Mitt i Naturen, epilog

Så till uppföljningen. Hur gick det egentligen på fisketuren?

Jaa.. Många av er har redan sett bilden på Emelie där hon ser helt loco ut med en stor lax i nävarna. Det kan vara en av dom största laxarna jag sett någonsin tror jag.

Vi började med att konstatera att vi var långt ifrån ensamma på stället iaf. Hela Lagans strand kantades av fiskeentusiaster, riktiga proffs som hade stått där sen tidig morgon. Prestationsångesten ökade. Vi insåg att det inte var läge för alldeles för mycket klanterier, skratt eller amatörfasoner och vår knallblåa IKEAsäck blev plötsligt väldigt knallblå bland alla diskreta grön/brunklädda fiskare. Raka led!

Men det gick fint. En snäll proffsgubbe som hade knutit sina egna flugor och gjutit sina egna sänken gav mig goda tips och råd. Bland andra:
- Försök att öva på att kasta rakt bakifrån och ut, inte svinga från sidan. Det brukar inte vara alltför populärt om det står folk jämte.. Bra där!
och
- Om du släpper linan i kastet liiiiite senare så går inte draget bara rakt upp och sen rakt ner typ två meter framför dig ..A okej, inte riktigt så sent. Fiskarna simmar i regel en aning längre ut än en meter. Så hårda kast rakt ner tenderar ibland även att skrämma bort fisken… Men det tar sig! 
och
- Ooom.. du tänker på det sen.. så är det bra att inte säga Oj! och Ojdå! eller Hoppsan! efter VARJE kast, ibland kan det skapa dålig stämning.. Folk lyssnar och så du vet. Här är inte så mycket andra ljud. Svordomar kan vara lite provcerande med.. Men du lär ju dig! 
Sen fick jag även lära mig att man inte skulle sälja sina flugor, man skulle byta dom mot pengar istället och om man fick napp skulle man hojta FISK!!! nästan det högsta man kunde. Vet inte riktigt varför, men han hade värsta utläggningen och jag trodde honom. Bra tips! Ärlig och pedagogisk herre!  Han berättade att han häromdagen hade firat sin 1601:e fisk tagen med hans favorithåv. Min håv användes också. Se bild nedan.

I övrigt gick det bra! Pappa fackade bort ett drag och jag fick klippa av en 60 meter trasslad lina ur min rulle, men det var nog det enda! Laxen på bilden är självklart inte vår, vi riggade bara på väg tillbaka till bilen för att få nån vettig bild att tillfredsställa era förväntningar med. Men bara synen av detdär monstret på slutet fick oss att få tillbaka suget! 11 kilo vägde den och på bilden ser den inte på långa vägar lika fet och stor ut som den faktiskt var i verkligheten. Vi var nog lite i chock alla tre efter att ha sett den… Liksom, vafan skulle vi gjort om vi faktiskt hade fått en sån på kroken?? Och HUR hade vi haft ihjäl den?? Vi hade ju knappast hojtat FISK!!! vi hade snarare hysterinskt vrålat HJÄÄÄÄLP!! HELVETEE!!! HJÄÄÄLP!! KOM OCH HJÄLP!!! Nästa gång så!

Jag får öva mer utanför scenen. Kanske här nedanför huset i hamnen. Det får bli ett projekt. Om nån vill vara med är ni välkomna!

Mitt i Naturen, prolog

Ikväll ska vi iväg och fiska! Vi ska fiska laxar i Lagan!

Och jag är så excited! Mina förväntningar är extremt höga och jag utgår ifrån att vi kommer gå därifrån med kassar fulla av vattendjursskörd.

Det var Emelie som breakade att hon hade utflyktsmöjligheter, sen bröt helvetet ut. Jag nappade (höhö) ju omedelbart och i samma sekund jag fick Ok på att jag fick följa med drogs det iväg till affären. Jag shoppade loss för  drygt 1100 kr. Kanske inte mycket om man ska go pro, men det kändes tillräckligt för att vara en noob som jag! Nu har jag ett fantastiskt fint spö, en stor håv, en drös drag, tafsar i olika längder, en kniv och en tång. Ett set för en vinnare! ..Förmodligen inte, men jag är förväntansfull ändå!

Bifogar bild på pappa när han precis hjälpt mig att, som jag uttryckte det ”trä tråden” i mitt nya spö. Jag har förutsättningarna och kunskaperna! Mamma blev nervös och förutspådde katastrofen. Jag får återkomma med uppföljning och lite after sales.

Min stora oro är hur jag ska lyckas ta död på alla fiskar jag drar upp. Antar att man måste ha lite känsla för det där, slå på rätt ställe, inte skära sönder vissa organ och så.. Men pappa ska följa med så jag antar att både jag och Emelie kan överlåta slaktandet åt honom, det ingår ju liksom lite i hans manliga åtaganden. Jag har packat ner en stor plastkasse att lägga alla mina laxar i. Det känns tryggt.

 

Ögondöden II

God eftermiddag Kära Läsare,

som ni kanske har märkt har jag en, vad man med ett milt uttryck kan kalla, svacka i mitt skrivande. Jag ska inte skylla på nånting. Jag har helt enkelt bara skitit i det.

Nu tänkte jag berätta en historia om igår när jag fackade upp mitt högeröga. För drygt en halvtimme sen testade jag storyn på mina medarbetare, den blev inte uppskattad. Dom tyckte bara det var äckligt och min tajming bristfällig eftersom vi alla satt och åt. Så here goes, kanske ser ni underhållningsvärdet i den.

Jag satt i min lilla Toyota Yaris, som för övrigt är nyservad till ett billigt pris samt passerad med MVG i bilprovningen, på väg mot min massage. Jag var ute i god tid. Det var ungefär 40 minuter kvar tills jag skulle strippa ner till mitt skandinaviska läder och lägga mig på britsen under det stämningsfulla lysröret. Jag hade planerat väl samt tvättat fötter och ljumskar. I efterhand inser jag att jag även borde tagit en mindre missfärgad BH på mig dock.

Ungefär halvvägs längs Tylösandsvägen gnodde jag mig i ögat. Lite för våldsamt. Ungefär så som Freddy gör när jag brukar utbrista ett förskräckt: ”NEEEJ! SLUTA! GÖR INTE SÅÅ!!” och kasta mig fram för att slita hans hand från ansiktet.
Jag gnodde såpass att jag lyckades slita halvvägs ur min lins. Det gjorde ont som fan, mitt öga rann som ett av sidoforsarna i Danska Fall och blindheten var omedelbar. Bilen bakom måste trott att jag höll på att få ett slaganfall när jag kastade mitt fordon åt sidan och nitade snett på en busshållplats. Hade både han och jag kört cab hade han hört mig vråla ett avgrundslikt ”AAAAAAEEERGGH!!!!” Det forsade. Linsen satt till hälften dubbelvikt hårt fastknipt i vrån och in under övre ögonlocket. Underdelen av den lilla silikonenheten stack rakt ut. Om ni tänker er hur det känns när man får in en ögonfrans i ögat på ett riktigt obekvämt sätt.. Så tänker ni att ögonfransen inte är nån ögonfrans utan istället typ en osthyvel. Ungefär så kändes det.

Jag slet ut linsen och satt med den i högenhanden. Ungefär som när man ska mata en häst med en sockerbit, ni vet, platt handflata. Tårar och mascara rann över kinden och jag var halvblind. Då kom bussen. Eftersom han skulle in på hållplatsen där jag stod med varningsblinkersen på blev det körigt. Och eftersom jag hade en bakteriekänslig liten liten skållinknande sak i handen blev det ännu lite mer körigt. Jag lyckade med armbågen få i ettan och rulla framåt ut på gräset framför hållplatsen. Bussen tutade och blinkade argt men fick plats bakom.

Mitt öga började lugna sig. Jag tittade på linsen i min hand. Den var grumlig och skitig av smink. Jag började få ont om tid så jag tryckte tillbaka den igen och körde iväg. Icke hygieniskt korrekt, jag vet. Det är tur man har två ögon. När jag satte mig i försnacksstolen innan behandlingen hade jag ett smakfullt snyggt sminkat vänsteröga och ett rödsprängt, med ihopklibbade osminkade fransar högeröga. Massagekvinnan frågade inte.

Meeeen, jag antar att detta är en sån story som man måste varit med om för att tycka är skoj. Om ni vill ha mer ögonplågahistorier kan ni läsa om mitt marsvin Terese. Hon hade värre problem med synen. Läses här:  Ögondöden

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress