Vissa sånger och ramsor man drar för barn är ju inte speciellt skoj asså..
Jag förstår såklart att tanken är att det ska vara mysigt, sövande eller skojigt klämkäckt. Det finns massor! Exempel på två följer.
1. Tula hem och tula vall.
Tula hem och tula vall, tula långt åt mossen.
Kål fick jag när jag kom hem, kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd gul och blå, osten såg jag lite å’.
Smöret smakte jag aldrig.
Detta är alltså en väldigt känd vaggvisa, av Alice Tegnér till och med, som jag minns att jag tyckte var fruktansvärt obekväm att lyssna på. Det enda stackarn fick att käka var kål, mjölken och osten var dålig och aldrig fick hon smör på mackan. Dom var SÅ fattiga och jag led verkligen av att höra detta tragiska och mörka stycke. Men visst.. Jag förstår väl att det var själva melodin som var grejen. Den är mysig och sövande och man skulle inte förstå nåt av texten eftersom den skulle sjungas för en i crib-åldern. Men vi sjöng den i skolan sen också, på lågstadiet. Då har man ändå hunnit grow lite hjärna. Vad betyder för övrigt tula?
2. Pelle Plutt
Pelle Plutt, Plutt, Plutt
tog ett skutt, skutt skutt
över ån, ån, ån,
tappa tån, tån, tån.
In i kammarn
efter hammarn,
spika fast den lilla tån!
Okej, det säger sig nog lite själv varför denna kanske inte är alldeles underbar för en unge som precis upptäckt att man kan härja omkring utomhus. En klämkäck ramsa som lästes för att pigga och muntra upp, gärna accompanjerad av duttande på näsan, rytmiskt petande i magen och marionettstyrande av ens armar. Skoj! Man skrattade säkert. Men att få det slängt i ansiktet att man kan tappa en tå om man hoppar över en å.. Jag vet inte asså. En helt jävla horribel tanke som fick mig att odla lite av en rädsla kring att kliva över mindre vattendrag. Givetvis gick det över, men ändå.. Skräcken. Tänk vad ont!
Oh well, det var egentligen ingenvart jag ville komma med det där, mest bara en observation eller vad man nu ska kalla det.
Idag är det fredag och jag kan vidare informera att mitt schampo och balsam blev stulna i duschrummet på Actic igår. Lamt. Men jag har köpt nytt nu. Så nu kan jag inte skylla på det heller när jag letar kryphål för få slippa simma. Jag borde asa mig ut i skogen och plocka trattisar också innan dom bestämmer att det är vinter.
Och som knoppen av Ariens ros en vår
Sen vände hon sig sakta tillbaka igen. Men stod kvar och stirrade rätt in i hyllan. Utan att ta nåt. Creepy. Kändes som man var i ett spökhus med programmerade dockor som, när ens tågvagn är vid en viss punkt i rundan, vänder sig och en obehaglig röst spelas upp. Sen vänder dom sig tillbaka för att loopa igång igen när nästa ekipage kommer. Jag åkte vidare i min vagn mot gurkorna… Avlägset där framme kunde jag höra andras skrämda skrik.
Igår var det Flygande Jacobkväll hemma hos mig. Trevligt koncept med trevligt besök. Mer sånt!
Kära Läsare.
Rekommenderar förresten inlägget om tanten som besökte vårt lilla café för ett tag sedan. Hon hade fått ett systerdotterbarn. En liten apa eftersom pappan var neeeeeger. Charmigt verkligen.
Jag har hjälpt en del vänner att flytta.. Människor av vitrinskåpstypen. Jag vet nog allt hur ni funkar! Man lastar in alla flyttlådorna i er nya lägenhet, ni ser till att placera ut sängen och soffan någorlunda. SEN! Sen, medan alla tallrikar, glas, kläder, lakan och allt annat fortfarande ligger i sina kartonger då börjar ni montera upp er spritutställning. Som om det var nåt form av eget litet husaltare. Hälsar man på er två veckor senare har ni fortfarande stora delar av ert hem nerpackat i flyttlådor lite här och där. Icke uppskruvade hyllor står längs väggarna, tavlor för montering likaså och det finns typ två tallrikar för bruk och dom ligger i diskhon, men spritskåpet – ojojoj! Det är komplett med martiniglas, drinkboken, skakaren, silen, flaskorna, små pappunderlägg, olika typer av fräsiga drinkpinnar andra modeller av glas och en massa uppstyltat mög. Mög som ni dessutom typ aldrig använder. Och med bakgrundsbelysning.
