2011 – isoleringen

Igårkväll funkade inte min telefon som den skulle och jag var helt säker på att jag hade satt min sista potatis.

Det började med att Freddy skickade ett sms och meddelade att man inte kunde ringa mig. Omg! Kort där efter packade även smsfunktionen ihop. Omg! omg! Och kort efter det upptäckte jag att även Wordfeuden var död! OMG! OMG! OMG!

Så jag kollade på Vem vet mest?, Halv 8 hos mig, Idol, Landet brunsås och Hübinette UTAN sällskapet av omvärlden via telefonen. Själva telefonen höll mig dock sällskap. Den låg jämte på en kudde hela tiden och jag klappade på den och sa att allt snart skulle bli bra, att den inte behövde vara rädd. Jag var totalt avskärmad från världen. Jag har aldrig varit så ensam! ..Jo okej, jag hade väl had worse, men ändå!

Den vaknade till liv igen framåt tio medan jag plockade i diskmaskinen. Skönt. Men jag var traumatiserad såpass illa att jag senare på natten drömde mardrömmar. Jag befann mig i Oslo, där jag skulle hämta Linas kid på dagis och ta honom till en logoped (behövligt faktiskt!). Mamma hade, innan min avfärd, varit SMART och konfiskerat min älskade HTC och ersatt denne med en gammal Nokia 3310 med sprucken display. Det var för att det skulle bli billigare för mig på resan sa hon. Det slutade med att jag inte fick tag på någon för telefonjäveln inte funkade som den skulle, det gick inte att ringa! Jag hamnade på fel trikkar och tunnelbanor med Marley i vagnen. Allt på grund av telefonen som skärmade av från hela världen och gjorde mig handikappad!

03:00 vaknade jag svettig av stress men lugnade ner mig snart igen när jag såg min trogne smartis ligga i tryggt förvar på stolen jämte sängen. Jag testtwittrade och testfacebookade lite för att kolla att den fortfarande levde. Det gjorde den. Jag somnade tryggt om och drömde om fluffiga moln och rosa enhörningar. 2011 the future.

Kisslyssnarmannen

Igår tänkte jag  för mig själv att det var ju ganska längesen det faktiskt hände nåt anmärkningsvärt att skriva om.

Eller, det händer ju trevliga saker hela tiden, men det är inte allt man kan eller får gå ut med här, även om man kanske hade velat ibland.

Anyways! Igår kom han! Som en blogginläggsskänk från ovan! Den märkligaste herren jag träffat på länge.

Inledning. Jag hade preciiiiis blivit lämnad ensam på firman och jag borde passat på att kissa medan det fortfarande var folk här, men eftersom jag är lite slow och inte speciellt välplanerande blev jag ju såklart nödig ungefär fem minuter efter dörren smällt igen efter Peter.

Det drygaste är när man sitter på toa och det kommer kunder i butiken. Men jag tänkte att jag ju kunde vara rätt snabb, att jag skulle hinna. Det gjorde jag inte. I samma sekund jag hade meckat upp skärpet och krånglat av mig brallorna hörde jag hur det plingade i dörren.
Diiiiiiiing Doooooooong! ..Hell. Och sen en mörk mansröst:
- Haaaallåå! Är det någon häääär?  [ljudet av steg som hasar omkring i lokalen]
- Heej! Jag är inne på toan! Kommer aaalldeles strax! Hojtade jag med min trevligaste röst till svar.
Dom hasande stegen vänder och går snabbt mot det lilla rummet jag låst in mig i. Has-has-has-has.
- Jasså det är häär inne du äääär? 
Och jag  kan verkligen höra jättetydligt att han har ställt sej preciiiiiis utanför dörren! Hans kläder skrapade emot träet och rösten var obekvämt nära där jag satt! ..Obehagligt.
- Jaa.. Jag kommer helt snart. En sekund bara! [i full färd med att stoppa ner linnet och knäppa byxorna igen]
- Jaaja, det är alltså här inne du är. Jajaaa, det är DEN tiden på månaden! Hehe! fortsatte rösten tätt emot dörren.
- Ehh. Nah, jag kissade bara.. Kommer om en sekund.

När jag öppnade dörren möttes jag av en stor sliten gubbe i tufsigt skägg, oljerock och smutsiga gympaskor. Han var gissningsvis runt 70 år och han stod verkligen PRECIS utanför också! Typ knappt en decimeter från toadörren! En väldigt olustig känsla. Jag menar.. eller… Gör man så? Jag är kanske lite fin i kanten, men gör man så i sak av kund? Går in, genom butiken, in backstage på företaget man besöker, förbi garderoben och fram till toadörren som man ställer sej kloss intill? Det kändes som att han verkligen lyssnade på allt jag gjorde där inne.

Och att säga med någonslags förståelse i rösten ”Jaaja, det är den tiden på månaden”. ..Ska det föreställa artighet eller nåt? Har alla tjejer som går in på en toalett mens? Eller? Va? Vad är det för jäkla snuskuttalande?

Jag kunde inte hjälpa honom med hans ärende. Han lämnade butiken med en offert på nya grejer istället. Hoppas nån av männen är här nästa gång han kommer så jag inte behöver tampas med honom ensam igen.

Och för er som känner för mer skumma typer så kan jag tipsa om ett äldre inlägg. Ett som handlar om en ÄNNU mer obehaglig snubbe som verkade vilja köpa mina tjänster och inte mörkade att han gillade att åka utomlands för att köpa liknande tjänster av lite för unga ungdomar. Vidrig man.
Läses här:  You wanna go boomboom?

Skräckvisorna (minnen från förr)

Vissa sånger och ramsor man drar för barn är ju inte speciellt skoj asså..

Jag förstår såklart att tanken är att det ska vara mysigt, sövande eller skojigt klämkäckt. Det finns massor! Exempel på två följer.

1. Tula hem och tula vall.

Tula hem och tula vall, tula långt åt mossen.
Kål fick jag när jag kom hem, kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd gul och blå, osten såg jag lite å’.
Smöret smakte jag aldrig.

Detta är alltså en väldigt känd vaggvisa, av Alice Tegnér till och med, som jag minns att jag tyckte var fruktansvärt obekväm att lyssna på. Det enda stackarn fick att käka var kål, mjölken och osten var dålig och aldrig fick hon smör på mackan. Dom var SÅ fattiga och jag led verkligen av att höra detta tragiska och mörka stycke. Men visst.. Jag förstår väl att det var själva melodin som var grejen. Den är mysig och sövande och man skulle inte förstå nåt av texten eftersom den skulle sjungas för en i crib-åldern. Men vi sjöng den i skolan sen också, på lågstadiet. Då har man ändå hunnit grow lite hjärna. Vad betyder för övrigt tula?

2. Pelle Plutt

Pelle Plutt, Plutt, Plutt
tog ett skutt, skutt skutt
över ån, ån, ån,
tappa tån, tån, tån.
In i kammarn
efter hammarn,
spika fast den lilla tån!

Okej, det säger sig nog lite själv varför denna kanske inte  är alldeles underbar för en unge som precis upptäckt att man kan härja omkring utomhus. En klämkäck ramsa som lästes för att pigga och muntra upp, gärna accompanjerad av duttande på näsan, rytmiskt petande i magen och marionettstyrande av ens armar. Skoj! Man skrattade säkert. Men att få det slängt i ansiktet att man kan tappa en tå om man hoppar över en å.. Jag vet inte asså. En helt jävla horribel tanke som fick mig att odla lite av en rädsla kring att kliva över mindre vattendrag. Givetvis gick det över, men ändå.. Skräcken. Tänk vad ont!

Oh well, det var egentligen ingenvart jag ville komma med det där, mest bara en observation eller vad man nu ska kalla det.

Idag är det fredag och jag kan vidare informera att mitt schampo och balsam blev stulna i duschrummet på Actic igår. Lamt. Men jag har köpt nytt nu. Så nu kan jag inte skylla på det heller när jag letar kryphål för få slippa simma. Jag borde asa mig ut i skogen och plocka trattisar också innan dom bestämmer att det är vinter.

Kylskåpsfällan – påfyllningen

Som en påfyllning till föregående inlägg kontrar Linda genom att mmsa över en bild på hennes kyl också.

Hon undrar om det kanske ändå inte är lite värre att ha en kyl fylld med bara grädde, smör, ägg, sylt och sånt. Och tårtor. Nästan ingen ”riktig mat”. Värre? Vet inte. Kanske faktiskt! Och nu tänker ni säkert: - Men hallå, det är ju hon som bakar va? Hon LÄR ju ha en bakningskyl och en annan för käk. Men nej, så är det inte. Detta är den enda i hennes hem.

Den observante kan förresten se i bilden att det är hela fem (5) tårtor inproppade i Lindas kyl. ..Och jag har käkat av dom flesta. Hehe.

 

Kylskåpsfällan

Jag och Emmeli jämför våra kylskåp per mms.

Plötsligt känner jag att mitt gnäll på att jag är fattig och mitt gnäll på att jag är tjock är lite ihopkopplade och inte längre riktigt lika okej. Tänkte först skylla på min inneboende, men inser ju att han nog faktiskt inte äter speciellt mycke alls av det jag proppar in där.

Jag som helt (nästan) seriöst funderade på att anmäla mig till det där programmet Lyxfällan.. Jag tror inte jag behöver det längre, jag anar att jag eventuellt kan ha hittat min Lyxfälla precis här. I kylskåpet. Mindre mathandlande för min del!


Det är alltså Emmelis kyl till vänster och min till höger om ni inte fattade det. Emmeli inflikar att hon faktiskt har några grejer i dörren också. Då får väl jag kontra med att min dörr är så fullproppad att det rasar saker ur den när jag öppnar. Vet inte om det är speciellt fördelaktigt för mig att ta med denna delen av texten, men det får jag väl försöka bjuda på.

Tillägg i ett precis mottaget sms nu: ”Fast det är ju uppenbarligen JAG som är den fattiga (& tjocka) hehe”. Kanske ska vi slå våra fläskpåsar ihop och försöka styra upp detta på nåt sätt. Hm.

Igår spådde förresten Johanna mig med sina tarotkort. Det var spännande! Först gjorde hon en variant som ungefär uppmanade mig att Get my shit together. Jag blev inte helt nöjd, eftersom jag ju såklart redan visste att det var vad som krävdes. Då gjorde hon en annan modell. Då blev jag tillsagd att ta tag i saker som jag visste behövde göras, börja om, hitta saker som är bra för mig och se till att utföra dem. Alltså en mer utförlig version av den första kan man säga. De båda sa egentligen exakt samma sak. Trots att jag drog olika kort. Typiskt. ..Misstänker att det var riggat. ..Så äkta Johanna.

I eftermiddag ska jag simma. Imorgon också. Kanske i övermorgon också. 

Fortsättningen

Tillägg till dagens misskänsla.

Tydligen har inte mina flygbiljetter blivit bokade till och från Arlanda. Bokningen kan, efter kontakt med olika kundtjänstmänniskor, inte hittas. Men mina pengar har försvunnit från kontot. Drygt 2 500 kr. En underbar dag.

En morgondröm

Till och med på biologin fick man lära sig att på morgonen drömmer man om nice saker.

Att det är ihopkopplat med hur djupt man sover, att det är samma avslappning som vid sex. Det är därför killar får morgonstånd och så vidare.

Så när jag vaknade vid 05:30 av åskan och med låten för Merci-reklamen i huvudet tänkte jag att det var lika bra att somna om och drömma nåt trevligt. Tänkte mig en story med mycke gos. Men istället somnade jag om och drömde om ett restaurangbesök i Stockholm som blev jättefel. En riktigt lång och invecklad historia som i korta drag slutade med att jag blev bortglömd, sviken och kvarlämnad medan dom andra (mina systrar bland andra) gick till en loungebar/skivbolag. Den låg visserligen nära och jag fick ju reda på att dom var där eftersom jag hade min mobil, men ändå… Känslan.

Det var inte direkt vad Gustav Fröding skrev i sin dikt. Det var motsatsen. Fuckin ripoff. Jag vaknade och var ledsen och kände mig lurad, lämnad, nojig och sviken. Härligt. För att ytterligare spä på, eller kanske snarare till följd av mina redan fint framodlade trust issues som jag verkligen försöker jobba bort. Awesome. Jag får uppenbarligen jobba lite hårdare med det där.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne

Rätt snuskig dikt för att vara skriven på slutet av 1800-talet när allt var så hårt hållet kan egentligen tyckas. Men så blev han ju också åtalad för den. Stackarn. Snuskhummer! Idag skulle man minsann aldrig!

Nåväl, jag styrde upp skiten lite med att städa köket, baka ett bröd, lyssna på allt snack om Ground Zero på mina satellitmottagares typ alla kanaler och sen ställde jag mig i duschen. Funderar på en runda i skogen med svampkorgen, även om jag aldrig hittar nåt. Mest för luftens och vädrets skull. Liksom.. kolla lite på ett lingon, nosa på löven, peta på en snigel… Ni vet. Har ju ny fin svampkorg och allt. Vi får se. Kanske sen.

Emmakossan kliver in igen

Idag fick jag förresten en fin start.

Inte. Verkligen inte. Okej, det kunde väl sannolikt varit värre, men det var inte bra.

Vaknade av, eller nej förresten! Det började redan innan det! Jag DRÖMDE, precis innan jag skulle vakna att jag åkte till FinMaxi för att handla. En vanlig dag liksom. När jag kom dit gjordes den hemska upptäckten att jag hade glömt mitt ICA-kort. Horror!
Sen vaknade jag och gjorde den vidrig upptäckt nummer 2 att min underläpp hade odlat ett fult munsår. Hatar verkligen den känslan. Speciellt på morgonen när man är plufsig och osöt redan som det är. Hur mycke man än piffar och fixar kan man aldrig känna sej hyfsat fresh så länge man har den där skiten.

Åkte till Maxi för att inhandla frukost åt männen på jobbet. Nästan direkt jag kommit in i butiken drog jag näven i en jävla metallkant nånstans och slitsade upp höger pekfingers knoge. Ett riktigt läskigt hack. Jag visste inte att man hade ordentliga pulsådror där, på knogarna, men uppenbarligen. Så där gick jag, ful som stryk med munsår och blodet rinnande över högerhanden som en annan pundig jävla snedseglare. Jag kände mig attraktiv. Ung, fräsch och underbar likt en nyutsprungen ros!

Morgonen blev till förmiddag. Jag och Peter satte oss i räsercaddyn och åkte iväg för att hämta våra nybroderade profilkläder. Efter en lång otålig väntar var de äntligen klara. Vi återvände med en stor kartong och excitementen var stor. Peter, Erik och Benga skuttade lyckligt omkring i sina nya skjortor och pikéer. Jag tog på mig en av mina blusar. Benga stirrade och sa:
- Vafan? Ska du ha den där? ..Nää? Det måste ju vara fel? Du kan ju förfan inte knäppa den?? Har brösten blivit större eller??
Tragik. Jag får skärpa mej nu.

I eftermiddag ska jag simma igen. Det är obligatorisk närvaro. För bidragande till min fulhet just nu är faktumet att jag har gått och blivit tjock(are). Tydligen. Jag upptäckte det härom dagen när jag kliade mej på magen. Hade ådragit mig att fruktansvärt störande insektsbett av nåt slag! Det kliade som fan! När jag drog upp linnet och kollade insåg jag att det inte alls var nåt bett… Det var en bristning. En helt ny. Uppenbarligen hade jag gått och blivit en smällfet ko. En som inte ens kan ha sina beställda profilkläder nu. Tragik och horror i en osnygg symbios. Jag dog lite inomhus, gick och köpte en ny seriös simbaddräkt samt ett nytt simkort.

Nu är klockan 11:11. Man kan ju lugnt säga att jag vet vad jag önskar mig.

Se ditt barn supa & knulla-TV!

Har ni sett trailern för den där nya serien på femman?

Sol, Fest & Oroliga Föräldrar heter det och jag är nog allt lite skeptisk än så länge. Känns inte som nåt jag kommer lägga tid på. Säger jag nu. Sen sitter jag väl där ändå.

”I Sol, Fest & Oroliga föräldrar åker intet ont anande kompisgäng till solen för en första semester på egen hand. Men i buskarna gömmer sig deras föräldrar som ser och hör allt.
I det här programmet sätts förtroendet mellan och barn på prov när föräldrar tar chansen att spionera på sina barn. Hur går det med löftena om att ringa hem, inte bli för full eller att inte följa med killar hem?
Efter en veckas smygande träder föräldrarna fram och berättar att de har varit på plats hela veckan och sett allt som hänt. Vems misstankar kommer på skam och vilka föräldrar får sina värsta farhågor besannade? Och hur reagerar barnen när föräldrarnas närvaro avslöjas?”

Om ni har missat previewen kan ni ju kolla här.

Awesome! Det nya svarta!

Okej. Lite tankar då.
För det första – Hur har dom fått till det? Har föräldrarna spontanöverraskat sina barn med flygbiljetter och bokad resa och hela kittet?
- Här får du Martin! Du får ta med dig två vänner och åka till Ayia Napa! Kul va?? Och här får du 20 000 kronor att roa dig för också! …Heheheh *gnider sina händer*
Och för det andra – Vad är barnen införstådda med att kamerateamet är där för egentligen?
- Nejnej, vi gör bara lite intervjuer och filmar för vi tycker det är skoj egentligen!
Och för det tredje – Hur tänker föräldrarna när dom anmäler sin familj till detta? VILL dom verkligen se?
- Hahaha! Åhgud vad underhållande! Titta Gunnar, nu knullar Josefina med den där servitören från restaurangen! Ojojoj! Hohoho!  …Knappast. Kolla in mamman till höger i klippet liksom, hon tycker ju inte där där är speciellt skoj att se.
Och för det fjärde – Dom tror väl inte på fullaste allvar att ungarna kommer skratta åt hela grejen när mamma och pappa träder fram?
- Näämen!? Mamma!? Pappa!? Vad gör NI häär? Vadå? Har ni sett mig hela tiden!?? Nämen guuud så tokigt! Hahaha! Detta var ju verkligen det dråpligaste! Hahaha! Ojojoj! Vilka tokroliga föräldrar ni är! Jag älskar er! *gruppkram* …Knappast. Dom kommer ju bli förbannade som fan och helt paranoida och aldrig mer vilja festa eller resa..

Meeeeeene.. jag vet inte. Jag är förmodligen naiv och tråkig, det brukar jag vara. Jag brukar inte fatta grejen liksom. Det är kanske ett bra koncept. Det lär ju vara många som kollar. Sannolikt jag också emellanåt även om jag verkligen inte det minsta över huvudtaget roas av att se folk supa och idiotfesta på tv. 

Det börjar ikväll, för er som vill se. Klockan 20:00. Enjoy!

Uttrycket ”Det som händer i —, stannar i —” är för övrigt nåt av det vidrigaste jag vet. Lite som ”Det man inte vet, har man inte ont av”. Jag får ont i magen av den typen av tankesätt. Överkänslig kanske. Eller lite skadad av erfarenheter. Kanske båda. Jag får skärpa mig.

Gamlingen

God förmiddag läserz!

Hur har ni det? Är det höst hos er också? Regnar det på era huvuden och på era bilar och på era hus? Blåser det som fan? Här också.

Eftersom ni redan har konstaterat att jag uppenbarligen inte skriver allt för ofta just nu, jag kan se tydligt att ni tycker jag är lam, jag har fina statistikwidgets för denhär sidan vettni.. Men eftersom ni redan vet är det ju ingen idé att jag tjatar om det.  Jag tänkte skriva lite nu, om det är okej? Köra en typ av resumé av den senaste tiden.

Hela sommaren har Patricia bott i mitt tvättrum. Trefligt! Sen flyttade hon det blev tomt. Mitt sjukt stora mansion ekade öde när inte Freddy gästade och jag kände mig som ..a jag vet inte, nån ensam på nåt stort ställe. Så illa kvickt såg jag till att skaffa en ny inneboende! Tomas blev inproppad i tvättrummet med en sänghimmel av trosor och badlakan. Mysigt för honom! Igår när jag kom hem var diskmaskinen urplockad. Loco! Det blev obalans och min hjärna som var inställd på att ta tag i det där fick svårt att processa, men det ordnade sig!  Nu funderar jag på att öppna nåtform av vandrarhem. Hade det inte varit trevligt så säg?  Scones och marmeladfrukostar var och varannan dag. Hade kunnat varva med bacon och ägg och sånt lite emellanåt för att gästerna inte skulle tröttna och bli tjuriga. Anordnande av tipsrundor, bingokvällar och botaniska promenader i det närliggande grönområdet. Ni hör ju själva, det hade blivit success! Jag hade ägt som värdshusvärd.

(Men egentligen är sanningen att Tomas bor hos mej för han har blivit utkastad från sin egna lägenhet.. Hehe. Tragik!)

En annan grej jag förresten också hade ägt på är om jag hade varit med i programmet på fyran. Halv 8 Hos Mig. Hade kammat hem hela skiten. Men det är ju en annan sak..

Bingokvällkonceptet är för övrigt redan lite påbörjat. I söndags spelade jag, Johanna, Freddy och han i tvättrummet! Med lotter och mat och vin satt vi med dollartecken i ögonen på helspänn framför TV4+ och Bingolotto med han den blonda snubben som håller i det nu för tiden. Vi vann inte storkovan men det var en trevlig tillställning enligt mig i alla fall. Ska vi köra igen eller?
Men visst. Lite gammalt kan tyckas, men hela min söndag gick i pensionärstecknet så det var okej. Först uppe i ottan för att baka åt männen och servera dom frukost när det behagades vaknas, sen ut och luka hela rabatten på framsidan inklusive beskärning av rosenkvittenbusken (vemfan under 65 bast har en sån liksom?). In igen när Linda kom på besök för kaffe och söndagstårtfika. Som man bör när man nått en aktningsvärd ålder. Vidare med förberedande av aftonvarden framför Bingolotto. ..Funderar på att införskaffa sånadär duttpennor till nästa gång!

Anyways! För er som har missat det så har jag facebookat bilderna från både Extrema Outdoor och Sweden Rock Festivalen nu! Efter mycket om och men, kraschade hårddiskar, tandagnisslan och muppiga cd-läsare är dom nu ute. Håll till godo. Slänger in en här också som smakprov, en på mig, Anna och mat, men dom andra får ni allt bege er för. Hejdå.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress