emma upptagningar

Det är förresten måndag idag. Jag har inte direkt nåt emot måndagar. Många verkar ju ha det. Hatar ni era jobb eller?

Men jag känner fortfarande att jag är efter i mitt rapporterande om händelser från tiden som passerat sen jag sist var duktig på att uppdatera min dagbok här.

Så lite mer saker som har hänt, vi kan börja från sist. Igår var det söndag och dagen D. Knytisloppisdagen hemma hos mig. Mitt och Nannas lilla jippo som, hör och häpna, faktiskt blev riktigt lyckat! En liten glad skara naboer kom kånkande på sina bord och grejer och vi råddade ihop en liten loppis på den dyngblöta gräsmattan i solen och ishavsvinden. Besökarna strömmade in. Flera stycken! Och cashen stod som spön i backen. Nästan i alla fall. En samling män kom på besök och passade på att inta mitt hem, soffa och mitt kök när de visste att jag skulle vara fjättrad till trädgården hela dagen. Fast det gjorde inget, dom var snälla och ordnade med kaffe, fika och till och med en delikat lunch. Bra där! En fin dag. Jag borde haft bilder att visa. Det finns inga.

Vidare inser jag att jag även har missat att meddela att jag och Anna ju faktiskt har varit i Turkiet. En vecka med övervägande monsunregn och åskan från helvetet. Awesome! Men okej, lite sol också har det ju varit, men långt ifrån vad man hade kunnat önska. Vi bodde på ett väldigt fint Fritidsresorhotell som var ämnat för utpräglade barnfamiljer utan större lust till utsvävningar. En skyddad värld som vi snabbt insåg inte var tänkt att lämnas. En dag klev vi utanför murarna. Det var ett skrämmande misstag. Vi insåg att bubblan vi bodde i låg långt ifrån civilisationen och vi hamnade efter en tids promenad i en ödeby, mellan radiomaster, taggtråd, raserade murar och övergiva vattenlekland. Allt hade lämnats. Det var öppna lägenheter och bensinmacken ifrån Pestens Tid. Vi fortsatte gå bland ruinerna och hamnade i ett halvfärdigt hus med en lyxbil parkerad i. Allt var väldigt konstigt och vi sprang som skrämda hönor med kvävda drömmar om frihet tillbaka till vår lilla inhägnad.
Efter en vecka i turkland kan vi nu dessutom konstatera att vi fortfarande inte gillar kebab. Iskender, Döner och Shish. Inte ens i rättens födelseland tycker vi att det är värt att lägga krabbor på köttstrimlorna. Det är bra. Nu vet vi. Goda grillade fiskar dock. Och jag köpte en skitstor tvättsvamp och fick mystiska skrämmande ord viskade i mitt öra från en gammal dam som satt och knöt en matta i ett gathörn.
Jag borde bjuda på lite bilder här också, men tyvärr har inte min tidslinje hunnit ifatt så det får vänta. Min plan är att styra upp ett mediokert album inom det snaraste. Ni som bryr er får hålla ut. Det kommer i alla fall bilder. Åtminstone på facebooken.

Igår spelade vi Bingolotto. Jag och Tomas, medan Freddy var på herrmiddag med alla sina manliga, öldrickande vänner och Johanna på musikal. Som vanligt vann vi inget. Men nästa gång! Dåjävlar! Då är det Färgfemmanspecial och då ska vi fanimej plocka hem storkovan! Hejdå igen.