RSS

Kategori mixed brew

Mitt i Naturen, prolog

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , , 16 maj 2012 @ 10.13

Ikväll ska vi iväg och fiska! Vi ska fiska laxar i Lagan!

Och jag är så excited! Mina förväntningar är extremt höga och jag utgår ifrån att vi kommer gå därifrån med kassar fulla av vattendjursskörd.

Det var Emelie som breakade att hon hade utflyktsmöjligheter, sen bröt helvetet ut. Jag nappade (höhö) ju omedelbart och i samma sekund jag fick Ok på att jag fick följa med drogs det iväg till affären. Jag shoppade loss för  drygt 1100 kr. Kanske inte mycket om man ska go pro, men det kändes tillräckligt för att vara en noob som jag! Nu har jag ett fantastiskt fint spö, en stor håv, en drös drag, tafsar i olika längder, en kniv och en tång. Ett set för en vinnare! ..Förmodligen inte, men jag är förväntansfull ändå!

Bifogar bild på pappa när han precis hjälpt mig att, som jag uttryckte det ”trä tråden” i mitt nya spö. Jag har förutsättningarna och kunskaperna! Mamma blev nervös och förutspådde katastrofen. Jag får återkomma med uppföljning och lite after sales.

Min stora oro är hur jag ska lyckas ta död på alla fiskar jag drar upp. Antar att man måste ha lite känsla för det där, slå på rätt ställe, inte skära sönder vissa organ och så.. Men pappa ska följa med så jag antar att både jag och Emelie kan överlåta slaktandet åt honom, det ingår ju liksom lite i hans manliga åtaganden. Jag har packat ner en stor plastkasse att lägga alla mina laxar i. Det känns tryggt.

 

Dallrig & tunnhårig men hjälpsam & inte lat!

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , , 30 mars 2012 @ 10.31

- Åh! KOLLA vad ditt armfett dallrar om man vickar såhär på din arm!!

- ..Har ditt hår blivit tunnare? Din fläta ser tunnare ut idag än sist..

Två peppiga inputs jag fick tilldelat mig igår. Igår var sannerligen en dag som gick i uppmuntrans tecken. Jag firade med att köpa mig en blommig vårklänning som jag ser inte bara fet utan även gravid ut i. Jag övar just nu på att bära den med självdistans och quinnoaccept. Det är en hård skola. Ett dallrigt och tunnhårig helvete.

Men! Glada flickor är söta flickor! Det vet vi, så det är bara att köra vidare och snabbt som fanken försöka få ihop en såndär Topp-5 lista med bra grejer om sig själv! Så man inte totalt dukar under. Så here goes:

 Topp-5 Emmas bästa Fredag 30/3 (utan inbördes ordning)
– Jag doftar gott och lagom mycket. Jag går inte runt och stinker alldeles för mycket parfym som en gammal dam.
– Jag har passerat Silkesvante-, Dåligt samvete- och Tycka synd omstadiet. Jag slösar inte mitt liv och framför allt inte mina pengar på sånt som inte ger mig nåt tillbaka.
– Jag förnyar och förbättrar. Gammal luft ut. Ny luft in. Jag är bra på att riva bort dom kassa sidorna i boken.
– Jag har en söt, snäll och omtänksam pojkvän som tycker om maten jag lagar.
– Jag är hjälpsam och inte lat.
– I morse kunde jag fylla i min prick ett halvt kilo under den förra. Linjen går, om än sakta, fortfarande neråt.

Sådääärja. Där fick ni! Nu får ni göra likadana och visa för mig, så blir det rättvist.

Vidare kan jag meddela att till vår stora förvåning tog vi hem andraplatsen i quizet igår. Vi har under en tid legat fastlåsta under en förbannelses svarta täcke. Envist har vi kraftsat på tyget med våra naglar och nu, nu äntligen! Nu anade vi en ljusglimt mellan fibertrådarna. Det finns hopp för oss! Nästa vecka, dåjävlar.

Vidare 2 kan jag även tala om att jag har kastat min crosstrainer. Alltså bokstavligen. Jag åkte till soptippen och slängde ner den i metallskrotcontainern. Därmed absolut inte sagt att den inte var nåt jag egentligen behöver, för det ska gudarna veta – att om nån behöver motion är det jag. Jag ska inte tro att jag löser nåt med att gå och få hybris bara för min Libra-linje går neråt. Jag kommer sannolikt ångra mig och så småningom kommer jag även minnas hur dyr min OrbiTrek var. Till mitt försvar i saken griper jag - Jag använde ju ändå inte den! och -Där var ändå nåt trasigt i den! och -Den bara stod ju där och var asdammig! Än så länge är jag nöjd.
Och nej, INGEN av er kunde ha FÅTT den istället.

Detta får räcka för nu. Jag hittade ett paket choklad här.. Måste kolla lite på den. Hejdå.

Emmas Drivhus

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , , , 21 mars 2012 @ 15.20

Idag är det dagen efter Vårdagjämningen, dagen efter Nouroz – Det persiska nyåret.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det, ingen av dagarna är för mig direkt överdrivet speciell, det var väl kanske mest bara för allmän info.

Igår påbörjade jag driftsättningen av mina nya trevliga trädgårdslandsfållor. Jag har fått finfina pallkragar av kusinJohan som det ska odlas i. Och det kommer bli AWESOME! Inledningsvis infann sig grova beslutsproblem kring vart dessa skulle placeras, mycket karaktäristiskt för Vågen. Ett enda långt tidsslöseri i patetiskt velande. Så äkta. Det hann bli kväll och kass väder innan jag hade bestämt och stegat ut och friräfsat platsen. Men det blev bra!

I projektet ingick delmomentet Kompostjord. Det var då jag fann mig själv. Hängande över, med min grävgrep djupt begraven ner i komposttunnan förundrades jag över hur fantastiskt fin jord det hade producerats över vintern där i. Det  var ju ett mirakel! Jag kände mig rik och speciellt utvald som tilldelats denna underbara gåva. Exalterat och nästan maniskt skyfflade jag hink efter hink full med mull genombruten av kräftklor, äggskal och avokadoskinn. När jag plötsligt fick distans och såg mig själv som från ovan, där jag likt en fet grävling i extas hängde över kanten. Jag tänkte melankoliskt men samtidigt lite nöjt:
- Hus, barn, Volvo och livförsäkringar är ingenting. Det är när man kommer på sig själv med att vara såhär överdrivet jävla lycklig över kompostjord som man faktiskt kan förklara sig vuxen.
Episkt. Jag skyfflade vidare.

I mina små drivbänkar ska det, om det är av herrskapets intresse, odlas squash (bifogar bild på försådden som igår skickade upp sitt första lilla bladpar ur jorden i mitt somrumsfönster), avlånga rädisor, storbladig ruccola, blandad plocksallat och sockerärtor. Kanske en och annan rödbeta. Får se om det får plats. Eventuellt välsignar jag er med fler bilder från projektet en annan dag.

Bildbloggen (eller Jagad av gangsters)

5 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew, upptagningar & drama Taggad med , , , , 17 mars 2012 @ 12.13

Nedan följer ett litet sammandrag av min, Johannas och Lindas promenad.

Vi avslutade dagen med att bli tagna på bar gärning när vi snodde tre fina stenplattor ur en övergiven förrådscontainer. Två killar i en rostig svart pickup närmade sig, Johanna skrek DOM KOMMER!!! och vi kastade oss in i min lilla bil och körde iväg, killarna i pickupen gensköt oss genom att ta den andra vägen och blockerade vår utfart. Typiskt. Spänning i tillvaron. Vi dog inte.  Nästa gång vi ska sno nåt kommer vi välja att göra det på natten.

Linda meddelade att hon hade massor av chokladcupcakes hemma. Vi åkte inte dit och smällde i oss allihopa, trots att det hade varit trevligt. 

Trevligt! Men kallt. Men trevligt! Och köttbullar.

0 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, mixed brew Taggad med , , , 12 mars 2012 @ 12.16

Sen jag skrev nånting här senast har det hunnit bli vår, bli vinter igen och nu är det vår. Igen.

Påskliljorna är uppe och redo att go nuts runt huset vilken dag som helst. Knopparna på rosenkvittenbusken är fruktansvärt många och hundbajset ligger i blottade bajsgrusdrivor längs alla vägar och trottoarkanter och min bil ska snart in på helrekond. Vår per definition. Trevligt.

Jag har egentligen inte så väldigt mycket att rapportera, kände väl mig mer förpliktigad att meddela att jag faktiskt lever. Kan i alla fall göra det hela lite mer färgglatt med att bifoga några mediokra bilder från en av helgens promenader! Ni får kartan också. Bonus. Vi tog den spännande rundan ner till oljehamnen och kollade på stora läskiga byggnader, taggtråd, larmskyltar, rostiga lastfartyg från Panama fulla med metallskrot, rykande skorstenar och ihopknövlade bilar. Trefligt! Men halvstorm och kallt. Men trefligt. Men kallt. Och blåsigt.

Inser nu när jag ser bilderna att dom inte alls rimmar bra med min vårinledning, att jag borde kanske haft nån bild på nån krokus eller liknande för att bygga vidare på mysighetsstämningen. Något som prunkar hade ju onekligen varit på sin plats. Men det får kanske bli nästa gång. Snart kommer ju trädgårdsarbetet igång i lite högre växlar, då lär ni få så ni tiger i vilket fall som helst.

Vidare. Igår var vi på köttbullsfrossa hos Elisabet och Thomas! Det är alltså Freddys kära mor och hennes käre man. Vi var hurtiga och gick dit! Försk till promenad är det nya temat. Sen käkade vi så vi höll på att stryka med och det tillmötesgående värdparet fick snällt skjutsa oss hem eftersom vi hade förlorat förmågan att gå. Typiskt. Men goda köttbullar var det! Jag har även spelat bort knappa 400 kr på trav. Men nästa gång! Nästa gång, dåjävlar tar vi hem storkovan!

Manligast av alla flickorna

2 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, mixed brew Taggad med , 21 februari 2012 @ 12.01

Och till story två.

Detta är alltså den andra och avslutande delen.

 

Sagan om flickan med mansväskan
(eller Skolbarnsintervju 2)

Kort efter den första intervjun som handlade om musik hade gjorts drabbade det mig igen. Observera att det är SÄLLAN sånthär inträffar i normala fall, men nu var det alltså två gånger på drygt en vecka.

Det var ännu en helt vanlig dag och jag var på mitt dagliga (läs: inte dagliga) pass. Eller rättare sagt, jag hade varit och stod i omklädningsrummet efteråt när det kom in två flickor med block och penna. Jag kände igen scenen från tidigare och anade vartåt det barkade.
De båda flickorna klev fram till en kvinna i linne och trosor och presenterade sig glatt leende:
- Hej, vi kommer från XXXXskolan och håller på med ett eget arbete om vad tjejer har i sina väskor! Får vi intervjua dig??
Kvinnan log artigt tillbaka och sa att hon mest hade ”det vanliga”. Flickorna tittade ner i hennes väska. Det var kläder, hårspray, smink, en kalender… Det vanliga! Dom klev vidare till nästa som var en dam i badlakan. Hon svarade surt, innan dom ens hade hunnit fråga, att det minsann INTE skulle tittas i hennes väska. Flickorna blev lite ställda men väcktes av en tjej från andra sidan rummet som sa att dom absolut kunde få kika i hennes. Dom skrev och skrattade. I väskan fanns Det vanliga. Och en apelsin.
Samma med nästa. En mobiltelefon, en mössa, en neccessär med smink, ett hårvax  ..Det vanliga.

Så fortlöpte intervjuandet runt i rummet. Alla kvinnorna hade snarlika ting i sina väskor, ryggsäckar och tygpåsar. Näst sist kom flickorna till mig. Dom log trevligt och stod fint bredvid varandra med blocket i högsta hugg.
- Hej! Får vi fråga vad du har i din väska också?
- Jadå, det går fint. Men jag har inte så mycke skoj tyvärr, inte som dom andra.. Vi öppnade väskan. Där fanns kläder, skor, handduk.. och..
- Oj! Vad är det där!? den ena flickan pekade på en burk med mina hemmagjorda nötbollar (se bifogad bild). Jag förklarade. Vi konstaterade att dom ju inte såg jättegoda ut men att dom alldeles säkert var nyttiga och kikade vidare, men fastnade omedelbart igen..
- OJ! vad är DETDÄR!? det var den andra flickan som hade hittat vad jag själv hade glömt fanns där.. Dom låg inpackade i silverfärgade, halvtransparenta antistatpåsar med gummiband om. Utspridda över hela bottnen i min stora beiga bag.
- Ehehehe… det är hårddiskar. Ni vet sånna man har i datorer? ..Hårddiskar. Åtta stycken. Jag harklade mig och kände hur alla kvinnorna i omklädningsrummet kollade.
- Ooooj, konstigt att ha med sig.. Och det där då?? frågade den andra flickan om nästa grej.
- ..Det är en manual till en kortterminal. Hm.. Hehe. Jodåsåatteee..

Flickorna avslutade sin intervju med kvinnan närmast dörren. Hon hade Det vanliga i sin väska. Sen gick dom och damen bredvid mig vände sig och utbrast:
- ÅTTA hårddiskar!? ..Ja det är minsann inte varje dag! Vad behöver man så många till?

 

Jajjemen. Man lyckas ännu en gång. Jag har aldrig känt mig så feminin och attraktiv. Inte alls som en tomboyig, manhaftig teknikflata. Nejdå. 
Jag får jobba på det där. Slipa lite på min kvinnliga sida. Jag börjar med att fästa en brosch i form av ett hjärta på tröjan. Ett steg åt rätt håll!

Himlafenomen, vårtecken & country

0 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, mixed brew Taggad med , , 20 februari 2012 @ 10.17

Jag hade ju lovat att berätta sagorna om intervju 1 och 2 på träningen. Detta har helt fallit bort, men here goes!

Jag delar upp det för enkelhetens skull, så blir det inte så mycket för er att läsa. Så har ni nåt att läsa ikväll också. Rimligtvis börjar jag med story 1.

Observera för övrigt att det har hunnit bli vår! Tulpanerna sticker upp och snöhelvetet smälter bort. Det är en karaktäristisk vårdimma ute. Och igår natt låg månen, Jupiter och Venus i en diagonal linje på himlen. Romantiskt och storslaget och världsligt på samma gång! Det dröjer 22 år tills det händer nästa gång! Bara som en parentes. Ni som såg det – Grattis!  Ni som missade det – Nästa gång ni får chansen är ni relativt gamla människor.
Nåväl. Vidare.

 

Sagan om flickan med stråhatten
(eller Skolbarnsintervju 1)

Det var en helt vanlig dag och jag var på mitt dagliga (läs: inte dagliga) pass. Tillsammans med en drös andra hurtiga motionärer brände jag kalorier i nedre delen av lokalen, i den övre sprang två män på löpband.

Plötsligt kom det två unga flickor inpromenerande! Med kamera och block gick de målmedvetet fram till killen på cykeln till höger och frågade:
- Hej, vi gör ett litet reportage för vår skoltidning om vad folk lyssnar på medan dom tränar! Får vi skriva om dig?
Killen svarade artigt på flickornas frågor. Han berättade att han lyssnade på hårdrock och flickan med kameran tog en bild på displayen på hans iPod. Kvinnan bredvid lyssnade också på rock och flickan tog en bild på bandmedlemarna i Takida som visades i hennes mobil.

De tu gick omkring i lokalen och intervjuade effektivt. Intresset för de olika svaren var högt även bland oss andra, alla lyssnade på varandras redovisningar med stora öron och riktande blickar. Dom flesta meddelade att det spelades hårdrock eller house/dance/trance. Det verkade vara en genomgående trend och flickorna med blocket och kameran började nog se mönstret.

Sen kom dom fram till mig som stod på min crosstrainer och svettades ocharmigt på överläppen.
- Hej, vad lyssnar du på idag? frågade flickan med blocket och log snällt med pennan i högsta hugg.
Jag harklade mig, såg hur alla i rummet lyssnade och svarade lite lagom tyst:
- Eheh, country.. 
- Ursäkta? Vad sa du för nåt? Flickan med blocket som sannolikt var inställd på att svaret skulle bli hårdrock uppfattade inte det främmande ordet. Jag fick upprepa.
- Country.
- ..Va? det var som hebreiska för flickan.
- Haha! Christ.. Country! Repeterade jag och skrattade åt situationen.
Killen på cykeln bredvid som hade fått sin display med bilden på Swedish House Mafia fotograferad såg på mig med ett brett flin. Flickan med blocket skrev och flickan med kameran frågade om hon fick ta en bild.
- Javisst, svarade jag och halade fram mobiltelefonen.  Oj, fast just nu var det visst sydstats! Jag kan byta så det stämmer med det ni har skrivit. Flickan med kameran tog en bild innan bytet, det blev ett foto av en tecknad man med en pipa och sydstatsflagga, därefter knäppte hon en bild av Darius Rucker.

De avslutade med en ung kvinna längst in. Hon lyssnade på house. Flickorna tackade för sig och gick. Killen på cykeln jämte vände sig med ett smajl mot mig igen och sa med lite eftertanke:
- ..Otippat!
- Tackar! svarade jag artigt som alltid.

 

Awesome! Ännu en gång skiljer man sig på ett tragikomiskt sätt ur mängden! Att jag lyckades få med både en sydstatsflagga och countryvärldens sannolikt enda svarta artist måste ju även ses som nån form av bedrift! 
Bifogar bilderna med låtarna som spelades länkade. (Ni får trycka på bilden för att få fram låten om ni inte lyckades räkna ut det själva) 

   

Ett awesome recept & snörapport

0 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, mixed brew Taggad med , , , , , 14 februari 2012 @ 15.37

Okej, det är alltså officiellt snö nu. Bara att inse. Jag har redan skottat utanför entrén en gång idag (se bifogad bild nedan). Fler lär det bli.

Nåväl, man får väl använda samma mediokra argument som alla andra till varför det är bättre med än utan det vita täcket – Det blir ju ljusare i alla fall! Sanning och uppskattat tills det smälter lite och sen fryser på framåt natten och blir en bucklig blank is från Helvetet. Då kunde vi klarart oss utan. Jag känner mig förresten alltid som den där läskiga gamla gubben i Ensam Hemma när jag går omkring med en snöskyffel.

Men nu ska jag inte prata om väder, för det gör jag alltid. Jag ska istället berätta om mitt tränande. För det gör jag också alltid nu för tiden. Det får ni finna er i. Jag har ju dock lovat att inte göra detta till en regelrätt träningsblogg med handfasta tips och konkreta råd, så det kan ni glömma. Når jag framgång en dag i en avlägsen framtid kommer ingen få reda på hur det egentligen gick till, men sannolikt skulle det vara större summor pengar inblandade..

Jag är som bekant tillbaka på banan igen efter operation och en lång dryg förkylning. Jag har under min passiva tid lyckats med konststycket att gå upp drygt ett helt och ett halvt kilo och därmed har mitt viktmål enligt appen i telefonen flyttats från 9:e december till.. evigheten. Underbart. Men! Jag får inte packa ihop så lätt! För på onsdag har jag en ny CaviLipobehandling där det ingick ett löfte, yttrat vid ett mkt svagt tillfälle, från min sida att minska ungefär ett kilo i veckan på egen hand, så då kommer jag skämma ut mig totalt om jag inte har styrt upp denna annars så prekära situation tills dess. Jag tränar på luncherna och håller dieten genom att käka extra många Kexchoklad till mellanmål, en bit Cambozola varje kväll och massor av Kalaspuffar! Ibland får jag även i mig ett och annat äpple. Etiketten på detta oftast också.

Nu eskalerade snöandet tror jag bestämt. Fan jag skulle ju komma till en story egentligen här! Nu hinner jag inte det.. Jag får ta den sen, altenativt en annan dag. Alternativt aldrig. Jag har ju redan berättat den för Johanna.

Fast okej! ETT tips kan ni få. En maträtt som är awesome och bra och god och snygg och utan nämnvärda kolhydrater. Jag försöker strukturera upp det på ett rekommenderat receptsenligt vis för pedagogikens skull.

Ingredienser
En skvätt Olivolja
En grön eller gul Squash som ser god och fresh ut
Två-Tre avlånga röda snygga Spetspaprikor
En bit Chevréost. Getost alltså. En sån som är som en liten cylinder på typ 7 cm i diameter och 4 cm hög.
En stor mansnäve Val- eller ännu hellre Pekannötter
En svensk Fläskfilé (kan utelämnas om man inte gillar death)

Att göra
Sätt igång ugnen på typ 190 grader och häll din skvätt olja i en normalmellanstor ugnsform. 
Slajsa upp squashen i snygga bitar. Jag brukar dela den på tre och sen delar jag tredjedelarna i typ 5 skivor på längden, då ser dom goda och trevliga ut, som små brödskivor. Lägg i formen.
Dela paprikorna på mitten längsmed och fixa bort kärnorna. Choppa i kortare bitar, så det blir 6 stycken av en paprika. Det brukar bli lagom, då är dom typ samma storlek som squashen. Lägg i formen.
Nötterna också. 
Vänd runt lite med valfritt tillhygge så det blir lite olja här och där och någorlunda jämnt fördelat. 
Ta din ostbit och bryt sönder den i lagom mellansmå chunks. Strössla som ett trevligt glest lock på squash-, paprika- och nötmixen i formen.
Ställ in i ugnen.
Skär fläskfilén på hälften och stek till den rätt hårt så den får en god yta. Skär halvorna i tre delar var (du har nu sex bitar death framför dig).
Ta ut din form som har stått i ugnen ett tag och lägg köttbitarna i en avlång fläskfileformad kolonn i mitten, ovanpå allt det andra.
Ställ tillbaka i ugnen och låt verka tills din magkänsla säger att det är done. 
Käka. Gärna med vanlig kräm fräs som sås till.
Skicka ett tackbrev och en bukett blommor till mig för tipset på en awesome och lättlagad och nyttig och snygg och god dinner.

Önskar att jag kunde bifoga en bild för det är faktiskt en relativt estetiskt tilltalande anrättning. God med. Freddy gillar den också. Bild får bli nästa gång.

Om väder, vind & celibat

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew, upptagningar & drama Taggad med , , , 6 februari 2012 @ 16.30

Kära Snö, det var jul för över en och en halv månad sedan. Du är sen. Du hade lika gärna kunnat skita i det för vi är inte sugna längre.

Jag vet inte hur det är för er, men personligen är jag rätt trött på kylan nu. Det är med besked dax för vår. Jag har inte råd att lägga massa pengar på tulpaner från Maxi. Det är hög tid att mina egna i min egna trädgård börjar dyka upp nu. Hög tid för vattnet att börja droppa, katterna att go kåtbananas och vitsipporna att släppa loss.

Jaja, jag vet att det är orealistiskt tidigt och jag vet att jag tjatar om vår i varenda text nu, men ändå. Det hade ju varit trevligt..

Sen sist vi sågs har jag hunnit opereras uppe på Kvinnokliniken UTAN utlovad narkos, blir dyngförkyld och gå upp två kilo. Awesome! Topp-3!
Jag känner mig totalt oanvändbar, tråkig och utbytbar när jag nu lever i doktorsordinerat celibat OCH med träningsförbud på grund av nämnde ingrepp och smitta. Jag blir alltså bara tjockare och tjockare och det helvetet som väntar när jag släpps ut kommer sannerligen inte bli nådigt. Fortsätter jag uppåt i denna takten lär jag väl ha närmare 45 kg att fajtas bort på crosstrainern om nån månad. Underbart. Jag får helt enkelt sluta äta vispgrädde, pommes och geléhallon till kvällsmat. Typiskt. Aldrig får man vara riktigt glad.

Bifogar en bild på min mobils väderapp som i förra veckan lät meddela att det vad -11°C ute men att det KÄNDES som -27°C. Eftersom jag är så transparent har många av er redan säkert sett den på Twitter (som jag för övrigt rekommenderar er som tycker att jag skriver för lite här att följa) och Facebook och G+, men ändå. Jag tycker det är ganska skoj. Så äkta dryga Halmstad liksom. Kör väder like a boss. Jag fattar ju givetvis att det är nånslags uträkning med vind i förhållande till luftfuktighet som ligger bakom, att det inte bara är nåt godtyckligt helt random, men ändå. Känns som att Halmstad saltar lite. Det passar mig bra.
Luleå:
- Vi körde -20°C här igår. Kallt som fanken! Ni då Halmstad? ..Va? Haha! Hade ni BARA -11°C??
Och Halmstad käftar emot med ett högstadiedrygt:
- AMEH! Lägg av!! Det var -11°C men det KÄNDES fan som -27°C så bara lägg ner!! väldigt trotsigt och obstinat som bara en västkustvinter kan bete sig.
Och varför är det aldrig åt andra hållet? +11°C grader ute men det KÄNNS som +27°C? Vad är det som ska till för nåt sånt? Det funkar inte va? Ingen idé att jag funderar vidare på den känner jag. Hejdå.

Flickan med Tometeblossen

6 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , 27 januari 2012 @ 14.36

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

Läs äldre poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress