment av gammalt program kvar. Att det var såhär och hundra gånger värre jag mådde förra året ungefär vid denna tiden. Då jävlar var det dunkelt.

Ganska intressant det där, hur ens hjärna kan, bara genom att man gör nånting som man inte gjort på ett tag, gräva fram en massa skit och slänga i ansiktet på en. Som att ligga där bland löven och plötsligt böka fram ett färgglatt påskägg som visar sig innehålla mögliga ostskalkar, jordiga glasskärvor, en död mus och en urlagd snus. Surprise!
Note to self: Kör en extra defrag av hjärnan.

Ibland är det bra att ha bloggen också! För jag är en tvivlare och jag har verkligen ingen som helst koll på tid. Jag kan säga att det nog har gått 5 veckor när det egentligen är ett och ett halvt år som har passerat. Så för att bekräfta min teori om mitt sinnestillstånd bläddrades det bakåt i datumen. Och mycket riktigt. I krokarna fanns ett typiskt inlägg, ett av den typen som mamma brukar säga att jag inte skulle skriva. Och kort där efter ännu ett, visserligen med ordentlig vårkänsla i, men ändå med samma underliggande ton. Intressant! Sherlockhatten satt som en smäck!

Om ni är intresserade kan ni ju läsa själva. Det är enligt min mening ganska trevliga texter! Man har ju skill.
Bland Prästkragarna
Vårkärlek & Traktorkaravaner

Nu ska jag och mamma iväg och köpa täckbark! Sen jävlar. Sen ska det styras upp där hemma. Jag återkommer med bilder från projektet senare, tills vidare får ni hålla till godo med en påsklilja från här jämte mitt kontor.

Jag tror förresten jag lite tar tillbaka det där om att jag är en tvivlare, för det är jag inte alls. Jag tror oftast på vilken skit som helst bara det presenteras bra för mig. Jag är alldels för blåägd och kan övertalas till det mesta, så det där med tvivlandet vet jag inte riktigt varifrån jag fick. Det var nog bara bristande ordförråd.. Kanske? Eller jag kan åtminstone revidera och istället lägga in att jag är en tvivlare när det kommer till min egna förmåga. There!

Manligast av alla flickorna

Och till story två.

Detta är alltså den andra och avslutande delen.

 

Sagan om flickan med mansväskan
(eller Skolbarnsintervju 2)

Kort efter den första intervjun som handlade om musik hade gjorts drabbade det mig igen. Observera att det är SÄLLAN sånthär inträffar i normala fall, men nu var det alltså två gånger på drygt en vecka.

Det var ännu en helt vanlig dag och jag var på mitt dagliga (läs: inte dagliga) pass. Eller rättare sagt, jag hade varit och stod i omklädningsrummet efteråt när det kom in två flickor med block och penna. Jag kände igen scenen från tidigare och anade vartåt det barkade.
De båda flickorna klev fram till en kvinna i linne och trosor och presenterade sig glatt leende:
- Hej, vi kommer från XXXXskolan och håller på med ett eget arbete om vad tjejer har i sina väskor! Får vi intervjua dig??
Kvinnan log artigt tillbaka och sa att hon mest hade ”det vanliga”. Flickorna tittade ner i hennes väska. Det var kläder, hårspray, smink, en kalender… Det vanliga! Dom klev vidare till nästa som var en dam i badlakan. Hon svarade surt, innan dom ens hade hunnit fråga, att det minsann INTE skulle tittas i hennes väska. Flickorna blev lite ställda men väcktes av en tjej från andra sidan rummet som sa att dom absolut kunde få kika i hennes. Dom skrev och skrattade. I väskan fanns Det vanliga. Och en apelsin.
Samma med nästa. En mobiltelefon, en mössa, en neccessär med smink, ett hårvax  ..Det vanliga.

Så fortlöpte intervjuandet runt i rummet. Alla kvinnorna hade snarlika ting i sina väskor, ryggsäckar och tygpåsar. Näst sist kom flickorna till mig. Dom log trevligt och stod fint bredvid varandra med blocket i högsta hugg.
- Hej! Får vi fråga vad du har i din väska också?
- Jadå, det går fint. Men jag har inte så mycke skoj tyvärr, inte som dom andra.. Vi öppnade väskan. Där fanns kläder, skor, handduk.. och..
- Oj! Vad är det där!? den ena flickan pekade på en burk med mina hemmagjorda nötbollar (se bifogad bild). Jag förklarade. Vi konstaterade att dom ju inte såg jättegoda ut men att dom alldeles säkert var nyttiga och kikade vidare, men fastnade omedelbart igen..
- OJ! vad är DETDÄR!? det var den andra flickan som hade hittat vad jag själv hade glömt fanns där.. Dom låg inpackade i silverfärgade, halvtransparenta antistatpåsar med gummiband om. Utspridda över hela bottnen i min stora beiga bag.
- Ehehehe… det är hårddiskar. Ni vet sånna man har i datorer? ..Hårddiskar. Åtta stycken. Jag harklade mig och kände hur alla kvinnorna i omklädningsrummet kollade.
- Ooooj, konstigt att ha med sig.. Och det där då?? frågade den andra flickan om nästa grej.
- ..Det är en manual till en kortterminal. Hm.. Hehe. Jodåsåatteee..

Flickorna avslutade sin intervju med kvinnan närmast dörren. Hon hade Det vanliga i sin väska. Sen gick dom och damen bredvid mig vände sig och utbrast:
- ÅTTA hårddiskar!? ..Ja det är minsann inte varje dag! Vad behöver man så många till?

 

Jajjemen. Man lyckas ännu en gång. Jag har aldrig känt mig så feminin och attraktiv. Inte alls som en tomboyig, manhaftig teknikflata. Nejdå. 
Jag får jobba på det där. Slipa lite på min kvinnliga sida. Jag börjar med att fästa en brosch i form av ett hjärta på tröjan. Ett steg åt rätt håll!

Töntalarm! 2 (påfyll)

Det där med skojfriskheten asså… Tokroliga ordvitserier.

Dagens. Att kalla svenska städer för lite crazy ”engelska” översättningar. Det är rätt nära lågvattenmärket för orden jag skrev om förra gången va? Typ snabeldrake och skallebank. Kan för den som känner sig dåligt ifylld läsas om i inlägget Töntalarm!

Jag är kanske lite extra lättretad idag, behöver käk, har lite gosbrist, borde duscha och så, men jag blir så trött. Det äääär inte kul längre. Kanske kanske att det var lite skoj dom första gångerna du sa att du skulle åka till Pennybridge och möjligtvis att nån kan ha fnissat lite inombords när du frågade hur läget var i Strawtown. Men nu? Nej. Dags att lägga ner det nu Kronblom. Gamla roliga serietidningar har jag också skrivit om förresten. Det finns i inlägget Old People. Ungefär samma underhållningsvärde idag som din tur till Ytown eller golfrundan i Barelookbrook. Stop it! Ingen skrattar!

Och nu sitter många där och tycker att jag ju faktiskt inte ska gnälla, jag som blandar in mina engelska ord överallt när jag både pratar och skriver. Men FYI – Det är inte ens nästan samma sak. Jag tänker inte ens ta diskussionen. Jag ska göra gräddstuvad kycklinglever istället.

Tips till männen. Varsågoda.

Hej alla män.

Här kommer ett tips, ett som med största säkerhet kommer hjälpa er till en bättre relation med er familj, partner och även eventuella arbetskollegor.

Spola alltid i toaletten.
Även om ni bara har kissat. Många av er använder inte papper när ni har kissat, ni anser väl att det inte behövs torkas och så kan alldeles säkert fallet också vara. Men bara för att det inte ligger något av fastare karaktär där nere i skålen när ni är klara betyder det inte att ni bara kan lämna det lilla rummet. Många av er är duktiga och tvättar händerna, vissa av er rättar till och med till handduken och lägger ner locket på toaletten, men ni spolar inte.

Det kan kännas som en skräll, men bara så ni vet – erat kiss luktar ganska långt ifrån gott. Bara för att ni inte använder papper innebär det inte att er urin antar en skepnad av rosenvatten eller Chanel No 5 när strålen träffar ytan. Det stinker fortfarande piss. Och det stinker fortfarande piss även om ni lägger ner locket, då ligger ångorna dessutom där under och ackumuleras, växer i styrka, koncentreras och kastar sej mot en som ett hungrigt svavelsyremonster när man öppnar för att själv uträtta sina behov.

Och! Även om ni bor ensamma eller om det för tillfället inte är någon hemma bör ni verkställa själva spolningen. Urinlukt bygger bo i allt. Handdukar, plastgolv, badrumsmattor.

Och nu vrålar alla inombords att kvinnor minsann också är vidriga och att vi faktiskt också har en del motsvarande olater för oss, och javisst, det är jag väl medveten om. Men nu handlade det inte om oss, nu handlade det om er män som pissar och bara går. Dagens tips ni vet.

Parentes. Om det luktar piss om ert kiss (obeservera skillnaden. Piss/kiss. Ni hör ju själva.) är det ett tecken på att ni dricker alldeles för lite vatten. Det kan ju också vara nåt att ta i beaktning.

Jag inser att detta blev ett ganska bitchigt inlägg och många av er tycker säkert att jag överreagerar och kverulerar, men för er kan jag tala om att ni har fel och att ni borde skärpa er. Och bitchauran jag har dragit på mej nu har jag inget emot för den iklädde jag mig redan vid halv nio i morse när jag påpekade för städerskorna att dom alltid kommer ungefär en timme för sent, så nu är jag varm i kläderna kan man säga. Detta var bara grädden.

Och som ofta önskat så följer här lite andra relaterade inlägg. Ni kan säkert hitta fler, men jag pallar bara tre. Hejdå.

Kabeldimman
Om att hantera stanken efter toalettbesök.

Sexiga Män
Om fisar och tankar kring detta.

The Seat
Om toalettsitsen, denna outtömliga källa till diskussion.

 

Kylskåpsfällan – påfyllningen

Som en påfyllning till föregående inlägg kontrar Linda genom att mmsa över en bild på hennes kyl också.

Hon undrar om det kanske ändå inte är lite värre att ha en kyl fylld med bara grädde, smör, ägg, sylt och sånt. Och tårtor. Nästan ingen ”riktig mat”. Värre? Vet inte. Kanske faktiskt! Och nu tänker ni säkert: - Men hallå, det är ju hon som bakar va? Hon LÄR ju ha en bakningskyl och en annan för käk. Men nej, så är det inte. Detta är den enda i hennes hem.

Den observante kan förresten se i bilden att det är hela fem (5) tårtor inproppade i Lindas kyl. ..Och jag har käkat av dom flesta. Hehe.

 

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress