Hos frisören blir man fin

Jag är förresten tillbaka igen nu. Om det skulle vara nån som har saknat mig.

Tillbaka i Halmstad alltså. Inte tillbaka här som nånslags nyfrälst superskribent som uppdaterar minst en gång om dan. Det kan ni sannolikt glömma.

Har varit i Tidaholm och hälsat på Emmeli. Mkt trevligt om man bortser från frisörpacket från klåparhelvetet, tragedierna i Oslo, våra massiva mängder pengar brända på mat, alla myggor och vädret som har varit rätt långt ifrån sommarmysigt. Men trevligt ändå såklart, med nya kontakter och allt. Jag kan även meddela att jag fortfarande faktiskt besitter förmågan att dreja! Det ni! Skillad som man är. Efter ..vad blir det? Fem år? Efter fem år ungefär utan att ens petat på en lerklump klarar jag alltså av att sätta mig vid skivan och förvånansvärt proffsigt åstadkomma något av symmetri och formkänsla i en fin symbios.

Men ja okej, jag vet att ni skiter i drejningen egentligen. Det är frisören ni vill höra om. ”Frisören”. Jag har redan delgivit en del av er fragment av storyn, men jag kan väl dra det här också.

Soundtrack:
Hos frisören blir man fin
mycket finare än hos någon annan
Man blir blåst av en maskin
ifrån nacken ända fram i panna
Med en lugn och säker min
styr han kammen och sekatören
Ingenstans blir man så fin
Som – Hos – Frisören

Det var en mulen men varm dag. Jag och Emmeli svor över våra slitna hår som likt trassliga bollar av Svinto formerade bon kring våra hjässor. Snåla som vi var frågade vi Stefan, vår vän och tillika Tidaholmslocal som vi hittade på promenaden genom stan. Vi frågade var i hela Tidaholm det var billigast.

- Hmm.. Billigast? Där borta tror jag.. *pekar*
Till vår stora lycka men i längden massiva förtret läste vi på skylten att det endast kostade 180 riksdaler att få håret friserat hos utpekade man. Hurra! Vi tog två direkt.

Emmeli var först ut. Två dagar sedan var det hon tvättade sitt burr och det var i omgångar Volume Mastrat och fullt av lerdamm och diverse produkter. Leo, som vi kan kalla han som höll i saxen, hade inte en tanke på att tvätta det innan han började gå loss. Lite vatten med en blomduschare och på’t! Det var katastrof. Emmelis om än slitna men dock tidigare ändå välfriserade bruna page var nu en billig kopia på vad gissningsvis Leos mamma gick runt med där hemma i kryddorna. Han varken handdukstorkade eller fönade henne när det var över. Likt en blöt och frusen hund som verkligen känner hur ful den är gick hon skamset och satte sig i en av fåtöljerna.

Leo heter inte Leo egentligen förresten. Jag slängde in en kvalificerad chansning på Aziz vid besöket.. Jag har kollat upp honom nu, han heter varken det ena eller det andra.

Min tur alltså. Jag satte mig i stolen och blev som en bil inne för underredsbehandling upphissad till skrämmande höjder. Eftersom jag har (HADE!) riktigt långt hår var han ju tvungen för att kunna sitta bekvämt under the action. Hade Emmeli klarat av att resa sig från sin skamplats hade vi alldeles säkert kunnat se att min sittyta var omkring hennes axelhöjd. Det kändes så i alla fall.
Leo meddelade mig att mitt hår egentligen var helt förstört, att jag skulle behöva klippa MINST 35 cm för att det faktiskt skulle bli nåt vettigt av det. Han tog mellan 12 och 15 cm. Rakt av. Dödade allt av frisyr jag hade haft. Han hatade uppenbarligen långt hår. Jag satt och såg hur det blev värre och värre. Resultatet var från en annan planet. Det var som om man i ett svagt ögonblick gått med på att låta grannens 12-åring, som trots medfödda motoriska skador såååååååå gäääärna vill bli frisör när hon blir stor, få gå loss i ens hår. Förödelse och ångest.

Jag minns när mamma skulle klippa lugg på mig en gång för längesen. Jag såg ut som Kurt Olsson när hon var klar och skämdes i flera veckor.
Detta var värre. Jag satte upp skiten i en stram frisyr så fort han var klar med sin våldtäkt. Två dagar senare klev jag desperat in hos en riktig frisör i Skövde och bad dom att rädda vad som räddas kunde. Den enda som var ledig och kunde klippa mig just då var en kille som än så länge bara gick som trainee. Jag sa att det inte gjorde nåt alls, eftersom jag var säker på att det knappast kunde bli värre än hur fanskapet till klåparjävel hade gått loss redan. Jag förklarade mitt öde för den trevlige killen medan han omsorgsfullt hängde ett skynke över min kropp. Han hummade och nickade och tänkte förmodligen att jag överdrev. Tjejer brukar ju noja med sitt hår, eller hur? Men när han knäppte loss klämman som höll tragiken uppe och även han fick skåda spektaklet utbrast han:
- Men HERREGUUD!!!? Ann-Kristin!! Kolla på dethär va!? Herreguuuuuuud! Vad har han GJORT!?
De två lyfte i min ponnyman och tittade med stora ögon. Sorgset kom de gemensamt fram till att, även om de visste att jag ju ville ha långt hår, minst 5-6 cm behövde tas bort för att man få ordning på det hela. Så det var bara att foga sig. Jag fick rabatterat pris för att de tyckte synd om mig.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen. Med ungefär 25 cm kortare hår. Jag lider. Ingen av dom andra här verkar ens ha sett förändringen. Freddy erkände nyss att han inte såg nån direkt skillnad. Och jag känner mig stympad och naken.

Jag förbannar dig Leo! Dig och din lilla motbjudande lokal du väljer att helt felaktigt kalla salong där du praktiserar din fruktansvärt amatörmässiga frisering! Jag tycker du bör ta jobb på något lager eller liknade!

Jag förbannad även migsjälv och Emmeli som likt två dumsnåla kärringar nappade på det låga priset hos Leo – Satans avkomma. Det går HELT emot min tro rörande kvalitetstänkandet jag normalt sett lever efter, jag vet inte vad som flög i mig och jag ångrar det bittert. Det kommer aldrig hända igen. Jag skäms.

7 kommentarer

  1. Kvacksalver skriver:

    HAHA! Passande låt. Galenskapers! Man ska aldrig gå till en billig frisør, hur lockande det æn ær! Æææven om man bara ska ta liiite på længderna!

  2. Anonym skriver:

    Haha. Ush, förstår verkligen! Betalade ni? Jag hade varit vansinnig, och antagligen visat det. (Dålig på att vara trevlig…) Hoppas du åtminstone rejtar honom, så ingen mer behöver utstå detta! Hoppas att slutresultatet blev hyfsat iaf. Om inte, får du bli sk8are, å gå mössa tills de växt ut. :-D

    // Sandra

    • emma skriver:

      Jo vi betalade.. Insåg ju lite att man kanske inte kunde begära direkt nåt för 180 kr. Vi ville bara därifrån och få skiten överstökad dessutom.

  3. Linda skriver:

    Ni skulle klippt varandra istället! Hade garanterat blivit bättre och dessutom billigare!

  4. Cia skriver:

    Blev det värre än när jag toppade ditt hår med kökssaxen?
    phu låter ju som den värsta mardrömmen för ditt hår. Du som nu verkligen hade så vackert långt änglahår…
    växer snart ut igen… Kram

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress