Ibland undrar om jag faktiskt det kanske inte är rentav farligt. Ett direkt hot mot mitt psyke och för att inte tala om min ekonomi!

Jag tittar inte mycke på tv, man kan säga att det finns tre olika saker jag faktiskt ser. Det är Family Guy, Simpsons och filmer på TV1000-kanalerna. Det sistnämnda är the good guy i denna scenen. För de två förstnämnda programmen går på en kanal där det också visas en hel del reklam. Och det är där det brister för mej. Efter första reklampausen är jag beredd att kvickt dra på mej ett par brallor, sätta mej i golfen och bränna iväg till Maxi.

Exempel på snuttar som tar extra hårt på mitt veka sinne: Havrefras, den med hönorna som dansar. Allt är fine i början, när rednecksnubben sjunger, det tar inte så hårt, men när hönorna börjar dansa snappar det och jag får frascravings.
Eller en till! Den där med hon tjejen som cyklar i en skir sommarklänning med en korg full av hallon och andra bär. Och i korgen har hon sin duschkräm också.. Shit, jag kan inte ens komma ihåg vilken sort det är nu och jag vill ha den VARJE gång den visas. Slutar iaf med att hon är skitsexig och ska precis till att näcka i fontänen, när en också snygg polistjej tafatt ingriper, får plastförpackningen med kräm i sina späda händer och ser ut som att hon också bara vill slita av sej kläderna och kanonkula sej ner i fontänen.
En till som gör mej köpsugen är Orangina. Där killen kommer körande i sin trehjuliga moppeliknande bil och avslutningsvis ger en flaska läsk till en tjej som sopar på gatan. Jag blir så törstig! Dessutom är det gulliga flaskor. Tjocka och bulliga. Hell! Bara förpackningen är jag villig att betala en halv förmögenhet för!

Skitjobbigt. Att vara så lättpåverkad. Men jag antar att det är en av mina major flaws. Mina systrar kan garanterat komma på en hel drös av skit som dom har med lätthet lyckats övertala mej till genom åren.
- Amen kolla! En vedklyv! Emma! Lägg din arm där emellan!
- Naaae…
- Jo! Gör nu.
- Naaae…
- Amen kom igeeen.. Kolla vad fin och blank den är!
- …Hmm.. Okejdå.
Okej, det där var inget som har hänt på riktigt, men ingen skulle bli förvånad om det faktiskt var det.

Reklamsnuttar jag INTE tycker om finns dock också. Exempel: Lindor, där det där runda skalet av choklad fylls med mjukare choklad och världens lamaste kock står med en ballongvisp full av ”den finaste!” smälta chokladen och ser nöjd ut följt av en kvinna som i bakgrunden lutar huvudet tillbaka, drar i sej en såndär jävla boll och ser droppkåt ut. Dessutom säger dom nåt cheesy i stil med ”Känn hur den lena chokladen omfamnar dej”. W00t!?
Annat exempel: Den med sköljmedlet där en skock fula ungar matar omkring på en äng med av blommor och säd tattigt ihopsatta bastkjolsliknande klädnader på sej. Pisses me off! Och endast för att deras ängsblommedräkter är så sjukt risiga.
Ett tredje exempel: Den med giraffmamman som har två söner som är vildsvin som stinker ner hennes fantastiska hem. Så hon sätter in ..vad heter det? Airwick eller nåt liknande va? En grej som sprejar ut god doft med jämna mellanrum. Man kan med sina klövar ställa in en liten timerspak efter behag. Och ungarna kommer inhärjande i badrummet och säger ”Du är så cool mamma!” ..En totalt överflödig replik, men kanske pålagd i tron om att den lessna hemmamamman som inte känner nån uppskattning för allt hon gör ska få en hoppets gnista att tändas. Om hon köper en Airwick kommer hennes barn, som är dräggiga små as och av ett helt annat släkte än henne själv, börja tycka om henne igen! Bra tänkt där.

Kellogg’s Special K med frystorkade jordgubbar i blir jag också sjukt sugen på att köpa. Och Cheerios. Olika typer av flingor är nåt som tränger igenom min patetiska sköld som en glödgad kniv genom en bångeframkallande Lindorboll.
..Jag har inga flingor hemma. Konstigt.

Jag kan förstå alla er som lever i tron om att det faktiskt är så, man kan ju lätt få den uppfattningen liksom. Att jag är relativt normal.

Men det finns en person som vet bättre. En man som tyvärr får se mitt rätta jag alldeles för ofta för att det inte ska skada mitt rykte. Det är brevbäraren Micke. Stackars Micke är en utsatt snubbe, han kommer alltid vid fel tillfällen. Jag ska försöka att inte lägga upp detta som en försvarstext till min egen fördel, men jag känner att jag ändå måste börja med att klargöra lite att jag faktiskt inte är vidrig. Att jag faktiskt sällan gör äckliga saker. Att jag är en relativt normal, relativt söt och relativt trevlig tjej. Egentligen. ..Faktiskt.

Varje förmiddag kommer han. Man vet inte riktigt när och han är snabb som fan så jag hinner aldrig reagera förrän han plötsligt bara står där, det smäller i locket till lådan, han är borta och the damage is done. Han kommer alltid när jag sysslar med nåt jag inte bör. Kliar mej frenetiskt i örat, petar näsan, med möda försöker knäppa jeansen, har tryckt in hela pekfingret långt i käften för att få loss Rollon som sitter som ett as i tänderna längst in eller som idag när jag under full koncentration var i full färd med att försöka utrota en svinliten men dock så plågsam finne mellan pattarna. Plötsligt bara stod han där, som alltid. Utan för mitt mitt kontor. Det vill säga ungefär en och en halv meter i från mej med bara fönsterglas emellan. Shit asså.. Varför gör jag sånt?? Den bilden han måste ha av mej lär ju inte vara av denna värld! Ibland funderar jag på om jag kanske en dag kommer att bli tvungen att döda honom för att eliminera att den läcker ut.

Och! Vad ännu värre är – jag försöker alltid rädda situationen. Patetiskt! Fuckin bensin på elden! Efteråt inser jag alltid att det ju var väldigt dumt gjort. För man kan ju tycka att det inte gör så mycke att han ser mej, eftersom jag ändå aldrig pratar med honom. Han känner inte mej och jag känner inte honom. Men som sagt, jag messar alltid upp det. Hade jag bara ignorerat, låssats som att det regnar och fortsatt jobba istället hade det varit okej, men när jag plötsligt ser honom stå där utanför avbryter jag mejsjälv abrupt och vinkar och ler mot honom. Han vinkar ofta tillbaka tillsammans med ett artigt leende. Kan man ju förstå.

Som Anna sa:
- Han lär ju tro att du är nån utvecklingsstörd jävel som firman har anställt för att få bidrag. Och att du sitter där i din lilla glasbur, inlåst, för att inte skrämma kunderna.
Förmodligen. Faktiskt. Risken är ju rätt överhängande att han faktiskt tror nåt sånt. Och jag antar att jag inte kan göra så mycke åt saken heller eftersom jag uppenbarligen verkar ha problem att kontrollera vad jag pysslar med. Jag får helt enkelt hyra in nån som kan skjuta skallen av honom innan det är för sent.

Och  nu kommer det bli ännu värre. Nu när jag har hängt ut mej själv på detta viset.

Jag läste en skitbra blogg. Hade läst svinlänge. En massa olika inlägg. När jag plötsligt insåg att det var en tjej som skrev. Då tyckte jag inte om den längre och slutade läsa. Dålig stämning.

Nu måste jag läsa mina kvinnliga kompisars bloggar bara för att väga upp känner jag.

Först blev jag hackad på för att jag kastade blöt wellpapp i wellpappcontainern. Av en tant som jobbade på tippen. Jag frågade var jag skulle slänga det istället. Det visste hon inte. Men hon påpekade att det ju var SJÄLVKLART att jag inte fick slänga det bland det torra. Bra. Jag la det sista jag hade kvar jämte wellpappcontainern och sa:
- Jaja, men det är ju soligt idag, så om jag lägger det här så kan du ju kanske kasta i det sen när det har torkat?

Sen åkte jag till biltvätten som ligger precis jämte. Fick köa rätt länge innan en fålla blev ledig till golfen. Det var en röd Escort efter mej i kön. I dom andra båsen var det stora dyra nya blanka bilar som blev extremt noga tvättade. Jag hade bara tre polletter med mej så jag fick rappa lite.. Snabb som en iller! Och ändå är det mej han kommer fram till! Snubben i den röda köande Escorten. Han kliver ur och går fram till mej och säger:
- Ursäkta, du tror inte att du kan skynda lite? Jag har otroligt bråttom. Ska med ett tåg.
Jag blir väldigt förvånad, får stora ögon och svarar:
- Men hallå? ..Jag va ju sist in! Dom andra har hållt på mycke längre än jag ju..? Jag har ju knappt ens börjar schamponera..
Snubben med den röda Escorten förklarar att:
- Jaa, men dom har ju verkligen helt andra typer av bilar. Då tar det lite längre tid förstår du.
Otroligt. Bilrasism! Min golf var the negro längst bak i bussen! Jag drog ner på tempot och sniglade mej så mycke jag kunde. Köpte två extra polletter bara för sakens skull.

Sen styrdes kosan vidare till Maxi. Jag gick omkring med min påse och min scanner. Rundade hörnet kanske lite för fort vid cashewnötterna och krockade nästan med ett par i övre medelåldern. Kvinnan hade en blå kaninpäls och hatt, mannen var väldigt välklädd i kavaj och slips. Han körde vagnen och hon hade krokat i sin arm i hans.
- Oj! Förlåt! sa jag och gav mej på ett, förmodligen patetiskt, försök att se snäll ut.
De två stirrade på mej som om jag var en alien. Jag tittade tillbaka. Mannen såg barsk ut och sa:
– Herregud. Lugna dej.
Jag sa inget. Försökte känna av om han kanske inte bara skojade ändå? Han tittade på sin kvinna som såg överlägset på mej, sen suckade han uppgivet och sa han till henne:
-Dagens ungdomar.
Sen gick dom. God stämning! Nu ska jag duscha!

Stockholmare till exempel. Detta är nånting ni kommer få leva med ty ni är så enormt tacksamma att driva med. Jag blir lika lycklig varje gång jag får ett anonymt mejl angående detta!

Anyways. Jag tänkte ett tag att det kanske va lika bra att lägga ner det där. Häromdan drev jag ju lite med vänsterpartister och det tog hus i helvete. Så det kanske va läge att chilla lite. MEN, det finns alltid ett men. Men, igårkväll samtalde jag med en gammal klasskompis. Jag berättade för henne att jag hade planerat att åka till tippen idag, lördag, för att bli av med mitt kök som ligger utanför i snön. Att jag tyckte det var pinsamt att ha det så eftersom det såg ut som att det bodde nånslags Taikonfamilj i mitt lilla hus. Hon svarade:
- Vart skulle du sa du?
- Till tippen.
- Va?
- Vadå? Kallar ni inte det tippen?? Alltså.. soptippen. ..En stor återvinningscentral!
- ..Va?

Hon hade på fullaste allvar inte en aning om vad en soptipp var. Eller att dom ens fanns! Otroligt! 28 år, fan nästan 30! Och aldrig varit på en återvinningscentral. Och var tror ni hon är ifrån? Får vi höra en kvalificerad gissning på ett rimligt ursprung? Stockholm kanske? Till exempel Stockholm ja! Givetvis! Och min kvarn fick en tsunami av gott nytt vatten på sej!

Men okej, jag kan väl kanske fatta att man kanske inte besöker den typen av ställen om man i hela sina 28 år har bott i innestan. Man kanske inte har det behovet. Var man gör av sina kasserade möbler och lite större skrymmande saker kan man ju bara spekulera i dock. Men allvarligt? Att inte ens veta att ställena existerar? Det är ju en fuckin disgrace! Vilken jävla sten har hon levt under?? Otroligt. Och framför allt! Vilka barnprogram har hon sett?? Jag anser att jag själv inte är för gammal för att känna till Lasse och Morgan och hon är bara nåt år äldre än jag!

Hon tyckte inte det var det minsta pinsamt heller, att hon inte visste. Hon såg det inte som når konstigt alls. Så jag är lessen, ni kan glömma att jag tänker lägga ner mina påhopp. De är en viktigt krydda i min gryta här. Sorry.

Även om fem grader inte är jättevårigt så är det tillräckligt för att snön ska smälta. Jag firar med sommarskor. Den typen skor som har uppsugningsförmåga som en Always Goodnight. Bra tänkt.

I vilket fall som helst har jag tänkt på hur provocerad jag blir av trasiga lampor på bilar. Eller inte just av själva lampan som är paj utan mer av ägaren till bilen som inte bryr sej. Ta tex en blinker som går sönder. Hur irriterande är inte det? Det gör att det blinkar dubbelt så fort. Fett irriterande och fult. Istället för att det låter tick – tick – tick -  tick när man blinkar låter det ticktickticktickticktick och man vill ha ihjäl nån.

Vad som är ännu värre är dock att köra med bara en headlight. DET är pinsamt på riktigt. Och nu sitter många av er och tänker och tycker. Ovanför era huven har ni pratbubblor som säger:
- Men gud, det är ju kanske inte alltid man hinner!? Man får väl fixa det när man har vägarna förbi nånstans?
och:
- Man kanske inte har märkt det än??

Men jag är lessen, det är lite som vänsterpartiet – det är kanske bra tänkt, men det funkar inte på riktigt. Man kan inte resonera så om man har nån form av värdighet. Man ser till att ens lampor funkar. Punkt. Man har inte stora klistermärken från en bilfirma i bakrutan och klarar man inte av att backa efter backspeglarna så ser man till att lära sej det illa kvickt. Det är lite som att ha en hund, kan man inte ta hand om den på ett bra sätt ska man inte ha nån.

För er som vill läsa texten jag skrev om klistermärken från bilfirmor, så finns det här:
Svennes jävla Svennebilar!

Nuså! Nu är det dax att jobba lite igen!
Åh förresten! Mina julkaktusar hemma har tagit se ur sina depressioner och fått blommor igen! Jag bifogar en värdelös bild.

För er som inte redan visste det, ni som inte har följt processen, så kan jag berätta att mamma satt och spånade och skissade aslänge på den där första tatueringen. Den på armen. Ända sen första början var hon fast besluten om att att vi, hennes barn, skulle få illustreras av fjärilar. Vackra, gracila och skira. In i det sista, men typ kvällen innan gör hon en fuckin kovändning och istället blev vi tre feta humlor. Det är humor! ^^ Faktiskt mycke bättre. Jag vet inte om jag hade kunnat identifiera mej riktigt med en fjäril.. Även om man kan tro det, med tanke på min ädla uppsyn och mitt värdiga sätt att föra mej.

Det va hon som ännu en gång dekorerade sin lekamen med färg. Jag var bara där för att beskåda spektaklet. Faktiskt snyggt blev det, men man kan ju undra om det ska spåra ur nu?

När hon fyllde år fick hon en tatuering av mej, Lina och Bagge. Vi la ihop till en summa som skulle bli en bra förstatatuering i vettig size. Tyckte vi. Det ballade omedelbart ur och vår kära mor kom tillbaka med en fet jävel till överarm. Dessutom var det inte denna tatueraren vi hade köpt en tid hos! Hon blev så eager att hon inte stod ut med sej själv och drog till Falkenberg och värmde upp med en riktigt baddare. Se bild. För er stockholmare som ser lite kass och inte är så bildade inom natur kan jag meddela att det  alltså är en kvist med äppelblommor, tre humlor (jag, Lina & Bagge) och en nyckelpiga (Linas unge). Väl genomtänkt och faktiskt väldigt snygg. Det är efter denna hon erhåller namnet Raggar-Ann.

Typ en vecka efter denna överarm färdigställts blev det nästa. Hon hade, redan innan den första var klar, fällt ut sina antenner och lyckats pejla in en ny tid. Innan den ursprungliga var planerad till. En arbetskamrats son fick ge vika och hans tid tillfalla vår hungrande moder. Så idag blev nummer två klar. Se bild. Den sitter på baksidan-sidan nertill på ryggen och är stor som ett as. Och för er Stockholmare som ju har lite svårt för dethär med flora kan jag tala om att det är två rosor. Den ena är mamma och den andra pappa. Förbannat genomtänkt och med en utsökt symbolik. På väg hem stannade hon på en mc-shop och inhandlade en svart läderväst. Imorron ska vi åka och hämta hennes Chevelle och sen är resten av tiden bara en väntan på att cruisingen i Tidaholm ska gå av stapeln! ..Nä okej, det sista va inte sant.

Så vad hände med hennes födelsedagstid då? ..Ingen vet riktigt. Det är tydligen ett tag kvar tills det är dax för nummer tre. Vi väntar med spänning på hur detta ska gå. Eftersom det är långt kvar tills dess finns ju liksom risken att det inte finns nån yta kvar att fylla. För om hon ska stega på i denna takten lär ju hela hyddan va fullpackad när dagen infinner sej. Alla vet att det kommer bli ett monster av detta. Men ganska skoj! Det blir ju fint iaf!

Over.

Anna har länge tjatat på mej att styra upp detta. Att det var alldeles för längesen nu och nästintill fått mej att åka rundor bara för att försöka forcera fram nåt. Men idag så!

Givetvis handlar det om en Maxiupptagning. Det var faktiskt längesen nu, men det är ju tyvärr inte nåt som går att krysta fram utan vidare. Även om jag besöker affären typ 4 ggr i veckan och man tycker att det bör vara goda odds så kommer det inte på beställning.

Jag hade varit inne en sväng och impulshandlat. Tulpaner, bröd, maizenamjöl, en fin rosa tandborste och lösviktssallad. Det var hysteriskt mycke folk. Man tycker ju att när det är fint väder och lördag runt lunch borde folk vara hemma och gå en promenad före middagen, men tydligen tänkte alla som jag och drog iväg för att handla. Det var fuckin mayhem på parkeringen. Fullt överallt, man kom varken ut eller in och när jag stod där och väntade på att bilar skulle flytta mej så jag kunde förpassa stridsgolfen till utfarten och vidare hem kom det som en skänk ifrån ovan!

Jag väntade på att få komma ut, med minst en bil bakom mej. En annan bil, en grön Passat, stod från andra hållet och väntade på att få komma in. Vi stod stilla för att en gubbe på gissningsvis 80 bast var påväg i sin bruna bil att backa ut. Rakt bak. Samtidigt som en annan oldie i samma ålder sätter sej i sin också bruna bil på precis motsatta sida och börjar backa rakt bak. De båda backar som sniglar helt rakt bakåt, mot varann. Jag och mannen i den gröna Passaten väntar snällt. Ganska länge. Kön växer bakom mej. Jag skriver ett sms till Freddy. Jag kollar på mannen i Passaten. Han grejar med sin mobil också. Jag tittar på bilarna som backar. Det går sakta som fan. Jag fipplar lite med radion. Bilarna fortsätter att backa motvarandra och i ungefär samma ögonblick inser jag och mannen i den gröna Passaten att det kommer gå åt helvete. Han stirrar på gamlingarna. Jag stirrar också. Och i EXAKT samma sekund tutar vi för att varna gubbarna i deras bruna bilar. TUUUUT!! Ingen av dom reagerar, de backar på. På varandra. I en otroligt låg hastighet men med en tillräcklig kraft för att trycka in bakändarna på deras bruna bilar precis lika mycke.

Mannen i den gröna passaten slår upp med händerna från ratten och gör hela ”Åherreguuuud! Här har jag väntat i ett år för ingentiiiing! Christ!”-gesten. Sen backar han bort och kör andra hållet in. Jag får snällt sitta och vänta, ty kön bakom mej är nu diger. De båda gubbarna kliver ut sina bilar. De går runt och synar skadan. Båda har gubbkeps, bruna byxor med pressveck och träkäpp med en såndär gummigrej från en krycka nertill för bättre väghållning. Och båda ser precis lika jävla lost ut. Totalt förvånade! HUUR kunde detta hända?? Vi backade ju så försiktigt! Det är VERKLIGEN konstigt dethär! De pekar och gestikulerar lite, skriver på lappar och pekar lite till. Sen tar de i hand och den vänstre kör in i sin ruta igen medan den högre segar på och tar sej bort från the crime scene. Bilar kör förbi och ut och allt är över. Det blev ett fint avslut på min förmiddag!

Har gjort en liten skiss över the damage för er som inte fattade hur det gick till. Jag vet att den inte är vacker och jag kan ibland själv ifrågasätta mina år av konstutbildning, men jag hoppas ni ska få ett hum om det hela. Det är jag i den gråa bilen.

Idag är det dagen med obligatoriskt festande om man är flyktig och obunden respektive mys om man har hem och familj. Så är det alltid. En gång i veckan ska man ha samma ångestplikt om man inte passar in.

Jag är inte så flyktig tror jag, dessutom brände jag massiva mängder pengar förra helgen så fest går bort. Jag har ett hem, men ingen familj som jag kan ha fredagsmys med. Så det går lite bort också. Hela konceptet Fredagsmys och allt vad det i hela sin svennighet innebär är jag över huvud taget lite intolerant inställd till. Ungefär lite samma sak som ”mellis” (trevlig läsning om mamma med döttrar på Maxi). Fredagsmys är tacos, ett sydafrikanskt vin från medelprisklasshyllan på Bolaget och Pepsi Max till barnen. Efterrätt med glass och chokladsås och sen en skål chips och en familjefilm. Jag får faktiskt inte så mycke ångest alls över att inte passa in.

För övrigt angåande detta med att spara pengar kan jag tillägga att hittills har mitt såkallade fredagsmys bestått i att beställa nya hjul till min lilla bil. Jag vet inte om det här med sparande är nåt för mej asså. Kan säga att jag ska men jag vet att ingen tar mej på allvar. Man tror lika mycke på ett sånt löfte från mej som man gör på snömannen eller elallergi. Man kanske känner att man vill tro, för sakens skull, men man vet ända in i själen att det är bull. Anyways! Hoppas det blir snyggt! Nu ska jag åka till Linda och hämta mina macarons!