Kategori utan kläder

Armdöd & Hudföryngring

Jag vet aldrig riktigt var jag ska göra av armarna när jag sover. Har hört att det beror på en kass barndom.

Nae, jag bara ljuger. Såklart. Däremot har jag hört ett annat rimligt resonemang om att det skulle bero på att man är stel i axlarna. Ni vet när hur man än ligger så blir det fel med armarna. Dom känns i vägen och/eller domnar bort efter ett tag. Det där kan alltså botas med kärlek och massage. Eller yoga och stretch om man föredrar den varianten, alternativ inte har tillgång till den första.

På tal om massage som är lite sparelaterat! Kommer ni ihåg när jag skrev om när jag och Anna var i Turkiet? (Emmas Hamam (eller Emmas äckel)) Och hur jag berättade om den där sjukt bra vanten vi hade köpt? Ni var ju faktiskt ganska många som blev sugna på en sån, som undrade var den kunde köpas. Jag hade inget bra svar då såklart, men NU! Nu har jag hittat! Den kan inhandlas för en billig peng här -> Spastil Hamamvante
Så nu kan alla skaffa en sån och skrubba av all sin döda hud lagom till sommaren! För det är ju faktiskt nu man ska börja styra upp den skiten. Föryngra sin hud genom regelbundna cirkelrörelser. Allt för den perfekta och fräscha solbrännan sen! Och ni som sitter och tänker att ni inte behöver en sån, eftersom ni ändå har en bra peelingkräm/loofah/raggig trasa/saltskrubb som faktiskt är er bästa favorit och som ni har använt hur länge som helst.. Ni vet inte vad ni snackar om. Jag trodde JAG höll hög standard när det gäller hemmaspa, men fyfan. Som turken i butiken sa: ”Your dead skin will roll like spagetti!”

Tillbaka till det där med armarna, jag kände att jag inte var riktigt klar där. Man kan ju undra hur det är tänkt att den ska funka egentligen. Om man ligger där i sängen, i ett mysigt bo av täcken och kuddar, jämte nån man vill koala fast sig på och gosas med. Det innebär ju såklart att man måste ligga på sidan och det funkar ju bra med den övre armen, men den som hamnar neråt i sängen? Antingen blir den helt dödad under ens egen kroppshyddas massiva tyngd, eller så blir den i en seg process nästan avsliten vid axelleden eftersom man lägger den i en onaturlig vinkel antingen framåt eller bakåt, alternativt så domnar den bort, förtvinar och avlider när man har lagt den uppåt under kudden och somnat så. Det hade varit smidigt att bara kunna häkta av den ena när man går och lägger sig. Som en av dom där sämre Barbiekopiorna man hade när man var liten, dom som tappade lemmar till höger och vänster.

Nåväl, det får räcka med vardagsproblemlösande förarbete för idag. Ikväll ska jag på spinning. Igår var jag på Body Balance. Förhoppningsvis är min lekamen snart tillräckligt lätt för att inte mörda mina ändå ganska viktiga utstickande kroppsdelar.

Emmas Hamam (eller Emmas äckel)

När jag och Anna var i Turkiet hamnade vi hos en märklig man i en hälsobutik.

Vi stannade där inne i länge. Bland oljor, tvålar, växter, stenar och ljus drack vi te och lyssnade på mannens olika filosofiska berättelser om världen, människor, läkekonst och gud. Jag fick ansiktsmassage med rosenvatten och eteriska oljor. Vi fann harmoni för en stund.

Vi kände att vi verkligen knöt ett band och fick en fin närhet med butiksägaren. När vi nästa dag skulle tillbaka för att hälsa på igen var hela huset borta. Okej, det sista var lögn, huset var inte alls borta. Men det hade passat fint in i berättelsen!

Till storyn. Givetvis inser jag ju såhär i efterhand att snubben där inne inte på nåt som helst sätt särbehandandlade just oss, det hade inget alls att göra med att vi var skandinaviska och blonda och (Anna) hade stora bröst, han körde precis samma grej med alla sina kunder. Blev polare, berättade personliga anekdoter, bjöd på te och gav ansiktsmassage. Allt för att man skulle handla. Och jävlar vad vi handlade! Om det var nånstans i hela Turkiet vi verkligen lättade på lädret så var det i den lilla boden! Såhär i efterhand inser jag även att hans snack var mest religionspropaganda. Kommer speciellt ihåg hur han verkligen bad oss att lyssna ordentligt på oss själva när vi menade att människan har utvecklats från apor, att lyssna på hur befängt och löjligt det lät.

Anyways, vi köpte massa grejer, jag väljer dock att minnas det som att Anna handlade mest. En av prylarna vi båda raskt införskaffade var en hamamvante. En typ av kroppsskrubbartygbit med ett snöre som säljs i var och varannan souvenirbutik, varenda marknadsstånd och i alla livsmedelsbutiker i hela öst. Kostar sannolikt runt ett öre att tillverka. Vi köpte dom dyraste. Och sen glömde åtminstone jag bort den totalt såfort jag kom hem till Svea igen.

Tills nu! Nu hittade jag den jäkeln och insåg att det ju var perfekt att testa! Jag tänkte tillbaka på snubben i butiken, hur han hade demat sensuella rörelser och målande beskrivit hur len man skulle bli efter en behandling.
Okej.. Hans exakta ord var faktiskt: ”Your dead skin will roll like spaghetti!”
Låter vidrigt, men DET var ödmjukt och stillsamt beskrivet av hur det faktiskt var!

Jag är verkligen i grund och botten duktig på att ta hand om mig, jag peelar mig ofta! …Tyckte jag. Tills jag fick uppleva detta. Detta var nåt av det jävligaste jag varit med om. Efter första skrubbvändan var jag som täckt av uppblött brungråsvart runtgnott halvt uppluckrat och smårullat toapapper! Ni fattar? Som små vidriga degrullar. Jag skrubbade med vanten i 20 minuter, sen bestämde jag att jag nog fick skölja en omgång om det inte skulle bli stopp i avloppet. Sen körde jag en vända till och det blev likadant igen! Lika mycket! Riktigt nasty. Det kändes som jag hade gått ner två kilo när jag till slut klev ur.

Jag vet att jag är känd för att överdriva, att salta ordentligt för bättre effekt och att ingen nu tror på att det faktiskt var så illa som jag beskriver det. Jag tänkte att jag borde dokumenterat det hela när jag väl stod där inne, men insåg att ingen av er någonsin hade velat komma i närheten av mig igen efter att ha sett vad jag såg.. Så jag struntade i det. Jag kan gladeligen leva med att ni inte tror mig!

Och där gick man omkring i den naiva illusionen om att man var fresh. Att man hade rutin. Men som en käftsmäll får man det svart på vitt att man istället lider av nånslags bristande hygien. Jag tycker SYND om alla er som nu sitter och tänker att ni ju faktiskt aldrig skrubbar eller peelar er! Ni har inte en aning om vad som egentligen bor på er!  …När Freddy kommer hem ska han skrubbas ordentligt också. Men det vet han inte än.

Alla grejer jag normalt sett gnor mig med förpassades omedelbart till soptunnan. Borsten, peelingkrämen, dom blåa skrubbhandskarna, hampatrasan. Allt. Bort med skiten! Det blev en enda grej kvar. Hamamvanten. Allt annat kan dra åt helvete.
Jag smsade Anna för att kolla om hon också hade glömt bort sin vante och inte testat den ännu. Det hade hon ju såklart inte. Hon hade använt den varenda vecka sen den införskaffades. Jag låg ljusår bakom henne. Så äkta. 

Läs förresten gärna om själva resan också! Om kebab, öde byar och fånglägerkänsla. Här: Måndagsrapport

På japanbad i nakenkilt

Onsdag. Känns som fredag eftersom det kändes som fredag igår men det visade sig bara vara tisdag. Då flyttas det ju en dag framåt automatiskt. Måndag, fredag fast tisdag som blev torsdag, onsdag fast fredag, torsdag, fredag, lördag söndag.

Christ, bra inledning… Anyways! Har jag nämnt att det är vår? Jag tror jag har det. Freddy har fyllt år! Skitlängesen nu, men vi har ju redan konstaterat att jag inte är så up to date här längre så jag kan lika gärna köra nu.

Jag släpade med honom på date! Till den exotiska orienten, till varmare breddgrader. Till Helsingborg. Till ett japanskt spa.
Den optimala födelsedagspresenten enligt mig! Eftersom jag är tjej och gillar såntdär, så som alla tjejer gör. Freddy däremot blev nervös. Främmande människor som skulle klämma och peta på honom inne i små celler till rum. Jag lugnade honom. Jag förklarade pedagogiskt att det var en pargrej med olika behandlingar. Att vi skulle vara tillsammans i samma rum och få våra treatments samtidigt. Att allt skulle gå fint. Det var sanning. Med viss modifikation visade det sig sen.

Vi inledde med att missa tåget! Tog Yarisen istället. Parkerade och gick genom piskande vind och med hjälp  av Google Maps mot destinationen. Äntrade spaet och fick ikläda oss varsin extra snygg stor vit kimono och tygslippers. Jag var inte den sötaste av oss i den outfitten. Vi fick grönt te och ombads placera våra fötter i ett bad med ett vatten som gissningsvis kom ifrån samma kokare som teet hämtats ur. Förbannat varmt!
Efter ungefär 20 minuters bad, var det dax för andra behandlingen. Två kvinnor hämtade oss. Vi leddes genom en liten korridor in i VARSITT rum för en helkroppsskrubb. Min kvinna gnodde in hela min lekamen med grusigt klafs och medan hon rytmiskt masserade insidan av mitt lår tänkte jag på stackars lilla nervöse Freddy som jag praktiskt taget hade lovat att jag skulle kunna hålla i handen under behandlingarna, som nu hade blivit invallad i en liten fålla med en okänd kvinna som täckte honom med raspig smet.

Han överlevde, tack och lov. Efter att vi duschat av oss allt grus, fått på oss våra kimonos och slippers igen placerades vi i relaxrummet med nytt te. Vi var väldigt lena!
Dax för nästa behandling – massagebad, ansiktsrengöring och -mask. Tillsammans dessutom! Trefligt. Vi flöt omkring, tryckte på alla knappar, tappade drickglas i poolen och hade gojs i ansiktet. När det började närma sig slutet för vår badtid kom en kvinna in med instruktioner. Vi skulle kliva ur, ta av oss våra badkläder och på med kimonosarna igen. Sen in i omklädningsrummet för att hoppa i torra underkläder inför nästa behandling som var oljemassage. Inga problem!
- Har du kalsonger till mig i din påse inne i ditt omklädningsrum? frågade min dejt mig efter kvinnan lämnat oss. Du tog med extra väl?
Jag fattade ingenting. Uppenbarligen. Han hade badat i sina kalsonger. Under badbyxorna. Uppenbarligen. Det är visst så man gör nu för tiden. Det blev problem. Inte nog med att stackarn redan en gång hade kidnappats in i ett litet rum med en stranger, nu skulle han behöva isoleras igen. För att få massage. Naken!
Vi delgav instruktionskvinnan problemet. Hon sa att det fixade sig! Skönt! Han fick en liten handduk att svepa om sig istället för kalsonger. En liten vit kilt. Awesome! Trauma.

Men vi klev, nån timme senare, till slut överlevande ur dramat. Jag tror till och med att Freddy tyckte det var en trevlig dag, trots vissa detaljer som skiljde sig från min tidigare lugnande beskrivning av det hela. Men jag tycker inte det gör nåt! Jag ser det som att han nu är härdad och kommer tycka att eventuella framtida spavistelser är piece of cake i jämförelse! Lika bra att gå ut ordentligt liksom. Nästa gång slår jag på stort! Detta var bara uppvärmingen, nu vet jag ju att han kan ta det.

Önskar jag hade bilder på oss i våra kimonos! Eller ännu hellre en på Freddy där han efter badet satt i den låga rottingstolen i relaxrummet med en mugg te i näven, ikädd liten handdukskilt, slippers och kimono inväntades dödsstöten. Meeeen tyvärr folkz. Ni får visualisera. JAG tyckte han var väldigt söt i alla fall! <3

Oaccept 1. I duschen

Jag kan verkligen acceptera de flesta typer av detaljer i hem. Jag vill bara klargöra det först.

Jag har, om jag får säga det själv, en storsint inställning till hur du inreder ditt hem. Var och en till sin smak liksom. Men det finns ett par grejer jag inte förstår mig på. Eller rättare sagt – en som jag inte förstår mig på och en som jag irriterar mig på.

Vi kan börja med den sistnämnda, för det är en så himla liten och obetydlig punkt egentligen. Och egentligen skäms jag lite över hur mycke det irriterar mig eftersom jag ändå går ut med min image som tålmodig och accepterande. Men det här med schampo-, balsam- och duschkrämsflaskor på golvet i duschen..? På golvet? Really?! Jag har tyvärr inget som helst överseende med det. Notera dock skillnaden – Det är helt okej om ni faktiskt inte har nån annanstans att förvara dom på och om dom står upp i en liten kontrollerad kolonn, MEN när det finns hyllor och flaskorna ändå befinner sig på golvet, liggande. Inte okej.

Detta ger ett för mig otroligt snuskigt och stökigt intryck. Hur kan ni ha ett välordnat och städat hem men ändå acceptera att flaskorna ligger slängda på golvet? Var ligger problemet? Ser ni dom inte eller? Öppna ögonen. Se helheten. Dessutom finns det anledning att starkt misstänka att ni sällan, om än aldrig, faktiskt skurar golvet i duschen. Att ni är av den typen som säger:
- Men hallå? Varför ska man skrubba golvet där? Där rinner ju vatten hela tiden! Automatisk rengöring! och jag kräks lite i munnen av bara tanken på att höra er säga det.
Till denna irritation kan även läggas till när grejerna står på själva ..vad ska man kalla den? På själva duschenheten, den där grejen i mitten som slangen utgår ifrån och som har vred på sidorna. Om ni placerar era flaskor på denna är risken för dom ramlar ner på golvet större än typ 80 % när man duschar. Förbannat irriterande. Speciellt på morgonen. Och SPECIELLT om dom ramlar på ens fötter.

Nu blev det lite långt här ändå. Jag måste hänga upp tvätten. Återkommer med punkt två alldeles strax. Over.

 

Om tröttma, könsfrisyrer & annat blandat

Det är sällan jag sover så kass som jag har gjort i natt asså!

Har bökat omkring och korvat runt hela natten. Och drömt om en väldigt besvärande och påträngande man på ett helt otroligt värdelöst hotell i skithålan Stockholm. Stressande.

Efter helgens bravader är min dygnsrytm lite urballad och öl känns inte riktigt lika lockande just nu som det brukar göra. Men det har varit trevligt! Det har varit dans, slagsmål, kycklingvingar, födelsedagskalas, konserter, parkpicknick, nya trevliga möten, strandgrill, felåkningar med bussar, bad, galna elitfallskärmshoppare och quiz. Händelserikt indeed. Och ikväll verkar det kunna bli Måndagsklubben. Vi får se. Jag har tröttma. Mina ögon stänger sej själva. Jag skulle behöva sånadär stöttepinnar till ögonlocken som Tom i Tom & Jerry har när han blir trött men ändå måste vakta mushålet.

Parentes som egentligen inte har med nåt att göra, men som jag bara kom på alldeles nu: Det finns ju få grejer som är avtändande på ett så tragikomiskt sätt som män med en pubesfrisyr av kvinnomodell! Det räcker med att man har fått en skymt av den för att hela bilden av mannen i fråga ska vara med sabel jämnad längs marken. Kan sannerligen vara svårt att hålla sig för skratt och pekning. Exempel på i mina ögon icke rekommenderade frillor: Landningsbanan, Martiniglaset, Hjärtat, Frimärket och Bermudatriangeln. Alldeles säkert är det bara jag som är gnällig, kräsen och framför allt lättroad. Ni tycker alldeles säkert det är fantastiskt vackert och upphetsande. Detta åt er.

Vidare. Varför ser det alltid förjävligt ut hemma hos mig nu för tiden? Och då innebär det inte bara säsongsenligt grus från mina trädgårdsskor i hallen och strandsand runt och i hela sängen utan även typ underkläder på golvet, en diskmaskin som har stått fullpackad i 4 dar utan att sättas igång, utspilld puderfoundation på köksbordet, vissna blombuketter i vaser, kaffefläckar på alla bänkar.. Och jag dricker inte ens kaffe! Och Patricia som är den som skulle kunna misstänkas för brottet har inte varit hemma på hela helgen! Jag har knappt varit hemma själv ens! Vem är det som går bärsärk i mitt lilla hem medan jag är borta!? Och vart fan tar alla mina pengar vägen?? Jag borde helt seriöst föra nånslags utgiftsdagbok, det skulle behövas. Jag skulle även behöva en till bil. Obs: Inte en ny. En till. En snygg. Och med en till bil behöver jag en till personlig regskylt. ….Hmm. Eventuellt skulle jag lite kunna börja se ett samband mellan mina inköpsresonemang och min ekonomiska obalans här. Ska försöka fila vidare på detta. Jag återkommer.

Jätteskönt att det är mulet idag förresten, att det inte är strandväder. Då blir det mer okej att sitta inne på sitt offiz och min bitterhet över eran ledighet lägger sig lite. Och jag har för kännedom glömt mitt fiskhalsband hemma, jag känner mej naken och lättretad. Tänk på det innan ni börjar mucka.

Om semesterrapporter & ljumskmassage

Idag är det lite en likadan dag som igår.

Det är jättevarmt ute, solen skiner och termometern utanför mitt kontorsfönster säger 30 grader i skuggan. IN YOUR FACE BITCH!

Man blir ju deprimerad. Och det hela täcks av fint lager grovsalt när ens vänner strösslar ut meddelanden med jämna mellanrum om sina två till fem veckors semestrar som börjar snart eller precis har börjat, hur dom ligger och solar på bryggor här och där, att hela deras gäng är i detta nu påväg till stranden med picknick och kubbspel, vad underbart det är att ha massor av pengar kvar att spendera på sin lååånga ledighet, att båten guppar trivsamt medan abborrar dras upp, hur sjukt skönt det är att bada i havet nu (även om jag starkt misstänker att jag hade tyckte att det är för kallt) och hur god ölen är. Kul för er. Men visst, jag ÄR glad för er skull. Det är faktiskt sant. Jag blir bara lite bitter.

Igår gick vi vår ordinära kvällspromenad. Med extra sällskap denna gången! Vanlig tid. Efter att vi hade käkat och kollat på Vem Vet Mest, Simpsons och Family Guy. Patricias höft havererade och det blev den långsammaste och kortaste rundan på länge. Vi hann knappt ens se havet. Bara skogen och några kaprifoler, sen genade vi hem. Ganska värdelöst. Och det verkade faktiskt vara illa på riktigt, vi var till och med på väg till akuten med henne. Micke erbjöd sej att vara häst – ett tillbud som inte antogs. Lite trist, det hade blivit bra bilder av det. Natten slutade med att jag masserade hennes ljumske, innanför trosorna med mycke olja. Sannolikt så nära lesbiskt sex jag någonsin kommer komma. Får se hur det går idag, om det blir nåt besök på Halmstad Lasarett eller närmaste jourhavande kiropraktor.. Spännande. Varje dag är ett äventyr.

Nu ska jag lägga inbetalningar och registrera fakturor.

Duktig men lite tragisk också

God afton kära läsare av oerhörd kvantitet.

I sak av enda människan på jorden som inte kollar på den astråkiga matchen mellan United och Barca ikväll så tar jag tillfället i akt att kvalitetstida lite. Det har jag i och för sig gjort hela dan, men jag fortsätter nu.

Kvalitetstid i min värld på helgen innebär avverkande random hushållssysslor. Jajjemen. Och jag har minsann varit duktig idag! Jag har tvättat, dammsugit, vänt sängen åt andra hållet, bäddat, bakat och diskat. Alla sysslor utförda iklädd traditionsenlig svensk hemmafruskrud: Trosor och raggsockar med en öl i näven. Fruktansvärt. Hade ni sett mej hade ni skämts för min skull. Faktiskt på riktigt. Men det kan jag ta! Ingen mer än grannens svarta katt har ju varit på besök så än så länge är jag safe.

Har även, i förmiddags medan det fortfarande var sol ute, gått en jättelång promenad (med kläder på) vilket resulterade i en fet blåsa på min högerfot. Bara för jag inte tog några stumpor. Straffad omedelbart för att jag var duktig och gav mej ut på promenix. Så äkta. Bra att veta så kan jag skita i alltihopa med gott samvete till nästa gång. Nä okej, det var en trevlig vandring faktiskt. Jag gick omkring och lyssnade på tystnaden och känden vinden genom håret. Lögn! Från det att jag lämnade dörren till jag ungefär en timme senare äntrade huset igen pratade jag i telefon med Rickard. Jajjemen. Och vinden reflekterade jag inte direkt över eftersom mitt fokus var riktat mot den eskalerande smärtan på min fot. Imorron ska jag ta andra skor. Vill nån följa med? Jag är trevligare än jag utger mej för att vara och jag har kläder på mej när det är folk around.

Bifogad bild är från bakningen. Frallor till mamma. Det är ju Mors Dag och sånt imorron. Jag hittade inte receptet förresten så jag freestylade lite. Hoppas det inte blir apa. Väl mött.


Torkykvinnan m.fl.

Varför springer jag alltid på originalen?

Dras dom till mej? Man kan ju verkligen undra asså. Och man kan ju även börja undra om det kanske inte är dom som är dårarna, utan kanske jag själv?

I vilket fall som helst hade jag precis duschat efter min simning. Det hade kvinnan jämte mej också. Jag kramade ur mitt hår medan hon gick bort till sitt badlakan som låg på kakelbänken. Det var ett megastort badlakan, därför gjorde det mej lite förvånad när hon direkt bara virade det om sin korta gråa page. Hon gjorde en turban om håret alltså och eftersom det var så mycke tyg i den där handduken så hängde det ner som en lång fet orm bakom henne. Hon hade lätt kunnat torka sej med den delen, men nejdå, hon valde istället att dra flera meter av pappret ur dendär automaten som sitter jämte handfaten. Torky, ni vet. Långa långa bitar på säkert tre-fyra meter vardera drog hon och använde för att gno sej torr. Alldeles säkert fanns det en anledning men jag tyckte ändå det var ganska funky. Lång tid tog det med. Och pappret som blev genomblött smulade och delade sej och fastnade i små bitar på hela henne. Dom borstade hon bort sen.

Man vill ju inte gärna stå där heller och glo som ett annat freak, men man kan ju verkligen undra. Varför göra det enkelt för sej när man kan vara sjukt omständig liksom..? Kanske är det jättebra att torka sej med papper? Har nån testat? Kanske hade hon nån sjukdom som krävde det? Ingen vet. Om jag ser henne göra det nån mer gång ska jag fråga.

Det var dessutom två damer i bassängen som demonstrativt pratade lite för högt om att dom inte gillade när andra simmade om dom. Och speciellt stressande var det med sånna som hade simglasögon som inte höll sej i räserbanorna där dom hör hemma. Den sidan av poolen vi befann oss i var ju trots allt avsedd för motionssim, inte tävlingsträning.
Jag har simglasögon och jag körde om dom flera gånger. Jag var ett stressmoment. Det var fullt i den enda räserbanan och jag har glasögonen i huvudsak för att inte mina linser ska åka åt helvete. Jag simmar dessutom sakta som en dräktig sjöko så i den smala höghastighetsbanan hade jag varit ett mörkt skämt. Men jag var helt klart stressande. Stackars kvinnor. Dom hade det körigt.

Sjökor är för övrigt väldigt söta. Jag känner mej inte det minsta olycklig över att kunna jämföras med en sådan. Den runda platta svansen och den snälla tjocka nosen är speciellt tilltalande.

Passa på!

***

Dagens citat, tips och kanske visdom:

”Ska man ändå duscha är det ju faktiskt lika bra att passa på att onanera ordentligt först!”

***

TV? …Sex?

Har legat i soffan, utan byxor, i en wrap av täcken i tid motsvarande två filmer nu. Har käkat en stor bit amerikansk pekannötbrownie och jag inser att ett mörkt dildoskämt vore på sin plats i situationen, men jag tror det får bli en annan gång. För jag fick besök.

Det knackade på dörren innan. För kännedom: när det knackar på dörren till mitt hus är det i 8 fall av 10 nån som har gått fel. Så även denna gången.

Utan byxor öppnade jag, medan paret på filmen inledde sitt förspel. Det var en snubbe från Radiotjänst som stod därute. Jag skickade över honom till grannen. Han tittade på mina raggsockar och mina bleka ben, tackade och skulle precis kliva ut över gräsmattan när han hejdade sej och frågade:
- ..Har du tv? han kikade förbi mej, in i min hall medan ljudet av allt våldsammare sex dånade ur högtalarna.
- ..Uppenbarligen. svarade jag och funderade lite på om han kanske drev med mej.
- Betalar du din tv-licens? fortsatte snubben, som för övrigt hade reflexväst och keps.
- ..Jag betalar ja. ..Håller ni inte koll på sånt? replikerade jag och tänkte att jag borde pausat filmen innan jag öppnade.
- OHMYGOD!! I LOVE YOUR COOOOOCK! FUUUUUUCK MEEEE!! skrek kvinnan i filmen.
Snubben i västen tackade för sej igen, önskade mej en god kväll och gick iväg, över gräset till grannen.

Jag passade på att blanda ett glas hallonsaft medan jag ändå va uppe, sen la jag mej i soffan igen, rewindade lite och fortsatte med filmen.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress