2011 – isoleringen

Igårkväll funkade inte min telefon som den skulle och jag var helt säker på att jag hade satt min sista potatis.

Det började med att Freddy skickade ett sms och meddelade att man inte kunde ringa mig. Omg! Kort där efter packade även smsfunktionen ihop. Omg! omg! Och kort efter det upptäckte jag att även Wordfeuden var död! OMG! OMG! OMG!

Så jag kollade på Vem vet mest?, Halv 8 hos mig, Idol, Landet brunsås och Hübinette UTAN sällskapet av omvärlden via telefonen. Själva telefonen höll mig dock sällskap. Den låg jämte på en kudde hela tiden och jag klappade på den och sa att allt snart skulle bli bra, att den inte behövde vara rädd. Jag var totalt avskärmad från världen. Jag har aldrig varit så ensam! ..Jo okej, jag hade väl had worse, men ändå!

Den vaknade till liv igen framåt tio medan jag plockade i diskmaskinen. Skönt. Men jag var traumatiserad såpass illa att jag senare på natten drömde mardrömmar. Jag befann mig i Oslo, där jag skulle hämta Linas kid på dagis och ta honom till en logoped (behövligt faktiskt!). Mamma hade, innan min avfärd, varit SMART och konfiskerat min älskade HTC och ersatt denne med en gammal Nokia 3310 med sprucken display. Det var för att det skulle bli billigare för mig på resan sa hon. Det slutade med att jag inte fick tag på någon för telefonjäveln inte funkade som den skulle, det gick inte att ringa! Jag hamnade på fel trikkar och tunnelbanor med Marley i vagnen. Allt på grund av telefonen som skärmade av från hela världen och gjorde mig handikappad!

03:00 vaknade jag svettig av stress men lugnade ner mig snart igen när jag såg min trogne smartis ligga i tryggt förvar på stolen jämte sängen. Jag testtwittrade och testfacebookade lite för att kolla att den fortfarande levde. Det gjorde den. Jag somnade tryggt om och drömde om fluffiga moln och rosa enhörningar. 2011 the future.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress