Armdöd & Hudföryngring

Jag vet aldrig riktigt var jag ska göra av armarna när jag sover. Har hört att det beror på en kass barndom.

Nae, jag bara ljuger. Såklart. Däremot har jag hört ett annat rimligt resonemang om att det skulle bero på att man är stel i axlarna. Ni vet när hur man än ligger så blir det fel med armarna. Dom känns i vägen och/eller domnar bort efter ett tag. Det där kan alltså botas med kärlek och massage. Eller yoga och stretch om man föredrar den varianten, alternativ inte har tillgång till den första.

På tal om massage som är lite sparelaterat! Kommer ni ihåg när jag skrev om när jag och Anna var i Turkiet? (Emmas Hamam (eller Emmas äckel)) Och hur jag berättade om den där sjukt bra vanten vi hade köpt? Ni var ju faktiskt ganska många som blev sugna på en sån, som undrade var den kunde köpas. Jag hade inget bra svar då såklart, men NU! Nu har jag hittat! Den kan inhandlas för en billig peng här -> Spastil Hamamvante
Så nu kan alla skaffa en sån och skrubba av all sin döda hud lagom till sommaren! För det är ju faktiskt nu man ska börja styra upp den skiten. Föryngra sin hud genom regelbundna cirkelrörelser. Allt för den perfekta och fräscha solbrännan sen! Och ni som sitter och tänker att ni inte behöver en sån, eftersom ni ändå har en bra peelingkräm/loofah/raggig trasa/saltskrubb som faktiskt är er bästa favorit och som ni har använt hur länge som helst.. Ni vet inte vad ni snackar om. Jag trodde JAG höll hög standard när det gäller hemmaspa, men fyfan. Som turken i butiken sa: ”Your dead skin will roll like spagetti!”

Tillbaka till det där med armarna, jag kände att jag inte var riktigt klar där. Man kan ju undra hur det är tänkt att den ska funka egentligen. Om man ligger där i sängen, i ett mysigt bo av täcken och kuddar, jämte nån man vill koala fast sig på och gosas med. Det innebär ju såklart att man måste ligga på sidan och det funkar ju bra med den övre armen, men den som hamnar neråt i sängen? Antingen blir den helt dödad under ens egen kroppshyddas massiva tyngd, eller så blir den i en seg process nästan avsliten vid axelleden eftersom man lägger den i en onaturlig vinkel antingen framåt eller bakåt, alternativt så domnar den bort, förtvinar och avlider när man har lagt den uppåt under kudden och somnat så. Det hade varit smidigt att bara kunna häkta av den ena när man går och lägger sig. Som en av dom där sämre Barbiekopiorna man hade när man var liten, dom som tappade lemmar till höger och vänster.

Nåväl, det får räcka med vardagsproblemlösande förarbete för idag. Ikväll ska jag på spinning. Igår var jag på Body Balance. Förhoppningsvis är min lekamen snart tillräckligt lätt för att inte mörda mina ändå ganska viktiga utstickande kroppsdelar.

Per om kärlek

Men jag tog min hatt
Och trolla fram en skatt
En promenad genom stan

Ni vet vilken låt det är eller? Den är rätt känd. Ni vet inte? Okej, jag kan ge er en ledtråd till. Ni får nästföljande text också. Nu borde ni verkligen klara det.

Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Heyheyhey

Exakt. Per Gessle. Den gamle lirarn briljerar med sitt fantastiska vokabulär.
Näää, nu ska jag inte vara sån. Jag är faktiskt en av få Halmstadbor som är rätt stolt över Per och hans konstform…

Detta var ett utkast till ett inlägg som jag har haft liggande alldeles för länge. Sen i somras faktiskt. Den planerade riktingen på texten skulle vara att jag sågar hur Per sjunger att han trollar fram en skatt – en promenad genom stan och hur värdelös skatt det är. Att hans ribba för var gränsen för var konceptet Skatt går ligger alldeles för lågt, men seriöst? Är vi inte bara trötta på den typen av neggiga dryga jävla texter? Läser vi inte tillräckligt med sågande översittarskit? Och framför allt; skriver inte jag redan nog med sådana.

Och ännu mer framför allt! Vem försöker jag lura egentligen? Tycker jag VERKLIGEN att en promenad genom stan med den man älskar INTE är en skatt? Knappast. Om det är nån som faktiskt uppskattar den typen av romantiska enkla småsaker är det ju jag! Kärleksfulla grejer tillsammans, dom simplaste sakerna. En promenad genom stan, oavsett väder eller årstid, tillsammans med den man tycker om är bra och romantiskt och väldigt trevligt. Skulle jag någonsin säga att jag tycker nåt annat kan jag garantera er att jag ljuger på grund av avundsjuka.

Jag skäms över att jag ens tänkte tanken på att klanka ner på Per när han sjunger om kärlek. Det är ju helt emot mina principer.
Andra saker jag också tycker om, som sprider värme inomhus i en är:
- Bregottreklamen med kossorna som kör skiftbyte. Dom är söta och lugna och glada. Svensk sommarkänslan i Änglagård ihop med vind över ängar, småflugor över sjöar i motljus, regn mot grusvägar och psalmer man sjöng på skolavslutningen när man var liten. Att bygga ett mysigt bo i sängen som är nybäddad med nytvättade lakan. Att fiska nere vid piren och kolla på vattnet. Mysiga sms eller små meddelanden med gullig och ärlig text som någon faktiskt inte bara har tänkt för sig själv utan faktiskt också samlat mod till att skicka.

Bara några exempel. Dom enklaste sakerna. Per vet vad han snackar om.

Emmas helminter

Lyssnade ni på Morgonpasset i P3 i morse?

Dom pratade om bakterier. Och om mask. Och min hjärnas lilla skeva båt började driva fritt och helt ur kurs.

Jag har avslöjat för några av er att jag har vissa issues med detta kring mask i magen och nu tänkte jag bara slänga ut det. För allmän beskådan. Så att ni män som tidigare kände den minsta tillstymmelse av attraktion till mig nu med ro kan lägga den totalt bakom er.

Ungefär en gång om året drabbas jag om en noja. Inget jätteallvarligt egentligen men dock en hypokondrisk avart som får mig att tro att jag har helminter… inälvsmask. Mask i magen alltså. Och då inte av typen Binnikemask, även om den är förhållandevis vanlig, för då skulle jag ju vara väldigt mycket smalare, men vanlig springmask. Jag vet inte varför jag drabbas av detta, jag har inte ens såpass koll att jag skulle känt igen om eventuella symptom hade börjat yttras. Det är ingen jag känner av alls, jag bara tänker plötsligt att; Nu jävlar! Nu är dom små asen här! Och så passar jag på att skaffa en kur avmaskningsmedel när jag ändå är på Apoteket vid Maxi nån dag. Lungt och sansat, nån dag när jag ändå har ärenden dit. Jag rusar inte iväg i panik med glasartad blick och kallsvettningar, nejdå. Sansat.

Och som med så många andra sinnessvajningar man ibland upplever vill man ju givetvis skylla på sin mamma; syndabocken som alltid ligger närmast till hands. Allt kan härledas till ens föräldrar! Eller hur? Hehe. Men jag vet inte asså.. Jag har verkligen funderat på detta och visst, jag har väl kommit fram till att mamma spelar en viss drivande roll i det hela eftersom hon var den som tog med oss systrar till biblioteket, men i huvudsak är skurken en barnbok. Jag vet inte om mina syskon ens minns den, dom var kanske för små, men den har uppenbarligen lämnat djupa spår hos mig!
Det var en bok som handlade om personlig hygien eller nåt liknande område. I storyn var protagonisten ute och lekte i trädgården, när han kliade sig i rumpan och sen petade sig i näsan kort därefter och skapade genom detta nåt typ av maskkretslopp i sin egen kropp. Det var bilder på små vita larver som kravlade runt kring pojkens bakre utgång. Horror! Pedagogik genom skräck. Den bästa sorten.

Ja, då har vi delat med oss av detta också då ja. Som vanligt kliver Emma in och säger nåt obekvämt för alla inblandade, nåt hon lite senare garanterat ångrar att hon ens tog upp.. Men alltså – om ni nån gång möter mig på Apoteket, i färd med att inhandla en ask Vanquin behöver det absolut inte betyda att jag faktiskt HAR parasiter i mina tarmar. Ni behöver inte vara oroliga för nåt annat än möjligtvis i så fall min psykiska hälsa. Nu har det dock inte hänt än på ett bra tag! Ta i trä! Inte en enda flip-out på hela 2012.

Kommer ni förresten ihåg en annan parasit jag skrev om 2008? Åååh jag återkallade den nu! Läs gärna, den är söt hehe.. 
Länk:  Ska vi hångla? 

I väldoftande underbyxor?

Det har inte gått väldigt lång tid in på det nya året, men precis som matlagning, kärlek, utseende, rikedom och karisma är även shopping en tävling. Så jag redovisar den aktuella ledaren samt jumbon.

Bästa köp hittills 2013:
Mitt nya sköljmedel. Ojoj! Doftar som den snyggaste, renaste, härligaste, charmigaste, lenaste och gosigaste kvinnan i paradiset! Och jag tänker ALDRIG tala om för er vilken sort det är! Men om ni känner mig och vet ungefär hur mina tankebanor kring inköp går kan ni säkert luska ut det själva. Utmaningen för mig i att leva upp till doftbeskrivningen är snudd på tragikomisk.

Sämsta köp hittills 2013:
Trepacket med stringtrosor. Really!? Sen exakt när kan jag bära stringtrosor? Jag vet att jag har gått ner en del i vikt på sistone, men herregud, vem försöker jag lura egentligen? Och den dan jag har lyckats trimma min lekamen såpass att jag faktiskt kan bära plagg av denna i alla mjukdelar inskärande modell kommer dom ju vara minst ett par storlekar för stora också. Men jag antar att jag kan se inköpet som ett tecken på hopp.

Kombinerar man de två kan det bli en fin symbios misstänker jag, tre par väldoftande och väldigt mjuka små trosor, men det kommer med största sannolikhet aldrig hända.

Med maskutslag, men inte om mask ännu

Kära Dagboksblogg; lång ingress:

Jag har försökt skriva detta inlägget i ungefär 20 minuter nu men Two And A Half Men står på i bakgrunden så jag måste hela tiden gå tillbaka och efterkorrigera där jag har råkat skriva penis istället för nåt annat.. hmm.. (*rabbeltänker* ”Substantiv är namn på ting till exempel boll och ring…!”) substantiv. Och denna inledande texten har jag givetvis lagt till i efterhand.

Jag antar att det är dax för mig att ta tag i mitt liv och styra upp detta sjunkande bloggskeppet innan vi når Marianergravens botten alldeles. Jag önskar att jag kunde skylla avsaknaden på texter på att jag ser väldigt dåligt med mina linser just nu, men jag inser ju att jag självklart hade kunnat lösa problemet genom nån form av diktering med hjälp av nån av mina inläggstörstade vänner som sekreterare. Jag fick för övrigt trycka ctrl+ typ fem ggr nyss. Jag känner mig som en mullvad med sånna små kisiga ögon. Och ja, jag har beställt nya linser. Dom kommer på måndag.

Julen har varit fin och inte så fin samtidigt. Maten har varit god och chokladen har aldrig hunnit gå ur min nu drastiskt tyngre lekamen en enda dag innan den fyllts på igen. Jag tvingades även klippa av ungefär 20 cm av mitt ledsna hår precis innan julafton och på dagen D drabbades jag av en nasty allergisk reaktion i hela fejset till följd av mitt artisteri som tomte i latexmask med syntetskägg. (Ber i skrivande stund mamma att whatsappa över den bild på mig som Father Christmas ni finner bifogad) Plågsamt och oattraktivt. Maskutslag. Men vad gör man inte för att få skrämma syrrans unge riktigt jävla ordentligt vid dom enda tillfällena man faktiskt träffar honom. Trevligt med många nära och kära hemma också nån gång ibland, även om några saknades i år.

Nyår var också angenämt men jag kommer aldrig mer bjuda på spagetti vid högtider, sanna mina ord. Det spelade ingen roll att mina gäster flera gånger försökte försäkra mig om att det faktiskt var gott och det spelade ingen roll att det var lyxpasta med dyra tillbehör i. Det kändes snålt och fattigt och jag skämdes lite (dock bara lite). Inte ens den dyra oxfilén och dom påkostade pilgrimsmusslorna kunde rädda kompositionen. Gör om och gör rätt till nästa år säger jag! ..Fast jag är ju rätt nöjd ändå egentligen såklart, hehe.

Jag vet att ni fortfarande väntar på inlägget om mask i magen, som jag har lobbat lite för tidigare. Det kommer så småningom. Jag har även ett annat på g som jag tror ni kommer gilla ännu mer, ett som också handlar om mask kan man säga.. men en annan typ av mask. Har även ett på gång om min personliga hygien, dock inget maskrelaterat där kan jag lugna er med. Men ni får vänta lite till, ni lär ju knappast dö för att jag inte skriver.

Idag har jag för övrigt tränat! Och igår med! Två dagar i rad! Så nu skulle man kunna säga att jag har fyllt min kvot och är träningsbefriad för resten av detta kvartalet! Och det var inga nådiga pass heller ska jag be om att få tala om! 30 minuter vardera, på crosstrainern, på typ näst lättaste nivån under lyssnandet på opera som träningsgrannen i halvtid bad mig sänka. Sen drabbades jag av jellyben och tvingades åka hem och svepa ett glas rödvin. I dagens pass frågade för övrigt min vänstra träningsgranne om han kunde få dricka lite ur min vattenflaska. Det var konstigt tyckte jag, men räckte ändå över den.

Enough! Godafton.

Fredagsnyheten

Kära Dagbok och älskade Läsare,

Dagens nyhet: Det är nu konstaterbar fakta – Jag har nyckelben!

Det ser jag ju nu. Såhär drygt 15 kilo lättare börjar det visa sig att jag faktiskt har ben i min kropp. Jag vet ännu inte om det är nåt positivt. Jag är givetvis långt ifrån knotig, knotighet är inget jag strävar efter, men att tydligt kunna känna sitt hårda kalk- och kiselbaserade stödstruktursinnanmäte är lite för nära associerat med en obduktion i anatomiskt studiesyfte för mig som inte direkt har nåt intresse av osteologi. Men vem vet, nu kanske jag får upp ögonen! Jag får återkomma i ärendet när jag har vant mig. Dessutom har jag ju drygt 5 kilo kvar att plocka av innan vi är någorlunda hemma. Spännande. Varje dag är en liten Julafton med utdelning av hårda läskiga paket..

Vidare är det som bekant fredag idag. Det snöar igen och/eller fortfarande. Jag lyssnar på barnkören som sjunger soundtracket till Ensam Hemma och vi här på firman ska snart på lyxigt lunchjulbord med våra vänner Per Ö och Peter R, det ska bli trevligt. Jag är otroligt sugen på risgrynsgröt! När jag kommer hem sen i eftermiddag ska jag bygga bo i sängen, alternativt soffan och öva på att inte tänka. Film eller korsord brukar funka. Korsord är lite mer effektivit men man blir sjukt stel i axlarna efter ett par timmar. Fast man blir ju smart vilket jag har hört är en attraktiv egenskap, dock i en måttlig och kontrollerad men samtidigt lättsam skala. Man vill sträva efter nåtslags intelligenshumorequilibrium.
Smarthet i kombination med nyckelben? Vad säger ni om den? Är det en vinnande kombo tro? Vi får väl se.

 

Listorna – Trilogin

Okej, jag tänkte bjuda på tre listor. Bara sådär, egentligen helt utan anledning. Lite saker jag har reflekterat över på sista tiden, typ dom senaste två dagarna.

Första listan handlar om snö. Ni som känner mig vet att jag inte är nåt direkt fan av snö, snarare motsatsen. Jag hade egentligen föredragit en vinter med alltigenom regn och plusgrader. Då blir det inte halt. MEN! Nu ska jag göra en positiv lista för er skull! Så ni inser att jag inte innerst inne är nån duche på riktigt. Så här kommer den:

BRA GREJER MED SNÖ.  Topp-5 
- Det blir ljust. Jag vet att det är vad alla säger, men det är ju också för att det stämmer.
- Man blir snyggare. Ljuset och den vita bakgrunden ger en lite mer lyster och jag inbillar mig att man kanske faktiskt ser lite bättre ut. Man blir lite mer av en kontrast och smälter inte lika mycket in i den gråa deprimerade omgivningen som råder vid regnvinter.
- Man kan bygga fina och trevliga och mysiga snölyktor.
- Man får ha mössa. Även här känns det som man blir lite snyggare. Åtminstone i mitt fall eftersom jag inbillar mig att jag passar ganska bra i mössa. En trevlig accessoar liksom. Och även här blir det bättre med snön, mössan blir mer tilldragande i den vita miljön.
- Kvällspromenader i snön i skenet av gatlyktor är väldigt mysiga och romantiska.

Det var den. Punkterna är utan rangordning. Ni kan få bestämma själva vilken som är den viktigaste eller om ni inte alls håller med osv.
Sen kommer nästa lista! Den är kanske inte lika positiv, men man får försöka att se det mer som en objektiv konstatering. Den är lite snörelaterad kan man säga, åtminstone på vissa punkter. Annars inte alls, i övrigt kan den, efter miss modifiering, appliceras på vilken årstid som helst.

KASSA GREJER MED ATT BARA VARA EN. Topp-5
- Det är verkligen totalt jävla omöjligt att smörja in sig med bodylotionen på ryggen. Så man blir sådär torr att det kliar.
- När det är mysigt snöfall på kvällen och man vill ta en mysig promenad och mysa blir det bara lame. Inte alls mysigt. Bara kallt och blött.
- Man kan inte skicka fina hemmaihoppysslade scrapbookiga shabbychica julkort. Man vill ju liksom inte skriva bara sitt namn på dom! Då blir det ju sorgligt för den som får det, istället för varmt och härligt.
- När man plötsligt kommer på nåt awesome, ser nåt tufft eller funderar på nåt kvasipsykodjupt ämne och man bara omedelbart måste dela med sig av det har man redan glömt vad det var när man väl får fatt på nån på telefonen.
- Det är lite lame att som vuxen människa, ensam gå ut och göra snölyktor på sin altan. Det ger grannarna en HELT annan bild av en än om man hade varit två/fler som lekte tillsammans.

Och det var den. Nu kommer den sista. Den handlar om bacon.

VARFÖR BACON ÄR AWESOME. Topp-5
- Bacon passar bra ihop med frukt i mat. Tex banan, dadlar och päron.
- Man blir mätt länge på bacon. Perfekt!
- Bacon är en fin och randig produkt.
- Små bitar av stekt bacon gör vilken sallad som helst asgod!
- Bacon är perfekt picknickmat. Kan stekas och tas med och käkas kallt. Som chips typ. Håller sig dessutom fräscht väldigt länge.

Nu måste jag fortsätta jobba. Hejdå.

Falskt rik & lite ful med sprucken läpp

God morgon Dagboken. Det snöar ute. Ska man våga gissa (Obs, ej att förväxla med ”hoppas på”) att det blir en vit jul i år?

Igår var det Julskyltningen här i stan, eller Skyltsöndag som det också kallas. Årets största Dejting- och Mysa-omkring-och-hålla-handendag. Romantikens julafton. Näst efter självaste Julafton då kanske, det är ju onekligen också en väldigt kärleksfull dag. Och Alla Hjärtans Dag då såklart. Också kärleksfull.

Jag var effektiv igår. Tvättade tre maskiner tvätt, dammsög, städade badrummet, löste halva min korsordstidning, skrubbade vasken och gallrade i garderoben. Och bäddade med nya lakan i sängen igen. Man måste hålla sig sysselsatt. Sen tyckte Johanna att det räckte och att vi skulle ta en sväng på stan istället. Dock helt utan att hålla handen. Vi åt alldeles för mycket indisk mat och gick på bio också. Det var trevligt. Om man bortser från den dåligt animerade babyn och det faktum att jag innan introt på filmen ens var över hade dragit i mig en hel på se Kinapuffar. Jag mådde illa hela resten av natten, hade hög puls och mitt kiss luktade spannmål. Avslutade natten med att tappa min mobiltelefon i ansiktet och spräcka läppen på mig själv. Jag blodade ner en kudde och hade ont, men det gjorde inget. Jag fick ju sms.

Idag har jag för övrigt gjort ett aktivt och taktiskt val av skor. Jag tog dom med högst klack, se bifogad bild. Då går man automatiskt fri från snöskottningen och nån av männen åker på det istället. För jag gissar att det kommer bli dax runt lunch om det fortsätter i denna takten. Jag tycker egentligen det är väldigt trevligt att fösa bort snö, få vara utomhus och nosa på luften och så. Och jag gillar att känna mig som han den läskiga gubben (som visade sig vara snäll) i Ensam Hemma när jag går runt med skyffeln, men idag var jag bara inte sugen. Det gjorde inget, jag fick. En annan dag kan jag. Nu ska jag åka till banken istället.

Ajuste! På tal om banken! Igår invigde jag mitt nya blanka fina kreditkort med alldeles för hög limit på! Ska bli ett intressant experiment med mig själv att ha ett sånt nu inför julklappshandeln. Jag har redan planerat en tur till Ullared. Där har jag inte varit på typ femton år. Men så har jag ju inte haft ett seriöst kreditkort heller. Shu-lu-lu! Cash finns!  ..Lyxfällan nästa eller?

Nu är det kallt

Tidigt, tidigt imorse kom snön. Också. Snön kom också.

Så jag antar att det är vinter nu. Kallt är det i alla fall och kärleksörten utanför börjar lägga ner. Nu är det kallare här än vad det var för nån timme sen i alla fall. Men jag har vinterdäck på bilen.

Jag har förresten kommit på att om man kryper ner i en säng med helt nybäddade rena lakan, då känns allting plötsligt lite bättre. Det är bra! Men å andra sidan kan man ju inte hålla på och bädda nytt i sängen varenda jävla dag.. Eller hur? Men det kan vara en tillfällig lösning för en sekund ibland.

Vidare kan jag ju då meddela att jag, som ni sannolikt kan gissa, är hemma från semestern igen. Ett album med bilder är uppladdat på facebook, så ni kan kika där.
Resan har varit fin tycker jag. Sol och sand och fina koraller och trevliga araber osv. För Patricia var det kanske inte lika angenämt eftersom hon åkte på magsjuka efter typ tre dagar. En enveten jävla åkomma som satt i till efter vi hade kommit hem, kanske fortfarande? Så jag har försökt att skapa ett fotoalbum med bara positiva associeringar för henne, inga detaljbilder från toaletter eller liknande. Hoppas på att det bestående minnet för henne av vår tripp kanske kan vara övervägande ljust i alla fall! Och för mig med.

Detta får bli en kortis för nu! Ska försöka berätta om min masknoja snart nån dag med, jag har ett utkast i noteringarna på telefonen. Där har ni nåt att se fram emot. 
Bifogar en bild från resan. Som ett smakprov. Hejdå.

Nypassad

Sådärja, jag kan lugna er alla genom att tala om att det har kommit. Mitt nya pass.

Ingen anledning till panikattacker eller stressinfarkter. Vi är safe och poliskvinnan som lämnade ut handlingen till mig tipsade om att jag skulle vara ute i lite mer god tid nästa gång. Jag ska försöka ta detta råd åt mig även om det såklart inte finns några garantier, det är ju trots allt fem år till nästa gång om inget oförutsett händer.

Sååå.. passen idag alltså! Har ni sett dom nya? I film, när folk (amerikaner) ska skaffa sig nya liv och fly till andra länder (Mexiko) verkar det vara så himla enkelt, det där med falska handlingar alltså. Pappan i familjen åker iväg på kvällen och träffar en bekant, några dagar senare träffar han bekanten igen i dennes bil och tar emot en papperspåse med hela familjens nya identiteter. Ofta lämnar han även över en diger bunt sedlar, familjens alla besparingar. Och så det klart! Men passen idag!? Nu vet ju inte jag hur amerikanska och mexikanska ser ut, men man kan ju gissa att dom bara är en liten anteckningsbok från ClasOhlson med ett foto limstiftat i eller liknande, för skulle dom vara ens det minsta liknande svenska pass hade ju åtminstone inte jag kunnat peka på nån i min bekantskapskrets som känner nån som kan förfalska ett sånt. Massa olika bilder och fönster och luckor och hologram och perforeringar och signaturer och mönster och stadsbilder.  Vidare undrar jag var Halmstad var när det röstades om vilka stadsbilder som skulle vara med? Liksom.. Västerås är med! Really?

Sen kan man ju alltid i evigheten diskutera sin porträttbild. Jag vill till mitt försvar säga att jag normalt sett INTE har feta mörka ringar under ögonen samt trött och uppgiven blick. Men jag inser ju att det inte direkt är läge för mig att gå in och gnälla nu heller. Förra gången, när jag även då var ute alldeles för sent med projektet, fick jag ta om bilden hundra gånger för att poliskvinnan tyckte jag såg för glad ut (fast det tog bara TVÅ dagar att få passet!), nu tog vi en enda och jag tycker hon kunde tipsat mig om att bättra på med lite concealer innan. Men jag inser även att det kunde varit värre. Såklart.

Nu har det kommit i alla fall och jag slipper köpa ett tillfälligt för hutlösa summor. Känns okej. Jag firade med en bulle, vi har jättegod saffranskaka här idag. Jag har köpt den. Dock insåg jag vid första tuggan att min matlust, trots glimrande nytt rött fint pass osv, inte är på topp riktigt ännu. Men jag tror det var en god bulle, egentligen! Alltid nåt.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress