Töntalarm! 2 (påfyll)

Det där med skojfriskheten asså… Tokroliga ordvitserier.

Dagens. Att kalla svenska städer för lite crazy ”engelska” översättningar. Det är rätt nära lågvattenmärket för orden jag skrev om förra gången va? Typ snabeldrake och skallebank. Kan för den som känner sig dåligt ifylld läsas om i inlägget Töntalarm!

Jag är kanske lite extra lättretad idag, behöver käk, har lite gosbrist, borde duscha och så, men jag blir så trött. Det äääär inte kul längre. Kanske kanske att det var lite skoj dom första gångerna du sa att du skulle åka till Pennybridge och möjligtvis att nån kan ha fnissat lite inombords när du frågade hur läget var i Strawtown. Men nu? Nej. Dags att lägga ner det nu Kronblom. Gamla roliga serietidningar har jag också skrivit om förresten. Det finns i inlägget Old People. Ungefär samma underhållningsvärde idag som din tur till Ytown eller golfrundan i Barelookbrook. Stop it! Ingen skrattar!

Och nu sitter många där och tycker att jag ju faktiskt inte ska gnälla, jag som blandar in mina engelska ord överallt när jag både pratar och skriver. Men FYI – Det är inte ens nästan samma sak. Jag tänker inte ens ta diskussionen. Jag ska göra gräddstuvad kycklinglever istället.

Högtiden!

Igår var det Potatisens Dag.

LCHF-aktivister demonstrerade aggressivt utanför Maxi hela dan.

Med plakat och banderoller skrek dom slagord och kastade kroketter på utkommande kunder. Tre pikétbussar svängde in på parkeringen och poliserna drev bort packet.

Skämta. Men att det var Potatisdagen igår var sant. Jag och Freddy gjorde slag i projektet och åstadkom genom gemensamt arbete cirka 8 kubik King Edwardmos. Den mest överskattade potatisen för övrigt enligt mig. Tacka vet jag Asterix. Rosa och fin. Den kan man ha till allt.

Snart är det Fars Dag också.

Uppladdning!

Det känns som fredag idag. Det gjorde det igår med. Funky.

Spinning sen. Jajjemen. 17:00. Då ska jag tillbaka och nästan stryka med i pulsträningen.

Sanna, instruktören, tyckte jag behövde lite mer edge sist så hon höjde min maxpuls i programmet till vad en normal tvååring ungefär skulle kunna tänkas ha. Jag kämpade som ett djur. Våndas lite inför dagens pass, men det ska nog gå fint. Jag har börjat ladda upp min tävlingsspirit genom att utmana mej själv här nu på mitt kontor. Tävlingen har jag valt att kalla ”Hur många CitronJätten kan man äta på en arbetsdag?” …Det går än så länge rätt bra. Fortsätter jag i detta tempot med nästa gren, som är spinningen, lär jag ju plocka hem det lätt!

Like stealing CitronJätten from a child!

Måndagsrapport

Det är förresten måndag idag. Jag har inte direkt nåt emot måndagar. Många verkar ju ha det. Hatar ni era jobb eller?

Men jag känner fortfarande att jag är efter i mitt rapporterande om händelser från tiden som passerat sen jag sist var duktig på att uppdatera min dagbok här.

Så lite mer saker som har hänt, vi kan börja från sist. Igår var det söndag och dagen D. Knytisloppisdagen hemma hos mig. Mitt och Nannas lilla jippo som, hör och häpna, faktiskt blev riktigt lyckat! En liten glad skara naboer kom kånkande på sina bord och grejer och vi råddade ihop en liten loppis på den dyngblöta gräsmattan i solen och ishavsvinden. Besökarna strömmade in. Flera stycken! Och cashen stod som spön i backen. Nästan i alla fall. En samling män kom på besök och passade på att inta mitt hem, soffa och mitt kök när de visste att jag skulle vara fjättrad till trädgården hela dagen. Fast det gjorde inget, dom var snälla och ordnade med kaffe, fika och till och med en delikat lunch. Bra där! En fin dag. Jag borde haft bilder att visa. Det finns inga.

Vidare inser jag att jag även har missat att meddela att jag och Anna ju faktiskt har varit i Turkiet. En vecka med övervägande monsunregn och åskan från helvetet. Awesome! Men okej, lite sol också har det ju varit, men långt ifrån vad man hade kunnat önska. Vi bodde på ett väldigt fint Fritidsresorhotell som var ämnat för utpräglade barnfamiljer utan större lust till utsvävningar. En skyddad värld som vi snabbt insåg inte var tänkt att lämnas. En dag klev vi utanför murarna. Det var ett skrämmande misstag. Vi insåg att bubblan vi bodde i låg långt ifrån civilisationen och vi hamnade efter en tids promenad i en ödeby, mellan radiomaster, taggtråd, raserade murar och övergiva vattenlekland. Allt hade lämnats. Det var öppna lägenheter och bensinmacken ifrån Pestens Tid. Vi fortsatte gå bland ruinerna och hamnade i ett halvfärdigt hus med en lyxbil parkerad i. Allt var väldigt konstigt och vi sprang som skrämda hönor med kvävda drömmar om frihet tillbaka till vår lilla inhägnad.
Efter en vecka i turkland kan vi nu dessutom konstatera att vi fortfarande inte gillar kebab. Iskender, Döner och Shish. Inte ens i rättens födelseland tycker vi att det är värt att lägga krabbor på köttstrimlorna. Det är bra. Nu vet vi. Goda grillade fiskar dock. Och jag köpte en skitstor tvättsvamp och fick mystiska skrämmande ord viskade i mitt öra från en gammal dam som satt och knöt en matta i ett gathörn.
Jag borde bjuda på lite bilder här också, men tyvärr har inte min tidslinje hunnit ifatt så det får vänta. Min plan är att styra upp ett mediokert album inom det snaraste. Ni som bryr er får hålla ut. Det kommer i alla fall bilder. Åtminstone på facebooken.

Igår spelade vi Bingolotto. Jag och Tomas, medan Freddy var på herrmiddag med alla sina manliga, öldrickande vänner och Johanna på musikal. Som vanligt vann vi inget. Men nästa gång! Dåjävlar! Då är det Färgfemmanspecial och då ska vi fanimej plocka hem storkovan! Hejdå igen.

Tips till männen. Varsågoda.

Hej alla män.

Här kommer ett tips, ett som med största säkerhet kommer hjälpa er till en bättre relation med er familj, partner och även eventuella arbetskollegor.

Spola alltid i toaletten.
Även om ni bara har kissat. Många av er använder inte papper när ni har kissat, ni anser väl att det inte behövs torkas och så kan alldeles säkert fallet också vara. Men bara för att det inte ligger något av fastare karaktär där nere i skålen när ni är klara betyder det inte att ni bara kan lämna det lilla rummet. Många av er är duktiga och tvättar händerna, vissa av er rättar till och med till handduken och lägger ner locket på toaletten, men ni spolar inte.

Det kan kännas som en skräll, men bara så ni vet – erat kiss luktar ganska långt ifrån gott. Bara för att ni inte använder papper innebär det inte att er urin antar en skepnad av rosenvatten eller Chanel No 5 när strålen träffar ytan. Det stinker fortfarande piss. Och det stinker fortfarande piss även om ni lägger ner locket, då ligger ångorna dessutom där under och ackumuleras, växer i styrka, koncentreras och kastar sej mot en som ett hungrigt svavelsyremonster när man öppnar för att själv uträtta sina behov.

Och! Även om ni bor ensamma eller om det för tillfället inte är någon hemma bör ni verkställa själva spolningen. Urinlukt bygger bo i allt. Handdukar, plastgolv, badrumsmattor.

Och nu vrålar alla inombords att kvinnor minsann också är vidriga och att vi faktiskt också har en del motsvarande olater för oss, och javisst, det är jag väl medveten om. Men nu handlade det inte om oss, nu handlade det om er män som pissar och bara går. Dagens tips ni vet.

Parentes. Om det luktar piss om ert kiss (obeservera skillnaden. Piss/kiss. Ni hör ju själva.) är det ett tecken på att ni dricker alldeles för lite vatten. Det kan ju också vara nåt att ta i beaktning.

Jag inser att detta blev ett ganska bitchigt inlägg och många av er tycker säkert att jag överreagerar och kverulerar, men för er kan jag tala om att ni har fel och att ni borde skärpa er. Och bitchauran jag har dragit på mej nu har jag inget emot för den iklädde jag mig redan vid halv nio i morse när jag påpekade för städerskorna att dom alltid kommer ungefär en timme för sent, så nu är jag varm i kläderna kan man säga. Detta var bara grädden.

Och som ofta önskat så följer här lite andra relaterade inlägg. Ni kan säkert hitta fler, men jag pallar bara tre. Hejdå.

Kabeldimman
Om att hantera stanken efter toalettbesök.

Sexiga Män
Om fisar och tankar kring detta.

The Seat
Om toalettsitsen, denna outtömliga källa till diskussion.

 

Rösta på Linda och tjäna karma!

Förresten folk! Glöm inte att rösta på Linda i Matbloggprisettävlingen där hon kan vinna ära och berömmelse och kanske till och med lite rikedom också!

 

* Hur göra? Instructions! *

1. Klicka på den runda loggan här nedanför och åk iväg till sidan.
2. Fyll i dig i fälten till höger som handlar om Dessert & Bakbloggar.
3. Fyll i Lindas hemsidas adress:  http://www.callmecupcake.se
4. Läs igenom så du skrivit rätt – Skicka in och känn dig nöjd.
5. Säg åt alla du känner att rösta också – Tjäna karmapoäng.

Ät en vinge och sälj en sak!

Inatt drömde jag att jag käkade kycklingvingar.

Jag gick runt på min gamla, nu mera rivna, högstadieskola och letade efter lektionssalen där jag skulle varit för över en halvtimme sen, med en megastor påse med kycklingvingar i högerhanden. Jag åt av dom med jämna mellanrum. Svingoda! Fin konsistens och så.

Vad tror ni det betyder? Man blir ju nyfiken. Jag slog på chickenwings i mitt drömlexikon i morse. Det fanns inget. Jag testade chicken istället. Nada. På wings däremot fanns det en del, men det var mer typ ”om du drömmer att du har vingar och flyger runt/har vingar som blir avklippta/har fjärilsvingar..” och jag kände väl att det inte riktigt var the perfect fit. Jag sket i det.

På söndag är det förresten knytisloppis hemma hos mig! Stenhuggerivägen 85. Baluns. Känner ni för att joina är ni hjärtligt välkomna. Medtages: Prylar som är hela och rena och ett eget bord att sälja dessa vid. Mkt enkelt. Alla fattar.

Detta var reklam. Kommer även finnas i Hallandsposten som en liten notis för påminnelse.

Jag och Freddy gick en lång jävel till promenad för ett tag sen i området där hemma och delade ut inbjudningar till denna. Vi gick på kvällen när det var mörkt, så vi inte syntes. Bäst att vara försiktiga. Trevlig runda i skenet av gatlyktorna. I måndags däremot gick jag samma slinga och delade ut reviderade versioner av samma blad. På dagen. Jag la till alla, i allas lådor. Precis när locket till en vit plåtlåda smällde igen kom en storväxt karl stövlande med sjumilakliv mot mig över gräsmattan. Han såg arg ut. Han hade åskmoln som det slog blixtar ur över huvudet och jag kände att det nog inte var nån bra idé att börja springa så jag stod kvar.
- HALLÅ! DU! TJEJEN! ÄR DU TRÖG!? KAN DU INTE LÄSA ELLER!? brölade han i sin framfart.
- ..Hmjodå, det tycker jag nog allt att jag kan..?
- BRA. Då ser du kanske också denna lappen!? ELLER? Du ser inte den!? Han spände blicken i mig medan han pekade på en ”Ingen reklam!”-lapp på lådans lock som han nu hunnit fram till.
- Jodå, jag ser, men detta är inte reklam. Jag kände mig kortast och lamast i världen där jag stod med armarna hängande utefter sidorna och tittande upp på mannen som var säkert över två meter lång med karisma som Satan själv.
- NAHE?? Och vad skulle du mena att det är då?? Han satte händerna i midjan som en sur tant. Han borde haft en kavel i ena näven och ett förkläde på sig…
- Det är en inbjudan, svarade jag och fiskade upp en lapp ur magsäcken frampå min svarta anorak. Den var snyggt ihopviken, såg trevlig ut ihopfäst med ett klistermärke. Jag gav honom bladet och han granskade det med nitiska ögon. Är det ändå inte reklam? Öppna den du, det är inte reklam. Det är precis som det står på framsidan – en inbjudan.
Mannen med Selmaapproachen sprättade och läste.
- Ja.. Jo okej för denna gången då. Det är ju inte reklam. Det låter trevligt. När är det? Nu på söndag?
- Jepp, du och din familj är hjärtligt välkomna!
- Jaaae.. ja tack då, vi dyker kanske upp! Tack så mycke kära du!

Kära du? Jävla dåre. Slösa energi på att gå runt och vara arg sådär. Och sen bara slå om som om inget hänt? Nåväl, han är välkommen ändå!

Nu ska jag fortsätta att skriva fakturor. Inom en snar framtid följer mer texter här ty jag vet att jag ligger efter. Håll ut.

Lördagsdimma

Jag gick en promenad ner till hamnen med mig själv i förmiddags.

Det var väldigt dimmigt och när jag kom tillbaka var jag blöt av allt vatten som flög omkring i luften. Lika bra det.

Stiltje. När jag gick längs havet hördes folk i båtar lång utifrån havet. Dom fiskade. Allt dom sa hördes, men ingen syntes i dimman. Ett par där ute pratade om att dom borde köpa ny säng och precis då fick kvinnan en fisk och skrattade. Sen gick jag förbi röster som skulle kunna varit en pappa och hans son. Dom pratade om olika drag. Vattnet låg alldeles stilla.

Jag tycker om dimma, även om jag kanske inte borde. Jag tycker ju inte om hemligheter längre, dom gör mig osäker. Men dimman är okej. Trots att den döljer en del.

På vägen ner till hamnen tänkte jag att det hade varit trevligt att ha ett hus. Till exempel det där jag passerade innan. Det med den fina stora altanen, det snygga dubbelgaraget, dom söta äppelträden i den lagom stora trädgården och den mysiga balkongen. Det huset. Eller kanske ett annat. Men detta hade till saluskyltar. Det såg dyrt ut och jag konstaterade att det ju ändå säkert inte är jättemysigt att bo i ett helt stort hus med sig själv, så det kunde kanske kvitta.

Jag började titta på spindelnäten istället. Alla ser olika ut och när det är dimma blir dom fina och extra tydliga. Som knypplade tantdukar. Jag mötte ett par som höll varann i handen. Dom var i min ålder. Hon hade tofs. Vi hejade artigt. Paret fortsatte sitt samtal om vad dom skulle laga till middag. Jag fortsatte att koncentrera mej på spindelnäten. Det var vindstilla och jag var blöt i ansiktet.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress