Emma åker till akuten

God förmiddag kära läsare av allt mer dalande kvantitet.

Jag är sjuk. Normalt sett är jag nog bara lite slentrianmässigt sjuk i huvudet, nu är jag mer fysiskt sjuk. Ganska ovanligt faktiskt.

Eller jag har åtminstone varit. Det började med en märklig hosta som jag fortfarande lider lite av. Kort där efter följde urinvägsinfektionen från helvetet. Det var inte trevligt. Jag har ganska lätt för att åka på såntoch jag tror alltid in i det sista att jag kan kan hantera det på egen hand, mota Olle i grind genom att inta massiva mängder tranbärsdryck, äppelcidervinägervatten och citroner som jag förtär likt äpplen. Men icke. När jag insåg att återvändon var passerad och skiten hade fått fart på en oroväckande spridning i fläkten tog jag mitt förnuft till fånga och åkte en sen fredagkväll till akuten. Det tog halvlång tid. Jag blev vidareskickad till en vårdcentral på andra sidan stan. Hade jag inte haft min bil hade jag högst sannolikt strukit med på vägen dit.

Sittande i väntrummet med sidekicken Patricia troget vid min sida började jag finna tanken på harakiri tilltalande. Ett ritualsjälvmord hade nog dessutom varit på sin plats för att få sköterskorna att faktiskt tro på att jag mådde kass. De menade att eftersom jag inte hade varken hög feber eller frossa utan endast hade en smärre tendens till tremor kunde det ju inte vara så illa. Så jag fick en riktigt sen tid. Jag kunde ju vänta. Det var inga problem. Tanten med ont i tån kunde gå före.

Jag kom till slut in i en liten cell och läkaren fick titta på mitt tidigare lämnade urinprov.
- Men HERREGUD! utbrast hon när sköterskan kom in med min mugg innehållandes en vätska liknande starkt blandad jordgubbssaft med massor av mumsigt fruktkött i. En blaskig jordgubbssmoothie! Du mår ju inte så bra va!? fortsatte hon.
- Eh, nej.. det är ju lite det jag har försökt få fram, svarade jag avmätt. Den enda som hade insett mina plågor var Patricia som menade på att jag som var ”så lugn i vanliga fall faktiskt verkade lite sammanbitet stirrig” nu. Jag fick medicin. Det var tur. Jag kommer överleva. Känns bra.

Vidare kan jag meddela att det regnar, Lina som är min syster fyller år idag, skärpet jag köpte på KappAhl gick sönder redan samma dag, jag har sålt min bil, vardagsrummet har fått ett nytt alldeles helt åt helvete för dyrt BOSE surroundsystem, grannens katt älskar mej, jag har köpt en ny bil och jag är aningens för fet igen. Fet i sak av tjock that is. Inte fet på det coola sättet. Tyvärr.

2 kommentarer

  1. Cia skriver:

    Krya på dig Emma. <3
    Urinvägsinfektion är inte alls roligt att få och man kan bli mäktad irreterad på sjukvården när de inte tar en på allvar.
    De fattar inte hur ont det gör. och när man som du nu får lämna jordgubbsaft då vaknar de jävlarna och fattar att detta är allvarligt

    Ska man behöva genomlida ett helvet för de ska fatta.

    an vara bra att ha ett eget apotek hemma ibland. Det har jag:))
    Kram

    • emma skriver:

      Hehe, tack. Jaa det är lite jobbigt. Det hade varit fint att få ha iaf ett paket selexid hemma för nödfall. Men dom får ju inte skriva recept förrän man faktiskt är sjuk tydligen.. Då blir det som nu.

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress