RSS

Kategori upptagningar & drama

Mitt i Naturen, epilog

4 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , , , 16 maj 2012 @ 20.27

Så till uppföljningen. Hur gick det egentligen på fisketuren?

Jaa.. Många av er har redan sett bilden på Emelie där hon ser helt loco ut med en stor lax i nävarna. Det kan vara en av dom största laxarna jag sett någonsin tror jag.

Vi började med att konstatera att vi var långt ifrån ensamma på stället iaf. Hela Lagans strand kantades av fiskeentusiaster, riktiga proffs som hade stått där sen tidig morgon. Prestationsångesten ökade. Vi insåg att det inte var läge för alldeles för mycket klanterier, skratt eller amatörfasoner och vår knallblåa IKEAsäck blev plötsligt väldigt knallblå bland alla diskreta grön/brunklädda fiskare. Raka led!

Men det gick fint. En snäll proffsgubbe som hade knutit sina egna flugor och gjutit sina egna sänken gav mig goda tips och råd. Bland andra:
- Försök att öva på att kasta rakt bakifrån och ut, inte svinga från sidan. Det brukar inte vara alltför populärt om det står folk jämte.. Bra där!
och
- Om du släpper linan i kastet liiiiite senare så går inte draget bara rakt upp och sen rakt ner typ två meter framför dig ..A okej, inte riktigt så sent. Fiskarna simmar i regel en aning längre ut än en meter. Så hårda kast rakt ner tenderar ibland även att skrämma bort fisken… Men det tar sig! 
och
- Ooom.. du tänker på det sen.. så är det bra att inte säga Oj! och Ojdå! eller Hoppsan! efter VARJE kast, ibland kan det skapa dålig stämning.. Folk lyssnar och så du vet. Här är inte så mycket andra ljud. Svordomar kan vara lite provcerande med.. Men du lär ju dig! 
Sen fick jag även lära mig att man inte skulle sälja sina flugor, man skulle byta dom mot pengar istället och om man fick napp skulle man hojta FISK!!! nästan det högsta man kunde. Vet inte riktigt varför, men han hade värsta utläggningen och jag trodde honom. Bra tips! Ärlig och pedagogisk herre!  Han berättade att han häromdagen hade firat sin 1601:e fisk tagen med hans favorithåv. Min håv användes också. Se bild nedan.

I övrigt gick det bra! Pappa fackade bort ett drag och jag fick klippa av en 60 meter trasslad lina ur min rulle, men det var nog det enda! Laxen på bilden är självklart inte vår, vi riggade bara på väg tillbaka till bilen för att få nån vettig bild att tillfredsställa era förväntningar med. Men bara synen av detdär monstret på slutet fick oss att få tillbaka suget! 11 kilo vägde den och på bilden ser den inte på långa vägar lika fet och stor ut som den faktiskt var i verkligheten. Vi var nog lite i chock alla tre efter att ha sett den… Liksom, vafan skulle vi gjort om vi faktiskt hade fått en sån på kroken?? Och HUR hade vi haft ihjäl den?? Vi hade ju knappast hojtat FISK!!! vi hade snarare hysterinskt vrålat HJÄÄÄÄLP!! HELVETEE!!! HJÄÄÄLP!! KOM OCH HJÄLP!!! Nästa gång så!

Jag får öva mer utanför scenen. Kanske här nedanför huset i hamnen. Det får bli ett projekt. Om nån vill vara med är ni välkomna!

Ögondöden II

4 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med 11 maj 2012 @ 13.27

God eftermiddag Kära Läsare,

som ni kanske har märkt har jag en, vad man med ett milt uttryck kan kalla, svacka i mitt skrivande. Jag ska inte skylla på nånting. Jag har helt enkelt bara skitit i det.

Nu tänkte jag berätta en historia om igår när jag fackade upp mitt högeröga. För drygt en halvtimme sen testade jag storyn på mina medarbetare, den blev inte uppskattad. Dom tyckte bara det var äckligt och min tajming bristfällig eftersom vi alla satt och åt. Så here goes, kanske ser ni underhållningsvärdet i den.

Jag satt i min lilla Toyota Yaris, som för övrigt är nyservad till ett billigt pris samt passerad med MVG i bilprovningen, på väg mot min massage. Jag var ute i god tid. Det var ungefär 40 minuter kvar tills jag skulle strippa ner till mitt skandinaviska läder och lägga mig på britsen under det stämningsfulla lysröret. Jag hade planerat väl samt tvättat fötter och ljumskar. I efterhand inser jag att jag även borde tagit en mindre missfärgad BH på mig dock.

Ungefär halvvägs längs Tylösandsvägen gnodde jag mig i ögat. Lite för våldsamt. Ungefär så som Freddy gör när jag brukar utbrista ett förskräckt: ”NEEEJ! SLUTA! GÖR INTE SÅÅ!!” och kasta mig fram för att slita hans hand från ansiktet.
Jag gnodde såpass att jag lyckades slita halvvägs ur min lins. Det gjorde ont som fan, mitt öga rann som ett av sidoforsarna i Danska Fall och blindheten var omedelbar. Bilen bakom måste trott att jag höll på att få ett slaganfall när jag kastade mitt fordon åt sidan och nitade snett på en busshållplats. Hade både han och jag kört cab hade han hört mig vråla ett avgrundslikt ”AAAAAAEEERGGH!!!!” Det forsade. Linsen satt till hälften dubbelvikt hårt fastknipt i vrån och in under övre ögonlocket. Underdelen av den lilla silikonenheten stack rakt ut. Om ni tänker er hur det känns när man får in en ögonfrans i ögat på ett riktigt obekvämt sätt.. Så tänker ni att ögonfransen inte är nån ögonfrans utan istället typ en osthyvel. Ungefär så kändes det.

Jag slet ut linsen och satt med den i högenhanden. Ungefär som när man ska mata en häst med en sockerbit, ni vet, platt handflata. Tårar och mascara rann över kinden och jag var halvblind. Då kom bussen. Eftersom han skulle in på hållplatsen där jag stod med varningsblinkersen på blev det körigt. Och eftersom jag hade en bakteriekänslig liten liten skållinknande sak i handen blev det ännu lite mer körigt. Jag lyckade med armbågen få i ettan och rulla framåt ut på gräset framför hållplatsen. Bussen tutade och blinkade argt men fick plats bakom.

Mitt öga började lugna sig. Jag tittade på linsen i min hand. Den var grumlig och skitig av smink. Jag började få ont om tid så jag tryckte tillbaka den igen och körde iväg. Icke hygieniskt korrekt, jag vet. Det är tur man har två ögon. När jag satte mig i försnacksstolen innan behandlingen hade jag ett smakfullt snyggt sminkat vänsteröga och ett rödsprängt, med ihopklibbade osminkade fransar högeröga. Massagekvinnan frågade inte.

Meeeen, jag antar att detta är en sån story som man måste varit med om för att tycka är skoj. Om ni vill ha mer ögonplågahistorier kan ni läsa om mitt marsvin Terese. Hon hade värre problem med synen. Läses här:  Ögondöden

Bildbloggen (eller Jagad av gangsters)

5 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew, upptagningar & drama Taggad med , , , , 17 mars 2012 @ 12.13

Nedan följer ett litet sammandrag av min, Johannas och Lindas promenad.

Vi avslutade dagen med att bli tagna på bar gärning när vi snodde tre fina stenplattor ur en övergiven förrådscontainer. Två killar i en rostig svart pickup närmade sig, Johanna skrek DOM KOMMER!!! och vi kastade oss in i min lilla bil och körde iväg, killarna i pickupen gensköt oss genom att ta den andra vägen och blockerade vår utfart. Typiskt. Spänning i tillvaron. Vi dog inte.  Nästa gång vi ska sno nåt kommer vi välja att göra det på natten.

Linda meddelade att hon hade massor av chokladcupcakes hemma. Vi åkte inte dit och smällde i oss allihopa, trots att det hade varit trevligt. 

Bindan med blodCypern i (eller Inbillad Vårkänsla)

4 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , , , 10 februari 2012 @ 18.17

Precis innan jag lämnade kontoret kom jag på att jag ju hade utlovat ett inlägg till idag.

Jag kände spontant att det inte var möjligt att åstadkomma en text som kunde väga upp för föregående mörker, även om jag har nu förstått att en del av er fann den misär jag presenterade relativt underhållande. Så jag funderade på att skita i det, alternativt var jag inne på att publicera ett stilla ”Dra åt helvete! Bara glöm det!”

Men! Som från en skänk från ovan dök den upp. Och jag ÖNSKAR att jag tog en bild på den, inte för att den i huvudsak såg helt bisarr och totalt vidrig ut, utan mer för att ha delat med mig av den underbara sommarkänsla den spred.

På golvet inne på Meddos toalett låg den. Mitt på golvet, typ en meter framför toalettstolen. En väl använd binda.
-Men fy vad äckligt! Vemfan gör nåt sånthär!? var det första jag tänkte. Men sen såg jag det… Blodet som hade börjat mörkna och anta en mer brunare ton utgjorde formen av Cypern. Lite mörkare klumpigheter i den bredare delen visade var bergen i landet fanns. Kartbilden var slående! Och genast gled mina tankar iväg till sommarvärme, sol och brusande vågor på en medelhavsstrand, istället för att tänka på den stackars sate till städpersonal som skulle tvingas plocka upp den begagnade hygienprodukten från golvet tidigt nästa morgon.

Det blev vårkänsla, jag såg solen utanför, hörde fåglarna kvittra och kom ihåg att jag faktiskt hade haft lite samma feeling imorse när jag åkte till jobbet. Det hade jag förträngt och begravt under dagens bitterhet. Verkligen tragiskt och amatörmässigt, helt icke enligt min livsfilosofi. Jag kunde riktigt höra hur dom där borstbilarna kom åkande och sopade bort gruset från vägen nu, hur smältvatten porlade i små bäckar längs alla trottoarkanter, hur män släpade ut sina motorcyklar ur garagen och teststartade dessa okristligt tidigt varje lördag- och söndagmorgon.  Björkens löv växte från små prickar till allt större musöron. Vårkänslan!
Hm.. Nu saknar jag min sportbil. ..Typiskt.  Bifogar bild och känner mig ond som adopterade bort den.. 

 

Fredagsfeeling (eller Gnäll och Självömkan)

0 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, tanketåget, upptagningar & drama Taggad med , 10 februari 2012 @ 12.53


Scen 1
Inledning – Mediokert malande
God förmiddag folk. Idag är tydligen en sån dag då jag jämför mig själv med alla andra och tycker alla är smalare, snyggare, gladare och rikare än jag. Wonderful! Bra och inspirerande start på fredagen den tionde februari. Jag lever inte som jag lär. Långt ifrån idag.

Scen 2
Mittstycke och Eskalering
Jag undrar även, men egentligen bara just idag, varför jag (oberoende av förkylningar/operationer/personligt trassel/träning/återkommande oroväckande läkarbesök/utgifter) ska ta hand om alla, åka runt överallt, städa efter andra, handla åt folk, se till att saker fungerar bra, peppa och mata min omgivning med energi. För ibland får man fanimig se till att limma på gladmasken ordentligt!

Missförstå mig rätt, jag tycker i 98 fall av 100 att det ÄR jättetrevligt och givande och inspirerande att göra just det där, annars hade jag självklart inte gjort det, men ibland undrar man ju vafan grejen är. Som nu. Och varför är det bara jag som ser när det är stökigt, snuskigt och tomt på grejer, saker behöver styras upp eller justeras och lagas? Besitter inte alla den förmågan? Det verkar ju inte så.

Tips på bra sätt att ge tillbaka energi och glädje på:
Tänkte jag skrivit här, men eftersom dom flesta kring mig är vuxna människor så låter jag dom själva räkna ut, ta en kik med sina ovana ögon och använda sin fantasi.

Scen 3
Avslut – Skärpning
Jaja, nog gnällt. Jag inser ju givetvis även att det finns dom som har det betydligt värre än jag. Och då menar jag inte nåt så avslägset som barnen i Afrika eller i slummen i Buenos Aires eller så, för jag behöver inte gå utanför min umgängeskrets för att inse att jag har det ganska okej ändå. Och jag inser även att hur mycket jag är gnäller nu så har högst sannolikt mina föräldrar och mor-/farföräldrar rätt mycket mer att sätta emot om dom skulle vilja trycka ner mig på jorden igen. Dom hade ju dessutom, uppenbarligen, barn under skitperioderna också. Så nog med snyftandet nu! Dax att move on! NU ska jag på spännande besök på sjukhuset och när jag kommer hem sen efter arbetsdagens slut ska jag dammsuga, städa toaletten, diska, lägga in fakturor och sen handla. Och jag ska tycka det är trevligt! För det hade faktiskt kunnat vara värre OCH jag gillar dessutom egentligen att städa eftersom jag tycker om när det blir fint.

Scen 4
Prolog – Utro
Japp, det var det! En text i ren självömkan, så blir det ibland. Jag vet det är speciellt tre stycken av er som sitter och tycker det var det löjligaste ni läst, men tyvärr får ni stå ut denna gången. Jag kan dock glädja er med att jag sannolikt kommer ta bort detta inlägget inom en månad, när jag själv inser att det är överflödigt. Nästa gång jag skriver nåt ska det vara trevligare läsning. Jag lovar. Hedersord.

Bifogar en bild på en åsna som drar ett tungt lass. Det är kanske lite synd om den, men den blir glad när den får mat eller ny mysig halm i sin spilta. Den ser dessutom inte ens speciellt undernärd eller vanvårdad ut. Jag har redigerat bort snoppen som hängde under magen på den för att det ska bli ännu lite mer passande och tragikomiskt i sammanhanget.
Nu är det lunch! Jag återkommer med kompenserande text efter klockan två.

Om väder, vind & celibat

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew, upptagningar & drama Taggad med , , , 6 februari 2012 @ 16.30

Kära Snö, det var jul för över en och en halv månad sedan. Du är sen. Du hade lika gärna kunnat skita i det för vi är inte sugna längre.

Jag vet inte hur det är för er, men personligen är jag rätt trött på kylan nu. Det är med besked dax för vår. Jag har inte råd att lägga massa pengar på tulpaner från Maxi. Det är hög tid att mina egna i min egna trädgård börjar dyka upp nu. Hög tid för vattnet att börja droppa, katterna att go kåtbananas och vitsipporna att släppa loss.

Jaja, jag vet att det är orealistiskt tidigt och jag vet att jag tjatar om vår i varenda text nu, men ändå. Det hade ju varit trevligt..

Sen sist vi sågs har jag hunnit opereras uppe på Kvinnokliniken UTAN utlovad narkos, blir dyngförkyld och gå upp två kilo. Awesome! Topp-3!
Jag känner mig totalt oanvändbar, tråkig och utbytbar när jag nu lever i doktorsordinerat celibat OCH med träningsförbud på grund av nämnde ingrepp och smitta. Jag blir alltså bara tjockare och tjockare och det helvetet som väntar när jag släpps ut kommer sannerligen inte bli nådigt. Fortsätter jag uppåt i denna takten lär jag väl ha närmare 45 kg att fajtas bort på crosstrainern om nån månad. Underbart. Jag får helt enkelt sluta äta vispgrädde, pommes och geléhallon till kvällsmat. Typiskt. Aldrig får man vara riktigt glad.

Bifogar en bild på min mobils väderapp som i förra veckan lät meddela att det vad -11°C ute men att det KÄNDES som -27°C. Eftersom jag är så transparent har många av er redan säkert sett den på Twitter (som jag för övrigt rekommenderar er som tycker att jag skriver för lite här att följa) och Facebook och G+, men ändå. Jag tycker det är ganska skoj. Så äkta dryga Halmstad liksom. Kör väder like a boss. Jag fattar ju givetvis att det är nånslags uträkning med vind i förhållande till luftfuktighet som ligger bakom, att det inte bara är nåt godtyckligt helt random, men ändå. Känns som att Halmstad saltar lite. Det passar mig bra.
Luleå:
- Vi körde -20°C här igår. Kallt som fanken! Ni då Halmstad? ..Va? Haha! Hade ni BARA -11°C??
Och Halmstad käftar emot med ett högstadiedrygt:
- AMEH! Lägg av!! Det var -11°C men det KÄNDES fan som -27°C så bara lägg ner!! väldigt trotsigt och obstinat som bara en västkustvinter kan bete sig.
Och varför är det aldrig åt andra hållet? +11°C grader ute men det KÄNNS som +27°C? Vad är det som ska till för nåt sånt? Det funkar inte va? Ingen idé att jag funderar vidare på den känner jag. Hejdå.

Jag hör dig. Jag hör dig fortfarande!

4 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med 17 januari 2012 @ 15.56

Kära läsare, nu får vi nog ta tag i detta.

Jag tänkte förklara funktionen Mute [mju:t] på telefonen. Det är alltså en knapp som ofta har en symbol föreställande en överkryssad eller överstruken högtalare på. (se min mediokra illustration)

Ibland använder företag, exempelvis det jag jobbar på, denna knapp medan man pysslar med annat. Funktionen är den att mikrofonen stängs av, men bara i ena änden. Den som mutear hörs inte i andra änden. Förtydligande: Det är alltså så att om jag mutear dig kan du inte höra mig, men jag kan fortfarande höra dig. Det blir för var dag som passerar klarare och klarare för mig att det inte är alla som har förstått detta vilket i sin tur föder dråpliga situationer med komiska samtal som av mig kan överhöras.

Telefonscenario tidigare idag:

- HKR det är Emma!
- Hej Emma, jag heter XXX och ringer från XXX i Enskede. Jag har ett hyresavtal som jag skulle behöva ha hjälp med att kika på!
- Okej, blablablablabla..
Samtalet fortlöper och efter ett tag behöver jag gräva djupare i pärmar och datorprogram för att kunna detektiva på rätt uppgifter åt kunden. Jag mutear och lägger telefonen ifrån mig med speaker på så jag ändå ska kunna höra om hon frågar nåt osv. Kunden plockar upp ett nytt samtal med sin kollega Jenny:
[läses med höga ljusa stockholmsröster]

- Jenny! Herregud! Vad heter stället jag ringt till nu? Eller var ligger det egentligen?? 
- Vadå? Supporten?
- Jaa!
- I Halmstad tror jag..? Vadå då?
- Har du HÖRT hur dom pratar?? Jag har hon Emma som gör fakturorna i luren nu och HERREGUD!! Den dialekten! Det är det roligaste jag har hört!! Jag klarar knappt av att prata med henne ju! Jag vill bara börja fnissa!!
- Ja jag veeeeeeeet, det låter helt stört verkligen!
- Alltså helt galet verkligen! Booooooerrrt! Kooooooooeeeerrrrt! Rappoooooooeeeeeerrrt!! HAHAHAHA!
- ..Står du i kö eller nåt nu eller? 
- Nej det tror jag inte, hon letar efter mitt avtal i nån pärm bara.. 
- Okej. Men hon hör inte dig eller? ..Du tror inte att hon kanske bara har muteat då eller? ..För i så fall hör hon ju dig nu.
- …Åh herregud!  

The End.

Glassiiigt! eller Efter stormen eller Tårar till is

2 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , , , 28 november 2011 @ 10.45

God morgon eller? Har ni överlevt stormen? Jädrar vad det blåste igår. Kaoz!

Nog med smalltalk. På väg till jobbet idag spelades Mange Schmidt med den där låten som alla sjöng på ett tag. Glassigt. Det som alla sa såfort nåt var åt det positiva hållet på minsta lilla sätt.

- Det är köttbullar till lunch idag! Yes! Glassiiiiiiiigt! Glass-glass-glassiiiigt!!
Anyways så har jag inte tänkt på det innan, jag är ju en sån som verkligen hör texter i låtar jättemycke vare sig jag vill eller inte, men denna hade jag inte lyssnat direkt på innan, tills imorse.  Jag plockade med mitt delikata öra upp att han, redan i inledningen, sjunger om hur han träffar en tjej och dom flyttar ihop och får det bra.

Senare men ändå samma dag
lyckades jag äntligen få tag
på numret till den där tjejen du vet
Jag ringde direkt jag är inte diskret
jag sa: Ska vi hitta på någonting
tillsammans, kanske göra ingenting
kanske bara hänga du o jag
o jag tar med mig rosor o en ask choklad
Hon föll direkt för mitt initiativ
o ville bli en del av mitt privatliv
nu bor vi ihop o vi har det bra,
men det var bara en av många dar då det är
Glassigt

Tidigt i låten liksom! Så brukar det väl ändå inte vara? När det är en tuff rappig låt? Jag blev förvånad och positivt överraskad. Enligt min uppfattning brukar det snarare vara så att det INTE ska bildas par, flyttas ihop och delas liv. Om det ska vara glassigt alltså. Åtminstone inte tidigt i storyn. Då ska det vara lösa ligg utan krav på att ses igen, gärna så många som möjligt och mycke fest hela tiden. Inte som Mange säger – att man kan ha en sambo och ändå kunna festa. Ett fast förhållande är väl vanligtvis motsatsen till glassigt. Eller? Jag generaliserar lite hårt emellanåt, det vet jag, men det känns verkligen som att det är en ovanlig scen i denna typen av musik. Vilken härlig romantiker han är, den där Mange!

Nu spelas Snowstorm med låten Jul här. Den är sorglig som fan. Den om han i Brunnsparken som är ensam, fryser och gråter medan alla andra är hemma och har det nice med sina familjer, käkar skinka, kollar på Kalle och firar jul.
”Någonstans i stan blir tårar till is”
Fruktansvärt. Jag klarar inte av sånt. 1:42 kvar.

Det har förresten varit första advent! Glöm inte subscriba på min sjukt bra julplaylist That x-mas spirit & D Hasselhoff ! Do it! (Den sorgliga låten om han i parken finns med på listan)

Hos frisören – Verkligheten

2 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med 24 november 2011 @ 9.43

Igår var jag hos frisören.

Eller.. Först var jag hos optikern och sen hos frisören faktiskt. Duktig och betade av saker.

Vi vet ju sedan innan att jag inte gillar att klippa mig, jag tycker att det tas för mycke. Samma denna gången. Alltid likadant. Jag meddelar henne som klipper att hon givetvis får ta så mycke det med behövs, men så lite som möjligt och sen sitter jag där och whinear när dom knipsar bort vad som är nödvändigt för att korrigera efter mina uppenbart amatörmässiga handhavandefel. Så även denna gången. Jag satt där och gnällde över de hela fyra centimetrarna som fälldes, när jag upptäckte kvinnan i stolen jämte mig.

Hon satt med ett nästan till brädden fyllt glas rödvin i handen och såg sammanbiten ut när hon tittade på mig. Vi hade snarlika frisyrer. Långa blonda hår med mycke fall i. Jag tittade tillbaka mot henne, log lite sådär skämtsamt och tänkte att hon ju fattade hur jobbigt det är att tvingas klippa sig men att man inte menar allvar med sitt kinkande egentligen. Kvinnan vände bort blicken och såg in i spegeln igen. Sen svepte hon hela glaset vin rakt av och sa: Okej, kör. En frisör klev fram och rakade av henne ALLT håret.

Det visade sig såklart att hon nyss börjat med cellgifter och manen hade börjat ramla. Därför rakades den nu av. Och där satt jag och kände mig som en bortskämd gnällig jävla elvaårig idiot. Jag skämdes. Högarna med hår som sopades ihop runt våra stolar när vi var klara gick inte ens att jämföra, min var ett skämt och hennes var bröstcancer och verkligheten.

Kisslyssnarmannen

0 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, upptagningar & drama Taggad med , 23 september 2011 @ 11.13

Igår tänkte jag  för mig själv att det var ju ganska längesen det faktiskt hände nåt anmärkningsvärt att skriva om.

Eller, det händer ju trevliga saker hela tiden, men det är inte allt man kan eller får gå ut med här, även om man kanske hade velat ibland.

Anyways! Igår kom han! Som en blogginläggsskänk från ovan! Den märkligaste herren jag träffat på länge.

Inledning. Jag hade preciiiiis blivit lämnad ensam på firman och jag borde passat på att kissa medan det fortfarande var folk här, men eftersom jag är lite slow och inte speciellt välplanerande blev jag ju såklart nödig ungefär fem minuter efter dörren smällt igen efter Peter.

Det drygaste är när man sitter på toa och det kommer kunder i butiken. Men jag tänkte att jag ju kunde vara rätt snabb, att jag skulle hinna. Det gjorde jag inte. I samma sekund jag hade meckat upp skärpet och krånglat av mig brallorna hörde jag hur det plingade i dörren.
Diiiiiiiing Doooooooong! ..Hell. Och sen en mörk mansröst:
- Haaaallåå! Är det någon häääär?  [ljudet av steg som hasar omkring i lokalen]
- Heej! Jag är inne på toan! Kommer aaalldeles strax! Hojtade jag med min trevligaste röst till svar.
Dom hasande stegen vänder och går snabbt mot det lilla rummet jag låst in mig i. Has-has-has-has.
- Jasså det är häär inne du äääär? 
Och jag  kan verkligen höra jättetydligt att han har ställt sej preciiiiiis utanför dörren! Hans kläder skrapade emot träet och rösten var obekvämt nära där jag satt! ..Obehagligt.
- Jaa.. Jag kommer helt snart. En sekund bara! [i full färd med att stoppa ner linnet och knäppa byxorna igen]
- Jaaja, det är alltså här inne du är. Jajaaa, det är DEN tiden på månaden! Hehe! fortsatte rösten tätt emot dörren.
- Ehh. Nah, jag kissade bara.. Kommer om en sekund.

När jag öppnade dörren möttes jag av en stor sliten gubbe i tufsigt skägg, oljerock och smutsiga gympaskor. Han var gissningsvis runt 70 år och han stod verkligen PRECIS utanför också! Typ knappt en decimeter från toadörren! En väldigt olustig känsla. Jag menar.. eller… Gör man så? Jag är kanske lite fin i kanten, men gör man så i sak av kund? Går in, genom butiken, in backstage på företaget man besöker, förbi garderoben och fram till toadörren som man ställer sej kloss intill? Det kändes som att han verkligen lyssnade på allt jag gjorde där inne.

Och att säga med någonslags förståelse i rösten ”Jaaja, det är den tiden på månaden”. ..Ska det föreställa artighet eller nåt? Har alla tjejer som går in på en toalett mens? Eller? Va? Vad är det för jäkla snuskuttalande?

Jag kunde inte hjälpa honom med hans ärende. Han lämnade butiken med en offert på nya grejer istället. Hoppas nån av männen är här nästa gång han kommer så jag inte behöver tampas med honom ensam igen.

Och för er som känner för mer skumma typer så kan jag tipsa om ett äldre inlägg. Ett som handlar om en ÄNNU mer obehaglig snubbe som verkade vilja köpa mina tjänster och inte mörkade att han gillade att åka utomlands för att köpa liknande tjänster av lite för unga ungdomar. Vidrig man.
Läses här:  You wanna go boomboom?

Läs äldre poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress