Tagg äckel

Berättelsen om kvinnan med trosorna

Gym är bra! Bra för mig som skriver och bra för er som läser.

Det finns många fina ställen, men få har så välfungerande bloggmaterialsdirektinsprutning som gym. Det är där det händer! Förra gången var det den mystiska kvinnan som hjälpte mig med BH:n. Det var intressant. Dock var det ganska ickedramatiskt. Inte som idag. No sir!

Vi var många i omklädningsrummet. Jackor, träningsväskor, avsparkade gympadojor och ihoprullade yogamattor trängdes med svettiga kvinnor i blandade åldrar, storlekar och pälsighetsgrader. Jag stod i det bortre hörnet och var i färd med att torka håret. Bredvid mig till vänster snodde en kvinna omkring med alla sina saker. Hon var runt 30, fräsch med långt blont hår och fit. Naken och nytränad rotade hon omkring i sin bag och fick upp ett Dove schampo. Kvickt slet hon även upp balakanet ur väskan och trippade bort, in i duschrummet.

Vad hon inte såg, vad vi som stod runt henne däremot såg, var alla andra grejer som flög med upp ur väskan i handduksrycket. Allt som hamnade på golvet. Bredvid hennes svarta skor landade två ouppackade bindor av modell Goodnight (extra stora), ett väldigt brunt bananskal draperade sig över hennes yogamatta och jämte denna, en bra bit ut på den fria golvytan mitt i passagen, bredde hennes använda, genomsvettiga till transparens, trosor ut sig.
Trist för henne, kan tyckas, men inte så farligt. Och nej, det hade varit sant. OM..! Om det inte hade varit de facto att mitt i skrevet på dom utfläkta underbyxorna, med uppsidan uppåt, satt ett milt sagt begagnat trosskydd. Det var ..ja, begagnat. Låt oss inte utveckla det.
- Jamenooojdå.. Fick min högra bänkgranne, som var en äldre dam, medlidande ur sig medan vi andra tittade och kvickt vände bort blicken igen när vi insåg vad vi eyeballade.

Tiden som trosorna med den påklistrade och väldigt förbrukade hygienprodukten låg på golvet var oändlig. Kvinnor rörde sig på ett behörigt avstånd. Men så kom hon tillbaka. Och när hon såg förödelsen med gav hon i panikreflex ifrån sig ett tjut:
- OOOOHERREGUUUD!! sen kastade hon sig fram för att sno åt sig sina underbyxor, men i böjet neråt råkade hon istället sparka till dom. Detta resulterade i att de for som en curligsten över en blank is och in mellan en annan kvinnas väska och skor. God stämning.

Lite samma stämning som när jag råkade slita upp dörren för den lilla tjejen som var i färd med att byta binda. Inte heller den dagen var den bästa för vissa av oss.

————————————–
Tillägg 20:30:

Herregud! Jag glömde ju det viktigaste!! Avslutet! Damen utan hämningar som böjde sig framåt mot trosskyddskvinnan och försökte rädda situationen genom att uppmuntrande säga:
- Du, oroa dig inte. Alla har flytningar. Det är iiiiiiinget att skämmas för. Och sen klappade hon henne på axeln.

Nu! Avslut! ..Bra. Christ. Nu förstörde jag hela  storyn. Helvete. Jag går och lägger mig. Fail.

 

Note to self – avloppsrelaterat

1. Ha kläder på dej när du rensar avloppet under duschen. 80% av alla som nångång har hälsat på hos dej är fullt införstådda med att det räcker med ett kort *knack-knack* på dörren och sen äntring. Eftersom du aldrig öppnar åt dom ändå utan bara vrålar KOOOM IIIIIIIIIIN!! Skulle du då, iförd endast ditt skandinaviska läder, ligga inne på toan i färd med en golvbrunnssanering är det kanske inte det trevligaste för besökaren. Det är ju liksom inte ditt välkomnande leende som möter dom om man säger… Framförallt inte med tanke på att dörren gärna står lite öppen till badrummet.

2. Rensa inte avloppet medan du väntar på skjutsen till kvällens restaurangbesök. Alla spår av hunger och matlust genomgår då en metamorfos och utvecklas kvickt till ett fullfjädrat monster av värsta sort. Långt ifrån den där sugna känslan på att få stoppa nåt gott i munnen.

3. Prata inte med din precis anlände besökare om ditt avloppsrensande. Hon/han kan vara mitt uppe i en trevlig matlagning. Hon/han kom ju trots allt bara in för att låna en lök och en kopp socker. Till exempel. Du borde klara av att lägga ihop 1 och 1 och då inte glappa om vad du precis har hittat för spännande och stinkande slajmklumpar.

Episkt onanidrama

Typisk söndag. Städdag. Jag städade inne på badrummet.

Eller det är kanske orättvist mot andra, riktiga badrum, att kalla den lilla cell jag har för badrum, men anyways. Jag städade därinne. Och hittade hittade bland annat detdär lilla instruktionsbladet som medföljer i tampongpaket.

Detta drog mej osökt till minnes en rast i nian! Ah dessa minnen från Hallägraskolan.
Story: Jag och tre killar sitter vid ett av dom runda borden i uppehållsrummet. Det är rast och vi spelar krona. En av högstadietidens mer intelligenta lekar. För er som inte är familjärna med denna form av förströelse så går det ut på att man lägger sin knutna näve med knogarna hårt ner mot bordsytan, därefter ska var och en av medspelarna skjuta iväg en krona, eller ännu hellre en femma eftersom den har skarpare kant, så hårt det går mot ens hand. Den som har minst blodiga knogar när rasten är slut vinner.

Samtalet under lekens gång handlar om onani på skämtnivå. Det skojas om hur killarna brukar tillfredsställa sejsjälva medan de tittar på hästporr eller tysk fisting. Vi har egentligen inte en aning om vad vi snackar om, men det är ordväxlingar av högsta klass och ytterst underhållande. Plötsligt avbryter ena killen vårt skratt och låter coolt meddela:
-Amen här då! Alltså Jag brukar runka till mammas tampongbroschyr när jag sitter på toa! Hähähä!
Tystnad.
- Alltså dendär instruktionen som finns med i paketet! Där det är bilder på hur man för in den! Hähähä!
Fortsatt tystnad. Kronspelandet har stannat av. Vi ser på vår klasskamrat som inte alls verkar känna av stämningen.
- Alltså! Kan ni tänka er! Alltså! Hur hon står som på bilden och trycker in den!? Hähähä!
Killen till höger om mej försöker förstå det hela:
- ..Du runkar medan du tänker på din mamma? ..Som har mens?
- ..Medan du sitter och skiter? Fyller killen till vänster om mej på med.
Ytterligare en lite för lång tystnad, följd av att Tampongrunkarn, som han från den dagen kallas, reser sej häftigt upp, vrålar MEN HÅLL KÄFTEN DÅ!! och tjurigt går därifrån.

Drama. Good times! God stämning.

Örongodis

Jag visste att det var dålig karma över mitt motionerande idag asså.

Efter nästan en timme på bandet kom jag lite för långt ifrån instrumentpanelen och sladden till min darling telefon räckte inte till. Så den slets ur sin sköna säng, ner på bandet och åkte vidare ut på stengolvet bakom mej.
Hörlurarna rycktes ur mina öron, sånär som på gummiplopparna längst ut. Dom blev kvar inne i. Bra. Den ena fick jag ut, thank god. Men den andra lyckades jag bara proppa in längre, not thank god.

Så nu sitter jag här, iförd endast mitt skandinaviska läder, på min handduk i omklädningsrummet och skriver på telefonen. Med en liten gummiplopp intryckt så långt det går i hörselgången. Är det farligt? Bör jag gripas av panik? Bad karma.
Ska fan köpa en Harry Boy på vägen hem, för nu kan ju saker bara bli bättre. Och sen ikväll får jag sätta mamma på att operera ut gummifanskapet ur mitt huvud.
Lycka till. Tackar.

Örongodis förresten, som jag så vitsigt döpte inlägget till, är titeln på ett gäng skitskivor med Lars Roos. Vidrig titel. Den har dom verkligen tänkt igenom. Örongodis. Godis producerat i öronen. Nasty.

Om kräk på Sweden Rock

Det har alltså varit festival.

I år igen, som varje år dom typ senaste tio åren, åkte jag och mamma på Sweden Rock. Anna, Bagge, Kim och Lukas hängde också med. Trefligt.

Vädret kunde dock varit bättre. Jag vet inte riktigt vad man ska tro..? Är det växhuseffekten eller? Förra året var det kass med, men typ ALLA andra år har det varit helt perfekt. Det barkar åt helvete..

Anyways – jag tänkte inte berätta speciellt mycke egentligen. Mest bara visa att jag lever. För er som hade börjat tvivla. Kan dock dela med mig av Annas matförgiftning, för den var underhållande på riktigt.

*****
Det började bli sent.
Dagen hade varit relativt bra trots vädret. Anna hade på nåder fått vår tillåtelse att dela tält med oss, då hennes medhavda hem var av tveksam kvalitét och tog in stora mängder vatten. Jag och mamma har ju trots allt en hangar att bo i så vi kände att det var okej – för denna gången. Vi byggde bon och gick och la oss. Mamma till höger, Anna i mitten på den obekväma skarven och jag till vänster.

Genast börjar hon krångla. Hon i mitten. Det gnälls över ont i magen. En halv påse morötter, en banan och en dunk vatten intas eftersom det sannolikt är hunger som är boven i dramat. Det blir värre. Mamma ger henne en näve koltabletter och 4 Novalucol och säger åt henne att hålla käften och sova. Vi somnar. Till slut Anna också.

Gissningsvis en timme senare vaknar hon av att hon kräks, rakt in i luvan i sin sovsäck, mot sitt eget ansikte. I panik och med nästa spya på väg famlar hon i mörkret efter dragkedjan. Får darrande upp den. Freedom!! tänker dåren medan hon kräkandes möts av andra dörren till tältsovrummet. Myggnätet. ..tur  för övrigt att det var ett nät så det inte stänkte tillbaka på oss andra där inne.

Anna är ingen frusen individ vilket innebär att hon helst sover iklädd endast sitt skandinaviska läder. Hon är dessutom pryd som fan så att kasta sig ut utanför tältet topless var inte ens ett alternativ. Ett plagg famlas fram. Medan t-shirten sitter halvkrängd över huvudet spyr hon igen. Rätt in i tröjan, som förvandlas till en påse full av nachos- och morotskräk omslutande hela hennes lilla flickansikte. Hon snubblar. Fortfarande inne i tältet. Fortsatt kräkande och med tröjan som en säck spya hängande runt huvet krälar hon ut, med sina stora bröst släpande i marken. Mayhem!
Hennes spree har nu tagit sig så långt som från innertältet till förtältet. Det är inte långt. Hon möts av dragkedja nummer tre. Den sista. Med maginnehållet lindat runt ansiktet tar hon sig som ett förgiftat djur ut ur sin håla. Kräker sig runt hela vårt mobila hem, blir frisk och kommer tillslut in igen.

Jag vaknar när det börjar röjas runt bland sängarna. Av att någon bygger ett fort av täcken och kuddar och saker ovanpå mig. Det är Anna som försöker rädda saker. Jag lyfter slött på huvet, öppnar ena ögat och frågar vafan hon håller på med. Jag informeras. Fortfarande mer sovande än vaket svarar jag ointresserat: ”Aha.. aja… säg till om du behöver hjälp. ..Du kan ta mammas handdukar.” sen somnar jag igen. Det var en fin natt. Likt en äkta skald berättade jag om den för alla vi träffade hela resten av veckan. Alla skrattade och pekade på Anna.

När vi kom hem hittade jag 9 dagar gamla räkor i min mikro. Det luktade som att en större katt hade dött i mitt hem. Det gör det lite fortfarande.
Godafton.

Bildtext: Mamma och Anna - Om dom visste vad som skulle komma att hända hade dom nog inte varit lika lyckliga.

Bloggroulettarn

Jag var på bra humör.  Tills jag började bloggrouletta.

Ni vet, man går in på nåns sida läser lite, klickar sej vidare via dens länkar och hamnar hos nån annan.

Jag VAR på bra humör tills jag hamnade på en sida där man kunde läsa recept. Kompisrecept. En tjej hade skrivit upp ”ingredienserna” i sina närmaste väninnor.

Att baka en elin
3 dl spralliga konstigheter
5 msk humor och skratt
2 dl gott humör
2 msk av den sötaste sötheten
1 l kärlekfullhet

Fem olika sånna. Varför läste jag? Jag vet inte. ..Och varför i helvete sitter jag och lyssnar på sketen hiphop? Jag vet inte.

Ögondöden

Ibland när jag monterar mina linser lyckas jag få kanten att vika sig. Det blir liksom att linsen ligger dubbel.

Det är långt ifrån skönt, tårarna flödar och man får stå där och jävlas tills det har blivit bra. Det hör kanske till storyn också att jag redan i utgångsläget är generellt värdelös på allt som har med ögonpetande att göra.

I alla fall – när jag står där och misslyckas med mitt isättande och det hamnar fel och gör ont så tänker jag alltid på mitt exmarsvin Terese. Ett av många marsvin familjen har inhyst. Terese var vit och brun och väldigt söt men inte alls nån som gillade att gosa. Hon tyckte bättre om att springa och äta. En dag fick hon en skada i ögat. En skada som blev värre och värre. Hennes ögonboll varade igen och såg till slut riktigt jävla nasty ut. Vi tänkte och trodde att det skulle bli bra och läka, så det fick vara. Bokstavligen. När det började lukta ond bråd död insåg vi att hon nog faktiskt var fucked. Vi ringde en vän som sköt skallen av henne. Bokstavligen.

Så när jag står där med en dubbelvikt linskant i ögat och gråter tänker jag alltid på Terese och hur sjuuuukt ont HON måste haft i sitt öga. Min lins är ingenting mot den massiva smärta hon måste känt! I månader! Fruktansvärt plågeri vi utsatte stackarn för. Jag får dåligt samvete. Retroaktivt.

Jag är för övrigt världens mes med obekvämligheter i ögonen. Får jag in en ögonfrans eller nåt annat skräp stryker jag nästan med.

Ondskan

Emma och Anna har kommit hem efter en kväll hemma hos Freddy. Dom ligger i sängen.

Anna fiser som en ko hela tiden. Dialogen kring det hela kan på ett bra och rättvist sätt sammanfatta den totala substansen i deras weekend.

- Men sluta fisa!!
- Du! Jag har inte fått fisa nånting på hela kvällen!! ..Eller okej jag fes en liten. Men bara en liten. …Ding!
- …”Ding”?
- Ja?
- Det är väl kanske inte ordet gemene man skulle använda för att beskriva ljudet av e fis, men visst..
- Jo?
- ”Bokstavera ljudet av din fis! Okej! D-I-N-G!”
- Jaa okej. ..Men den luktade fan ond bråd död!

Nu är det måndag igen. Förutsättningarna hittills för att det ska bli en bra vecka är verkligen inte de bästa, varken för mej eller för Anna. Jag slår mej på allt och kommer vara fullpackad av skitfula blåmärken innan dan är över, allt verkar strula med allt tekniskt, Anna tog fel buss och när hon kom hem inatt var hennes bil stulen.. till exempel. Listan på denna måndags utgångsläges minusposition kan bli lång. Men vi får väl se vad det kan bli av det hela.

Anna Ostkaka

Jag vet att det är skittråkigt att höra om andras drömmar.

Ofta får jag höra det när jag ska dra mina stories. Men nu skiter vi i det och lyssnar på hur jag inatt drömde om Annas fötter och hur min bil blev stulen.

Vi hade gått långt som fasen och var helt svettiga i värsta fjällvandraroutfitten. Plötsligt kom vi till en golden strand. Perfekt. Anna tjatade till sej att hon skulle få fotmassage. Eftersom jag vet att hon svettas som ett jordsvin om sina klövar var behandlingen inget jag såg fram emot, men som en god vän fick man ju ställa upp med sina skills.

Jag såg skeptiskt kisande på när hon drog av sej sina stora kängor och lastade fram monstrena. Det som mötte mej var inte av denna värld. Hennes fötter var vitblågulaktiga och hade svällt upp som ett drunkningsoffer som hade legat i Mullsjöns vatten i en månad. Det luktade gammat ruttet kött. Det var awful! Jag försökte hålla god min, trots att jag ville kräkas och springa därifrån, medan hon lugnt förklarade att det går över såfort det torkar upp lite. Okej, tänkte jag och ville ändå vara snäll. Men sen hände det hemskaste! När jag tog tag i hennes vänstra fot sjönk mina fingrar igenom huden, köttet och benet som verkade ha morphat ihop sej på nåt jävla sätt och bildat en ostkakeliknande massa. Som, ända tills jag spräckte ytan, hade hållt ihop fint av stödet från skon, men nu ramlade allt sönder mellan mina fingrar! Panik! Jag visste inte vad jag skulle göra. Annas uppluckrade fötter låg som en kakig degig massa i mina händer och i sanden. Hjärtklappning och svettningar. What to do!? Stressen pågick ett tag och lagom till jag var på bristningsgränsen i ångest växte en ny fot fram och allt var frid och fröjd. Anna skrattade och sa att hon bara skulle testa om jag blev rädd. Det blev jag.. Elaka as.

Sen drömde jag att min bil blev stulen. Drömde att jag grät hysteriskt. Hatar när det händer. Bilen stod kvar utanför huset när jag vaknade iaf. Senare anlände en faktura på 1 300 kr för att jag hade ställt på jäveln.. Typiskt.

Smaka på min vaniljkräm!

Jag brukar gnälla över att det inte finns tillräckligt med Maxistories att dela med sej av.

Men på bara två dagar har jag nu samlat ihop tre stycken. When it rains it pours.. Minsann. Dock är den ena inte från Maxi. Den är från Lill-ICA. Men hey, Ica som Ica! ..NOT! Men den kan ändå få va med tycker jag..

Nu är ni nyfikna va? Jag förstår att ni väldigt gärna vill veta, men tyvärr måste jag låta meddela att jag är väldigt trött, klockan är 21:20 och min läggdagstid är passerad. Men okejdå. En.

Igår var jag på Maxi och handlade lite grejer till firman. Toapapper, godis, korv och ozd. Det väsentligaste. Passade även på att införskaffa mej lunch i form av en grillad salami/briemacka. Medan jag väntade på min macka åt jag ett vaniljhjärta. Jag vet, fel ordning med kakan före maten, men vi ska alla dö en dag.

Där stod jag och stillsamt avnjöt mitt hjärta när en man i övre medelåldern sneakar upp snett bakifrån, lägger handen på min axel, böjer sej fram och väser i mitt öra:
- Jag skulle vilja smaka på ditt vaniljhjärta jag! ..Slicka runt lite!

Hans assistent halvt kastar sej fram, hugger tag i mannens arm och släpar bort honom. Jag står gapande med en bit kaka i handen och ser efter de båda. Sen piper det och min macka är klar att hämtas. Jag skriver varsitt sms i ämnet till Anna och Freddy såfort jag kommer ut i bilen. En fin lunchrast igår.

Nu måste jag sova.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress