Torr, tråkig, rasist & fet

På tal om gubbighet förresten, jag har kommit på en annan grej som är väldigt sådan.

Och då menar jag inte gubbighet som nåt endast för äldre män, nejdå, gubbighet kan appliceras på vem som helst. Man kan vara gubbig även om man är tjej och under 30 och man kan vara gubbig om man är ung man. Precis som vem som helst kan vara haggig eller en kärring. Inget könsstyrt alls. Förtydligande bara, så ni inte börjar go all activist på mej här nu.

Men okej, jag pratade om sprithyllorna och -skåpen. Mkt gubbigt. Men så är även dagens topic – Skämtrasismen.

Dom flesta vet alldeles säkert vad jag menar, men för att även stockholmarna ska förstå så tar jag några exempel på uttryck som kan fackas in här.

1. ”Alltså jag ÄR ju inte rasist… Men det hade varit fint med ett skinn på väggen! Höhöhöhö!”

2. ”Alltså jag är ju inte rasist eller så, men shit asså! Det gick en neger på cykelbanan i morse och jag höll fan på att köra av vägen när jag såg dåren!! Helt sjuuuukt svart var han!”

Hähähähä! Gubbskoj. Ni ÄR ju inte rasister, men jo. Faktiskt. Det är ni ju innerst inne ändå va?
Alltså, missförstå mej inte alldeles för mycke – jag tycker verkligen man får skämta om så gott som allt, så länge som det inte är genuint elakt och någon blir ledsen på riktigt, men denna typen av humor äcklar mej lite. Det är så förbrukat, så jävla svennigt det kan bli och riktigt gubbigt. (Ursäkta, jag inser själv att jag upprepar det ordet, men jag kan inte komma på nåt bättre.)
Men hallå, ALLA fattar ju att man inte menar det egentligen! Det är möjligt, men jag tror inte på det.
Asså du är så sjukt torr! Du ska alltid vara så seriös och kan inte skämta om nånting! Det är möjligt, men du äcklar mej ändå när du drar dina ”Jag är inte rasist men…”. Det blir inget ligga för dej. Hejdå.

Och vidarespinn, för att ytterligare bygga på min precis outade torrhet. Jag är nog allt lite humorlös och lam ibland, det kan jag ta, det är helt okej men bara en parentes: Att kalla någon tråkig eller torr ligger lätt på min Topp-5 av respektlösa saker man kan häva ur sej till nån annan tror jag. ÄVEN om du skämtar eller inte meeeeeenar det. Det är lite som att säga att man inte är rasist men.. Eller som att säga till sin överviktiga vän som ständigt och förgäves testar olika nya dieter och piller ”Haha! Du vet ju att jag älskar dej, din FETE jävel!”.

Herregud vilket trist och provocerande överseriöst inlägg jag lyckades åstadkomma nu. Jag är ju verkligen typ torrast i världen. Sjukt humorlös! Usch. Och fet dessutom!

Rekommenderar förresten inlägget om tanten som besökte vårt lilla café för ett tag sedan. Hon hade fått ett systerdotterbarn. En liten apa eftersom pappan var neeeeeger. Charmigt verkligen.
Läses här: En blåmans avkomma

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress