Vinterdemonen

Samtidigt som det är lite skrämmande så är det ju ganska intressant att se saker förvandlas till monster.

Det kan appliceras på nästan vad som helst. En gräsmatta, en kärleksrelation, huvudvärk, rosten på en bil eller som i detta fallet – isen i mitt kylskåp. Det kan vara olika typer av monster också. Ilskna, ettriga och morrande. Eller otroligt stora och vrålande. ..Eller den sorten som nästan är värst – dom som växer långsamt till något fruktansvärt och okontrollerbart, som man inte inser är monster förrän det är helt åt helvete för sent. Relationsmonstret, den vanligaste sorten. Läskigt och fascinerande på samma gång.

Men mitt kylskåp då alltså. Från att ha varit en trevlig enhet för en fräschare matförvaring har det börjat urarta här nu. Det startade med en liten kaka is på den bakre väggen i höjd med andra hyllan nerifrån. Ingen fara tänkte jag, det är ju inte så himla kallt där inne, den skulle snart smälta. Men likt en elakartad cellförändring började iskristallerna mutera och det grodde i en rasande takt. Frostmonstret växte sej allt starkare och började livnära sej på olika saker i dess närhet. Precis som en boaorm sakta sakta sväljer rådjuret omslöt iskäftarna burk efter burk. Om jag lyckades upptäcka det i tid nog, innan marmeladglasen hade hunnit för långt ner i vinterdemonens svalg, gick det att slita loss dem, men många har gått förlorade.

Jag har länge blundat för problemet, har väl tänkt lite att det nog går över. Så brukar man ju resonera kring sjukdomar man egentligen misstänker är ganska allvarliga. Man lever i nånslags förnekelse medan allt bara ökar i omfång.

Freddy kom på besök. Han öppnade dörren till frysen och jag tänkte att det ju var tur att det inte var kylen för då hade ju risken för ismonsterattack varit överhängande. Men frysen var lugnt. Trodde jag.
Tydligen hade demonen sakta men säkert utökat sitt territorium och på översta hyllan, i iskubsfacket byggt ut starkt. Freddy sträckte sej intet ont anande efter plastformarna och möttes av ett vrål och frustande, dräglande käftar i ett köldmoln av bitande ånga. Fort smällde han igen dörren igen och såg på mej med uppspärrade ögon.
- Det var nåt därinne! …Vad är det som bor i frysen?? frågade han skrämt och vi kunde tydligt höra ilskna morranden inifrån kylan. Det var dax att gör något åt saken.

Kanske i helgen. Jag borde fixa det i helgen. Det har ballat ur.

Ps. På bilden ser vi hur  ingefäramarmeladen, jordgubbssylten och den stora burken med rårörda lingon håller på att slukas. Även en äggkartong har har fått en chunk bortbiten från sin kropp. Ds.

 

2 kommentarer

  1. teresia skriver:

    Jag måste bara säga att ditt skriftspråk är väldigt vackert, det är ett sant nöje att läsa dina inlägg!

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress