Manligast av alla flickorna

Och till story två.

Detta är alltså den andra och avslutande delen.

 

Sagan om flickan med mansväskan
(eller Skolbarnsintervju 2)

Kort efter den första intervjun som handlade om musik hade gjorts drabbade det mig igen. Observera att det är SÄLLAN sånthär inträffar i normala fall, men nu var det alltså två gånger på drygt en vecka.

Det var ännu en helt vanlig dag och jag var på mitt dagliga (läs: inte dagliga) pass. Eller rättare sagt, jag hade varit och stod i omklädningsrummet efteråt när det kom in två flickor med block och penna. Jag kände igen scenen från tidigare och anade vartåt det barkade.
De båda flickorna klev fram till en kvinna i linne och trosor och presenterade sig glatt leende:
- Hej, vi kommer från XXXXskolan och håller på med ett eget arbete om vad tjejer har i sina väskor! Får vi intervjua dig??
Kvinnan log artigt tillbaka och sa att hon mest hade ”det vanliga”. Flickorna tittade ner i hennes väska. Det var kläder, hårspray, smink, en kalender… Det vanliga! Dom klev vidare till nästa som var en dam i badlakan. Hon svarade surt, innan dom ens hade hunnit fråga, att det minsann INTE skulle tittas i hennes väska. Flickorna blev lite ställda men väcktes av en tjej från andra sidan rummet som sa att dom absolut kunde få kika i hennes. Dom skrev och skrattade. I väskan fanns Det vanliga. Och en apelsin.
Samma med nästa. En mobiltelefon, en mössa, en neccessär med smink, ett hårvax  ..Det vanliga.

Så fortlöpte intervjuandet runt i rummet. Alla kvinnorna hade snarlika ting i sina väskor, ryggsäckar och tygpåsar. Näst sist kom flickorna till mig. Dom log trevligt och stod fint bredvid varandra med blocket i högsta hugg.
- Hej! Får vi fråga vad du har i din väska också?
- Jadå, det går fint. Men jag har inte så mycke skoj tyvärr, inte som dom andra.. Vi öppnade väskan. Där fanns kläder, skor, handduk.. och..
- Oj! Vad är det där!? den ena flickan pekade på en burk med mina hemmagjorda nötbollar (se bifogad bild). Jag förklarade. Vi konstaterade att dom ju inte såg jättegoda ut men att dom alldeles säkert var nyttiga och kikade vidare, men fastnade omedelbart igen..
- OJ! vad är DETDÄR!? det var den andra flickan som hade hittat vad jag själv hade glömt fanns där.. Dom låg inpackade i silverfärgade, halvtransparenta antistatpåsar med gummiband om. Utspridda över hela bottnen i min stora beiga bag.
- Ehehehe… det är hårddiskar. Ni vet sånna man har i datorer? ..Hårddiskar. Åtta stycken. Jag harklade mig och kände hur alla kvinnorna i omklädningsrummet kollade.
- Ooooj, konstigt att ha med sig.. Och det där då?? frågade den andra flickan om nästa grej.
- ..Det är en manual till en kortterminal. Hm.. Hehe. Jodåsåatteee..

Flickorna avslutade sin intervju med kvinnan närmast dörren. Hon hade Det vanliga i sin väska. Sen gick dom och damen bredvid mig vände sig och utbrast:
- ÅTTA hårddiskar!? ..Ja det är minsann inte varje dag! Vad behöver man så många till?

 

Jajjemen. Man lyckas ännu en gång. Jag har aldrig känt mig så feminin och attraktiv. Inte alls som en tomboyig, manhaftig teknikflata. Nejdå. 
Jag får jobba på det där. Slipa lite på min kvinnliga sida. Jag börjar med att fästa en brosch i form av ett hjärta på tröjan. Ett steg åt rätt håll!

2 kommentarer

  1. Gyoni skriver:

    Fint med brosch ^^

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress