Flickan med Tometeblossen

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

6 kommentarer

  1. Farbror Rune skriver:

    Inte för att jag vill vara sån,men du är medveten om att nu när du hjälpte den stackars hjältinnan i storyn att komma över sitt trauma så kanske du skapar ett monster,en Halmstads-pyroman som fullständigt kommer att löpa bärsärk med tomtebloss och BIC-tändare(ej penna).Jag hoppas jag har fel men detta kan sluta hur som helst.Ett tips:Håll båda ögonen på vår hjältinna.
    Farbror Rune-Moralens fanbärare på barikaderna.

  2. Anonym skriver:

    Du kanske skulle kunna ge henne en vass kniv med! Om hon är som den Linda jag känner så är hon van vid att skära med knivar så slöa att man inte märker om man råkar ha den uppochned.

  3. Anonym skriver:

    Men vira inte in den i blött papper!

  4. Anonym skriver:

    Och inte i torrt hushållspapper heller! Då kan hon få det mellan tänderna så det gnisslar! Hehehehe

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress