Kategori emma tränar

Med maskutslag, men inte om mask ännu

Kära Dagboksblogg; lång ingress:

Jag har försökt skriva detta inlägget i ungefär 20 minuter nu men Two And A Half Men står på i bakgrunden så jag måste hela tiden gå tillbaka och efterkorrigera där jag har råkat skriva penis istället för nåt annat.. hmm.. (*rabbeltänker* ”Substantiv är namn på ting till exempel boll och ring…!”) substantiv. Och denna inledande texten har jag givetvis lagt till i efterhand.

Jag antar att det är dax för mig att ta tag i mitt liv och styra upp detta sjunkande bloggskeppet innan vi når Marianergravens botten alldeles. Jag önskar att jag kunde skylla avsaknaden på texter på att jag ser väldigt dåligt med mina linser just nu, men jag inser ju att jag självklart hade kunnat lösa problemet genom nån form av diktering med hjälp av nån av mina inläggstörstade vänner som sekreterare. Jag fick för övrigt trycka ctrl+ typ fem ggr nyss. Jag känner mig som en mullvad med sånna små kisiga ögon. Och ja, jag har beställt nya linser. Dom kommer på måndag.

Julen har varit fin och inte så fin samtidigt. Maten har varit god och chokladen har aldrig hunnit gå ur min nu drastiskt tyngre lekamen en enda dag innan den fyllts på igen. Jag tvingades även klippa av ungefär 20 cm av mitt ledsna hår precis innan julafton och på dagen D drabbades jag av en nasty allergisk reaktion i hela fejset till följd av mitt artisteri som tomte i latexmask med syntetskägg. (Ber i skrivande stund mamma att whatsappa över den bild på mig som Father Christmas ni finner bifogad) Plågsamt och oattraktivt. Maskutslag. Men vad gör man inte för att få skrämma syrrans unge riktigt jävla ordentligt vid dom enda tillfällena man faktiskt träffar honom. Trevligt med många nära och kära hemma också nån gång ibland, även om några saknades i år.

Nyår var också angenämt men jag kommer aldrig mer bjuda på spagetti vid högtider, sanna mina ord. Det spelade ingen roll att mina gäster flera gånger försökte försäkra mig om att det faktiskt var gott och det spelade ingen roll att det var lyxpasta med dyra tillbehör i. Det kändes snålt och fattigt och jag skämdes lite (dock bara lite). Inte ens den dyra oxfilén och dom påkostade pilgrimsmusslorna kunde rädda kompositionen. Gör om och gör rätt till nästa år säger jag! ..Fast jag är ju rätt nöjd ändå egentligen såklart, hehe.

Jag vet att ni fortfarande väntar på inlägget om mask i magen, som jag har lobbat lite för tidigare. Det kommer så småningom. Jag har även ett annat på g som jag tror ni kommer gilla ännu mer, ett som också handlar om mask kan man säga.. men en annan typ av mask. Har även ett på gång om min personliga hygien, dock inget maskrelaterat där kan jag lugna er med. Men ni får vänta lite till, ni lär ju knappast dö för att jag inte skriver.

Idag har jag för övrigt tränat! Och igår med! Två dagar i rad! Så nu skulle man kunna säga att jag har fyllt min kvot och är träningsbefriad för resten av detta kvartalet! Och det var inga nådiga pass heller ska jag be om att få tala om! 30 minuter vardera, på crosstrainern, på typ näst lättaste nivån under lyssnandet på opera som träningsgrannen i halvtid bad mig sänka. Sen drabbades jag av jellyben och tvingades åka hem och svepa ett glas rödvin. I dagens pass frågade för övrigt min vänstra träningsgranne om han kunde få dricka lite ur min vattenflaska. Det var konstigt tyckte jag, men räckte ändå över den.

Enough! Godafton.

Fet & Halt

Kommer ni ihåg i skolan? På gymnastiklektionerna på mellan- och högstadiet?

Minns ni att där alltid fanns ett par tre tjejer som inte var med på lektionen? Ofta var dom något överviktiga till feta och i nio fall av tio skyllde dom att dom hade stukat foten. Därav publikplatsen.

En sån var jag. Jag avskydde idrottslektionerna. Mest på grund av att det alltid skulle spelas en massa jävla bollspel. Jag var och är fortfarande som bekant vidunderligt talanglös på allt som har med bollar att göra. Anyways, jag sa ofta att jag hade vrickat foten. Läraren sa att det var okej, jag kunde ta det lugnt och hjälpa till med att räkna poäng etc. Ni ser alla synen va? Visst minns ni? En fet tjej i skitstora plastbågade glasögon som med dåligt fejkad hälta linkar omkring med en visselpipa, en penna och ett block. Och med två sånadär röda tygband i kors som patronbälten över bröstet. Fast töntigare. Alla har sett det.

Som sagt, jag var en sån. Dit jag vill komma är att jag sannolikt aldrig faktiskt har stukat foten, på riktigt. För jag gjorde det idag. Det var nåt av det värsta jag varit med om. Trampade snett påväg ut till brevlådan här på jobbet. Det krasade högt i foten och mina ben vek sig av smärtan. Jag blev som en såndär leksaksfigur man kan trycka på undertill så benen blir slaka och allt faller ihop. Jag var säker på att jag hade brutit nåt. Hela benet darrade, vristen svullnade upp som en fluffig boll, jag blev blek och svettig och trodde spyan var nära. True story! Klent som fan hör jag ju såhär i efterhand, men det GJORDE verkligen skitont. Jag kan inte gå nu.

Men det jag egentligen egentligen då vill säga är att jag NU inser hur riktigt sugiga mina imitationer av en stukad vrist måste varit. Att mina lärare trodde på mig är stört.. tänkte jag säga, men fattar ju såklart att dom inte trodde det minsta på mig. Dom sket bara i det och pallade inte ta diskussionen. Såhär retroaktivt skäms jag över min pinsamma och dåligt spelade skada. Tänk va, vilken liten förljugen lat jävel man var. Jag borde varit med på gympan. Det finns inget direkt attraherande i en haltande fet flicka. En uppenbart bluffhaltande fet flicka dessutom.

Jag var förresten inte bara tjock och lat, jag var även en dryg besserwisserpluggare. Ni kommer väl ihåg inlägget ..med Bilden? Läses här om man har glömt: 2A

NDU Skärtorsdagshabanero

Godermiddag godermiddag både herre och häst!
Vi önskar eder alla en fin skärtorsdagseftermiddagsfest!

Underbar sång? Tack, jag vet. Idag är det Skärtorsdagen. Idag firar vi att Jesus uppfann konceptet nattvard (samma som nattamat idag) och att han åt en festlig måltid med sina lärjungar (samma som förfest idag).  Att det heter just Skärtorsdag kommer ifrån att Jesus hjälpte lärjungarna att tvätta sina fötter före middagen (idag en bortrationaliserad bit). Skärtorsdagen slutar enligt sagan med att Jesus är naken och utblottad (samma som shitfaced idag). En underbar högtid med stora motiv till dagens festlighet! Alla ser kopplingen mellan bröd+vin+fottvätt och ägg+sill+eld.

Till nåt helt annat. Jag har aldrig fattat vad folk har snackat om när dom hävt ur sig det där klassiska: ”Jag kände ett tryck över bröstet!”. Förrän nu, eller rättare sagt i måndags. Dåjävlar fick jag känna på tryck över bröstet! Sittande på spinningcykeln, helt upprätt, efter en intervalltopp. Jag fick inte luft! Som jag beskrev det för Freddy, jag kände mig som en fet ponny som man dragit åt sadelgjorden alldeles för hårt på. Instruktören anade oråd där jag satt och frenetiskt slet i min BH och pulsbältet.
- Hur går det Brunsås? Ser det lite körigt ut där eller? frågade hon.
- Jag.. Jag får inte luft! flämtade jag. Jag kan fan inte andas!
- Eftersom du kan prata får du uppenbarligen visst luft. Ta det lugnt, du kommer överleva. Svarade hon myndigt. Jag överlevde såklart, men det var fanimig på håret skulle jag själv vilja påstå. Det var per definition ”Ett tryck över bröstet”. Jag konstaterade efter passet att jag, snart 29 år gammal, hade haft min första infarkt. Instruktören konstaterade att jag sannolikt bara hade tagit i lite hårt, att jag har kass kondition. Så äkta.

Vidare kan jag meddela att habaneron jag sådde har börjat komma upp. Tyvärr. Jag har inte en aning om vad jag ska ha skiten till. Den är alldeles för stark för att det ens ska vara komiskt. Jag kikade på Scovilleskalan för att få ett litet perspektiv för exakt HUR stark den faktiskt är. Vanlig Tabascosås ligger på omkring 2 500-5 000 SHU (Scoville Heat Units), en ordentligt stark jalapeno, som jag för övrigt också har sått, ligger på ca 7 000-8 000 SHU. Den habanerojäveln jag har valt att odla toppar på 350 000 SHU. Not funny or cool. Jag tänker inte vårda plantorna ömt. Kan man kanske sälja frukterna dyrt på Tradera tro?

Tips för odling av egen peppar: Klös inte ur fröna ur den färska frukten med naglarna. Om du inte rakt av stryker med på plats kommer du lida av brinnande fingertoppar i närmare en vecka. Du kommer heller inte kunna ta i grejer, för allt du rör vi förpestas. Du kommer inte kunna tvätta håret som folk ty dina händer lämnar efter schampomasserandet skalpen förkolnad. Och så vidare. Det är starkt.

Bifogar bild från när jag fortfarande var glad och positivt inställd till projektet. Sekunderna innan jag gnuggade mig i ögat och gråtande i panik kastade in handduken. Dom röda är Habanero och dom gröna är Jalapeno.

Kuriosa: Vanlig pepparspray, sånt man kan råka få i ögonen om man inte sköter sig, ligger på omkring 4 000 000 SHU. Fyra miljoner.

Trevligt! Men kallt. Men trevligt! Och köttbullar.

Sen jag skrev nånting här senast har det hunnit bli vår, bli vinter igen och nu är det vår. Igen.

Påskliljorna är uppe och redo att go nuts runt huset vilken dag som helst. Knopparna på rosenkvittenbusken är fruktansvärt många och hundbajset ligger i blottade bajsgrusdrivor längs alla vägar och trottoarkanter och min bil ska snart in på helrekond. Vår per definition. Trevligt.

Jag har egentligen inte så väldigt mycket att rapportera, kände väl mig mer förpliktigad att meddela att jag faktiskt lever. Kan i alla fall göra det hela lite mer färgglatt med att bifoga några mediokra bilder från en av helgens promenader! Ni får kartan också. Bonus. Vi tog den spännande rundan ner till oljehamnen och kollade på stora läskiga byggnader, taggtråd, larmskyltar, rostiga lastfartyg från Panama fulla med metallskrot, rykande skorstenar och ihopknövlade bilar. Trefligt! Men halvstorm och kallt. Men trefligt. Men kallt. Och blåsigt.

Inser nu när jag ser bilderna att dom inte alls rimmar bra med min vårinledning, att jag borde kanske haft nån bild på nån krokus eller liknande för att bygga vidare på mysighetsstämningen. Något som prunkar hade ju onekligen varit på sin plats. Men det får kanske bli nästa gång. Snart kommer ju trädgårdsarbetet igång i lite högre växlar, då lär ni få så ni tiger i vilket fall som helst.

Vidare. Igår var vi på köttbullsfrossa hos Elisabet och Thomas! Det är alltså Freddys kära mor och hennes käre man. Vi var hurtiga och gick dit! Försk till promenad är det nya temat. Sen käkade vi så vi höll på att stryka med och det tillmötesgående värdparet fick snällt skjutsa oss hem eftersom vi hade förlorat förmågan att gå. Typiskt. Men goda köttbullar var det! Jag har även spelat bort knappa 400 kr på trav. Men nästa gång! Nästa gång, dåjävlar tar vi hem storkovan!

Manligast av alla flickorna

Och till story två.

Detta är alltså den andra och avslutande delen.

 

Sagan om flickan med mansväskan
(eller Skolbarnsintervju 2)

Kort efter den första intervjun som handlade om musik hade gjorts drabbade det mig igen. Observera att det är SÄLLAN sånthär inträffar i normala fall, men nu var det alltså två gånger på drygt en vecka.

Det var ännu en helt vanlig dag och jag var på mitt dagliga (läs: inte dagliga) pass. Eller rättare sagt, jag hade varit och stod i omklädningsrummet efteråt när det kom in två flickor med block och penna. Jag kände igen scenen från tidigare och anade vartåt det barkade.
De båda flickorna klev fram till en kvinna i linne och trosor och presenterade sig glatt leende:
- Hej, vi kommer från XXXXskolan och håller på med ett eget arbete om vad tjejer har i sina väskor! Får vi intervjua dig??
Kvinnan log artigt tillbaka och sa att hon mest hade ”det vanliga”. Flickorna tittade ner i hennes väska. Det var kläder, hårspray, smink, en kalender… Det vanliga! Dom klev vidare till nästa som var en dam i badlakan. Hon svarade surt, innan dom ens hade hunnit fråga, att det minsann INTE skulle tittas i hennes väska. Flickorna blev lite ställda men väcktes av en tjej från andra sidan rummet som sa att dom absolut kunde få kika i hennes. Dom skrev och skrattade. I väskan fanns Det vanliga. Och en apelsin.
Samma med nästa. En mobiltelefon, en mössa, en neccessär med smink, ett hårvax  ..Det vanliga.

Så fortlöpte intervjuandet runt i rummet. Alla kvinnorna hade snarlika ting i sina väskor, ryggsäckar och tygpåsar. Näst sist kom flickorna till mig. Dom log trevligt och stod fint bredvid varandra med blocket i högsta hugg.
- Hej! Får vi fråga vad du har i din väska också?
- Jadå, det går fint. Men jag har inte så mycke skoj tyvärr, inte som dom andra.. Vi öppnade väskan. Där fanns kläder, skor, handduk.. och..
- Oj! Vad är det där!? den ena flickan pekade på en burk med mina hemmagjorda nötbollar (se bifogad bild). Jag förklarade. Vi konstaterade att dom ju inte såg jättegoda ut men att dom alldeles säkert var nyttiga och kikade vidare, men fastnade omedelbart igen..
- OJ! vad är DETDÄR!? det var den andra flickan som hade hittat vad jag själv hade glömt fanns där.. Dom låg inpackade i silverfärgade, halvtransparenta antistatpåsar med gummiband om. Utspridda över hela bottnen i min stora beiga bag.
- Ehehehe… det är hårddiskar. Ni vet sånna man har i datorer? ..Hårddiskar. Åtta stycken. Jag harklade mig och kände hur alla kvinnorna i omklädningsrummet kollade.
- Ooooj, konstigt att ha med sig.. Och det där då?? frågade den andra flickan om nästa grej.
- ..Det är en manual till en kortterminal. Hm.. Hehe. Jodåsåatteee..

Flickorna avslutade sin intervju med kvinnan närmast dörren. Hon hade Det vanliga i sin väska. Sen gick dom och damen bredvid mig vände sig och utbrast:
- ÅTTA hårddiskar!? ..Ja det är minsann inte varje dag! Vad behöver man så många till?

 

Jajjemen. Man lyckas ännu en gång. Jag har aldrig känt mig så feminin och attraktiv. Inte alls som en tomboyig, manhaftig teknikflata. Nejdå. 
Jag får jobba på det där. Slipa lite på min kvinnliga sida. Jag börjar med att fästa en brosch i form av ett hjärta på tröjan. Ett steg åt rätt håll!

Himlafenomen, vårtecken & country

Jag hade ju lovat att berätta sagorna om intervju 1 och 2 på träningen. Detta har helt fallit bort, men here goes!

Jag delar upp det för enkelhetens skull, så blir det inte så mycket för er att läsa. Så har ni nåt att läsa ikväll också. Rimligtvis börjar jag med story 1.

Observera för övrigt att det har hunnit bli vår! Tulpanerna sticker upp och snöhelvetet smälter bort. Det är en karaktäristisk vårdimma ute. Och igår natt låg månen, Jupiter och Venus i en diagonal linje på himlen. Romantiskt och storslaget och världsligt på samma gång! Det dröjer 22 år tills det händer nästa gång! Bara som en parentes. Ni som såg det – Grattis!  Ni som missade det – Nästa gång ni får chansen är ni relativt gamla människor.
Nåväl. Vidare.

 

Sagan om flickan med stråhatten
(eller Skolbarnsintervju 1)

Det var en helt vanlig dag och jag var på mitt dagliga (läs: inte dagliga) pass. Tillsammans med en drös andra hurtiga motionärer brände jag kalorier i nedre delen av lokalen, i den övre sprang två män på löpband.

Plötsligt kom det två unga flickor inpromenerande! Med kamera och block gick de målmedvetet fram till killen på cykeln till höger och frågade:
- Hej, vi gör ett litet reportage för vår skoltidning om vad folk lyssnar på medan dom tränar! Får vi skriva om dig?
Killen svarade artigt på flickornas frågor. Han berättade att han lyssnade på hårdrock och flickan med kameran tog en bild på displayen på hans iPod. Kvinnan bredvid lyssnade också på rock och flickan tog en bild på bandmedlemarna i Takida som visades i hennes mobil.

De tu gick omkring i lokalen och intervjuade effektivt. Intresset för de olika svaren var högt även bland oss andra, alla lyssnade på varandras redovisningar med stora öron och riktande blickar. Dom flesta meddelade att det spelades hårdrock eller house/dance/trance. Det verkade vara en genomgående trend och flickorna med blocket och kameran började nog se mönstret.

Sen kom dom fram till mig som stod på min crosstrainer och svettades ocharmigt på överläppen.
- Hej, vad lyssnar du på idag? frågade flickan med blocket och log snällt med pennan i högsta hugg.
Jag harklade mig, såg hur alla i rummet lyssnade och svarade lite lagom tyst:
- Eheh, country.. 
- Ursäkta? Vad sa du för nåt? Flickan med blocket som sannolikt var inställd på att svaret skulle bli hårdrock uppfattade inte det främmande ordet. Jag fick upprepa.
- Country.
- ..Va? det var som hebreiska för flickan.
- Haha! Christ.. Country! Repeterade jag och skrattade åt situationen.
Killen på cykeln bredvid som hade fått sin display med bilden på Swedish House Mafia fotograferad såg på mig med ett brett flin. Flickan med blocket skrev och flickan med kameran frågade om hon fick ta en bild.
- Javisst, svarade jag och halade fram mobiltelefonen.  Oj, fast just nu var det visst sydstats! Jag kan byta så det stämmer med det ni har skrivit. Flickan med kameran tog en bild innan bytet, det blev ett foto av en tecknad man med en pipa och sydstatsflagga, därefter knäppte hon en bild av Darius Rucker.

De avslutade med en ung kvinna längst in. Hon lyssnade på house. Flickorna tackade för sig och gick. Killen på cykeln jämte vände sig med ett smajl mot mig igen och sa med lite eftertanke:
- ..Otippat!
- Tackar! svarade jag artigt som alltid.

 

Awesome! Ännu en gång skiljer man sig på ett tragikomiskt sätt ur mängden! Att jag lyckades få med både en sydstatsflagga och countryvärldens sannolikt enda svarta artist måste ju även ses som nån form av bedrift! 
Bifogar bilderna med låtarna som spelades länkade. (Ni får trycka på bilden för att få fram låten om ni inte lyckades räkna ut det själva) 

   

Ett awesome recept & snörapport

Okej, det är alltså officiellt snö nu. Bara att inse. Jag har redan skottat utanför entrén en gång idag (se bifogad bild nedan). Fler lär det bli.

Nåväl, man får väl använda samma mediokra argument som alla andra till varför det är bättre med än utan det vita täcket – Det blir ju ljusare i alla fall! Sanning och uppskattat tills det smälter lite och sen fryser på framåt natten och blir en bucklig blank is från Helvetet. Då kunde vi klarart oss utan. Jag känner mig förresten alltid som den där läskiga gamla gubben i Ensam Hemma när jag går omkring med en snöskyffel.

Men nu ska jag inte prata om väder, för det gör jag alltid. Jag ska istället berätta om mitt tränande. För det gör jag också alltid nu för tiden. Det får ni finna er i. Jag har ju dock lovat att inte göra detta till en regelrätt träningsblogg med handfasta tips och konkreta råd, så det kan ni glömma. Når jag framgång en dag i en avlägsen framtid kommer ingen få reda på hur det egentligen gick till, men sannolikt skulle det vara större summor pengar inblandade..

Jag är som bekant tillbaka på banan igen efter operation och en lång dryg förkylning. Jag har under min passiva tid lyckats med konststycket att gå upp drygt ett helt och ett halvt kilo och därmed har mitt viktmål enligt appen i telefonen flyttats från 9:e december till.. evigheten. Underbart. Men! Jag får inte packa ihop så lätt! För på onsdag har jag en ny CaviLipobehandling där det ingick ett löfte, yttrat vid ett mkt svagt tillfälle, från min sida att minska ungefär ett kilo i veckan på egen hand, så då kommer jag skämma ut mig totalt om jag inte har styrt upp denna annars så prekära situation tills dess. Jag tränar på luncherna och håller dieten genom att käka extra många Kexchoklad till mellanmål, en bit Cambozola varje kväll och massor av Kalaspuffar! Ibland får jag även i mig ett och annat äpple. Etiketten på detta oftast också.

Nu eskalerade snöandet tror jag bestämt. Fan jag skulle ju komma till en story egentligen här! Nu hinner jag inte det.. Jag får ta den sen, altenativt en annan dag. Alternativt aldrig. Jag har ju redan berättat den för Johanna.

Fast okej! ETT tips kan ni få. En maträtt som är awesome och bra och god och snygg och utan nämnvärda kolhydrater. Jag försöker strukturera upp det på ett rekommenderat receptsenligt vis för pedagogikens skull.

Ingredienser
En skvätt Olivolja
En grön eller gul Squash som ser god och fresh ut
Två-Tre avlånga röda snygga Spetspaprikor
En bit Chevréost. Getost alltså. En sån som är som en liten cylinder på typ 7 cm i diameter och 4 cm hög.
En stor mansnäve Val- eller ännu hellre Pekannötter
En svensk Fläskfilé (kan utelämnas om man inte gillar death)

Att göra
Sätt igång ugnen på typ 190 grader och häll din skvätt olja i en normalmellanstor ugnsform. 
Slajsa upp squashen i snygga bitar. Jag brukar dela den på tre och sen delar jag tredjedelarna i typ 5 skivor på längden, då ser dom goda och trevliga ut, som små brödskivor. Lägg i formen.
Dela paprikorna på mitten längsmed och fixa bort kärnorna. Choppa i kortare bitar, så det blir 6 stycken av en paprika. Det brukar bli lagom, då är dom typ samma storlek som squashen. Lägg i formen.
Nötterna också. 

Vänd runt lite med valfritt tillhygge så det blir lite olja här och där och någorlunda jämnt fördelat. 
Ta din ostbit och bryt sönder den i lagom mellansmå chunks. Strössla som ett trevligt glest lock på squash-, paprika- och nötmixen i formen.
Ställ in i ugnen.
Skär fläskfilén på hälften och stek till den rätt hårt så den får en god yta. Skär halvorna i tre delar var (du har nu sex bitar death framför dig).
Ta ut din form som har stått i ugnen ett tag och lägg köttbitarna i en avlång fläskfileformad kolonn i mitten, ovanpå allt det andra.
Ställ tillbaka i ugnen och låt verka tills din magkänsla säger att det är done. 

Käka. Gärna med vanlig kräm fräs som sås till.
Skicka ett tackbrev och en bukett blommor till mig för tipset på en awesome och lättlagad och nyttig och snygg och god dinner.

Önskar att jag kunde bifoga en bild för det är faktiskt en relativt estetiskt tilltalande anrättning. God med. Freddy gillar den också. Bild får bli nästa gång.

Gör the Walk of Life

God morgon ni tålmodiga följare.

Som jag berättade igår har jag skaffat ett par nya skor. En investering som jag hoppas kommer bli givande och nåt jag inte ångrar.

Egentligen hade jag tänkt skriva om min sjukt långa och störda dröm, den om när jag helkroppsmasserade en gammal japan med en läskig rektangel på ryggen. Men Johanna förtydligade för mig att det nog inte var lämpligt, så jag håller.

Hela dagen igår längtade jag till kontorstidens slut så jag kunde testa mina nya sulor på en band framför tevarna på TK. Klockan blev dagsavslut och jag åkte ivrig till nämnda gym. Parkeringen var helt full. Inte så farligt! tänkte jag. Då hinner jag ju med en vända inom målarprojektet. Så jag åkte och målade i knappt en timme, i hopp om att folkmassan på motionsstället skulle minska.

Så blev det inte alls. Det var tyvärr ännu mer nyårslöften som praktiserades när jag återvände. Besvikelsen var överväldigande och luften var på väg att gå ur min träningslustballong. Men! Kreativ som man till naturen är så rådde jag bot genom att istället gå en runda hemma i hoodsen och med detta inte bara testa mina nya pjuck utan även analysera min sprillans gröna Runkeeperapp! Metodiskt ritade den en karta under promenadens gång. Engagerande och trevligt!

Trots att det var mysigt väder med god nosig luft blev det en kort runda. 36,5 minuter bara och nästan 4 kilometer. Inte världsrekord.. Av skorna fick jag ont i fötterna. Typiskt. Anledningen är fortfarande okänd men jag har satt ett utredningsteam på att kika på detta. Själv har jag lite olika funderingar: 1, jag kanske behöver nåtslags ilägg. 2, jag hade snörat för hårt. 3, jag väger lika mycke som en mindre noshöring. Dessvärre misstänker jag att kombinationen av de tre ligger närmast sanningen.

Bifogar liten karta över min exercis så ni kan le i mjugg över er chailatte.
Ber om ursäkt för att den visar miles och inte kilometer. Det är justerat nu. 

Emma EasyTone Dubbelmoral

Igår impulshandlade jag. Förlåt.

Det får jag egentligen inte göra eftersom jag försöker köra nånslags lightversion av Lyxfällan med mig själv nu.

Men man hittar ju kryphål hela tiden. Gårdagens inköp var ett par trevliga Reebok Easytone och ett par walkingbyxor som tittade på mig med stora ögon när jag gick förbi. Till mitt försvar får jag meddela att det var ordentlig REA, men jag vet.. Ändå en tusing ju.

Sen hittade jag ett nästa halvkryphål, en aning tajtare att pressa min feta lekamen genom, men dock. För visst är det okej att tagga en sån kostnad som Träning/Hälsa i boken? Istället för Shopping/Kläder/Skor som det kanske egentligen rimligtvis borde reggas som? Det känns ju som att träningskategorin är lite mer okej att lägga mer pengar på. Eller hur? Det ÄR ju viktigt med bra grejer för att man ska vilja träna. Och träning om nåt är ju viktigt för mig!

Att jag sen framstod som värsta maniska shopoholicen när jag köpte skorna är ju en annan sak..

- Hej, jag behöver ett par bra skor! Dom där tex! [hugger tag i första bästa tilltalande doja från hyllan] Jag har sett reklamen! Är dom så bra som dom säger eller?
- Det är en bra sko, absolut! Denna modellen är framtagen för walking i huvudsak.
- Amen det är ju perfekt! Det är vad jag ska ha dom till. Jag har ju ett par walkingskor visserligen redan, men ett par nya hade ju varit fint.. [stirrar lystet på den svarta skon i mina händer]
-Jasså? Vad har du idag då?
- Dom där! [pekar på ett par i 1 900 kronorsklassen]
- Men! Det är ju typ dom bästa du kan ha!
- Jaja, men dom här ju fina med! ..Det är ju trevligt med nya!
- Men.. Jaa.. Jo.. Men dom du har ÄR väldigt bra. 
- Jaaaa.. Men det är ju 30% rabatt på domhär! Och dom har roliga luftkuddar i sig med! [tittar med det-saliga-barnet-i-leksaksaffärenblicken upp på killen]

Han måste trott jag var riktigt illa ute med mitt beroende. Jag som dessutom på riktigt egentligen är Nummer 1 förespråkare för att INTE handla bara för handlandes skull. Jag som gnäller på exempelvis stackars Freddy när han vill köpa nån fräsig pryl han inte egentligen alls behöver bara för att det är REA just då och lite mindre dyrt än vad det i normala fall är. Jag vet, jag är Antikrist och lever uppenbarligen inte alls som jag lär. Det är deprimerande.

Skorna var nice dock och jag är på riktigt jättesugen på att åka och träna. Jag räknar minuterna tills jag får sluta jobba idag. Faktiskt. Ingen ironi.
MEN! Men.. Jag är även minst lika sugen på dom åtta semlorna som står i kylen. Så äkta.

Uppladdning!

Det känns som fredag idag. Det gjorde det igår med. Funky.

Spinning sen. Jajjemen. 17:00. Då ska jag tillbaka och nästan stryka med i pulsträningen.

Sanna, instruktören, tyckte jag behövde lite mer edge sist så hon höjde min maxpuls i programmet till vad en normal tvååring ungefär skulle kunna tänkas ha. Jag kämpade som ett djur. Våndas lite inför dagens pass, men det ska nog gå fint. Jag har börjat ladda upp min tävlingsspirit genom att utmana mej själv här nu på mitt kontor. Tävlingen har jag valt att kalla ”Hur många CitronJätten kan man äta på en arbetsdag?” …Det går än så länge rätt bra. Fortsätter jag i detta tempot med nästa gren, som är spinningen, lär jag ju plocka hem det lätt!

Like stealing CitronJätten from a child!

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress