Kategori get a grip!

Toalett- & vattenvett (2 snabba)

Okej, lite snabbt nu bara eftersom jag har annat att göra egentligen..

Två grejer jag har funderat på. Två märkliga typer av lathet. Två agerande som jag inte förstår och som ni egentligen bara förlorar själva på men likaväl fortsätter med.

Scen 1.
Du går in på toaletten och lägger en riktig megakabel. Korven lämnar en fet brun rand när den åker ner i röret vid spolning. Du tvättar händerna, hör att det är nån utanför som väntar på sin tur. Du torkar dig på frottéhandduken, kollar in frillan i spegeln och går ut. Toaletten är redo för näste person i kön.
Nu reagerar ju observanta individer på att du varken använde toaborsten eller ens fällde ner locket igen. Hur funkar det där egentligen? Okej att nästkommande toabesökare fattar att du har skitit, för det känner hon/han sannolikt på lukten, men varför är du så lat och nonchalant att du inte ens bryr dig om att bokstavligen sopa igen dina spår lite bättre? Vad vinner du på att lämna fartranden i toan? Eller på att inte lägga ner locket? Resultatet blir ju bara att du uteslutande framstår som vidrig. Hur snitsig frilla du än har när du kliver ut. Lite som en het brud som lite senare visar sig ha en kråka i näsan och andedräkten från helvetet. Genast blir hon inte lika het. Eller hur? Det spelar ingen roll hur bra hon ser ut, bilden av henne är redan smutsad och förstörd.
Förklaringen man ofta får vid en konfrontation:
- Men jag tänkte bara inte på det!
Nähä? Inte denna gången heller nej.. Och några argument för saken finns ju såklart aldrig att få. Hör du inte själv hur tragisk du låter?
Patetisk lättja. Men visst, varför ska man bejaka sin värdighet när man kan slippa böja sig ner och därmed spara sekunder som kan läggas på frisyrjustering?
Lite samma känsla ger situationer där du väljer att inte spola i toaletten alls eftersom du ”bara har kissat”. NOT funny or cool, faktiskt bara äckligt.

Scen 2.
Du (och ”du” i detta fallet är MÅNGA jag känner) ska borsta tänderna, för det bör man ju göra lite då och då om man är en människa med normalhygien. Du tar din tandborste, preppar den med kräm och häller på vatten. Och så in i munnen. Medan du borstar går du omkring i ditt hem. Kollar lite på tv, plockar ur diskmaskinen så gott det går med en hand, fyller på mat åt katten.. Inget märkligt. MEN det är det visst! För medan du gör att detta har du i badrummet lämnat kranen på fullt ös. Inte på lite lagom smårinn, nejnej. Fullt skaft! Inne på badrummet, alltså mellan 2 och 5 meter ifrån dig finns Angel Falls medan du går omkring i lugn takt och borstar. Och du borstar länge och systematiskt. Vi snackar minst 5 minuter.
Förklaringen vid en konfrontation är ALLTID den samma, oavsett person och oberoende av varandra:
- Men! Så har jag alltid gjort! gärna följt av ett lite självbelåtet Hehe!
WHAT!? Vafan är ditt problem!? ”Så har jag alltid gjort”!? Skulle det vara en vettig anledning till varför du bör fortsätta?
Varför ska jag sluta skjuta heroin? Det har jag ju alltid gjort!
Varför ska jag plocka upp bajset från min hund? Jag har ju alltid låtit det ligga!
Varför ska jag sluta snatta kexchoklad på ICA? Det har jag ju alltid gjort!
Vad är skillnaden? Och ALLA säger verkligen också samma sak! Och jag personligen är inte direkt känd för att vara sparsam eller snål med vare sig vatten eller el, men den mängden H2O du ödslar på drygt fem minuters fullt ös är obscen! Den hade kunnat rädda ett mindre afrikanskt land! Den hade kunnat ge odlingsbar mark i öknar!
Ännu mer patetisk lättja än i scen 1. Jag skäms över din ignorans och ovilja till förändring!

Och igen – ”du” är förbluffande många! Och ni vet vilka ni är och ni vet att jag tycker såhär så försök inte bli martyriska nu och hävda att jag smutskastar er bakom era ryggar, för vi har haft denna diskussionen ett antal ggr. Jajjemen, det gäller er allihop.

Jag vet inte hur jag ska avsluta detta. Hur ska vi få bukt med problemet? Hur ska vi göra för att du ska vakna? Men jag antar att det inte går, eftersom grunden till denna ondska och likgiltighet bygger på att du inte ens upplever det som nåt problem. Du skiter helt enkelt i om folk tycker du vidrig (i olika hänseenden).

Ursäkta att det blev långt ändå att läsa nu. Deal with it.

PS. Ja, jag är SÅ perfekt att det är helt okej att jag tar upp denna typen av ämnen som om jag vore Den Heliga Maria. DS.

Men jag tog min hatt
Och trolla fram en skatt
En promenad genom stan

Ni vet vilken låt det är eller?  Den är rätt känd. Eller ni vet inte? Okej, jag kan ge er en ledtråd till. Ni får nästföljande text också. Nu borde ni verkligen klara det.

Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Heyheyhey

Exakt. Per Gessle. Den gamle lirarn briljerar med sitt fantastiska vokabulär. Näää, nu ska jag inte vara sån. Jag är faktiskt en av få Halmstadbor som är rätt stolt över Per och hans konstform…

Detta var ett utkast till ett inlägg som jag har haft liggande alldeles för länge. Sen i somras faktiskt. Den planerade riktingen på texten skulle vara att jag sågar hur Per sjunger att han trollar fram en skatt – en promenad genom stan och hur värdelös skatt det är. Att hans ribba för var gränsen för var konceptet Skatt går ligger alldeles för lågt, men seriöst? Är vi inte bara trötta på den typen av neggiga dryga jävla texter? Läser vi inte tillräckligt med sågande översittarskit? Och framför allt; skriver inte jag redan nog med sådana.

Och ännu mer framför allt! Vem försöker jag lura egentligen? Tycker jag VERKLIGEN att en promenad genom stan med den man älskar INTE är en skatt? Knappast. Om det är nån som faktiskt uppskattar den typen av romantiska enkla småsaker är det ju jag! Kärleksfulla grejer tillsammans, dom simplaste sakerna. En promenad genom stan, oavsett väder eller årstid, tillsammans med den man tycker om är bra och romatiskt och väldigt trevligt. Skulle jag någonsin säga att jag tycker nåt annat kan jag garantera er att jag ljuger på grund av avundsjuka.

Jag skäms över att jag ens tänkte tanken på att klanka ner på Per när han sjunger om kärlek. Det är ju helt emot mina principer.
Andra saker jag också tycker om, som sprider värme inomhus i en är:
- Bregottreklamen med kossorna som kör skiftbyte. Dom är söta och lugna och glada.
- Svensk sommarkänslan i Änglagård ihop med vind över ängar, småflugor över sjöar i motljus, regn mot grusvägar och psalmer man sjöng på skolavslutningen när man var liten.
- Att bygga ett mysigt bo i sängen som är nybäddad med nytvättade lakan.
- Att fiska nere vid piren och kolla på vattnet.
- Mysiga sms eller små meddelanden med gullig och ärlig text som någon faktiskt inte bara har tänkt för sig själv utan faktiskt också samlat mod till att skicka.

Bara några få exempel. Dom enklaste sakerna. Per vet vad han snackar om.

Emma EasyTone Dubbelmoral

Igår impulshandlade jag. Förlåt.

Det får jag egentligen inte göra eftersom jag försöker köra nånslags lightversion av Lyxfällan med mig själv nu.

Men man hittar ju kryphål hela tiden. Gårdagens inköp var ett par trevliga Reebok Easytone och ett par walkingbyxor som tittade på mig med stora ögon när jag gick förbi. Till mitt försvar får jag meddela att det var ordentlig REA, men jag vet.. Ändå en tusing ju.

Sen hittade jag ett nästa halvkryphål, en aning tajtare att pressa min feta lekamen genom, men dock. För visst är det okej att tagga en sån kostnad som Träning/Hälsa i boken? Istället för Shopping/Kläder/Skor som det kanske egentligen rimligtvis borde reggas som? Det känns ju som att träningskategorin är lite mer okej att lägga mer pengar på. Eller hur? Det ÄR ju viktigt med bra grejer för att man ska vilja träna. Och träning om nåt är ju viktigt för mig!

Att jag sen framstod som värsta maniska shopoholicen när jag köpte skorna är ju en annan sak..

- Hej, jag behöver ett par bra skor! Dom där tex! [hugger tag i första bästa tilltalande doja från hyllan] Jag har sett reklamen! Är dom så bra som dom säger eller?
- Det är en bra sko, absolut! Denna modellen är framtagen för walking i huvudsak.
- Amen det är ju perfekt! Det är vad jag ska ha dom till. Jag har ju ett par walkingskor visserligen redan, men ett par nya hade ju varit fint.. [stirrar lystet på den svarta skon i mina händer]
-Jasså? Vad har du idag då?
- Dom där! [pekar på ett par i 1 900 kronorsklassen]
- Men! Det är ju typ dom bästa du kan ha!
- Jaja, men dom här ju fina med! ..Det är ju trevligt med nya!
- Men.. Jaa.. Jo.. Men dom du har ÄR väldigt bra. 
- Jaaaa.. Men det är ju 30% rabatt på domhär! Och dom har roliga luftkuddar i sig med! [tittar med det-saliga-barnet-i-leksaksaffärenblicken upp på killen]

Han måste trott jag var riktigt illa ute med mitt beroende. Jag som dessutom på riktigt egentligen är Nummer 1 förespråkare för att INTE handla bara för handlandes skull. Jag som gnäller på exempelvis stackars Freddy när han vill köpa nån fräsig pryl han inte egentligen alls behöver bara för att det är REA just då och lite mindre dyrt än vad det i normala fall är. Jag vet, jag är Antikrist och lever uppenbarligen inte alls som jag lär. Det är deprimerande.

Skorna var nice dock och jag är på riktigt jättesugen på att åka och träna. Jag räknar minuterna tills jag får sluta jobba idag. Faktiskt. Ingen ironi.
MEN! Men.. Jag är även minst lika sugen på dom åtta semlorna som står i kylen. Så äkta.

Töntalarm! 2 (påfyll)

Det där med skojfriskheten asså… Tokroliga ordvitserier.

Dagens. Att kalla svenska städer för lite crazy ”engelska” översättningar. Det är rätt nära lågvattenmärket för orden jag skrev om förra gången va? Typ snabeldrake och skallebank. Kan för den som känner sig dåligt ifylld läsas om i inlägget Töntalarm!

Jag är kanske lite extra lättretad idag, behöver käk, har lite gosbrist, borde duscha och så, men jag blir så trött. Det äääär inte kul längre. Kanske kanske att det var lite skoj dom första gångerna du sa att du skulle åka till Pennybridge och möjligtvis att nån kan ha fnissat lite inombords när du frågade hur läget var i Strawtown. Men nu? Nej. Dags att lägga ner det nu Kronblom. Gamla roliga serietidningar har jag också skrivit om förresten. Det finns i inlägget Old People. Ungefär samma underhållningsvärde idag som din tur till Ytown eller golfrundan i Barelookbrook. Stop it! Ingen skrattar!

Och nu sitter många där och tycker att jag ju faktiskt inte ska gnälla, jag som blandar in mina engelska ord överallt när jag både pratar och skriver. Men FYI – Det är inte ens nästan samma sak. Jag tänker inte ens ta diskussionen. Jag ska göra gräddstuvad kycklinglever istället.

Tips till männen. Varsågoda.

Hej alla män.

Här kommer ett tips, ett som med största säkerhet kommer hjälpa er till en bättre relation med er familj, partner och även eventuella arbetskollegor.

Spola alltid i toaletten.
Även om ni bara har kissat. Många av er använder inte papper när ni har kissat, ni anser väl att det inte behövs torkas och så kan alldeles säkert fallet också vara. Men bara för att det inte ligger något av fastare karaktär där nere i skålen när ni är klara betyder det inte att ni bara kan lämna det lilla rummet. Många av er är duktiga och tvättar händerna, vissa av er rättar till och med till handduken och lägger ner locket på toaletten, men ni spolar inte.

Det kan kännas som en skräll, men bara så ni vet – erat kiss luktar ganska långt ifrån gott. Bara för att ni inte använder papper innebär det inte att er urin antar en skepnad av rosenvatten eller Chanel No 5 när strålen träffar ytan. Det stinker fortfarande piss. Och det stinker fortfarande piss även om ni lägger ner locket, då ligger ångorna dessutom där under och ackumuleras, växer i styrka, koncentreras och kastar sej mot en som ett hungrigt svavelsyremonster när man öppnar för att själv uträtta sina behov.

Och! Även om ni bor ensamma eller om det för tillfället inte är någon hemma bör ni verkställa själva spolningen. Urinlukt bygger bo i allt. Handdukar, plastgolv, badrumsmattor.

Och nu vrålar alla inombords att kvinnor minsann också är vidriga och att vi faktiskt också har en del motsvarande olater för oss, och javisst, det är jag väl medveten om. Men nu handlade det inte om oss, nu handlade det om er män som pissar och bara går. Dagens tips ni vet.

Parentes. Om det luktar piss om ert kiss (obeservera skillnaden. Piss/kiss. Ni hör ju själva.) är det ett tecken på att ni dricker alldeles för lite vatten. Det kan ju också vara nåt att ta i beaktning.

Jag inser att detta blev ett ganska bitchigt inlägg och många av er tycker säkert att jag överreagerar och kverulerar, men för er kan jag tala om att ni har fel och att ni borde skärpa er. Och bitchauran jag har dragit på mej nu har jag inget emot för den iklädde jag mig redan vid halv nio i morse när jag påpekade för städerskorna att dom alltid kommer ungefär en timme för sent, så nu är jag varm i kläderna kan man säga. Detta var bara grädden.

Och som ofta önskat så följer här lite andra relaterade inlägg. Ni kan säkert hitta fler, men jag pallar bara tre. Hejdå.

Kabeldimman
Om att hantera stanken efter toalettbesök.

Sexiga Män
Om fisar och tankar kring detta.

The Seat
Om toalettsitsen, denna outtömliga källa till diskussion.

 

Ät en vinge och sälj en sak!

Inatt drömde jag att jag käkade kycklingvingar.

Jag gick runt på min gamla, nu mera rivna, högstadieskola och letade efter lektionssalen där jag skulle varit för över en halvtimme sen, med en megastor påse med kycklingvingar i högerhanden. Jag åt av dom med jämna mellanrum. Svingoda! Fin konsistens och så.

Vad tror ni det betyder? Man blir ju nyfiken. Jag slog på chickenwings i mitt drömlexikon i morse. Det fanns inget. Jag testade chicken istället. Nada. På wings däremot fanns det en del, men det var mer typ ”om du drömmer att du har vingar och flyger runt/har vingar som blir avklippta/har fjärilsvingar..” och jag kände väl att det inte riktigt var the perfect fit. Jag sket i det.

På söndag är det förresten knytisloppis hemma hos mig! Stenhuggerivägen 85. Baluns. Känner ni för att joina är ni hjärtligt välkomna. Medtages: Prylar som är hela och rena och ett eget bord att sälja dessa vid. Mkt enkelt. Alla fattar.

Detta var reklam. Kommer även finnas i Hallandsposten som en liten notis för påminnelse.

Jag och Freddy gick en lång jävel till promenad för ett tag sen i området där hemma och delade ut inbjudningar till denna. Vi gick på kvällen när det var mörkt, så vi inte syntes. Bäst att vara försiktiga. Trevlig runda i skenet av gatlyktorna. I måndags däremot gick jag samma slinga och delade ut reviderade versioner av samma blad. På dagen. Jag la till alla, i allas lådor. Precis när locket till en vit plåtlåda smällde igen kom en storväxt karl stövlande med sjumilakliv mot mig över gräsmattan. Han såg arg ut. Han hade åskmoln som det slog blixtar ur över huvudet och jag kände att det nog inte var nån bra idé att börja springa så jag stod kvar.
- HALLÅ! DU! TJEJEN! ÄR DU TRÖG!? KAN DU INTE LÄSA ELLER!? brölade han i sin framfart.
- ..Hmjodå, det tycker jag nog allt att jag kan..?
- BRA. Då ser du kanske också denna lappen!? ELLER? Du ser inte den!? Han spände blicken i mig medan han pekade på en ”Ingen reklam!”-lapp på lådans lock som han nu hunnit fram till.
- Jodå, jag ser, men detta är inte reklam. Jag kände mig kortast och lamast i världen där jag stod med armarna hängande utefter sidorna och tittande upp på mannen som var säkert över två meter lång med karisma som Satan själv.
- NAHE?? Och vad skulle du mena att det är då?? Han satte händerna i midjan som en sur tant. Han borde haft en kavel i ena näven och ett förkläde på sig…
- Det är en inbjudan, svarade jag och fiskade upp en lapp ur magsäcken frampå min svarta anorak. Den var snyggt ihopviken, såg trevlig ut ihopfäst med ett klistermärke. Jag gav honom bladet och han granskade det med nitiska ögon. Är det ändå inte reklam? Öppna den du, det är inte reklam. Det är precis som det står på framsidan – en inbjudan.
Mannen med Selmaapproachen sprättade och läste.
- Ja.. Jo okej för denna gången då. Det är ju inte reklam. Det låter trevligt. När är det? Nu på söndag?
- Jepp, du och din familj är hjärtligt välkomna!
- Jaaae.. ja tack då, vi dyker kanske upp! Tack så mycke kära du!

Kära du? Jävla dåre. Slösa energi på att gå runt och vara arg sådär. Och sen bara slå om som om inget hänt? Nåväl, han är välkommen ändå!

Nu ska jag fortsätta att skriva fakturor. Inom en snar framtid följer mer texter här ty jag vet att jag ligger efter. Håll ut.

2011 – isoleringen

Igårkväll funkade inte min telefon som den skulle och jag var helt säker på att jag hade satt min sista potatis.

Det började med att Freddy skickade ett sms och meddelade att man inte kunde ringa mig. Omg! Kort där efter packade även smsfunktionen ihop. Omg! omg! Och kort efter det upptäckte jag att även Wordfeuden var död! OMG! OMG! OMG!

Så jag kollade på Vem vet mest?, Halv 8 hos mig, Idol, Landet brunsås och Hübinette UTAN sällskapet av omvärlden via telefonen. Själva telefonen höll mig dock sällskap. Den låg jämte på en kudde hela tiden och jag klappade på den och sa att allt snart skulle bli bra, att den inte behövde vara rädd. Jag var totalt avskärmad från världen. Jag har aldrig varit så ensam! ..Jo okej, jag hade väl had worse, men ändå!

Den vaknade till liv igen framåt tio medan jag plockade i diskmaskinen. Skönt. Men jag var traumatiserad såpass illa att jag senare på natten drömde mardrömmar. Jag befann mig i Oslo, där jag skulle hämta Linas kid på dagis och ta honom till en logoped (behövligt faktiskt!). Mamma hade, innan min avfärd, varit SMART och konfiskerat min älskade HTC och ersatt denne med en gammal Nokia 3310 med sprucken display. Det var för att det skulle bli billigare för mig på resan sa hon. Det slutade med att jag inte fick tag på någon för telefonjäveln inte funkade som den skulle, det gick inte att ringa! Jag hamnade på fel trikkar och tunnelbanor med Marley i vagnen. Allt på grund av telefonen som skärmade av från hela världen och gjorde mig handikappad!

03:00 vaknade jag svettig av stress men lugnade ner mig snart igen när jag såg min trogne smartis ligga i tryggt förvar på stolen jämte sängen. Jag testtwittrade och testfacebookade lite för att kolla att den fortfarande levde. Det gjorde den. Jag somnade tryggt om och drömde om fluffiga moln och rosa enhörningar. 2011 the future.

Kisslyssnarmannen

Igår tänkte jag  för mig själv att det var ju ganska längesen det faktiskt hände nåt anmärkningsvärt att skriva om.

Eller, det händer ju trevliga saker hela tiden, men det är inte allt man kan eller får gå ut med här, även om man kanske hade velat ibland.

Anyways! Igår kom han! Som en blogginläggsskänk från ovan! Den märkligaste herren jag träffat på länge.

Inledning. Jag hade preciiiiis blivit lämnad ensam på firman och jag borde passat på att kissa medan det fortfarande var folk här, men eftersom jag är lite slow och inte speciellt välplanerande blev jag ju såklart nödig ungefär fem minuter efter dörren smällt igen efter Peter.

Det drygaste är när man sitter på toa och det kommer kunder i butiken. Men jag tänkte att jag ju kunde vara rätt snabb, att jag skulle hinna. Det gjorde jag inte. I samma sekund jag hade meckat upp skärpet och krånglat av mig brallorna hörde jag hur det plingade i dörren.
Diiiiiiiing Doooooooong! ..Hell. Och sen en mörk mansröst:
- Haaaallåå! Är det någon häääär?  [ljudet av steg som hasar omkring i lokalen]
- Heej! Jag är inne på toan! Kommer aaalldeles strax! Hojtade jag med min trevligaste röst till svar.
Dom hasande stegen vänder och går snabbt mot det lilla rummet jag låst in mig i. Has-has-has-has.
- Jasså det är häär inne du äääär? 
Och jag  kan verkligen höra jättetydligt att han har ställt sej preciiiiiis utanför dörren! Hans kläder skrapade emot träet och rösten var obekvämt nära där jag satt! ..Obehagligt.
- Jaa.. Jag kommer helt snart. En sekund bara! [i full färd med att stoppa ner linnet och knäppa byxorna igen]
- Jaaja, det är alltså här inne du är. Jajaaa, det är DEN tiden på månaden! Hehe! fortsatte rösten tätt emot dörren.
- Ehh. Nah, jag kissade bara.. Kommer om en sekund.

När jag öppnade dörren möttes jag av en stor sliten gubbe i tufsigt skägg, oljerock och smutsiga gympaskor. Han var gissningsvis runt 70 år och han stod verkligen PRECIS utanför också! Typ knappt en decimeter från toadörren! En väldigt olustig känsla. Jag menar.. eller… Gör man så? Jag är kanske lite fin i kanten, men gör man så i sak av kund? Går in, genom butiken, in backstage på företaget man besöker, förbi garderoben och fram till toadörren som man ställer sej kloss intill? Det kändes som att han verkligen lyssnade på allt jag gjorde där inne.

Och att säga med någonslags förståelse i rösten ”Jaaja, det är den tiden på månaden”. ..Ska det föreställa artighet eller nåt? Har alla tjejer som går in på en toalett mens? Eller? Va? Vad är det för jäkla snuskuttalande?

Jag kunde inte hjälpa honom med hans ärende. Han lämnade butiken med en offert på nya grejer istället. Hoppas nån av männen är här nästa gång han kommer så jag inte behöver tampas med honom ensam igen.

Och för er som känner för mer skumma typer så kan jag tipsa om ett äldre inlägg. Ett som handlar om en ÄNNU mer obehaglig snubbe som verkade vilja köpa mina tjänster och inte mörkade att han gillade att åka utomlands för att köpa liknande tjänster av lite för unga ungdomar. Vidrig man.
Läses här:  You wanna go boomboom?

Kylskåpsfällan – påfyllningen

Som en påfyllning till föregående inlägg kontrar Linda genom att mmsa över en bild på hennes kyl också.

Hon undrar om det kanske ändå inte är lite värre att ha en kyl fylld med bara grädde, smör, ägg, sylt och sånt. Och tårtor. Nästan ingen ”riktig mat”. Värre? Vet inte. Kanske faktiskt! Och nu tänker ni säkert: - Men hallå, det är ju hon som bakar va? Hon LÄR ju ha en bakningskyl och en annan för käk. Men nej, så är det inte. Detta är den enda i hennes hem.

Den observante kan förresten se i bilden att det är hela fem (5) tårtor inproppade i Lindas kyl. ..Och jag har käkat av dom flesta. Hehe.

 

Kylskåpsfällan

Jag och Emmeli jämför våra kylskåp per mms.

Plötsligt känner jag att mitt gnäll på att jag är fattig och mitt gnäll på att jag är tjock är lite ihopkopplade och inte längre riktigt lika okej. Tänkte först skylla på min inneboende, men inser ju att han nog faktiskt inte äter speciellt mycke alls av det jag proppar in där.

Jag som helt (nästan) seriöst funderade på att anmäla mig till det där programmet Lyxfällan.. Jag tror inte jag behöver det längre, jag anar att jag eventuellt kan ha hittat min Lyxfälla precis här. I kylskåpet. Mindre mathandlande för min del!


Det är alltså Emmelis kyl till vänster och min till höger om ni inte fattade det. Emmeli inflikar att hon faktiskt har några grejer i dörren också. Då får väl jag kontra med att min dörr är så fullproppad att det rasar saker ur den när jag öppnar. Vet inte om det är speciellt fördelaktigt för mig att ta med denna delen av texten, men det får jag väl försöka bjuda på.

Tillägg i ett precis mottaget sms nu: ”Fast det är ju uppenbarligen JAG som är den fattiga (& tjocka) hehe”. Kanske ska vi slå våra fläskpåsar ihop och försöka styra upp detta på nåt sätt. Hm.

Igår spådde förresten Johanna mig med sina tarotkort. Det var spännande! Först gjorde hon en variant som ungefär uppmanade mig att Get my shit together. Jag blev inte helt nöjd, eftersom jag ju såklart redan visste att det var vad som krävdes. Då gjorde hon en annan modell. Då blev jag tillsagd att ta tag i saker som jag visste behövde göras, börja om, hitta saker som är bra för mig och se till att utföra dem. Alltså en mer utförlig version av den första kan man säga. De båda sa egentligen exakt samma sak. Trots att jag drog olika kort. Typiskt. ..Misstänker att det var riggat. ..Så äkta Johanna.

I eftermiddag ska jag simma. Imorgon också. Kanske i övermorgon också. 

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress