Fire Airlines. Ok, Go!

På onsdag kväll bär det av mot Arlanda. För att på torsdag morgon flygas vidare mot Zürich, för att sen landa i Shanghai.

Jag har egentligen inte alls tid, men det får jag inte säga eftersom jag har vänner och bekanta som skulle kasta sej likt hungriga gamar över mina biljetter i fall av urbackning. Jag kommer inte backa ur, det är lika bra ni flaxar iväg med era tufsiga vingar. Sätt er i nån annan kaktus och glo!

Jag är inte det minsta flygrädd, men igår såg jag en dokumentär om flygplansbränder. Dom pratade massor om den hemska brandolyckan som hade utbrutit i ett plan som inte ens hade hunnit lyfta. China Airlines. Vad passande va? Smooth. Eller jag såg inte ens programmet! Jag låg i sängen och så gott som sov och mina öron tog duktigt in ljudet från tvn inne i rummet jämte. Som stora biltvättsvampar sög dom in statistik om överlevande i krascher jämfört med bränder, fallhöjder, giftgasmängder och sekundintervall mellan explosion och död. Fast sen somnade jag ändå, mitt i. Och vaknade inte förrän tvn stängdes av, så jag fick aldrig veta om det slutade lyckligt eller inte. Sannolikt inte.

Det är egentligen inte själva konceptet flygolyckor jag är orolig för faktiskt, men när jag snöar in på hela grejen kring eventuell pinnavtrillning, vad som skulle hända med allt och alla om man bara plötsligt ofrivilligt kastade in handduken.. Alla saker man skulle, när man ligger där och kvävs av brandrök, ångra att man inte sa, gjorde eller fixade. Alla obetalda fakturor, alla saker man hade lovat att ordna, alla saker man ville se, känna och uppleva. Det är den biten som kan ge mej den där lite stirrande blicken emellanåt. Har absolut inget med flygplan att göra. Egentligen. Även om jag stannar hemma så kan jag ju liksom bli påkörd av en buss härutanför imorron, jag kan stryka med av allt möjligt, men så kan man ju inte hålla på och noja. Löjligt!  Men ibland provocerar man fram det.

Det är i alla fall vår nu. Officiellt. Får man väl ändå säga? Det är varmt ute, jag har köpt mitt livs första par vita byxor, par håller varann i handen på torget, krokusarna är nästan överblommade, solarierna är alltid upptagna inne på Meddo och projektet med barkaltanen på framsidan av mitt hem är påbörjat. Vårtecken. Eller hur? Vi får väl se. Ikväll ska jag leka med Anna iaf. Nice. Hejdå.

2 kommentarer

  1. Mia skriver:

    VÅGA bara gå och dö (sitta och dö? Vifta-med-armarna-i-panik och dö?) i en flygolycka. You are kind of my favourite blogg you know?

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress