Kategori upptagningar & drama

Bindan med blodCypern i (eller Inbillad Vårkänsla)

Precis innan jag lämnade kontoret kom jag på att jag ju hade utlovat ett inlägg till idag.

Jag kände spontant att det inte var möjligt att åstadkomma en text som kunde väga upp för föregående mörker, även om jag har nu förstått att en del av er fann den misär jag presenterade relativt underhållande. Så jag funderade på att skita i det, alternativt var jag inne på att publicera ett stilla ”Dra åt helvete! Bara glöm det!”

Men! Som från en skänk från ovan dök den upp. Och jag ÖNSKAR att jag tog en bild på den, inte för att den i huvudsak såg helt bisarr och totalt vidrig ut, utan mer för att ha delat med mig av den underbara sommarkänsla den spred.

På golvet inne på Meddos toalett låg den. Mitt på golvet, typ en meter framför toalettstolen. En väl använd binda.
-Men fy vad äckligt! Vemfan gör nåt sånthär!? var det första jag tänkte. Men sen såg jag det… Blodet som hade börjat mörkna och anta en mer brunare ton utgjorde formen av Cypern. Lite mörkare klumpigheter i den bredare delen visade var bergen i landet fanns. Kartbilden var slående! Och genast gled mina tankar iväg till sommarvärme, sol och brusande vågor på en medelhavsstrand, istället för att tänka på den stackars sate till städpersonal som skulle tvingas plocka upp den begagnade hygienprodukten från golvet tidigt nästa morgon.

Det blev vårkänsla, jag såg solen utanför, hörde fåglarna kvittra och kom ihåg att jag faktiskt hade haft lite samma feeling imorse när jag åkte till jobbet. Det hade jag förträngt och begravt under dagens bitterhet. Verkligen tragiskt och amatörmässigt, helt icke enligt min livsfilosofi. Jag kunde riktigt höra hur dom där borstbilarna kom åkande och sopade bort gruset från vägen nu, hur smältvatten porlade i små bäckar längs alla trottoarkanter, hur män släpade ut sina motorcyklar ur garagen och teststartade dessa okristligt tidigt varje lördag- och söndagmorgon.  Björkens löv växte från små prickar till allt större musöron. Vårkänslan!
Hm.. Nu saknar jag min sportbil. ..Typiskt.  Bifogar bild och känner mig ond som adopterade bort den.. 

 

Fredagsfeeling (eller Gnäll och Självömkan)


Scen 1
Inledning – Mediokert malande

God förmiddag folk. Idag är tydligen en sån dag då jag jämför mig själv med alla andra och tycker alla är smalare, snyggare, gladare och rikare än jag. Wonderful! Bra och inspirerande start på fredagen den tionde februari. Jag lever inte som jag lär. Långt ifrån idag.

Scen 2
Mittstycke och Eskalering

Jag undrar även, men egentligen bara just idag, varför jag (oberoende av förkylningar/operationer/personligt trassel/träning/återkommande oroväckande läkarbesök/utgifter) ska ta hand om alla, åka runt överallt, städa efter andra, handla åt folk, se till att saker fungerar bra, peppa och mata min omgivning med energi. För ibland får man fanimig se till att limma på gladmasken ordentligt!

Missförstå mig rätt, jag tycker i 98 fall av 100 att det ÄR jättetrevligt och givande och inspirerande att göra just det där, annars hade jag självklart inte gjort det, men ibland undrar man ju vafan grejen är. Som nu. Och varför är det bara jag som ser när det är stökigt, snuskigt och tomt på grejer, saker behöver styras upp eller justeras och lagas? Besitter inte alla den förmågan? Det verkar ju inte så.

Tips på bra sätt att ge tillbaka energi och glädje på:
Tänkte jag skrivit här, men eftersom dom flesta kring mig är vuxna människor så låter jag dom själva räkna ut, ta en kik med sina ovana ögon och använda sin fantasi.

Scen 3
Avslut – Skärpning

Jaja, nog gnällt. Jag inser ju givetvis även att det finns dom som har det betydligt värre än jag. Och då menar jag inte nåt så avslägset som barnen i Afrika eller i slummen i Buenos Aires eller så, för jag behöver inte gå utanför min umgängeskrets för att inse att jag har det ganska okej ändå. Och jag inser även att hur mycket jag är gnäller nu så har högst sannolikt mina föräldrar och mor-/farföräldrar rätt mycket mer att sätta emot om dom skulle vilja trycka ner mig på jorden igen. Dom hade ju dessutom, uppenbarligen, barn under skitperioderna också. Så nog med snyftandet nu! Dax att move on! NU ska jag på spännande besök på sjukhuset och när jag kommer hem sen efter arbetsdagens slut ska jag dammsuga, städa toaletten, diska, lägga in fakturor och sen handla. Och jag ska tycka det är trevligt! För det hade faktiskt kunnat vara värre OCH jag gillar dessutom egentligen att städa eftersom jag tycker om när det blir fint.

Scen 4
Prolog – Utro
Japp, det var det! En text i ren självömkan, så blir det ibland. Jag vet det är speciellt tre stycken av er som sitter och tycker det var det löjligaste ni läst, men tyvärr får ni stå ut denna gången. Jag kan dock glädja er med att jag sannolikt kommer ta bort detta inlägget inom en månad, när jag själv inser att det är överflödigt. Nästa gång jag skriver nåt ska det vara trevligare läsning. Jag lovar. Hedersord.

Bifogar en bild på en åsna som drar ett tungt lass. Det är kanske lite synd om den, men den blir glad när den får mat eller ny mysig halm i sin spilta. Den ser dessutom inte ens speciellt undernärd eller vanvårdad ut. Jag har redigerat bort snoppen som hängde under magen på den för att det ska bli ännu lite mer passande och tragikomiskt i sammanhanget.
Nu är det lunch! Jag återkommer med kompenserande text efter klockan två.

Om väder, vind & celibat

Kära Snö, det var jul för över en och en halv månad sedan. Du är sen. Du hade lika gärna kunnat skita i det för vi är inte sugna längre.

Jag vet inte hur det är för er, men personligen är jag rätt trött på kylan nu. Det är med besked dax för vår. Jag har inte råd att lägga massa pengar på tulpaner från Maxi. Det är hög tid att mina egna i min egna trädgård börjar dyka upp nu. Hög tid för vattnet att börja droppa, katterna att go kåtbananas och vitsipporna att släppa loss.

Jaja, jag vet att det är orealistiskt tidigt och jag vet att jag tjatar om vår i varenda text nu, men ändå. Det hade ju varit trevligt..

Sen sist vi sågs har jag hunnit opereras uppe på Kvinnokliniken UTAN utlovad narkos, blir dyngförkyld och gå upp två kilo. Awesome! Topp-3!
Jag känner mig totalt oanvändbar, tråkig och utbytbar när jag nu lever i doktorsordinerat celibat OCH med träningsförbud på grund av nämnde ingrepp och smitta. Jag blir alltså bara tjockare och tjockare och det helvetet som väntar när jag släpps ut kommer sannerligen inte bli nådigt. Fortsätter jag uppåt i denna takten lär jag väl ha närmare 45 kg att fajtas bort på crosstrainern om nån månad. Underbart. Jag får helt enkelt sluta äta vispgrädde, pommes och geléhallon till kvällsmat. Typiskt. Aldrig får man vara riktigt glad.

Bifogar en bild på min mobils väderapp som i förra veckan lät meddela att det vad -11°C ute men att det KÄNDES som -27°C. Eftersom jag är så transparent har många av er redan säkert sett den på Twitter (som jag för övrigt rekommenderar er som tycker att jag skriver för lite här att följa) och Facebook och G+, men ändå. Jag tycker det är ganska skoj. Så äkta dryga Halmstad liksom. Kör väder like a boss. Jag fattar ju givetvis att det är nånslags uträkning med vind i förhållande till luftfuktighet som ligger bakom, att det inte bara är nåt godtyckligt helt random, men ändå. Känns som att Halmstad saltar lite. Det passar mig bra.
Luleå:
- Vi körde -20°C här igår. Kallt som fanken! Ni då Halmstad? ..Va? Haha! Hade ni BARA -11°C??
Och Halmstad käftar emot med ett högstadiedrygt:
- AMEH! Lägg av!! Det var -11°C men det KÄNDES fan som -27°C så bara lägg ner!! väldigt trotsigt och obstinat som bara en västkustvinter kan bete sig.
Och varför är det aldrig åt andra hållet? +11°C grader ute men det KÄNNS som +27°C? Vad är det som ska till för nåt sånt? Det funkar inte va? Ingen idé att jag funderar vidare på den känner jag. Hejdå.

Jag hör dig. Jag hör dig fortfarande!

Kära läsare, nu får vi nog ta tag i detta.

Jag tänkte förklara funktionen Mute [mju:t] på telefonen. Det är alltså en knapp som ofta har en symbol föreställande en överkryssad eller överstruken högtalare på. (se min mediokra illustration)

Ibland använder företag, exempelvis det jag jobbar på, denna knapp medan man pysslar med annat. Funktionen är den att mikrofonen stängs av, men bara i ena änden. Den som mutear hörs inte i andra änden. Förtydligande: Det är alltså så att om jag mutear dig kan du inte höra mig, men jag kan fortfarande höra dig. Det blir för var dag som passerar klarare och klarare för mig att det inte är alla som har förstått detta vilket i sin tur föder dråpliga situationer med komiska samtal som av mig kan överhöras.

Telefonscenario tidigare idag:

- HKR det är Emma!
- Hej Emma, jag heter XXX och ringer från XXX i Enskede. Jag har ett hyresavtal som jag skulle behöva ha hjälp med att kika på!
- Okej, blablablablabla..
Samtalet fortlöper och efter ett tag behöver jag gräva djupare i pärmar och datorprogram för att kunna detektiva på rätt uppgifter åt kunden. Jag mutear och lägger telefonen ifrån mig med speaker på så jag ändå ska kunna höra om hon frågar nåt osv. Kunden plockar upp ett nytt samtal med sin kollega Jenny:
[läses med höga ljusa stockholmsröster]

- Jenny! Herregud! Vad heter stället jag ringt till nu? Eller var ligger det egentligen?? 
- Vadå? Supporten?
- Jaa!
- I Halmstad tror jag..? Vadå då?
- Har du HÖRT hur dom pratar?? Jag har hon Emma som gör fakturorna i luren nu och HERREGUD!! Den dialekten! Det är det roligaste jag har hört!! Jag klarar knappt av att prata med henne ju! Jag vill bara börja fnissa!!
- Ja jag veeeeeeeet, det låter helt stört verkligen!
- Alltså helt galet verkligen! Booooooerrrt! Kooooooooeeeerrrrt! Rappoooooooeeeeeerrrt!! HAHAHAHA!
- ..Står du i kö eller nåt nu eller? 
- Nej det tror jag inte, hon letar efter mitt avtal i nån pärm bara.. 
- Okej. Men hon hör inte dig eller? ..Du tror inte att hon kanske bara har muteat då eller? ..För i så fall hör hon ju dig nu.
- …Åh herregud!  

The End.

Glassiiigt! eller Efter stormen eller Tårar till is

God morgon eller? Har ni överlevt stormen? Jädrar vad det blåste igår. Kaoz!

Nog med smalltalk. På väg till jobbet idag spelades Mange Schmidt med den där låten som alla sjöng på ett tag. Glassigt. Det som alla sa såfort nåt var åt det positiva hållet på minsta lilla sätt.

- Det är köttbullar till lunch idag! Yes! Glassiiiiiiiigt! Glass-glass-glassiiiigt!!
Anyways så har jag inte tänkt på det innan, jag är ju en sån som verkligen hör texter i låtar jättemycke vare sig jag vill eller inte, men denna hade jag inte lyssnat direkt på innan, tills imorse.  Jag plockade med mitt delikata öra upp att han, redan i inledningen, sjunger om hur han träffar en tjej och dom flyttar ihop och får det bra.

Senare men ändå samma dag
lyckades jag äntligen få tag
på numret till den där tjejen du vet
Jag ringde direkt jag är inte diskret
jag sa: Ska vi hitta på någonting
tillsammans, kanske göra ingenting
kanske bara hänga du o jag
o jag tar med mig rosor o en ask choklad
Hon föll direkt för mitt initiativ
o ville bli en del av mitt privatliv
nu bor vi ihop o vi har det bra,
men det var bara en av många dar då det är
Glassigt

Tidigt i låten liksom! Så brukar det väl ändå inte vara? När det är en tuff rappig låt? Jag blev förvånad och positivt överraskad. Enligt min uppfattning brukar det snarare vara så att det INTE ska bildas par, flyttas ihop och delas liv. Om det ska vara glassigt alltså. Åtminstone inte tidigt i storyn. Då ska det vara lösa ligg utan krav på att ses igen, gärna så många som möjligt och mycke fest hela tiden. Inte som Mange säger – att man kan ha en sambo och ändå kunna festa. Ett fast förhållande är väl vanligtvis motsatsen till glassigt. Eller? Jag generaliserar lite hårt emellanåt, det vet jag, men det känns verkligen som att det är en ovanlig scen i denna typen av musik. Vilken härlig romantiker han är, den där Mange!

Nu spelas Snowstorm med låten Jul här. Den är sorglig som fan. Den om han i Brunnsparken som är ensam, fryser och gråter medan alla andra är hemma och har det nice med sina familjer, käkar skinka, kollar på Kalle och firar jul.
”Någonstans i stan blir tårar till is”
Fruktansvärt. Jag klarar inte av sånt. 1:42 kvar.

Det har förresten varit första advent! Glöm inte subscriba på min sjukt bra julplaylist That x-mas spirit & D Hasselhoff ! Do it! (Den sorgliga låten om han i parken finns med på listan)

Hos frisören – Verkligheten

Igår var jag hos frisören.

Eller.. Först var jag hos optikern och sen hos frisören faktiskt. Duktig och betade av saker.

Vi vet ju sedan innan att jag inte gillar att klippa mig, jag tycker att det tas för mycke. Samma denna gången. Alltid likadant. Jag meddelar henne som klipper att hon givetvis får ta så mycke det med behövs, men så lite som möjligt och sen sitter jag där och whinear när dom knipsar bort vad som är nödvändigt för att korrigera efter mina uppenbart amatörmässiga handhavandefel. Så även denna gången. Jag satt där och gnällde över de hela fyra centimetrarna som fälldes, när jag upptäckte kvinnan i stolen jämte mig.

Hon satt med ett nästan till brädden fyllt glas rödvin i handen och såg sammanbiten ut när hon tittade på mig. Vi hade snarlika frisyrer. Långa blonda hår med mycke fall i. Jag tittade tillbaka mot henne, log lite sådär skämtsamt och tänkte att hon ju fattade hur jobbigt det är att tvingas klippa sig men att man inte menar allvar med sitt kinkande egentligen. Kvinnan vände bort blicken och såg in i spegeln igen. Sen svepte hon hela glaset vin rakt av och sa: Okej, kör. En frisör klev fram och rakade av henne ALLT håret.

Det visade sig såklart att hon nyss börjat med cellgifter och manen hade börjat ramla. Därför rakades den nu av. Och där satt jag och kände mig som en bortskämd gnällig jävla elvaårig idiot. Jag skämdes. Högarna med hår som sopades ihop runt våra stolar när vi var klara gick inte ens att jämföra, min var ett skämt och hennes var bröstcancer och verkligheten.

Kisslyssnarmannen

Igår tänkte jag  för mig själv att det var ju ganska längesen det faktiskt hände nåt anmärkningsvärt att skriva om.

Eller, det händer ju trevliga saker hela tiden, men det är inte allt man kan eller får gå ut med här, även om man kanske hade velat ibland.

Anyways! Igår kom han! Som en blogginläggsskänk från ovan! Den märkligaste herren jag träffat på länge.

Inledning. Jag hade preciiiiis blivit lämnad ensam på firman och jag borde passat på att kissa medan det fortfarande var folk här, men eftersom jag är lite slow och inte speciellt välplanerande blev jag ju såklart nödig ungefär fem minuter efter dörren smällt igen efter Peter.

Det drygaste är när man sitter på toa och det kommer kunder i butiken. Men jag tänkte att jag ju kunde vara rätt snabb, att jag skulle hinna. Det gjorde jag inte. I samma sekund jag hade meckat upp skärpet och krånglat av mig brallorna hörde jag hur det plingade i dörren.
Diiiiiiiing Doooooooong! ..Hell. Och sen en mörk mansröst:
- Haaaallåå! Är det någon häääär?  [ljudet av steg som hasar omkring i lokalen]
- Heej! Jag är inne på toan! Kommer aaalldeles strax! Hojtade jag med min trevligaste röst till svar.
Dom hasande stegen vänder och går snabbt mot det lilla rummet jag låst in mig i. Has-has-has-has.
- Jasså det är häär inne du äääär? 
Och jag  kan verkligen höra jättetydligt att han har ställt sej preciiiiiis utanför dörren! Hans kläder skrapade emot träet och rösten var obekvämt nära där jag satt! ..Obehagligt.
- Jaa.. Jag kommer helt snart. En sekund bara! [i full färd med att stoppa ner linnet och knäppa byxorna igen]
- Jaaja, det är alltså här inne du är. Jajaaa, det är DEN tiden på månaden! Hehe! fortsatte rösten tätt emot dörren.
- Ehh. Nah, jag kissade bara.. Kommer om en sekund.

När jag öppnade dörren möttes jag av en stor sliten gubbe i tufsigt skägg, oljerock och smutsiga gympaskor. Han var gissningsvis runt 70 år och han stod verkligen PRECIS utanför också! Typ knappt en decimeter från toadörren! En väldigt olustig känsla. Jag menar.. eller… Gör man så? Jag är kanske lite fin i kanten, men gör man så i sak av kund? Går in, genom butiken, in backstage på företaget man besöker, förbi garderoben och fram till toadörren som man ställer sej kloss intill? Det kändes som att han verkligen lyssnade på allt jag gjorde där inne.

Och att säga med någonslags förståelse i rösten ”Jaaja, det är den tiden på månaden”. ..Ska det föreställa artighet eller nåt? Har alla tjejer som går in på en toalett mens? Eller? Va? Vad är det för jäkla snuskuttalande?

Jag kunde inte hjälpa honom med hans ärende. Han lämnade butiken med en offert på nya grejer istället. Hoppas nån av männen är här nästa gång han kommer så jag inte behöver tampas med honom ensam igen.

Och för er som känner för mer skumma typer så kan jag tipsa om ett äldre inlägg. Ett som handlar om en ÄNNU mer obehaglig snubbe som verkade vilja köpa mina tjänster och inte mörkade att han gillade att åka utomlands för att köpa liknande tjänster av lite för unga ungdomar. Vidrig man.
Läses här:  You wanna go boomboom?

Skräckvisorna (minnen från förr)

Vissa sånger och ramsor man drar för barn är ju inte speciellt skoj asså..

Jag förstår såklart att tanken är att det ska vara mysigt, sövande eller skojigt klämkäckt. Det finns massor! Exempel på två följer.

1. Tula hem och tula vall.

Tula hem och tula vall, tula långt åt mossen.
Kål fick jag när jag kom hem, kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd gul och blå, osten såg jag lite å’.
Smöret smakte jag aldrig.

Detta är alltså en väldigt känd vaggvisa, av Alice Tegnér till och med, som jag minns att jag tyckte var fruktansvärt obekväm att lyssna på. Det enda stackarn fick att käka var kål, mjölken och osten var dålig och aldrig fick hon smör på mackan. Dom var SÅ fattiga och jag led verkligen av att höra detta tragiska och mörka stycke. Men visst.. Jag förstår väl att det var själva melodin som var grejen. Den är mysig och sövande och man skulle inte förstå nåt av texten eftersom den skulle sjungas för en i crib-åldern. Men vi sjöng den i skolan sen också, på lågstadiet. Då har man ändå hunnit grow lite hjärna. Vad betyder för övrigt tula?

2. Pelle Plutt

Pelle Plutt, Plutt, Plutt
tog ett skutt, skutt skutt
över ån, ån, ån,
tappa tån, tån, tån.
In i kammarn
efter hammarn,
spika fast den lilla tån!

Okej, det säger sig nog lite själv varför denna kanske inte  är alldeles underbar för en unge som precis upptäckt att man kan härja omkring utomhus. En klämkäck ramsa som lästes för att pigga och muntra upp, gärna accompanjerad av duttande på näsan, rytmiskt petande i magen och marionettstyrande av ens armar. Skoj! Man skrattade säkert. Men att få det slängt i ansiktet att man kan tappa en tå om man hoppar över en å.. Jag vet inte asså. En helt jävla horribel tanke som fick mig att odla lite av en rädsla kring att kliva över mindre vattendrag. Givetvis gick det över, men ändå.. Skräcken. Tänk vad ont!

Oh well, det var egentligen ingenvart jag ville komma med det där, mest bara en observation eller vad man nu ska kalla det.

Idag är det fredag och jag kan vidare informera att mitt schampo och balsam blev stulna i duschrummet på Actic igår. Lamt. Men jag har köpt nytt nu. Så nu kan jag inte skylla på det heller när jag letar kryphål för få slippa simma. Jag borde asa mig ut i skogen och plocka trattisar också innan dom bestämmer att det är vinter.

Fortsättningen

Tillägg till dagens misskänsla.

Tydligen har inte mina flygbiljetter blivit bokade till och från Arlanda. Bokningen kan, efter kontakt med olika kundtjänstmänniskor, inte hittas. Men mina pengar har försvunnit från kontot. Drygt 2 500 kr. En underbar dag.

En morgondröm

Till och med på biologin fick man lära sig att på morgonen drömmer man om nice saker.

Att det är ihopkopplat med hur djupt man sover, att det är samma avslappning som vid sex. Det är därför killar får morgonstånd och så vidare.

Så när jag vaknade vid 05:30 av åskan och med låten för Merci-reklamen i huvudet tänkte jag att det var lika bra att somna om och drömma nåt trevligt. Tänkte mig en story med mycke gos. Men istället somnade jag om och drömde om ett restaurangbesök i Stockholm som blev jättefel. En riktigt lång och invecklad historia som i korta drag slutade med att jag blev bortglömd, sviken och kvarlämnad medan dom andra (mina systrar bland andra) gick till en loungebar/skivbolag. Den låg visserligen nära och jag fick ju reda på att dom var där eftersom jag hade min mobil, men ändå… Känslan.

Det var inte direkt vad Gustav Fröding skrev i sin dikt. Det var motsatsen. Fuckin ripoff. Jag vaknade och var ledsen och kände mig lurad, lämnad, nojig och sviken. Härligt. För att ytterligare spä på, eller kanske snarare till följd av mina redan fint framodlade trust issues som jag verkligen försöker jobba bort. Awesome. Jag får uppenbarligen jobba lite hårdare med det där.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne

Rätt snuskig dikt för att vara skriven på slutet av 1800-talet när allt var så hårt hållet kan egentligen tyckas. Men så blev han ju också åtalad för den. Stackarn. Snuskhummer! Idag skulle man minsann aldrig!

Nåväl, jag styrde upp skiten lite med att städa köket, baka ett bröd, lyssna på allt snack om Ground Zero på mina satellitmottagares typ alla kanaler och sen ställde jag mig i duschen. Funderar på en runda i skogen med svampkorgen, även om jag aldrig hittar nåt. Mest för luftens och vädrets skull. Liksom.. kolla lite på ett lingon, nosa på löven, peta på en snigel… Ni vet. Har ju ny fin svampkorg och allt. Vi får se. Kanske sen.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress