emma

Kakor tillhör lite mitt basutbud hemma. Det är en av dom grejerna som alltid måste finnas till hands.

Precis som avokado, kräm fräs, saft, ägg och mjölk. Kakor går även in i det som många vill kalla ”nödmat”. Nödmat, för er som är obekanta med konceptet, är ofta makrill i tomatsås, vita bönor eller fiskbullar. Diverse saker i konserver som håller länge och som man med fördel kan äta ihop med nåt billigt tillbehör så som spagetti.

Men det är alltså kakor jag behandlar idag. Jag har efter omfattande tester kommit fram till en lista som följer nedan. Med reservation för framtida ändringar till följd av eventuella förätningar. Och det är även bara genren Småkakor idag. Alltså:

Topp-3 Kakor som doppas (i mjölk)

Det har varit ett oerhört svårt avgörande. Det stod mellan ett fåtal och det var väldigt jämnt, men efter djup koncentration och med stort fokus har jag kommit till ett beslut.

På tredje plats: Pepparkakan.
Motivering: Med sin klassiska charm, sitt varierade utförande i form av olika figurer och sin tunnhet ligger pepparkakan på en stadig plats på listan. Många tycker att pepparkakan är trist och förlegad, men det handlar mest om mjölktemperatur, dopptid och engagemang. Doppad i precis rätt tid, i precis rätt mjölk är denna lilla gynnare en fröjd.
Tips: Doppas med fördel i par! Två pepparkakor läggs med undersidorna mot varandra och sänks därefter ner i glaset.

På andra plats: Oreo.
Motivering: Denna dubbla amerikan är av en anledning en av världens mest populära. Men sin vita krämiga fyllning och trevligt mönstrade kexdel förgyller kakan fikapausen! Kan odoppad upplevas som aningen torr, men ihop med mjölken blir Oreon farligt beroendeframkallande.
Tips: Doppa inte för länge! Oreon har en helt otrolig absorptionsförmåga!

På första plats: Ballerina Kladdkaka
Motivering: Den nya medlemmen i Ballerinafamiljen kliver med ett enda stort steg in i våra kök och visar oss var både skåpet, bordet och stolarna ska stå! Med perfekt avvägd kladdig- och sprödhet råder inga tvivel om att Ballerina Kladdkaka står som segrare i detta race.
Tips: Överdosera inte! Även om det är 16 kex i ett paket räcker det oftast med att bara äta 8-10 stycken. Och, håll inte kakan som på bilden, då går det kass.

Igår var en händelserik dag, åtminstone fram till ungefär klockan 4.

Gick ut stenhårt med att åka till sjukhuset, hänga där i ett par timmar, sen käka och shoppa (!) kläder (!!!) med mamma och sen hem igen för att ligga i soffan med min TV och telefon resten av dygnet.

Det är en jävligt skum känsla det där för övrigt. Att bli inrullad i en operationssal, säga hej till alla där inne, somna, vakna typ en timme senare i en helt annan sal, få en Yoggi och vara good to go. Och veta att 6 pers har stått mellan ens ben och man har inte en aning om vad som har gjorts, hänt eller sagts. Men man är välkommen tillbaka om typ fyra veckor. ”Du kommer bli kallad”. Tack.

Samtalet precis innan jag somnade var class A:
Sköterska 1: – Japp, då är det ganska klart här! Du ska få andas lite syrgas och sen kommer du sova gott. ..Sådärja, då får du tänka på nåt riktigt trevligt nu!
Jag: – Okej.
Sköterska 2: – Ja, tänk på din pojkvän!
Jag: – Mmnjaeh… han finns nog inte riktigt..
Sköterska 2: - ..Ajdå.
Sköterska 1: - Mariaaaa…Din klant!

Good times. Nu ska jag åka till Maxi.

Förresten, jag har inte berättat om kärringen på Takenaka va?

Nu menar jag inte nån av kvinnorna som jobbar där, för dom är trevliga. Jag menar damen med tvångssyndrom som tillrättavisade mej på min lunch.

Jag satt vid ett av borden på innergården, väntade på min mat och skrev ett sms. Jag höll telefonen med båda händerna eftersom jag hade den i liggande läge, skrev med båda tummarna och stödde mej med armarna mot bordsytan. På andra sidan gången, två bord bort satt en kvinna. Hon lutade sej framåt, mot mej och sa högt och tydligt med en uppfostrande besk ton:
- Duue.. Du tar ner armbågarna från bordet va.
Jag tittade förvånat upp på henne och per ren automatik flyttade jag mina armbågar från bordet.

Jag jobbade vidare med mitt sms. Jag såg hur damen surt fortsatte att stirra på mej. Till en början försökte jag ignorera, men hennes blick brände som solen genom ett förstoringsglas på en myra. Jag sneglade på henne. Hon spände sin vassa syn ännu hårdare i mej. Jag tittade upp och frågade:
- Ja? Var det nåt mer…?
Hon såg barsk ut. Såg på mej som att jag var lite efterbliven som inte kunde räkna ut vad det var hon ville. Så sa hon, lugnt, men i en ton beskare än T-Röd:
- Duue.. Du vet att mobiltelefoner är MINST lika beroendeframkallande som cigaretter va?
Innergårdens övriga matgäster såg på henne. Och på mej.

Sen kom min mat. Och hennes med. Vi pratade inte med varann mer.

Vad tragiskt förresten! Här kommer jag tillbaka efter nåtslags ofrivilligt sommaruppehåll, eller, nu ska jag inte säga för mycke, jag kanske inte alls är tillbaka, men jag skriver en text efter en lång tid som är nånslags kass dikt. Utan nån direkt positiv energi heller. Ungefär som den texten jag avslutade med innan mitt uppehåll. Sorry.

Anyways. Det är alltså sommar fortfarande. Eller?
Jag vet inte. Eller normalt sett hade jag nog tyckt det, men nu får jag så sjuuukt mycke faaaaaan-sommaren-är-slut!input från alla håll så jag har nog börjat svänga lite. Per Gessle sjunger ”För hela året har jag väntat pååå juni, juli, augusti! Vindarna är varma då!” och ”Juni, juli, augusti! Allt känns mycke lättare då!” ..till exempel. I den där låten.

Igår, eller, inatt var jag ute vid halv ett-tiden och la på taket på bilen. Det var skitvarmt! Och helt vindstilla! ..Juni, juli, augustiii… Då tänkte jag faktiskt på det, att sommaren inte alls är slut. Att alla negativa människor runt mej faktiskt kan hålla käften om dom bara ska tjata om det där hela tiden. Jag vill inte höra det. Jag behöver inte era negativa syner. Åtminstone inte just nu. Det är visst sommar. I alla fall till mitten av augusti. Tänkte jag då.
Sen fick jag en kass start på denna dan och nu vet jag inte riktigt igen. Det är ju rätt varmt. Men det är väldigt grått och en väldigt höstig känsla. ..Fast jag gillar ju hösten. Egentligen.

För två nätter sen impulsshoppade jag. Det har blivit en del sånt nu på sistone. Jag har hört att man blir lyckligare av saker. Eller jag vill nog lite undermedvetet inbilla mej det emellanåt. Så jag köpte mej en ny registreringsskylt till bilen. Den kostade 6 000 kr. Det har blivit lite sånna konstiga, uddasaker. Så impulshandlade jag för två nätter sen. Som sagt. En resa. En regelrätt charter till Mallorca. Jag bokade in Anna med. Tur för mej att hon var ledig.
Jag har under sommaren rymt från jobbet lite emellanåt. Eftermiddagarna har jag bestämt att jag har fått va ledig. Om det har varit fint väder. Och om jag har vetat att dom andra ligger på stranden. Man kan säga att jag har avancerat i mina rymningar nu. Nu blir det stranden på Balearernas största ö, inte stranden i Frösakull som ligger 10 minuter (om det är bilkö) från kontoret. ..Det blir säkert bra.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Det finns risk för att det blir sådär stolpigt idag.
Jag är i nånslags fas.

Har tänkt på lite olika saker under natten
Sannolikt ointressant för er
Men tillexempel:

Om det hade funnits fler timmar på dygnet
Vad mycke man hade hunnit med
Utan att känna nån press

Om alla hörde låttexterna också, inte bara melodin i musiken
Vad mycke man hade kunnat få sagt
Genom andras redan nedskrivna tankar

Om man hade haft en lite mer effektiv ämnesomsättning
Vad mycke kläder man hade kunnat handla
Man hade dessutom funnit nöje i shoppingen

Om ens sunda förnuft hade fått styra lite mer
Vilken massa jobbiga dagar man hade sluppit
Man hade inte heller ballat ur om till exempel en doft påminner en

Om man hade övat på att laga rätt mängd mat
Vilken sjuk mängd käk man hade sluppit att slänga
Bara för att man inte är duktig på att cooka till sejsjälv bara

Om man bara gav fan i att leta och kika och fråga
Vad mycke skit man hade besparat sej
För när man väl hittar eller får veta eller se är det oftast inte direkt nån hit ändå

Som en vindstilla sensommardag.

När det är lite kvavt och soldis. Varmt men inte den där steksolen som man får gömma sej från. Det är lagom sol, lagom varmt och man ligger på stranden på sitt badlakan, äter lite av jordgubbarna som köptes på vägen och dricker flädersaft ur en sirapsflaska. Man blir len, brun och lugn.

Men molnen tornar sakta upp sej i horisonten. Det kan man se, man vet att det är så. Dom blir höga och breda och det börjar mullra lite smått långt borta. Det är fortfarande härligt väder dock, om än lite mindre direkt sol. Man ligger kvar, för ännu är det skönt, men man vet att det kommer blir ett riktigt helvete i natt. Med ösregn, översvämmade gatubrunnar och åskrädda hundar som i sin panik biter barnen i familjen.

Precis så är det nu. Fast inte utomhus.

En man kommer in i butiken. Han är kort, lite rund, trevlig och har en väldigt grov halmstaddialekt. Jag försöker mej på att skriva som han låter för er stockholmare som aldrig hört nån annan dialekt än eran.

- Jae, jag skålle ju baara hämta en laoda rullar. Skreivå du en rääkning ellå?
- Jajjemen! Det fixar jag!
- A de e bra! .. Nahepp, neu ska ja fan aoka iväg å kööpa maj en glassajävel!

Världens bästa. Glassajävel. Ett ord jag kommer ta fasta på och använda.
Jag fnittrade som en idiot för mej själv i bilen hela vägen hem när jag tänkte på ordet. Och hur han sa det. Jag inser givetvis nu att det inte är skoj alls, antar att man had to be there.. Jaja. Fail. Jag går nu.

Denhär typen av telefonsamtal:
text inom [ ] = bakgrundsljud

*RRIING!*
- HKR det är Emma
- [och dååå sa jag att jag tänker inte ta det där! vem tror han liksom..]
- Hallå?
- Oj! Hej! Kan du dröja lite? Jag sitter i andra telefonen!
- ..Visst..
- Tack! [jo, vem tror han att han är liksom!? Först kommer han hem till mej, äter av min mat, sover i min säng och sen hör han inte ens av sej!? Jag blir bara sååååå trött! Men du, gumman, jag ska bara ta ett samtal här i andra luren, kan du vänta lite? Ja okej, jag kan ringa dej senare. Puuuusspuuuuss! ..och du!! Du! Säg nu hej och krama barnen från mej! Kraaaam!] Heej, Emma, tack för att du väntade!
- Inga problem. ..Vem är det jag pratar med?
- Heeej! Detta är Veronica på —-! Heeej! Jodu, förstår det är såhär. Jag har ju fått liiiite problem med betalningen av min senaste faktura. Du vet det äääär ju hårda tider för oss i min bransch nu. Jag undrar ooooom du skulle vilja vara så [*RIIIING!!*] Oj! nu ringer det på andra luren! Kan du dröja lite? [*RIIING!*]
- ..visst..
- [HEEJ! Gumman! Jo! Nej jag ringde innan, det var inte pappa. Jag skulle bara säga åt dej va du skulle handla. Nej.. Nej.. Jomen Maggan och Åke kommer på middag ikväll serru! Javisst. Okej. Då ska vi se... ooooost. Vindruvor... Räkor. Ta dom där stora frysta! ..Några potatisar. Nej? Jomen det tycker jag blir bra! ..Gumman vänta lite] Hej igen Emma!! Det går bra va? Är du kvar?
- Jovisst, men annars kanske du kan ringa mej sen när du är klar med handlingslistan eller?
- ..Blev du irriterad nu?
- Nejdå, jag menar bara att det kanske är bättre att ta fakturafrågor när vi båda kan prata?
- ..Alltså.. Happ.. en sekund bara Emma. [Du, gumman, jag får ringa dej om en stund, hon börjar surna till här i andra änden.. Nej. Jamen jag ringer dej helt snaaart älsklingen! Du får vänta litee! Ja jag veeeet gumman, men jag ringer ju dej snaaart!] Sådär. Då fick hon vänta ja. Tack för den. Så vad säger du? Kan du flytta fram min faktura en månad?
- Tyvärr det kan jag inte, jag kan ge dej en vecka.
- ….
- ..Hallå?
- …Det var bara för det där med handlingslistan? Eller hur?

Den typen av samtal får mej att vilja göra en jävla Falling Down ibland. Ring inte mej om ni ringer andra och tar andra samtal samtidigt.