RSS

Kategori emma tränar

Ett awesome recept & snörapport

0 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, mixed brew Taggad med , , , , , 14 februari 2012 @ 15.37

Okej, det är alltså officiellt snö nu. Bara att inse. Jag har redan skottat utanför entrén en gång idag (se bifogad bild nedan). Fler lär det bli.

Nåväl, man får väl använda samma mediokra argument som alla andra till varför det är bättre med än utan det vita täcket – Det blir ju ljusare i alla fall! Sanning och uppskattat tills det smälter lite och sen fryser på framåt natten och blir en bucklig blank is från Helvetet. Då kunde vi klarart oss utan. Jag känner mig förresten alltid som den där läskiga gamla gubben i Ensam Hemma när jag går omkring med en snöskyffel.

Men nu ska jag inte prata om väder, för det gör jag alltid. Jag ska istället berätta om mitt tränande. För det gör jag också alltid nu för tiden. Det får ni finna er i. Jag har ju dock lovat att inte göra detta till en regelrätt träningsblogg med handfasta tips och konkreta råd, så det kan ni glömma. Når jag framgång en dag i en avlägsen framtid kommer ingen få reda på hur det egentligen gick till, men sannolikt skulle det vara större summor pengar inblandade..

Jag är som bekant tillbaka på banan igen efter operation och en lång dryg förkylning. Jag har under min passiva tid lyckats med konststycket att gå upp drygt ett helt och ett halvt kilo och därmed har mitt viktmål enligt appen i telefonen flyttats från 9:e december till.. evigheten. Underbart. Men! Jag får inte packa ihop så lätt! För på onsdag har jag en ny CaviLipobehandling där det ingick ett löfte, yttrat vid ett mkt svagt tillfälle, från min sida att minska ungefär ett kilo i veckan på egen hand, så då kommer jag skämma ut mig totalt om jag inte har styrt upp denna annars så prekära situation tills dess. Jag tränar på luncherna och håller dieten genom att käka extra många Kexchoklad till mellanmål, en bit Cambozola varje kväll och massor av Kalaspuffar! Ibland får jag även i mig ett och annat äpple. Etiketten på detta oftast också.

Nu eskalerade snöandet tror jag bestämt. Fan jag skulle ju komma till en story egentligen här! Nu hinner jag inte det.. Jag får ta den sen, altenativt en annan dag. Alternativt aldrig. Jag har ju redan berättat den för Johanna.

Fast okej! ETT tips kan ni få. En maträtt som är awesome och bra och god och snygg och utan nämnvärda kolhydrater. Jag försöker strukturera upp det på ett rekommenderat receptsenligt vis för pedagogikens skull.

Ingredienser
En skvätt Olivolja
En grön eller gul Squash som ser god och fresh ut
Två-Tre avlånga röda snygga Spetspaprikor
En bit Chevréost. Getost alltså. En sån som är som en liten cylinder på typ 7 cm i diameter och 4 cm hög.
En stor mansnäve Val- eller ännu hellre Pekannötter
En svensk Fläskfilé (kan utelämnas om man inte gillar death)

Att göra
Sätt igång ugnen på typ 190 grader och häll din skvätt olja i en normalmellanstor ugnsform. 
Slajsa upp squashen i snygga bitar. Jag brukar dela den på tre och sen delar jag tredjedelarna i typ 5 skivor på längden, då ser dom goda och trevliga ut, som små brödskivor. Lägg i formen.
Dela paprikorna på mitten längsmed och fixa bort kärnorna. Choppa i kortare bitar, så det blir 6 stycken av en paprika. Det brukar bli lagom, då är dom typ samma storlek som squashen. Lägg i formen.
Nötterna också. 
Vänd runt lite med valfritt tillhygge så det blir lite olja här och där och någorlunda jämnt fördelat. 
Ta din ostbit och bryt sönder den i lagom mellansmå chunks. Strössla som ett trevligt glest lock på squash-, paprika- och nötmixen i formen.
Ställ in i ugnen.
Skär fläskfilén på hälften och stek till den rätt hårt så den får en god yta. Skär halvorna i tre delar var (du har nu sex bitar death framför dig).
Ta ut din form som har stått i ugnen ett tag och lägg köttbitarna i en avlång fläskfileformad kolonn i mitten, ovanpå allt det andra.
Ställ tillbaka i ugnen och låt verka tills din magkänsla säger att det är done. 
Käka. Gärna med vanlig kräm fräs som sås till.
Skicka ett tackbrev och en bukett blommor till mig för tipset på en awesome och lättlagad och nyttig och snygg och god dinner.

Önskar att jag kunde bifoga en bild för det är faktiskt en relativt estetiskt tilltalande anrättning. God med. Freddy gillar den också. Bild får bli nästa gång.

Gör the Walk of Life

4 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar Taggad med 17 januari 2012 @ 10.45

God morgon ni tålmodiga följare.

Som jag berättade igår har jag skaffat ett par nya skor. En investering som jag hoppas kommer bli givande och nåt jag inte ångrar.

Egentligen hade jag tänkt skriva om min sjukt långa och störda dröm, den om när jag helkroppsmasserade en gammal japan med en läskig rektangel på ryggen. Men Johanna förtydligade för mig att det nog inte var lämpligt, så jag håller.

Hela dagen igår längtade jag till kontorstidens slut så jag kunde testa mina nya sulor på en band framför tevarna på TK. Klockan blev dagsavslut och jag åkte ivrig till nämnda gym. Parkeringen var helt full. Inte så farligt! tänkte jag. Då hinner jag ju med en vända inom målarprojektet. Så jag åkte och målade i knappt en timme, i hopp om att folkmassan på motionsstället skulle minska.

Så blev det inte alls. Det var tyvärr ännu mer nyårslöften som praktiserades när jag återvände. Besvikelsen var överväldigande och luften var på väg att gå ur min träningslustballong. Men! Kreativ som man till naturen är så rådde jag bot genom att istället gå en runda hemma i hoodsen och med detta inte bara testa mina nya pjuck utan även analysera min sprillans gröna Runkeeperapp! Metodiskt ritade den en karta under promenadens gång. Engagerande och trevligt!

Trots att det var mysigt väder med god nosig luft blev det en kort runda. 36,5 minuter bara och nästan 4 kilometer. Inte världsrekord.. Av skorna fick jag ont i fötterna. Typiskt. Anledningen är fortfarande okänd men jag har satt ett utredningsteam på att kika på detta. Själv har jag lite olika funderingar: 1, jag kanske behöver nåtslags ilägg. 2, jag hade snörat för hårt. 3, jag väger lika mycke som en mindre noshöring. Dessvärre misstänker jag att kombinationen av de tre ligger närmast sanningen.

Bifogar liten karta över min exercis så ni kan le i mjugg över er chailatte.
Ber om ursäkt för att den visar miles och inte kilometer. Det är justerat nu. 

Emma EasyTone Dubbelmoral

2 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, get a grip! Taggad med , , 16 januari 2012 @ 15.15

Igår impulshandlade jag. Förlåt.

Det får jag egentligen inte göra eftersom jag försöker köra nånslags lightversion av Lyxfällan med mig själv nu.

Men man hittar ju kryphål hela tiden. Gårdagens inköp var ett par trevliga Reebok Easytone och ett par walkingbyxor som tittade på mig med stora ögon när jag gick förbi. Till mitt försvar får jag meddela att det var ordentlig REA, men jag vet.. Ändå en tusing ju.

Sen hittade jag ett nästa halvkryphål, en aning tajtare att pressa min feta lekamen genom, men dock. För visst är det okej att tagga en sån kostnad som Träning/Hälsa i boken? Istället för Shopping/Kläder/Skor som det kanske egentligen rimligtvis borde reggas som? Det känns ju som att träningskategorin är lite mer okej att lägga mer pengar på. Eller hur? Det ÄR ju viktigt med bra grejer för att man ska vilja träna. Och träning om nåt är ju viktigt för mig!

Att jag sen framstod som värsta maniska shopoholicen när jag köpte skorna är ju en annan sak..

- Hej, jag behöver ett par bra skor! Dom där tex! [hugger tag i första bästa tilltalande doja från hyllan] Jag har sett reklamen! Är dom så bra som dom säger eller?
- Det är en bra sko, absolut! Denna modellen är framtagen för walking i huvudsak.
- Amen det är ju perfekt! Det är vad jag ska ha dom till. Jag har ju ett par walkingskor visserligen redan, men ett par nya hade ju varit fint.. [stirrar lystet på den svarta skon i mina händer]
-Jasså? Vad har du idag då?
- Dom där! [pekar på ett par i 1 900 kronorsklassen]
- Men! Det är ju typ dom bästa du kan ha!
- Jaja, men dom här ju fina med! ..Det är ju trevligt med nya!
- Men.. Jaa.. Jo.. Men dom du har ÄR väldigt bra. 
- Jaaaa.. Men det är ju 30% rabatt på domhär! Och dom har roliga luftkuddar i sig med! [tittar med det-saliga-barnet-i-leksaksaffärenblicken upp på killen]

Han måste trott jag var riktigt illa ute med mitt beroende. Jag som dessutom på riktigt egentligen är Nummer 1 förespråkare för att INTE handla bara för handlandes skull. Jag som gnäller på exempelvis stackars Freddy när han vill köpa nån fräsig pryl han inte egentligen alls behöver bara för att det är REA just då och lite mindre dyrt än vad det i normala fall är. Jag vet, jag är Antikrist och lever uppenbarligen inte alls som jag lär. Det är deprimerande.

Skorna var nice dock och jag är på riktigt jättesugen på att åka och träna. Jag räknar minuterna tills jag får sluta jobba idag. Faktiskt. Ingen ironi.
MEN! Men.. Jag är även minst lika sugen på dom åtta semlorna som står i kylen. Så äkta.

Uppladdning!

0 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar Taggad med 25 oktober 2011 @ 16.07

Det känns som fredag idag. Det gjorde det igår med. Funky.

Spinning sen. Jajjemen. 17:00. Då ska jag tillbaka och nästan stryka med i pulsträningen.

Sanna, instruktören, tyckte jag behövde lite mer edge sist så hon höjde min maxpuls i programmet till vad en normal tvååring ungefär skulle kunna tänkas ha. Jag kämpade som ett djur. Våndas lite inför dagens pass, men det ska nog gå fint. Jag har börjat ladda upp min tävlingsspirit genom att utmana mej själv här nu på mitt kontor. Tävlingen har jag valt att kalla ”Hur många CitronJätten kan man äta på en arbetsdag?” …Det går än så länge rätt bra. Fortsätter jag i detta tempot med nästa gren, som är spinningen, lär jag ju plocka hem det lätt!

Like stealing CitronJätten from a child!

Skräckvisorna (minnen från förr)

2 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, upptagningar & drama Taggad med , , , 16 september 2011 @ 10.13

Vissa sånger och ramsor man drar för barn är ju inte speciellt skoj asså..

Jag förstår såklart att tanken är att det ska vara mysigt, sövande eller skojigt klämkäckt. Det finns massor! Exempel på två följer.

1. Tula hem och tula vall.

Tula hem och tula vall, tula långt åt mossen.
Kål fick jag när jag kom hem, kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd gul och blå, osten såg jag lite å’.
Smöret smakte jag aldrig.

Detta är alltså en väldigt känd vaggvisa, av Alice Tegnér till och med, som jag minns att jag tyckte var fruktansvärt obekväm att lyssna på. Det enda stackarn fick att käka var kål, mjölken och osten var dålig och aldrig fick hon smör på mackan. Dom var SÅ fattiga och jag led verkligen av att höra detta tragiska och mörka stycke. Men visst.. Jag förstår väl att det var själva melodin som var grejen. Den är mysig och sövande och man skulle inte förstå nåt av texten eftersom den skulle sjungas för en i crib-åldern. Men vi sjöng den i skolan sen också, på lågstadiet. Då har man ändå hunnit grow lite hjärna. Vad betyder för övrigt tula?

2. Pelle Plutt

Pelle Plutt, Plutt, Plutt
tog ett skutt, skutt skutt
över ån, ån, ån,
tappa tån, tån, tån.
In i kammarn
efter hammarn,
spika fast den lilla tån!

Okej, det säger sig nog lite själv varför denna kanske inte  är alldeles underbar för en unge som precis upptäckt att man kan härja omkring utomhus. En klämkäck ramsa som lästes för att pigga och muntra upp, gärna accompanjerad av duttande på näsan, rytmiskt petande i magen och marionettstyrande av ens armar. Skoj! Man skrattade säkert. Men att få det slängt i ansiktet att man kan tappa en tå om man hoppar över en å.. Jag vet inte asså. En helt jävla horribel tanke som fick mig att odla lite av en rädsla kring att kliva över mindre vattendrag. Givetvis gick det över, men ändå.. Skräcken. Tänk vad ont!

Oh well, det var egentligen ingenvart jag ville komma med det där, mest bara en observation eller vad man nu ska kalla det.

Idag är det fredag och jag kan vidare informera att mitt schampo och balsam blev stulna i duschrummet på Actic igår. Lamt. Men jag har köpt nytt nu. Så nu kan jag inte skylla på det heller när jag letar kryphål för få slippa simma. Jag borde asa mig ut i skogen och plocka trattisar också innan dom bestämmer att det är vinter.

Kylskåpsfällan

8 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, get a grip! Taggad med , , , , 14 september 2011 @ 9.18

Jag och Emmeli jämför våra kylskåp per mms.

Plötsligt känner jag att mitt gnäll på att jag är fattig och mitt gnäll på att jag är tjock är lite ihopkopplade och inte längre riktigt lika okej. Tänkte först skylla på min inneboende, men inser ju att han nog faktiskt inte äter speciellt mycke alls av det jag proppar in där.

Jag som helt (nästan) seriöst funderade på att anmäla mig till det där programmet Lyxfällan.. Jag tror inte jag behöver det längre, jag anar att jag eventuellt kan ha hittat min Lyxfälla precis här. I kylskåpet. Mindre mathandlande för min del!


Det är alltså Emmelis kyl till vänster och min till höger om ni inte fattade det. Emmeli inflikar att hon faktiskt har några grejer i dörren också. Då får väl jag kontra med att min dörr är så fullproppad att det rasar saker ur den när jag öppnar. Vet inte om det är speciellt fördelaktigt för mig att ta med denna delen av texten, men det får jag väl försöka bjuda på.

Tillägg i ett precis mottaget sms nu: ”Fast det är ju uppenbarligen JAG som är den fattiga (& tjocka) hehe”. Kanske ska vi slå våra fläskpåsar ihop och försöka styra upp detta på nåt sätt. Hm.

Igår spådde förresten Johanna mig med sina tarotkort. Det var spännande! Först gjorde hon en variant som ungefär uppmanade mig att Get my shit together. Jag blev inte helt nöjd, eftersom jag ju såklart redan visste att det var vad som krävdes. Då gjorde hon en annan modell. Då blev jag tillsagd att ta tag i saker som jag visste behövde göras, börja om, hitta saker som är bra för mig och se till att utföra dem. Alltså en mer utförlig version av den första kan man säga. De båda sa egentligen exakt samma sak. Trots att jag drog olika kort. Typiskt. ..Misstänker att det var riggat. ..Så äkta Johanna.

I eftermiddag ska jag simma. Imorgon också. Kanske i övermorgon också. 

Emmakossan kliver in igen

4 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, get a grip! Taggad med , , 8 september 2011 @ 11.11

Idag fick jag förresten en fin start.

Inte. Verkligen inte. Okej, det kunde väl sannolikt varit värre, men det var inte bra.

Vaknade av, eller nej förresten! Det började redan innan det! Jag DRÖMDE, precis innan jag skulle vakna att jag åkte till FinMaxi för att handla. En vanlig dag liksom. När jag kom dit gjordes den hemska upptäckten att jag hade glömt mitt ICA-kort. Horror!
Sen vaknade jag och gjorde den vidrig upptäckt nummer 2 att min underläpp hade odlat ett fult munsår. Hatar verkligen den känslan. Speciellt på morgonen när man är plufsig och osöt redan som det är. Hur mycke man än piffar och fixar kan man aldrig känna sej hyfsat fresh så länge man har den där skiten.

Åkte till Maxi för att inhandla frukost åt männen på jobbet. Nästan direkt jag kommit in i butiken drog jag näven i en jävla metallkant nånstans och slitsade upp höger pekfingers knoge. Ett riktigt läskigt hack. Jag visste inte att man hade ordentliga pulsådror där, på knogarna, men uppenbarligen. Så där gick jag, ful som stryk med munsår och blodet rinnande över högerhanden som en annan pundig jävla snedseglare. Jag kände mig attraktiv. Ung, fräsch och underbar likt en nyutsprungen ros!

Morgonen blev till förmiddag. Jag och Peter satte oss i räsercaddyn och åkte iväg för att hämta våra nybroderade profilkläder. Efter en lång otålig väntar var de äntligen klara. Vi återvände med en stor kartong och excitementen var stor. Peter, Erik och Benga skuttade lyckligt omkring i sina nya skjortor och pikéer. Jag tog på mig en av mina blusar. Benga stirrade och sa:
- Vafan? Ska du ha den där? ..Nää? Det måste ju vara fel? Du kan ju förfan inte knäppa den?? Har brösten blivit större eller??
Tragik. Jag får skärpa mej nu.

I eftermiddag ska jag simma igen. Det är obligatorisk närvaro. För bidragande till min fulhet just nu är faktumet att jag har gått och blivit tjock(are). Tydligen. Jag upptäckte det härom dagen när jag kliade mej på magen. Hade ådragit mig att fruktansvärt störande insektsbett av nåt slag! Det kliade som fan! När jag drog upp linnet och kollade insåg jag att det inte alls var nåt bett… Det var en bristning. En helt ny. Uppenbarligen hade jag gått och blivit en smällfet ko. En som inte ens kan ha sina beställda profilkläder nu. Tragik och horror i en osnygg symbios. Jag dog lite inomhus, gick och köpte en ny seriös simbaddräkt samt ett nytt simkort.

Nu är klockan 11:11. Man kan ju lugnt säga att jag vet vad jag önskar mig.

Hösten, bilen & killen med moppen

4 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, get a grip!, mixed brew Taggad med , , 15 augusti 2011 @ 13.24

Måndag och höstregnblåst mot stålgrå himmel.

Men vädret gör inget. Jag har förlikat mej med årstiden även om jag är lite bitter över att mina stockrosor aldrig blommade. Jag som hade försått frön och allt. Nästa år kanske.

Den senaste tiden har det känts lite som att jag har blivit kontinuerligt spöad med ful- och fetpinnen. Det börjar balla ur. Jag måste helt seriöst börja motionera igen. Jag som har både skog, strand och simstadion inom ickeförsvarbart avstånd. Jag äger en alldeles egen Orbi, jag har ett träningskompanietkort och ett nautiluskort och är ändå pinsamt inaktiv. Men visst, man kan väl tycka att på sommaren går det bra om man härjar omkring i trädgården istället, men det har ju minst sagt varit en bristande aktivitet även på den fronten. Jag måste åtminstone börja gå promenader igen! Och då menar jag inte i en hastighet som tillåter mej att stanna var tionde meter för att kolla på söta djur eller käka olika typer av bär och löv. Skärpning!

Idag flyttar min sidekick Patricia ut ur min tvättstuga och tillbaka till Malmö. Lite som nåtslags djur som drar iväg till olika hoods beroende på tid på året. En ål eller nåt. Hennes arbetsplats stänger för säsongen så man kan väl lite ta även det som ett väldigt konkret tecken på att sommaren 2011 faktiskt har kastat in handduken. Men som sagt, det är okej för mej, jag behöver lite inomhustid för att strukturera upp mitt lilla huz tror jag. Dessutom har jag en ny spis på g, den måste användas! Och dessutom blir det ju sol i oktober igen, det är bra att veta.

Nu välte en kille på moped här utanför mitt kontor. Stackare. Han hoppades nog att ingen hann se. Det var en typisk pinsam och klantig omkullkörning. Men jag såg. Men det vet han inte för jag har tonade rutor på mitt fönster, man ser mej bara om man är precis utanför eller om det är mörkt ute. Nu åkte han iväg igen..

På tal om fordon. Patricia hävdar å det starkaste att min nya lilla gråa skalbaggsYaris ser precis ut som en A-traktor med mina personliga regskyltar på. Ironi. Hurfan ska jag ta mej ur det?

GymBabes – Återkomsten

0 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar Taggad med , , , 18 maj 2011 @ 9.07

Igår släpade jag fram min Orbi. Min crosstrainer alltså.

Efter att ha konstaterat ryggont, försvagning och allmänt mediokert livstillstånd gjorde jag slag i saken och drog fram den framför tvn.

Duktigt att jag faktiskt gjorde nåt över huvud taget kan man ju tycka, men helvete vilket förfall jag fick likt en kall och sandig manet kastat rakt i ansiktet. Jag bestämde för mej själv att det räcker med 20 minuter, man vill ju inte ta ut sej. Jag trodde helt seriöst att jag skulle få en infarkt. Jag kände mej som en fet tysk påväg upp för trapporna till nån turistsevärdighet nånstans, jag hade satt min sista potatis. Med svetten rinnande bad jag till högre makter att mina 20 minuter snart skulle vara över och kollade på klockan. Det hade gått sju. Förjävligt. Jag släpade inte tillbaka Orbin efter att jag var klar. Tänkte att det var lika bra att den fick stå framme så jag inte skulle kunna skylla på nåt. Patetiskt. Jag har, märkligt nog, en app på min telefon som heter GymBabes, många av er känner nog till denna. Eller jag har till och med två faktiskt, vilket är ännu mer fishy. Ettan och betalversionen. Jag kände mej VERKLIGEN inte som en av dom när jag stod där och flåsade. Nu har jag väl inte direkt som mål att någonsin kunna bli en av dom i appen eftersom det sannolikt skulle kräva ett  par års bulimi och en hel del plastikikrurgi, men jag måste verkligen styra upp detta.

En annan sak jag också måste styra upp är mitt sovande. Eller rättare sagt mitt ickesovande. Jag bara bökar omkring i sängen hela nätterna. Kör nånslags intervallpass. Helt värdelöst. Ibland får jag ju dock sällskap av ugglan, det är trevligt! Då sitter den i trädet utanför mitt sovrum och hoar i flera timmar, svinhögt. Ugglor är väldigt söta. Såg ni förresten ugglan som Filip tovade när vi pluggade i Tidaholm? Den var också väldigt söt! Anyways, jag är kass på att sova just nu.

En tredje grej jag behöver styra upp är altanen på kökssidan. ”Altanen” som just nu bara är ett par skämmiga rader stenar. Jag ska nog allt få ordning på det där med! Jag har ju åtminstone tid, kan man tycka. Behöver bara lite livsenergi och stenar, men det löser sej. Sen ska mina nya snygga teakmöbler få bo där. Det kommer sluta med att jag har mer veranda- än boyta, men det gör inte så mycke. Då är man ute mer, det behöver jag. Frisk luft och ljus och gos med grannkatter som kommer och hälsar på.

—————–

Tillägg. 10:43. Okej, jag slänger väl in en bild på Filips gulliga tovade uggla också då! ^^

Buffalo Blues

2 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, upptagningar & drama Taggad med , , 15 maj 2011 @ 15.14

Kommer ni ihåg idrottslektionerna på högstadiet?

Herregud, det där med vrickade fötter. Det var tammefan alltid nån som hade vrickat foten. ”Vrickat”. Och det var bara tjejer.

På så gott som varenda gympalektion kom nån linkande med stödförband runt vristen, var det extra illa hade man tillbehör för att förstärka förödelsen. Kanske en krycka, eller en vän att stödja sej på när man haltade fram som en skadeskjuten soldat. Det var alltid nån och jag var definitivt en av dom som hade stukat foten ibland, inte ofta men jag hatade skolgympan. Det var jobbigt dom dagarna när man kom där med elastisk linda om vristen och väl inne i hallen möttes av synen av tre-fyra andra tjejer i klassen som redan satt på bänken, även de med lindade vrister. Handleder kunde funka också. Men fler än två på samma lektion kändes liksom inte riktigt okej, det blev bara patetiskt. Det var då man önskade att man bara hade skitit i att ens gå dit, det hade varit värdigare.

Hur vanligt är det egentligen att man vrickar foten för övrigt? Inte så vanligt i min värld iaf. Jag kommer inte ens ihåg när jag gjorde det sist. Jag vet inte ens om jag faktisk på riktigt har gjort det nån gång! Jag vet inte om jag minns sist när nån i min omgivning gjorde det heller. Eller jo, Filip brukar ju lyckas, men han våldshärjar ju runt i skogen en hel del med..
Fast jag kanske bara har förträngt nån del? Vi kanske faktiskt skadade oss på riktigt? Vi var ju trots allt coola och hade fräsiga Buffaloskor.

En annan grej var dom fejakde förkylningarna. Hur man stod och harklade sej ordentligt innan för att kunna låta tillräckligt hes när det förklarades för idrottslärarn att man faktiskt hade ont i halsen och nog inte kunde vara med. Det var en klassiker. Kunde man egentligen inte bara säga att man inte ville vara med? Sånt kanske inte funkar? Känns ju som att även en sån väg hade varit mer värdig att testa än att spela heshetskortet och riskera att misslyckas.

- Jag har jätteont i halsen *krax krax* Jag vet inte.. om jag kan vara med idag *lessen blick*
- Du, det tror jag inte alls på att du har. In och byt om nu.
- Meh!  Det är faktiskt sant!
- Nu Emma.
- ..Okejdå.

Genant. Man utsatte sej för en hel del såntdär. Idiotiskt. Fast det kanske bara var på min skola vi höll på såhär? Aja, jag vet inte varför jag kom att tänka på detta nu, det var inte ens speciellt intressant. Jag lyckades inte ens presentera en attraktiv bild av mej själv. Nu ska jag gå och lägga mej i min säng en stund, som en annan middagssovande pensionär, även det känns ju verkligen suom en del i en upphetsande personlighet.

Läs äldre poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress