Tagg äckel

Nyttigt, gott & mättande! (eller Det är över nu)

Vissa saker tänker man att det är nåt folk bara snackar om för att få uppmärksamhet.

Dom berättar och tjatar och ältar samma story om och om och publiken Oj!ar, Åh!ar och fascineras. Jag har såna. Om jag nån gång ibland inte vet vad jag ska prata om jag kan alltid dra nån om Maxi. Så brukade jag tänka iaf. Tills jag en dag sprang på kvinnan framför spegeln och efter det inte behövde gripa efter det längre. Cirkeln var liksom sluten. Det var över.

Inatt hade jag förresten en helt loco uggla utanför sovrummet. Inte en aning om vad det var för sort ..Art? ..Ras? Uggleras? Den var liten i alla fall. Den satt i hasseln. Jag lyste på den med min Maglite. Gulligt och trevligt att ha en uggla, visst. Men lite väl pratglad.

Anyways, vi har ju redan kunnat konstatera att det händer en del på Maxi när jag är där. Dock längesedan nu. Denna kvällen var en såndär kväll man i min värld har hatkärlek till. Fredag, fredagsmys, alla är hemma med sina partners, familjer, hundar, katter, dinners… hundars och katters dinners, filmer och chips och mysiga filtar i stora soffor. Det är lätt bästa tiden att avverka sin inköpslista på, men samtidigt den mest sorgliga. Jag var ensammast i världen. När okej, inte i världen, men definitivt i butiken.
Kvinnan som stod framför helkroppsspegeln på makeupavdelningen och spanade sig i fejset, hon var ensammast i världen.

oh godSåg henne bara lite i ögonvrån först, men insåg snart vad det faktiskt var hon höll på med. Med ansiktet omkring en decimeter från spegeln stod hon och klämde pormaskar på näsan. Mitt i butiken. Här skäms vi inte! Fresh, tänkte jag och höll på att dö när jag gjorde min andra insikt. Hon inte bara tömde porerna – hon åt upp det som kom ut också. Klämde runt lite ..och du vet hur det kan bli, det hamnar på ovansidan av nageln. Klämde runt lite, slurpade av båda ovansidorna på pekfingernaglarna, klämde vidare, mumsade bort. Repeat. Helt avslappnat och självklart, men samtidigt oroväckande maniskt och psykotiskt. Och nu tänker du att ”Meeeen hallåå…? Klart hon inte gjorde det. Du lär ju bara ha sett fel! Ingen käkar ju förhelvete sina promaskar!” Men nej, låt oss inte gå dit. Jag såg rätt, det var SÅ uppenbart. Du hade sett det med. Du hade garanterat skrikit, spytt, kastat en tvåliters FamilyFresh i skallen på henne och sprungit. Eftersom du är känslig. Det gjorde inte jag.

Och nu tänker du ”Okej, så du stod bara där och stirrade som ett freak alltså? Normalt. Verkligen. ”  Och Ja! Det gjorde jag. Jag kan ta en hel del, jag är verkligen inte lättäcklad. Jag klarar av att sitta i bilköer där var och varannan dåre i jämte petar näsan och käkar och inbillar sig att ingen ser. Jag klarar även av er som petar i öronen och käkar. GIVETVIS, tycker jag ju ni är dumma i huvudet och sjukt vidriga, men jag hanterar att bevittna det. På håll. Och förutsatt att ni inte rör vid mig eller någon av mina ägodelar sen. Men detta… Det kändes som jag hade sett allt. Cirkeln var sluten. Jag behövde aldrig se nåt skräckblandat fascinerande äckligt mer i hela mitt liv. Det är över nu.

Nu är det dax för lunch! Lycka till, ha det bra.

Emmas helminter

Lyssnade ni på Morgonpasset i P3 i morse?

Dom pratade om bakterier. Och om mask. Och min hjärnas lilla skeva båt började driva fritt och helt ur kurs.

Jag har avslöjat för några av er att jag har vissa issues med detta kring mask i magen och nu tänkte jag bara slänga ut det. För allmän beskådan. Så att ni män som tidigare kände den minsta tillstymmelse av attraktion till mig nu med ro kan lägga den totalt bakom er.

Ungefär en gång om året drabbas jag om en noja. Inget jätteallvarligt egentligen men dock en hypokondrisk avart som får mig att tro att jag har helminter… inälvsmask. Mask i magen alltså. Och då inte av typen Binnikemask, även om den är förhållandevis vanlig, för då skulle jag ju vara väldigt mycket smalare, men vanlig springmask. Jag vet inte varför jag drabbas av detta, jag har inte ens såpass koll att jag skulle känt igen om eventuella symptom hade börjat yttras. Det är ingen jag känner av alls, jag bara tänker plötsligt att; Nu jävlar! Nu är dom små asen här! Och så passar jag på att skaffa en kur avmaskningsmedel när jag ändå är på Apoteket vid Maxi nån dag. Lungt och sansat, nån dag när jag ändå har ärenden dit. Jag rusar inte iväg i panik med glasartad blick och kallsvettningar, nejdå. Sansat.

Och som med så många andra sinnessvajningar man ibland upplever vill man ju givetvis skylla på sin mamma; syndabocken som alltid ligger närmast till hands. Allt kan härledas till ens föräldrar! Eller hur? Hehe. Men jag vet inte asså.. Jag har verkligen funderat på detta och visst, jag har väl kommit fram till att mamma spelar en viss drivande roll i det hela eftersom hon var den som tog med oss systrar till biblioteket, men i huvudsak är skurken en barnbok. Jag vet inte om mina syskon ens minns den, dom var kanske för små, men den har uppenbarligen lämnat djupa spår hos mig!
Det var en bok som handlade om personlig hygien eller nåt liknande område. I storyn var protagonisten ute och lekte i trädgården, när han kliade sig i rumpan och sen petade sig i näsan kort därefter och skapade genom detta nåt typ av maskkretslopp i sin egen kropp. Det var bilder på små vita larver som kravlade runt kring pojkens bakre utgång. Horror! Pedagogik genom skräck. Den bästa sorten.

Ja, då har vi delat med oss av detta också då ja. Som vanligt kliver Emma in och säger nåt obekvämt för alla inblandade, nåt hon lite senare garanterat ångrar att hon ens tog upp.. Men alltså – om ni nån gång möter mig på Apoteket, i färd med att inhandla en ask Vanquin behöver det absolut inte betyda att jag faktiskt HAR parasiter i mina tarmar. Ni behöver inte vara oroliga för nåt annat än möjligtvis i så fall min psykiska hälsa. Nu har det dock inte hänt än på ett bra tag! Ta i trä! Inte en enda flip-out på hela 2012.

Kommer ni förresten ihåg en annan parasit jag skrev om 2008? Åååh jag återkallade den nu! Läs gärna, den är söt hehe.. 
Länk:  Ska vi hångla? 

Emmas Hamam (eller Emmas äckel)

När jag och Anna var i Turkiet hamnade vi hos en märklig man i en hälsobutik.

Vi stannade där inne i länge. Bland oljor, tvålar, växter, stenar och ljus drack vi te och lyssnade på mannens olika filosofiska berättelser om världen, människor, läkekonst och gud. Jag fick ansiktsmassage med rosenvatten och eteriska oljor. Vi fann harmoni för en stund.

Vi kände att vi verkligen knöt ett band och fick en fin närhet med butiksägaren. När vi nästa dag skulle tillbaka för att hälsa på igen var hela huset borta. Okej, det sista var lögn, huset var inte alls borta. Men det hade passat fint in i berättelsen!

Till storyn. Givetvis inser jag ju såhär i efterhand att snubben där inne inte på nåt som helst sätt särbehandandlade just oss, det hade inget alls att göra med att vi var skandinaviska och blonda och (Anna) hade stora bröst, han körde precis samma grej med alla sina kunder. Blev polare, berättade personliga anekdoter, bjöd på te och gav ansiktsmassage. Allt för att man skulle handla. Och jävlar vad vi handlade! Om det var nånstans i hela Turkiet vi verkligen lättade på lädret så var det i den lilla boden! Såhär i efterhand inser jag även att hans snack var mest religionspropaganda. Kommer speciellt ihåg hur han verkligen bad oss att lyssna ordentligt på oss själva när vi menade att människan har utvecklats från apor, att lyssna på hur befängt och löjligt det lät.

Anyways, vi köpte massa grejer, jag väljer dock att minnas det som att Anna handlade mest. En av prylarna vi båda raskt införskaffade var en hamamvante. En typ av kroppsskrubbartygbit med ett snöre som säljs i var och varannan souvenirbutik, varenda marknadsstånd och i alla livsmedelsbutiker i hela öst. Kostar sannolikt runt ett öre att tillverka. Vi köpte dom dyraste. Och sen glömde åtminstone jag bort den totalt såfort jag kom hem till Svea igen.

Tills nu! Nu hittade jag den jäkeln och insåg att det ju var perfekt att testa! Jag tänkte tillbaka på snubben i butiken, hur han hade demat sensuella rörelser och målande beskrivit hur len man skulle bli efter en behandling.
Okej.. Hans exakta ord var faktiskt: ”Your dead skin will roll like spaghetti!”
Låter vidrigt, men DET var ödmjukt och stillsamt beskrivet av hur det faktiskt var!

Jag är verkligen i grund och botten duktig på att ta hand om mig, jag peelar mig ofta! …Tyckte jag. Tills jag fick uppleva detta. Detta var nåt av det jävligaste jag varit med om. Efter första skrubbvändan var jag som täckt av uppblött brungråsvart runtgnott halvt uppluckrat och smårullat toapapper! Ni fattar? Som små vidriga degrullar. Jag skrubbade med vanten i 20 minuter, sen bestämde jag att jag nog fick skölja en omgång om det inte skulle bli stopp i avloppet. Sen körde jag en vända till och det blev likadant igen! Lika mycket! Riktigt nasty. Det kändes som jag hade gått ner två kilo när jag till slut klev ur.

Jag vet att jag är känd för att överdriva, att salta ordentligt för bättre effekt och att ingen nu tror på att det faktiskt var så illa som jag beskriver det. Jag tänkte att jag borde dokumenterat det hela när jag väl stod där inne, men insåg att ingen av er någonsin hade velat komma i närheten av mig igen efter att ha sett vad jag såg.. Så jag struntade i det. Jag kan gladeligen leva med att ni inte tror mig!

Och där gick man omkring i den naiva illusionen om att man var fresh. Att man hade rutin. Men som en käftsmäll får man det svart på vitt att man istället lider av nånslags bristande hygien. Jag tycker SYND om alla er som nu sitter och tänker att ni ju faktiskt aldrig skrubbar eller peelar er! Ni har inte en aning om vad som egentligen bor på er!  …När Freddy kommer hem ska han skrubbas ordentligt också. Men det vet han inte än.

Alla grejer jag normalt sett gnor mig med förpassades omedelbart till soptunnan. Borsten, peelingkrämen, dom blåa skrubbhandskarna, hampatrasan. Allt. Bort med skiten! Det blev en enda grej kvar. Hamamvanten. Allt annat kan dra åt helvete.
Jag smsade Anna för att kolla om hon också hade glömt bort sin vante och inte testat den ännu. Det hade hon ju såklart inte. Hon hade använt den varenda vecka sen den införskaffades. Jag låg ljusår bakom henne. Så äkta. 

Läs förresten gärna om själva resan också! Om kebab, öde byar och fånglägerkänsla. Här: Måndagsrapport

Bindan med blodCypern i (eller Inbillad Vårkänsla)

Precis innan jag lämnade kontoret kom jag på att jag ju hade utlovat ett inlägg till idag.

Jag kände spontant att det inte var möjligt att åstadkomma en text som kunde väga upp för föregående mörker, även om jag har nu förstått att en del av er fann den misär jag presenterade relativt underhållande. Så jag funderade på att skita i det, alternativt var jag inne på att publicera ett stilla ”Dra åt helvete! Bara glöm det!”

Men! Som från en skänk från ovan dök den upp. Och jag ÖNSKAR att jag tog en bild på den, inte för att den i huvudsak såg helt bisarr och totalt vidrig ut, utan mer för att ha delat med mig av den underbara sommarkänsla den spred.

På golvet inne på Meddos toalett låg den. Mitt på golvet, typ en meter framför toalettstolen. En väl använd binda.
-Men fy vad äckligt! Vemfan gör nåt sånthär!? var det första jag tänkte. Men sen såg jag det… Blodet som hade börjat mörkna och anta en mer brunare ton utgjorde formen av Cypern. Lite mörkare klumpigheter i den bredare delen visade var bergen i landet fanns. Kartbilden var slående! Och genast gled mina tankar iväg till sommarvärme, sol och brusande vågor på en medelhavsstrand, istället för att tänka på den stackars sate till städpersonal som skulle tvingas plocka upp den begagnade hygienprodukten från golvet tidigt nästa morgon.

Det blev vårkänsla, jag såg solen utanför, hörde fåglarna kvittra och kom ihåg att jag faktiskt hade haft lite samma feeling imorse när jag åkte till jobbet. Det hade jag förträngt och begravt under dagens bitterhet. Verkligen tragiskt och amatörmässigt, helt icke enligt min livsfilosofi. Jag kunde riktigt höra hur dom där borstbilarna kom åkande och sopade bort gruset från vägen nu, hur smältvatten porlade i små bäckar längs alla trottoarkanter, hur män släpade ut sina motorcyklar ur garagen och teststartade dessa okristligt tidigt varje lördag- och söndagmorgon.  Björkens löv växte från små prickar till allt större musöron. Vårkänslan!
Hm.. Nu saknar jag min sportbil. ..Typiskt.  Bifogar bild och känner mig ond som adopterade bort den.. 

 

Toalett- & vattenvett (2 snabba)

Okej, lite snabbt nu bara eftersom jag har annat att göra egentligen..

Två grejer jag har funderat på. Två märkliga typer av lathet. Två agerande som jag inte förstår och som ni egentligen bara förlorar själva på men likaväl fortsätter med.

Scen 1.
Du går in på toaletten och lägger en riktig megakabel. Korven lämnar en fet brun rand när den åker ner i röret vid spolning. Du tvättar händerna, hör att det är nån utanför som väntar på sin tur. Du torkar dig på frottéhandduken, kollar in frillan i spegeln och går ut. Toaletten är redo för näste person i kön.
Nu reagerar ju observanta individer på att du varken använde toaborsten eller ens fällde ner locket igen. Hur funkar det där egentligen? Okej att nästkommande toabesökare fattar att du har skitit, för det känner hon/han sannolikt på lukten, men varför är du så lat och nonchalant att du inte ens bryr dig om att bokstavligen sopa igen dina spår lite bättre? Vad vinner du på att lämna fartranden i toan? Eller på att inte lägga ner locket? Resultatet blir ju bara att du uteslutande framstår som vidrig. Hur snitsig frilla du än har när du kliver ut. Lite som en het brud som lite senare visar sig ha en kråka i näsan och andedräkten från helvetet. Genast blir hon inte lika het. Eller hur? Det spelar ingen roll hur bra hon ser ut, bilden av henne är redan smutsad och förstörd.
Förklaringen man ofta får vid en konfrontation:
- Men jag tänkte bara inte på det!
Nähä? Inte denna gången heller nej.. Och några argument för saken finns ju såklart aldrig att få. Hör du inte själv hur tragisk du låter?
Patetisk lättja. Men visst, varför ska man bejaka sin värdighet när man kan slippa böja sig ner och därmed spara sekunder som kan läggas på frisyrjustering?
Lite samma känsla ger situationer där du väljer att inte spola i toaletten alls eftersom du ”bara har kissat”. NOT funny or cool, faktiskt bara äckligt.

Scen 2.
Du (och ”du” i detta fallet är MÅNGA jag känner) ska borsta tänderna, för det bör man ju göra lite då och då om man är en människa med normalhygien. Du tar din tandborste, preppar den med kräm och häller på vatten. Och så in i munnen. Medan du borstar går du omkring i ditt hem. Kollar lite på tv, plockar ur diskmaskinen så gott det går med en hand, fyller på mat åt katten.. Inget märkligt. MEN det är det visst! För medan du gör att detta har du i badrummet lämnat kranen på fullt ös. Inte på lite lagom smårinn, nejnej. Fullt skaft! Inne på badrummet, alltså mellan 2 och 5 meter ifrån dig finns Angel Falls medan du går omkring i lugn takt och borstar. Och du borstar länge och systematiskt. Vi snackar minst 5 minuter.
Förklaringen vid en konfrontation är ALLTID den samma, oavsett person och oberoende av varandra:
- Men! Så har jag alltid gjort! gärna följt av ett lite självbelåtet Hehe!
WHAT!? Vafan är ditt problem!? ”Så har jag alltid gjort”!? Skulle det vara en vettig anledning till varför du bör fortsätta?
Varför ska jag sluta skjuta heroin? Det har jag ju alltid gjort!
Varför ska jag plocka upp bajset från min hund? Jag har ju alltid låtit det ligga!
Varför ska jag sluta snatta kexchoklad på ICA? Det har jag ju alltid gjort!
Vad är skillnaden? Och ALLA säger verkligen också samma sak! Och jag personligen är inte direkt känd för att vara sparsam eller snål med vare sig vatten eller el, men den mängden H2O du ödslar på drygt fem minuters fullt ös är obscen! Den hade kunnat rädda ett mindre afrikanskt land! Den hade kunnat ge odlingsbar mark i öknar!
Ännu mer patetisk lättja än i scen 1. Jag skäms över din ignorans och ovilja till förändring!

Och igen – ”du” är förbluffande många! Och ni vet vilka ni är och ni vet att jag tycker såhär så försök inte bli martyriska nu och hävda att jag smutskastar er bakom era ryggar, för vi har haft denna diskussionen ett antal ggr. Jajjemen, det gäller er allihop.

Jag vet inte hur jag ska avsluta detta. Hur ska vi få bukt med problemet? Hur ska vi göra för att du ska vakna? Men jag antar att det inte går, eftersom grunden till denna ondska och likgiltighet bygger på att du inte ens upplever det som nåt problem. Du skiter helt enkelt i om folk tycker du vidrig (i olika hänseenden).

Ursäkta att det blev långt ändå att läsa nu. Deal with it.

PS. Ja, jag är SÅ perfekt att det är helt okej att jag tar upp denna typen av ämnen som om jag vore Den Heliga Maria. DS.

Kisslyssnarmannen

Igår tänkte jag  för mig själv att det var ju ganska längesen det faktiskt hände nåt anmärkningsvärt att skriva om.

Eller, det händer ju trevliga saker hela tiden, men det är inte allt man kan eller får gå ut med här, även om man kanske hade velat ibland.

Anyways! Igår kom han! Som en blogginläggsskänk från ovan! Den märkligaste herren jag träffat på länge.

Inledning. Jag hade preciiiiis blivit lämnad ensam på firman och jag borde passat på att kissa medan det fortfarande var folk här, men eftersom jag är lite slow och inte speciellt välplanerande blev jag ju såklart nödig ungefär fem minuter efter dörren smällt igen efter Peter.

Det drygaste är när man sitter på toa och det kommer kunder i butiken. Men jag tänkte att jag ju kunde vara rätt snabb, att jag skulle hinna. Det gjorde jag inte. I samma sekund jag hade meckat upp skärpet och krånglat av mig brallorna hörde jag hur det plingade i dörren.
Diiiiiiiing Doooooooong! ..Hell. Och sen en mörk mansröst:
- Haaaallåå! Är det någon häääär?  [ljudet av steg som hasar omkring i lokalen]
- Heej! Jag är inne på toan! Kommer aaalldeles strax! Hojtade jag med min trevligaste röst till svar.
Dom hasande stegen vänder och går snabbt mot det lilla rummet jag låst in mig i. Has-has-has-has.
- Jasså det är häär inne du äääär? 
Och jag  kan verkligen höra jättetydligt att han har ställt sej preciiiiiis utanför dörren! Hans kläder skrapade emot träet och rösten var obekvämt nära där jag satt! ..Obehagligt.
- Jaa.. Jag kommer helt snart. En sekund bara! [i full färd med att stoppa ner linnet och knäppa byxorna igen]
- Jaaja, det är alltså här inne du är. Jajaaa, det är DEN tiden på månaden! Hehe! fortsatte rösten tätt emot dörren.
- Ehh. Nah, jag kissade bara.. Kommer om en sekund.

När jag öppnade dörren möttes jag av en stor sliten gubbe i tufsigt skägg, oljerock och smutsiga gympaskor. Han var gissningsvis runt 70 år och han stod verkligen PRECIS utanför också! Typ knappt en decimeter från toadörren! En väldigt olustig känsla. Jag menar.. eller… Gör man så? Jag är kanske lite fin i kanten, men gör man så i sak av kund? Går in, genom butiken, in backstage på företaget man besöker, förbi garderoben och fram till toadörren som man ställer sej kloss intill? Det kändes som att han verkligen lyssnade på allt jag gjorde där inne.

Och att säga med någonslags förståelse i rösten ”Jaaja, det är den tiden på månaden”. ..Ska det föreställa artighet eller nåt? Har alla tjejer som går in på en toalett mens? Eller? Va? Vad är det för jäkla snuskuttalande?

Jag kunde inte hjälpa honom med hans ärende. Han lämnade butiken med en offert på nya grejer istället. Hoppas nån av männen är här nästa gång han kommer så jag inte behöver tampas med honom ensam igen.

Och för er som känner för mer skumma typer så kan jag tipsa om ett äldre inlägg. Ett som handlar om en ÄNNU mer obehaglig snubbe som verkade vilja köpa mina tjänster och inte mörkade att han gillade att åka utomlands för att köpa liknande tjänster av lite för unga ungdomar. Vidrig man.
Läses här:  You wanna go boomboom?

Jacobkvällen & männen vid hyllan med H

Igår var det Flygande Jacobkväll hemma hos mig. Trevligt koncept med trevligt besök. Mer sånt!

Bifogar en liten bild på risresterna i vasken. Ber om ursäkt för detta. Jag glömde fota. Ser rätt gött ut eller hur? Alla förstår ju att det var en fantastisk måltid. Mmmm! Det är lite kaffesump där i också förresten.. Om ni undrade. Linda hade ju med sig en snygg kaffekrävande tårta. Såklart.

Precis innan kvällen inleddes gick jag omkring inne på FinMaxi. Såklart. Jag brukar ju hänga där. Vid tandborsthyllan stod två män i 35-årsåldern. Dom var påväg bortåt när den ene kom på att han var påväg att glömma nåt:

- Du vänta lite, jag ska bara hämta nåt skit här borta.
- Nae? Fyfan, har Karin skickat dig att köpa jävla bindor?? Jag klarar inte av det där asså..
- Nej det är ingen hit. Man drar sig verkligen för att handla dom gångerna man vet att det står nåt mensskit med på listan!
- Jag har börjat vägra när frugan ber mej, meeeeeeene.. det är ju inte poplärt om man säger så! Heheh!
- Herregud. Det hade ALDRIG funkat hemma, hon blir SKITSUR om jag säger att hon får köpa helvetet själv.. Så man får ju stå ut. Men man skäms ju fan varenda gång!

Detta är intressant tycker jag. Vuxna män som tycker det är pinsamt och ovärdigt att köpa bindor/tamponger/trosskydd till sina kvinnor. Okej, jag kan ha en viss förståelse för att man skäms för att handla vissa saker åt andra, jag till exempel HATAR över allt annat att köpa cigaretter, jag skäms fruktansvärt och mår nästan fysiskt dåligt. Men jag brukar få sagt till mig att jag är löjlig med det där, att jag är lite väl militant och trist, så jag försöker att vänja mig. Är det samma sak för er män och kvinnoprodukterna? Är det som när jag står där och fajtas med min paranoia och tror att ”Nu tänker han i kassan att jag är rökare..”? Känner ni också folkets blicka på er där ni står vid hyllan? Och när ni lägger ner ett paket ELLEN Normal i korgen, tänker ni att dom tänker ”Kolla, sicken vidrig kille.. En man som har mens! Usch! Mensman! Mensman!” då? Eller hur funkar det?  Jag känner väl lite att om nån tror att jag är rökare är det ändå nåt som skulle kunna vara sannolikt, eller.. nej, men ni fattar. Det är ju mer sannolikt att en tjej röker än att en man köper tamponger för att HAN, han själv personligen, har mens. Eller?

Jaja, självklart fattar jag varför många tycker det är jobbigt. Blod och kön och kropp och underlivshygien och allt det där mörka. Jag har tjejkompisar som själva tycker det är lite jobbigt att stå vid den där hyllan! Men jag vet, jag spelar ju bara lite dum nu för att kunna få blogga om männen jag lyssnade på..

Ibland när jag skriver om olika saker blir jag tillfrågad om ”liknande skojiga inlägg”. Så för er som inte orkar använda sökfältet, som jag visserligen vet kan ge lite alla möjliga resultat ibland, och för er som inte gillar att klicka på etiketterna, som jag också vet kan freestyla lite i fångst, så kommer här några tips! Tips om ett gäng andra lite relaterade inlägg!

Vi har till att börja med ett scenario liknande gårdagens. Killarna som inte ville ragga på menstjejen.
Välj dina steg väl! (mensskydd)

Sen kan jag njutningsfullt presentera kvinnan utan hämningar i duschen.
The Pull-out

Killen som bloopar och råkar avslöja sina mensonanitankar för klasskompisarna.
Episkt onanidrama

Eller varför inte den om kvinnan med trosskyddet i omklädningsrummet?
Berättelsen om kvinnan med trosorna

Kan även slänga in en riktig oldie. Inklippt från min blogg från 2006! Om den lilla stackars flickan inne på toan på Meddo.
Blodsug. (aka Blodiga bindor & skam)

Jaja, nu räcker det. Hejdå.
Eller förresten! Har ni sett att Filip har mixtrat lite här igen? Nu finns min senaste twittring.. eller tweet menar jag, där i kanten till höger, precis under min bild som jag för övrigt får sjukt mycke klagomål på. Ni tycker tydligen att jag är ful på den. Får väl ordna en annan i framtiden.. Och! Vidare. Han har dessutom fixat lite andra nice knappar tillhörande dom olika inläggen. Lite Dela och Gillafunktioner som ni gärna få använda. Puss hej.

Duschkisserskan

En gång för ganska länge sedan skrev jag en text om hur det var när kvinnor på film duschar sexigare än vad vi gör i verkligheten. För er stackare som missat detta: Våt & Het.

Fick då en önskan om att jag skulle kliva ännu ett steg och spåna ihop nåt om kvinnor som inte bara filar fötterna och skrubbar sej, utan även kissar i duschen. Givetvis hade jag ju kunnat få ihop nåt fictionaktigt baserat på teorier och nånform av fantasier, men det är inte riktigt så jag jobbar i alla lägen.

Nu där emot – nu kan jag med stolt förskräckelse meddela att jag har sett en livs levande medelålders kvinna kissa i duschen. I en offentlig dusch dessutom. När jag berättade om hon som avlägsnade sin tampong (The Pull-out) inför allmänheten var det inte nån höjdare direkt, men jag vetefan om inte detta tar priset. Eller nej, kanske inte, men denna gången var det en mer påtaglig vidrighet som var svårare att undvika kontakt med.

Vi stod fyra kvinnor på rad. Jag som nummer tre från vänster. Bredvid mej, till vänster, stod hon som var nödig. Lång och slank och med snyggt tjockt brunt hår. Jag sköljde ur mitt balsam och såg hur det som en skumbäck ringlade sej längs mina ben, över fötterna och vidare ner i avloppet med allt det övriga vattnet. Likadana vita strömmar från dom andra kvinnorna joinade min. Från alla utom en. Från hon som stod jämte mej och drog schampot ur  det tjocka bruna håret kom det inte bara en vit, utan även en annan typ av bäck. Den var mörkgul och inte det minsta skummig. Det var dessutom inte någon liten klen nil hon bidrog med och det var uppenbart kaffekiss. Jag dricker själv inte kaffe, men lukten är inte svåridentifierad. Och hon som stod på vänstersidan om Nödiga Damen kände det också och tittade ner. Då hade vattnet på golvet stigit, virvlandet fått sej ett sömnpiller och den gulare strömmen drev likt en stillsam bayou kring de bådas tår. Påväg mot mina.

- Meh! Allvarligt asså!! utbrast den ofrivilligt goldenbadade grannkvinnan surt och klev kvickt undan. Hon blängde på kisserskan, tog sina flaskor och ställde sej i en annan dusch på andra sidan.

Urinladyn låssades som att det regnade och tittade oförstående sej omkring som för att ta reda på vad det plötsligt var som hade hänt. Jag förklarade min duschtid utgången, svepte in mej i min räkosthandduk och knallade iväg. Hon till höger blev också färdig fort. Kvar stod fru Knipövningsbehov och rodnade fläckigt på halsen och bröstet.

Kanske blev hennes vatten extra varmt när vi andra försvann. Så varmt att hon blev lite röd. Kanske. God stämning. Nu ska jag äta spagetti.

Return of the Monsters

Kommer ni ihåg spindeln som bodde inne i mitt badrum förra sommaren?

För er som inte har hört talas om honom så kan jag berätta att det var en stor varelse som man tittade på med skräckblandad förtjusning och respekt. Se bifogad bild.

Många tyckte att han förtjänade att dö. Inte minst mina vänner som duschade eller använde toaletten hos mej ibland. Man kunde liksom lätt få för sej att han skulle hissa ner sej i en tråd när man stod där inne med schampot rinnande längs ryggen och såg honom sitta i taket ovanför och glo. Creepy.

Jag dödade honom aldrig, däremot vallade jag in honom i en burk och sedan ur den och vidare ut på gräsmattan. Jag blev tvungen efter faktumet att vissa av mina bekanta meddelande att dom vägrade komma på besök så länge som monstret fanns inne i badrummet.

Anyways, jag tror att det har börjat bli lite ny spindelvakning. Kanske vårtecken? Jag får städa bort väv för jämnan numera. Dom börjar kliva ur sina vinterdvalesängar minsann! För övrigt har jag hört att man ska va glad om man har spindlar hemma, för det betyder att man inte har mögel. Eftersom spindlar vägrar bo på mögelställen. Så det så.

Till Hela & Emelie

Morgonens korta inlägg tillägnas uteslutande Hela och Emelie eftersom jag vet vad ni tycker om att lämna grejer i vasken medan man lagar mat.

Här får ni en bild! Med lite anknytning till min Läses före inflytt hos mej!-lista. Såhär är hur det ser ut hemma hos mej nu i skrivande stund, när jag sitter på jobbet. Hehe. Detta kommer inte städas bort förrän ikväll och jag förstår att det får er att rysa och kräkas lite i era munnar. Jag ser det lite som en vinst! ^^
Om någon annan som också har mani på att allt ska kastas omedelbart och inte mellanlanda i diskhon ser detta och känner förakt och avsmak så kan vi väl säga att detta inlägget är tillägnat även er. Men i huvudsak Hela och Emelie.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress