Kategori tanketåget

Gentlemannen – en efterlysning

Vad tycker ni? Det var ju ett tag sedan vi hade lite finpoesi här. Eller hur?

 

Gentlemannen – En efterlysning

kärleksört

Var har egentligen du Manliga Gentleman tagit vägen? 
Du som håller upp dörrar, du som väntar, du som klarar av att visa intresse och samtala med en trots att andra män är närvarande? 

Du som inte skäms för att visa att du tycker om en, du som är man nog att köpa blommor och bjuda på en romantisk middag bara för två, utan att noja över att dina polare ska skratta och vråla ”ÅÅÅHHH! TOFFEL!” åt dig? 

Du som visar intresse och ställer frågor för att du faktiskt vill veta istället för att bara hålla det kort och till att svara på de frågor som ställs dig.
Du som på riktigt undrar saker om ens liv?

Du som klarar av att visa att det är mer intressant att umgås och prata vid bordet än att läsa tidningen eller greja med mobilen och du som tycker det är nice att ses mitt på dagen ibland och äta lunch ihop för att sedan gå tillbaka till respektive arbetsplats.
Du som aldrig slentianmässigt går 1-2 meter framför en och som aldrig sitter med ryggen emot och utestänger en från att vara med i konversationen.

Du som inte bara säger att du skulle vilja, utan som också gör.

Du som håller upp jackan åt en och väntar medan man knyter skorna istället för att gå i förväg och du som stolt berättar för dina vänner om en.
Du som får en att känna sig delaktig, intressant och fin.
Välkommen.

******

Ja jag vet, ribban kan tyckas ligga högt och det kan säkert uppfattas som att kraven står som spön i backen här nu. Och själv framstår man väl kanske som lite av en krävande och handlingsförlamad individ som saknar förmåga att ta för sig? En liten flickig prinsesstyp som förväntar sig silverfat komma inburna av vita handskar och ingen motansträngning krävd. Så är det givetvis inte. Jag kan ju inte gärna säga nåt annat, hehe.

Men var är han då? Var denna stereotype Gentlemannen (med mina mått mätt) nånting som bara fanns på typ 30-talet och som nu är helt förlegat och utdött? Nånting som inte ens är i närheten av den bild dagens Man vill ha kopplad till sig? Det tror jag inte. Jag vet nog fan att ni är där! Ni har det, allihopa!
Kanske har JAG helt missuppfattat vad en Gentleman egentligen är? Men det tror jag inte! Jag vill nog mena att det är lite av en tolkningsfråga, lite upp till var och en. Vilket givetvis inte gör det direkt enklare att uppfylla.
Har jag med denna spekulerande och undrande text kanske nu skrämt in er alla (med era mått mätt) Manliga Gentlemän in i era hålor där ni nu kommer gömma er, till följd av prestationsångesten jag har planterat in hos er? Det tror jag inte! Och ni vet ju att jag älskar er ändå. …Jag mest bara undrade.

Dessutom måste ju faktiskt inte alla punkterna uppfyllas. Det räcker egentligen med den sista. Den är egentligen den enklaste också.

Och
PS. Nej, detta var ingen kontaktannons. DS.

 

Listorna – Trilogin

Okej, jag tänkte bjuda på tre listor. Bara sådär, egentligen helt utan anledning. Lite saker jag har reflekterat över på sista tiden, typ dom senaste två dagarna.

Första listan handlar om snö. Ni som känner mig vet att jag inte är nåt direkt fan av snö, snarare motsatsen. Jag hade egentligen föredragit en vinter med alltigenom regn och plusgrader. Då blir det inte halt. MEN! Nu ska jag göra en positiv lista för er skull! Så ni inser att jag inte innerst inne är nån duche på riktigt. Så här kommer den:

BRA GREJER MED SNÖ.  Topp-5 
- Det blir ljust. Jag vet att det är vad alla säger, men det är ju också för att det stämmer.
- Man blir snyggare. Ljuset och den vita bakgrunden ger en lite mer lyster och jag inbillar mig att man kanske faktiskt ser lite bättre ut. Man blir lite mer av en kontrast och smälter inte lika mycket in i den gråa deprimerade omgivningen som råder vid regnvinter.
- Man kan bygga fina och trevliga och mysiga snölyktor.
- Man får ha mössa. Även här känns det som man blir lite snyggare. Åtminstone i mitt fall eftersom jag inbillar mig att jag passar ganska bra i mössa. En trevlig accessoar liksom. Och även här blir det bättre med snön, mössan blir mer tilldragande i den vita miljön.
- Kvällspromenader i snön i skenet av gatlyktor är väldigt mysiga och romantiska.

Det var den. Punkterna är utan rangordning. Ni kan få bestämma själva vilken som är den viktigaste eller om ni inte alls håller med osv.
Sen kommer nästa lista! Den är kanske inte lika positiv, men man får försöka att se det mer som en objektiv konstatering. Den är lite snörelaterad kan man säga, åtminstone på vissa punkter. Annars inte alls, i övrigt kan den, efter miss modifiering, appliceras på vilken årstid som helst.

KASSA GREJER MED ATT BARA VARA EN. Topp-5
- Det är verkligen totalt jävla omöjligt att smörja in sig med bodylotionen på ryggen. Så man blir sådär torr att det kliar.
- När det är mysigt snöfall på kvällen och man vill ta en mysig promenad och mysa blir det bara lame. Inte alls mysigt. Bara kallt och blött.
- Man kan inte skicka fina hemmaihoppysslade scrapbookiga shabbychica julkort. Man vill ju liksom inte skriva bara sitt namn på dom! Då blir det ju sorgligt för den som får det, istället för varmt och härligt.
- När man plötsligt kommer på nåt awesome, ser nåt tufft eller funderar på nåt kvasipsykodjupt ämne och man bara omedelbart måste dela med sig av det har man redan glömt vad det var när man väl får fatt på nån på telefonen.
- Det är lite lame att som vuxen människa, ensam gå ut och göra snölyktor på sin altan. Det ger grannarna en HELT annan bild av en än om man hade varit två/fler som lekte tillsammans.

Och det var den. Nu kommer den sista. Den handlar om bacon.

VARFÖR BACON ÄR AWESOME. Topp-5
- Bacon passar bra ihop med frukt i mat. Tex banan, dadlar och päron.
- Man blir mätt länge på bacon. Perfekt!
- Bacon är en fin och randig produkt.
- Små bitar av stekt bacon gör vilken sallad som helst asgod!
- Bacon är perfekt picknickmat. Kan stekas och tas med och käkas kallt. Som chips typ. Håller sig dessutom fräscht väldigt länge.

Nu måste jag fortsätta jobba. Hejdå.

Nu är det kallt

Tidigt, tidigt imorse kom snön. Också. Snön kom också.

Så jag antar att det är vinter nu. Kallt är det i alla fall och kärleksörten utanför börjar lägga ner. Nu är det kallare här än vad det var för nån timme sen i alla fall. Men jag har vinterdäck på bilen.

Jag har förresten kommit på att om man kryper ner i en säng med helt nybäddade rena lakan, då känns allting plötsligt lite bättre. Det är bra! Men å andra sidan kan man ju inte hålla på och bädda nytt i sängen varenda jävla dag.. Eller hur? Men det kan vara en tillfällig lösning för en sekund ibland.

Vidare kan jag ju då meddela att jag, som ni sannolikt kan gissa, är hemma från semestern igen. Ett album med bilder är uppladdat på facebook, så ni kan kika där.
Resan har varit fin tycker jag. Sol och sand och fina koraller och trevliga araber osv. För Patricia var det kanske inte lika angenämt eftersom hon åkte på magsjuka efter typ tre dagar. En enveten jävla åkomma som satt i till efter vi hade kommit hem, kanske fortfarande? Så jag har försökt att skapa ett fotoalbum med bara positiva associeringar för henne, inga detaljbilder från toaletter eller liknande. Hoppas på att det bestående minnet för henne av vår tripp kanske kan vara övervägande ljust i alla fall! Och för mig med.

Detta får bli en kortis för nu! Ska försöka berätta om min masknoja snart nån dag med, jag har ett utkast i noteringarna på telefonen. Där har ni nåt att se fram emot. 
Bifogar en bild från resan. Som ett smakprov. Hejdå.

Minthår & sjukvård

På morgonen duschar jag. Varje dag. Mitt hår hatar det, men jag gör det ändå. Lär väl få raka av mig skiten om nåt halvår.

I morse funderade jag lite på det där med min duschkabin och avsaknaden av sällskap. Och då menar jag inte sällskap just inuti duschen eftersom jag inser att det är fysiskt omöjligt, utan bara öht i huset.

Min dusch är mikroskopisk och syret tar slut på en sekund när man kör med varmvattnet, detta i kombination med morgontrötthetens kassa kroppscirkulation och låga socker är inte bra. Jag har aldrig svimmat, men på mornarna känner jag av symptomen big time! Riktigt läskigt ibland. Vem hade räddat mig om jag hade packat ihop där inne? Hade nån märkt? Och efter hur lång tid då?

”Emma har inte twittrat på två timmar nu, ska vi åka och kolla om hon lever? Vi ringer en ambulans för säkerhets skull.”

Det är inte bra att vara ensam, man behöver nån som tar hand om en och man behöver få ta hand om nån. I alla fall ibland.
Jag har ju varit riktigt megaförkyld nu i ungefär en vecka. Det är lite intressant det där, hur folk säger. Detta blir förresten lite upprepning nu, jag har redan pratat om detta, i lördags. Okej, tillbaka. Dom säger: ”Ta hand om dig!” ..för det är ju så man säger. Men hur artigt är det egentligen? Alltså, den som säger det menar ju inget illa, det fattar jag ju, men det blir ju lite att hen avsäger sig ansvaret för en helt genom denna uppmaning. Det är väl klart man tar hand om sig efter bästa förmåga tänker jag, men vad man egentligen, när man ligger där helt igenmurad och ensam och tycker synd om sig, vill höra är ju nåt i stil med ”Oroa dig inte, jag tar hand om dig!” och sen kommer dom med typ en mugg te. Eller en korvmacka. Nåt enkelt men ändå charmigt och väldigt ompysslande liksom. Jag är inte gnällig, blir glad för det mesta! Men jag inser ju att det inte funkar så i verkligheten. Och framför allt inte när det bara handlar om en vanlig sketen förkylning och ens vänkrets, polare liksom, dom går faktiskt egentligen fria från sånt ansvar. Men ibland hade det varit skönt att höra. Eller hur?

Jag har förresten skaffat ett nytt balsam, för att försöka få liv i mitt ledsna hår. Det är konstigt det där! Mitt hår mådde bra, sen på bara en kort period fuckade det ur totalt. Är det vädret? Eller maten? Eller nåt annat? Risigt och matt som en ledsen vanvårdad Golden Retriver. Nåväl, jag har alltså nytt balsam. Det dyraste dom hade på FinMaxi. Det doftar mint. En hårvårdsessens jag trodde var reserverad för herrprodukter. Schampo och dusch (gärna kombinerade i samma flaska) för män. Så nu går jag runt och doftar man enligt min mening. Det gör ju kanske inte direkt saker bättre för min hjärna just nu, men jag hoppas att mitt hår återuppstår från de döda.

I övrigt önskar jag att mitt pass kommer idag. En av mina många önskningar för tillfället som gärna får slå in. Det hade varit skönt. Nu ska jag jobba lite, hejdå.

Längsta fredagen

Långfredag idag. Med besked.

Jag har städat ur garderoben. Jag har sorterat och kastat och vikit i en skrämmande fart. Bra för ny luft, bra för utrymme, bra för förnyelse och framförallt bra för att hålla tankarna borta.

Inte bra för dammallergin. Jag är inte speciellt söt nu om man säger. Antar att jag får styra upp det, annars kan man ju plötsligt förstå ett och annat. Glada och icke snoriga flickor är söta flickor!

Bifogar bilder. Kaoshögen är sånt som ska kastas. Jag inser ju nu att det inte ser speciellt mycket ut på bilden, men det fyllde faktiskt en hel sopsäck. Jag var till och med tvungen att pressa ner grejerna ordentligt för att kunna knyta. Den andra bilden med dom ihopvikta plaggen är till klädinsamling. En stor ICA-papperskasse blev det. Duktig faktiskt tycker jag nog själv ändå.

Dagens tips: Våga kasta och göra er av med grejer. Gammal luft ut för att ge plats åt ny. Förändring och framåttänkande.
Klamra inte er fast vid en passerad tid genom grejer som bara ligger. Minnen sitter inte i prylar, minnen sitter i ert huvud, ni behöver inte samla huset fullt av skit för att komma ihåg saker. Få bort det gamla och släpp in det som betyder något just NU i ert liv. Ta hand om, uppskatta och vårda det som är aktuellt. Det du inte har använt/tittat på/bläddrat i på över ett år kommer du inte använda/titta på/bläddra i i framtiden heller.

Detta kan appliceras på nästan vad som helst. Exempel till dig som inte kommer på nåt själv: Städning av kylskåpet, gallring av bilder i datorn, utrensning av böcker i hyllan, urstädning av skåpen i köket.

Tillbakablick från lövhögen

Jajjemen, jag hade bestämt att jag inte skulle skriva mer om våren, men det fattar vi ju alla att det var en lögn! Mer vårrelaterat kommer det bli. Sen sommar. Då får ni exakt likadana inlägg fast ny säsong.

Igår inledde jag Operation Uppsnyggning runt huset. Jag klippte bort gammalt visset och gjorde plats för nytt. Räfsade ihop löv i stora högar och gav tulpaner, påskliljor och kärleksört plats och ny luft att andas. Jag skrapade mossa, sorterade stenar, knipsade grenar sopade grus och bar bort skrot. Tomas hjälpe mig att spika fast min förrymda spaljé.

All dandy! Kan man ju tycka. Och efter ett tag blev det riktigt trevligt och bra med. Men inte till en början. Jag gick ut med stort räfsarsug och en ofantlig entusiasm. Det var sol och fåglarna kvittrade men när jag satt på huk och repade visset gräs längs rabattkanten överväldigades jag av en helt otrolig mörkerkänsla. Jag blev, trots att jag var glad, nedstämd. Mkt märkligt!
Men eftersom jag är känd för mitt stora intellekt och enorma slutledningsförmåga kopplade jag ju ganska fort och fattade att jag hade restfragment av gammalt program kvar. Att det var såhär och hundra gånger värre jag mådde förra året ungefär vid denna tiden. Då jävlar var det dunkelt.

Ganska intressant det där, hur ens hjärna kan, bara genom att man gör nånting som man inte gjort på ett tag, gräva fram en massa skit och slänga i ansiktet på en. Som att ligga där bland löven och plötsligt böka fram ett färgglatt påskägg som visar sig innehålla mögliga ostskalkar, jordiga glasskärvor, en död mus och en urlagd snus. Surprise!
Note to self: Kör en extra defrag av hjärnan.

Ibland är det bra att ha bloggen också! För jag är en tvivlare och jag har verkligen ingen som helst koll på tid. Jag kan säga att det nog har gått 5 veckor när det egentligen är ett och ett halvt år som har passerat. Så för att bekräfta min teori om mitt sinnestillstånd bläddrades det bakåt i datumen. Och mycket riktigt. I krokarna fanns ett typiskt inlägg, ett av den typen som mamma brukar säga att jag inte skulle skriva. Och kort där efter ännu ett, visserligen med ordentlig vårkänsla i, men ändå med samma underliggande ton. Intressant! Sherlockhatten satt som en smäck!

Om ni är intresserade kan ni ju läsa själva. Det är enligt min mening ganska trevliga texter! Man har ju skill.
Bland Prästkragarna
Vårkärlek & Traktorkaravaner

Nu ska jag och mamma iväg och köpa täckbark! Sen jävlar. Sen ska det styras upp där hemma. Jag återkommer med bilder från projektet senare, tills vidare får ni hålla till godo med en påsklilja från här jämte mitt kontor.

Jag tror förresten jag lite tar tillbaka det där om att jag är en tvivlare, för det är jag inte alls. Jag tror oftast på vilken skit som helst bara det presenteras bra för mig. Jag är alldels för blåägd och kan övertalas till det mesta, så det där med tvivlandet vet jag inte riktigt varifrån jag fick. Det var nog bara bristande ordförråd.. Kanske? Eller jag kan åtminstone revidera och istället lägga in att jag är en tvivlare när det kommer till min egna förmåga. There!

Fredagsfeeling (eller Gnäll och Självömkan)


Scen 1
Inledning – Mediokert malande

God förmiddag folk. Idag är tydligen en sån dag då jag jämför mig själv med alla andra och tycker alla är smalare, snyggare, gladare och rikare än jag. Wonderful! Bra och inspirerande start på fredagen den tionde februari. Jag lever inte som jag lär. Långt ifrån idag.

Scen 2
Mittstycke och Eskalering

Jag undrar även, men egentligen bara just idag, varför jag (oberoende av förkylningar/operationer/personligt trassel/träning/återkommande oroväckande läkarbesök/utgifter) ska ta hand om alla, åka runt överallt, städa efter andra, handla åt folk, se till att saker fungerar bra, peppa och mata min omgivning med energi. För ibland får man fanimig se till att limma på gladmasken ordentligt!

Missförstå mig rätt, jag tycker i 98 fall av 100 att det ÄR jättetrevligt och givande och inspirerande att göra just det där, annars hade jag självklart inte gjort det, men ibland undrar man ju vafan grejen är. Som nu. Och varför är det bara jag som ser när det är stökigt, snuskigt och tomt på grejer, saker behöver styras upp eller justeras och lagas? Besitter inte alla den förmågan? Det verkar ju inte så.

Tips på bra sätt att ge tillbaka energi och glädje på:
Tänkte jag skrivit här, men eftersom dom flesta kring mig är vuxna människor så låter jag dom själva räkna ut, ta en kik med sina ovana ögon och använda sin fantasi.

Scen 3
Avslut – Skärpning

Jaja, nog gnällt. Jag inser ju givetvis även att det finns dom som har det betydligt värre än jag. Och då menar jag inte nåt så avslägset som barnen i Afrika eller i slummen i Buenos Aires eller så, för jag behöver inte gå utanför min umgängeskrets för att inse att jag har det ganska okej ändå. Och jag inser även att hur mycket jag är gnäller nu så har högst sannolikt mina föräldrar och mor-/farföräldrar rätt mycket mer att sätta emot om dom skulle vilja trycka ner mig på jorden igen. Dom hade ju dessutom, uppenbarligen, barn under skitperioderna också. Så nog med snyftandet nu! Dax att move on! NU ska jag på spännande besök på sjukhuset och när jag kommer hem sen efter arbetsdagens slut ska jag dammsuga, städa toaletten, diska, lägga in fakturor och sen handla. Och jag ska tycka det är trevligt! För det hade faktiskt kunnat vara värre OCH jag gillar dessutom egentligen att städa eftersom jag tycker om när det blir fint.

Scen 4
Prolog – Utro
Japp, det var det! En text i ren självömkan, så blir det ibland. Jag vet det är speciellt tre stycken av er som sitter och tycker det var det löjligaste ni läst, men tyvärr får ni stå ut denna gången. Jag kan dock glädja er med att jag sannolikt kommer ta bort detta inlägget inom en månad, när jag själv inser att det är överflödigt. Nästa gång jag skriver nåt ska det vara trevligare läsning. Jag lovar. Hedersord.

Bifogar en bild på en åsna som drar ett tungt lass. Det är kanske lite synd om den, men den blir glad när den får mat eller ny mysig halm i sin spilta. Den ser dessutom inte ens speciellt undernärd eller vanvårdad ut. Jag har redigerat bort snoppen som hängde under magen på den för att det ska bli ännu lite mer passande och tragikomiskt i sammanhanget.
Nu är det lunch! Jag återkommer med kompenserande text efter klockan två.

Lördagsdimma

Jag gick en promenad ner till hamnen med mig själv i förmiddags.

Det var väldigt dimmigt och när jag kom tillbaka var jag blöt av allt vatten som flög omkring i luften. Lika bra det.

Stiltje. När jag gick längs havet hördes folk i båtar lång utifrån havet. Dom fiskade. Allt dom sa hördes, men ingen syntes i dimman. Ett par där ute pratade om att dom borde köpa ny säng och precis då fick kvinnan en fisk och skrattade. Sen gick jag förbi röster som skulle kunna varit en pappa och hans son. Dom pratade om olika drag. Vattnet låg alldeles stilla.

Jag tycker om dimma, även om jag kanske inte borde. Jag tycker ju inte om hemligheter längre, dom gör mig osäker. Men dimman är okej. Trots att den döljer en del.

På vägen ner till hamnen tänkte jag att det hade varit trevligt att ha ett hus. Till exempel det där jag passerade innan. Det med den fina stora altanen, det snygga dubbelgaraget, dom söta äppelträden i den lagom stora trädgården och den mysiga balkongen. Det huset. Eller kanske ett annat. Men detta hade till saluskyltar. Det såg dyrt ut och jag konstaterade att det ju ändå säkert inte är jättemysigt att bo i ett helt stort hus med sig själv, så det kunde kanske kvitta.

Jag började titta på spindelnäten istället. Alla ser olika ut och när det är dimma blir dom fina och extra tydliga. Som knypplade tantdukar. Jag mötte ett par som höll varann i handen. Dom var i min ålder. Hon hade tofs. Vi hejade artigt. Paret fortsatte sitt samtal om vad dom skulle laga till middag. Jag fortsatte att koncentrera mej på spindelnäten. Det var vindstilla och jag var blöt i ansiktet.

Fortsättningen

Tillägg till dagens misskänsla.

Tydligen har inte mina flygbiljetter blivit bokade till och från Arlanda. Bokningen kan, efter kontakt med olika kundtjänstmänniskor, inte hittas. Men mina pengar har försvunnit från kontot. Drygt 2 500 kr. En underbar dag.

En morgondröm

Till och med på biologin fick man lära sig att på morgonen drömmer man om nice saker.

Att det är ihopkopplat med hur djupt man sover, att det är samma avslappning som vid sex. Det är därför killar får morgonstånd och så vidare.

Så när jag vaknade vid 05:30 av åskan och med låten för Merci-reklamen i huvudet tänkte jag att det var lika bra att somna om och drömma nåt trevligt. Tänkte mig en story med mycke gos. Men istället somnade jag om och drömde om ett restaurangbesök i Stockholm som blev jättefel. En riktigt lång och invecklad historia som i korta drag slutade med att jag blev bortglömd, sviken och kvarlämnad medan dom andra (mina systrar bland andra) gick till en loungebar/skivbolag. Den låg visserligen nära och jag fick ju reda på att dom var där eftersom jag hade min mobil, men ändå… Känslan.

Det var inte direkt vad Gustav Fröding skrev i sin dikt. Det var motsatsen. Fuckin ripoff. Jag vaknade och var ledsen och kände mig lurad, lämnad, nojig och sviken. Härligt. För att ytterligare spä på, eller kanske snarare till följd av mina redan fint framodlade trust issues som jag verkligen försöker jobba bort. Awesome. Jag får uppenbarligen jobba lite hårdare med det där.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne

Rätt snuskig dikt för att vara skriven på slutet av 1800-talet när allt var så hårt hållet kan egentligen tyckas. Men så blev han ju också åtalad för den. Stackarn. Snuskhummer! Idag skulle man minsann aldrig!

Nåväl, jag styrde upp skiten lite med att städa köket, baka ett bröd, lyssna på allt snack om Ground Zero på mina satellitmottagares typ alla kanaler och sen ställde jag mig i duschen. Funderar på en runda i skogen med svampkorgen, även om jag aldrig hittar nåt. Mest för luftens och vädrets skull. Liksom.. kolla lite på ett lingon, nosa på löven, peta på en snigel… Ni vet. Har ju ny fin svampkorg och allt. Vi får se. Kanske sen.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress