Ekohatarhorrortanten

Om det finns tre olika produkter att välja på, en ”normal”, en ekologisk och en budgetvariant, vilken väljer ni då?

Jag försöker inbilla mig att jag är en sån som om möjligt alltid väljer ekologiskt och/eller närproducerat. Jag vill åtminstone vara en sån.

Så i förrgår när jag gick min lilla handlingsrunda inne på Finmaxi tog jag givetvis dom gröna äggen. Precis när jag var i färd med att lyfta ner ett 12-pack i min kasse vänder sig den gamla damen bredvid sakta om. Som nånslags obehaglig vålnad vred hon sig ett kvarts varv åt höger och stirrade på mig med iskall blick och med det vita håret på ända. Kontrollerat aggressivt sa hon:
- Du ska bara veta.. Jag ska bara ta och tala om EN sak för dig. *uppspärrade ögon* Äggen där blir inte det minsta godare för att dom är så kallat e-k-o-l-o-g-i-s-k-a. Inte det MINSTA. Bara så du vet. Du blir lurad. Det är bara ett spel det där, för att kunna höja priser.
- … *ser förvånat på henne och försöker klura ut om hon kanske driver med mig*
- …BARA SÅ DU VET!

Sen vände hon sig sakta tillbaka igen. Men stod kvar och stirrade rätt in i hyllan. Utan att ta nåt. Creepy. Kändes som man var i ett spökhus med programmerade dockor som, när ens tågvagn är vid en viss punkt i rundan, vänder sig och en obehaglig röst spelas upp. Sen vänder dom sig tillbaka för att loopa igång igen när nästa ekipage kommer. Jag åkte vidare i min vagn mot gurkorna… Avlägset där framme kunde jag höra andras skrämda skrik.

Det är förresten inte tanten på bilden som var i butiken. Om ni nu trodde jag hade smygfotat eller så. Hon på bilden är från en halvkass film, men det var lite samma känsla hon vid äggen ingav.

Jacobkvällen & männen vid hyllan med H

Igår var det Flygande Jacobkväll hemma hos mig. Trevligt koncept med trevligt besök. Mer sånt!

Bifogar en liten bild på risresterna i vasken. Ber om ursäkt för detta. Jag glömde fota. Ser rätt gött ut eller hur? Alla förstår ju att det var en fantastisk måltid. Mmmm! Det är lite kaffesump där i också förresten.. Om ni undrade. Linda hade ju med sig en snygg kaffekrävande tårta. Såklart.

Precis innan kvällen inleddes gick jag omkring inne på FinMaxi. Såklart. Jag brukar ju hänga där. Vid tandborsthyllan stod två män i 35-årsåldern. Dom var påväg bortåt när den ene kom på att han var påväg att glömma nåt:

- Du vänta lite, jag ska bara hämta nåt skit här borta.
- Nae? Fyfan, har Karin skickat dig att köpa jävla bindor?? Jag klarar inte av det där asså..
- Nej det är ingen hit. Man drar sig verkligen för att handla dom gångerna man vet att det står nåt mensskit med på listan!
- Jag har börjat vägra när frugan ber mej, meeeeeeene.. det är ju inte poplärt om man säger så! Heheh!
- Herregud. Det hade ALDRIG funkat hemma, hon blir SKITSUR om jag säger att hon får köpa helvetet själv.. Så man får ju stå ut. Men man skäms ju fan varenda gång!

Detta är intressant tycker jag. Vuxna män som tycker det är pinsamt och ovärdigt att köpa bindor/tamponger/trosskydd till sina kvinnor. Okej, jag kan ha en viss förståelse för att man skäms för att handla vissa saker åt andra, jag till exempel HATAR över allt annat att köpa cigaretter, jag skäms fruktansvärt och mår nästan fysiskt dåligt. Men jag brukar få sagt till mig att jag är löjlig med det där, att jag är lite väl militant och trist, så jag försöker att vänja mig. Är det samma sak för er män och kvinnoprodukterna? Är det som när jag står där och fajtas med min paranoia och tror att ”Nu tänker han i kassan att jag är rökare..”? Känner ni också folkets blicka på er där ni står vid hyllan? Och när ni lägger ner ett paket ELLEN Normal i korgen, tänker ni att dom tänker ”Kolla, sicken vidrig kille.. En man som har mens! Usch! Mensman! Mensman!” då? Eller hur funkar det?  Jag känner väl lite att om nån tror att jag är rökare är det ändå nåt som skulle kunna vara sannolikt, eller.. nej, men ni fattar. Det är ju mer sannolikt att en tjej röker än att en man köper tamponger för att HAN, han själv personligen, har mens. Eller?

Jaja, självklart fattar jag varför många tycker det är jobbigt. Blod och kön och kropp och underlivshygien och allt det där mörka. Jag har tjejkompisar som själva tycker det är lite jobbigt att stå vid den där hyllan! Men jag vet, jag spelar ju bara lite dum nu för att kunna få blogga om männen jag lyssnade på..

Ibland när jag skriver om olika saker blir jag tillfrågad om ”liknande skojiga inlägg”. Så för er som inte orkar använda sökfältet, som jag visserligen vet kan ge lite alla möjliga resultat ibland, och för er som inte gillar att klicka på etiketterna, som jag också vet kan freestyla lite i fångst, så kommer här några tips! Tips om ett gäng andra lite relaterade inlägg!

Vi har till att börja med ett scenario liknande gårdagens. Killarna som inte ville ragga på menstjejen.
Välj dina steg väl! (mensskydd)

Sen kan jag njutningsfullt presentera kvinnan utan hämningar i duschen.
The Pull-out

Killen som bloopar och råkar avslöja sina mensonanitankar för klasskompisarna.
Episkt onanidrama

Eller varför inte den om kvinnan med trosskyddet i omklädningsrummet?
Berättelsen om kvinnan med trosorna

Kan även slänga in en riktig oldie. Inklippt från min blogg från 2006! Om den lilla stackars flickan inne på toan på Meddo.
Blodsug. (aka Blodiga bindor & skam)

Jaja, nu räcker det. Hejdå.
Eller förresten! Har ni sett att Filip har mixtrat lite här igen? Nu finns min senaste twittring.. eller tweet menar jag, där i kanten till höger, precis under min bild som jag för övrigt får sjukt mycke klagomål på. Ni tycker tydligen att jag är ful på den. Får väl ordna en annan i framtiden.. Och! Vidare. Han har dessutom fixat lite andra nice knappar tillhörande dom olika inläggen. Lite Dela och Gillafunktioner som ni gärna få använda. Puss hej.

Ny länkz

Har förresten petat in en ny länk i listan igen!

Nytillskottet denna gången är Sophia. Olika texter om olika saker och framför allt på olika språk. Ibland får man göra som jag och köra det i Google translate, men förmodligen helt skeva översättningar. Men skoj! Jag snor en bild Sophia! Det får du finna dig i.

 

Hej Miljöbalken

Igår var jag och Johanna ute i skogen.

Likt två mullar harvade vi omkring bland sly, stammar och mossor i vår jakt på svamp. Skogens guld. Det gick sådär. Jag har skrivit om mina skills inom svapplockarområdet innan.. Det läget är uppenbarligen oförändrat. Tyvärr. Men Johanna hade bättre koll!

Anyways. Det blev inte så mycke av svampvaran, det räckte till en macka. Däremot hittade vi helt sjukt ofantliga mängder sopor. Mitt inne i skogen! I Simlångsdalens mest svåråtkomna terräng, där! Där dumpar tydligen folk sina sopor. Det var ett otal oljedunkar, en gammal uppbränd Toyota, sjuuuuuka mängder säckar med ölburkar, ett och annat oljefat och kassar med rena hushållssopor. Glassboxar, konservburkar, blöjor, ketchupflaskor, chokladpapper osv i all oändlighet utspridda ur av blandade typer av djur upprivna plastpåsar.

Tragiskt, absolut. Man blir ju förbannad. Men samtidigt kan jag inte undgå att fascineras lite också. Vilka är dessa individer som tycker att det är SÅ fruktansvärt jobbigt att ta med sig sina säckar och åka till tippen? Skäms dom över sina sopor? Tror dom att ÅVC-personalen ska dissekera och gå igenom alla deras kastade rester? Vad driver dessa människor till att lasta sin skit, ta sig ut i skogen till ställen flera hundra meter in ifrån bilvägen, in bland tätväxande sly som man mer eller mindre får hugga sig igenom, över bäckar, upp för backar genom träsk… för att dumpa sina sopsäckar!? På vilket sätt är detta MINDRE ansträngande än att åka till tippen? Jag fattar verkligen inte. Är det nån som har en bra förklaring så snälla låt ditt ljus lysa över min skuggiga dal.

Jag känner nu när jag ser bilderna att jag kommer bli tvungen att släpa med mig Johanna till det där stället igen för att kunna plocka lite koordinater för en anmälan.

Och för er som är sugna på att läsa vidare om min syn på svampplockande:
Skogens guldhelvete
Tryffelsvinet within

Om att slicka bättre

Kära Läsare.

Är du en sån som inte slickar tillräckligt bra? Blir det bara att du duttar lite med tungan i mitten? För du har fått lära dig att det är det bästa? Please don’t.

När man sitter vid sitt skrivbord, på sitt kontor, på sin arbetsplats får man ibland hela buntar med post i näven. Alla kuvert ligger oftast redan åt rätt håll, för Posten har varit duktiga och sorterad och satt gummiband om. Så det är bara att sprätta, lägga ner, sprätta, lägga ner, sprätta, lägga ner och så vidare tills dom är slut. Sen går man in på innehållsurtagningen. Plocka ut, kasta kuvert, plocka ut, kasta kuvert och så vidare igen. Sen kollar man igenom högen man fått. Läsa, markera, lägga, läsa, markera, lägga..

Men det här med slickandet. Och det är verkligen vett och etikett det handlar om nu. Basic artighet. Faktiskt. Precis som att du inte biter i besticken, inte inte säger Tack, inte fiser vid matbordet, inte inte spolar i toaletten. Precis av samma anledning är det som du SKA slicka på hela klisterdelen på kuvertet när du förseglar dito. För att skapa en enkel trevnad och harmoni hos dina medmänniskor.

När man får ett kuvert som är ihopstängt bara genom en liten slickdutt i mitten på flärpen där bak blir det ett mindre helvete i ens sprätta-läggaprocedur. Jag vet, när du sitter där med tungspetsen emot det allt mer mjuknande limmet att det är i all välmening, att du tänker att det ska underlätta för öppnaren, men det är verkligen precis tvärtom. Kanske inte om det är ett julkort du skickar till din moster, eller en tårtkalasinbjudan till din sjuårings klasskompisar, då är det säkerligen uppskattat! Men ska du posta nåt till ett företag och väljer att försegla såhär –  var så säker, det kommer sväras över dig. För plötsligt krävs ett tvåhandsgrepp eftersom det är ostadga i kuvertet och rytmen dör ut. Disharmoni. Dom där små sakerna.

Så nästa gång vill jag se tillfredsställande slickande med kärlek! Inget stressat småduttande! Långa engagerade tag och blir tungan torr halvvägs är det ingen alls som på nåt sätt dömer er om ni laddar om och tar nytt tag.

Och en grej till! Lägg era papper med viket neråt i kuvertet! Annars är risken att man sprättar av hela pappret på mitten vid öppnandet överhängande.
Och en grej till. Jag ber om ursäkt till alla er, nu besvikna, som hoppades på att detta inlägget skulle handla om att slicka nåt helt annat. Kanske en annan gång! ..Även om det ungefär är samma regler som gäller där.

Avo

Idag fick jag förresten en såndär blindgångaravokado igen.

Är det inte tråkigt? Va? Man tror man har valt så bra och så blir det så kass ändå. Värdelöst. Man blir ju förbannad.

Man står där i affären och klämmer och vänder och kollar och verkligen okulärbesiktigar deras fasthet och krokodiliga utförande. Det är få moment när jag är ute och handlar som tar så sjukt lång tid som just selekterandet av avokadosarna. Måste gå igenom hela berg innan jag är nöjd.

Efter ett tag tycker man sig ha hittat ett riktigt praktexemplar, en som är lagom stor, mjuk men samtidigt fast, en som inte har alltför grovt skinn eller några direkta synbara skavanker. Man bestämmer sig för att den får följa med en hem. Man förbereder övriga tillbehör och ställer i ordning och skapar en fin atmosfär för sin måltid. Men sen händer det. När ens så omsorgsfullt utvalada avokado öppnas visar det sig att den inte alls är så fin som man trodde den skulle vara. Inuti är den brunfläckig och luktar unket. Helt murken. Man blir förbannad och känner sig blåst. Även om man egentligen vet att det är lite av ett lotteri redan från början.

Fast det är kanske såhär med många saker, men just avokadon är så väldigt påtaglig. Man får det rätt i nyllet liksom.
Avokadovalet – en metafor som kan appliceras på det mesta i livet! Inte minst förhållanden och begagnade bilar.

Visste ni förresten att ordet avokado kommer från aztekernas ord för testikel? Nu vet ni. Hejdå.

Hösten, bilen & killen med moppen

Måndag och höstregnblåst mot stålgrå himmel.

Men vädret gör inget. Jag har förlikat mig med årstiden även om jag är lite bitter över att mina stockrosor aldrig blommade. Jag som hade försått frön och allt. Nästa år kanske.

Den senaste tiden har det känts lite som att jag har blivit kontinuerligt spöad med ful- och fetpinnen. Det börjar balla ur. Jag måste helt seriöst börja motionera igen. Jag som har både skog, strand och simstadion inom ickeförsvarbart avstånd. Jag äger en alldeles egen Orbi, jag har ett träningskompanietkort och ett nautiluskort och är ändå pinsamt inaktiv. Men visst, man kan väl tycka att på sommaren går det bra om man härjar omkring i trädgården istället, men det har ju minst sagt varit en bristande aktivitet även på den fronten. Jag måste åtminstone börja gå promenader igen! Och då menar jag inte i en hastighet som tillåter mig att stanna var tionde meter för att kolla på söta djur eller käka olika typer av bär och löv. Skärpning!

Idag flyttar min sidekick Patricia ut ur min tvättstuga och tillbaka till Malmö. Lite som nåtslags djur som drar iväg till olika hoods beroende på tid på året. En ål eller nåt. Hennes arbetsplats stänger för säsongen så man kan väl lite ta även det som ett väldigt konkret tecken på att sommaren 2011 faktiskt har kastat in handduken. Men som sagt, det är okej för mig, jag behöver lite inomhustid för att strukturera upp mitt lilla huz tror jag. Dessutom har jag en ny spis på g, den måste användas! Och dessutom blir det ju sol i oktober igen, det är bra att veta.

Nu välte en kille på moped här utanför mitt kontor. Stackare. Han hoppades nog att ingen hann se. Det var en typisk pinsam och klantig omkullkörning. Men jag såg. Men det vet han inte för jag har tonade rutor på mitt fönster, man ser mig bara om man är precis utanför eller om det är mörkt ute. Nu åkte han iväg igen..

På tal om fordon. Patricia hävdar å det starkaste att min nya lilla gråa skalbaggsYaris ser precis ut som en A-traktor med mina personliga regskyltar på. Ironi. Hurfan ska jag ta mig ur det?

Fredagsmys & yxmord

Hej igen.

Jag vet att jag är lite kass på detta. Jag skyller på min fortfarande nya Twitter tror jag. Den är skoj och trevlig att ha hand om.

Anyways. Idag har väl varit en hyfsad dag. Fint väder och så. Jag slarvat bort ett påskrivet hyresavtal för alldels många tiotusen, jag har varit fet som en korv i obekväma kläder, jag har blivit blodgivare och jag har bokat en resa för mina allra sista pengar som jag hade lovat att jag skulle spara och som jag egentligen inte ens hade. Resan går till Turkiet. Med Anna. Det har blivit lite av en tradition det där. Måste dock hora ihop en diger summa stålars ganska snart igen eftersom jag inte bara inte gärna vill leva under existensminimum utan jag vill även åka på ännu en resa inom en relativt snar framtid. Den ni. Får se hur det går. Min nya metod är att panta flaskor och burkar och köpa Trisslotter för pengarna. Det är smart. Det är nog den enda lösningen min rationella och kloka hjärna kan kan se på detta problemet.

På blodcentralen fick jag förresten sitta länge i väntrummet. Två barn satt i soffan och underhöll sej själva medan deras mamma tankades av i rummet jämte. Dom battlade i vem som kunde låta mest likt en brandbil. Medan mamman med jämna mellanrum vrålade:
- Mattis och Tindra! Nu håller ni TYST!! Om ni inte lägger av nu blir det inget McDonalds/Leksaksaffär/mormor sen!! Hör ni!? Tysta NU!
I ungefär 40 minuter pågick det. Jag ville svepa en stor kopp sprit, yxmörda ungarna och avslutningsvis eventuellt skjuta skallen av mej själv. Fredagsmys deluxe.

Nu ska jag koka spagetti och kolla på Vem Vet Mest? i min soffa i min asfula rutiga blus med Patrica och en öl som sällskap. Godafton.

Höstutbudet (Inget gnäll!)

God förmiddag dagboken.

Idag är det torsdag och definitivt en fet höst på intågande. Det är inte direkt grått och regnigt, men det är ju rätt långt ifrån gassande solsken också.

Termometern utanför mitt kontorsfönster visar 26 grader. Den har hängt sej. Jag borde gå ut och knacka lite på den, det brukar hjälpa. Det röda strecket går typ aldrig under 26. Önsketänkande. 16 grader tror jag är mer sanningsenligt för dagen och det är nu man börjar planera in solresorna för hösten/vintern. Jag har redan börjat på order av Freddy och Anna som båda indikerar att dom vill åka på upptäcktsfärder med mig. Trevligt.

Snart kommer jag börja lägga ut bilder på höstlöv här också, det vet ni. Det får ni finna er i. Samma sak varje år. Idag får ni hålla tillgodo med en dokumentation av squashen som trots enorm vantrivsel i min spartanska trädgård ändå växer på hyfsat bra. Det kommer nog bli några stycken! Snygga ränder eller hur?

Men hösten är ändå rätt schysst. God luft som man kan nosa i sej, snygg tidig morgondimma runt kossorna som ligger och gosar i en klunga i hagen, kärleksörten runt huset som börjar blomma helt galet när allt annat bara tycks kasta in handduken och tyna bort, mysiga luddiga flanelliga lakan i sängen och hela helger i bon i soffan med film och bullar utan att man behöver känna att man borde passa på att vara ute. God tid. Dessutom behöver man inte försvara sej om man har dragit i sej 40 kräftor en kväll. Ensam. För det är helt säsongsenligt och omgivningen accepterar ens frosseri. Goda plåtar med rotfrukter kan man laga med! Men visst, jag gillar ju att sola också. Men det är ju bara att se till att göra det bästa av läget. För ingen tycker om en gnällig jävel. Inte jag i alla fall. Då går jag. Hejdå.

Nu ska jag till Plantagen och köpa en stor fet bollkryss till firmans utekruka.

Dagens Tips (björnen sover)

Hur vet man om en man verkligen sover?

Ögonen må vara stängda och snarkningar må höras, men man kan aldrig vara riktigt säker förrän man gjort Testet.

Ta ett knippe skivor helt vanlig smörgåsskinka ur kylen. Håll dessa ett par, tre centimeter från munnen på den misstänkt sovande mannen. Börjar han automatiskt käka med ögonen fortfarande stängda? Då sover han!

Fungerar på så gott som allt levande av hankön. John kan intyga att jag inte far med osanning.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress