Kvällens Brasa (vin ur trätunnor med Satan)

Det är valborg nu. Imorgon. Valborgsmässoafton.

Det betyder egentligen att våren börjar nu, men jag vet inte. Påskliljorna är ju överblommade och sådär. Den stora busken med gula blommor med.

Men egentligen är Valborgsmässoafton häxaftonen. Det var då dom red på typ getter och grisar och kvastar till sina olika samlingsplatser. Det fick jag och många andra barn lära sej i skolan. Där blodsoffrade dom djur, drack jättemycke för mycke vin ut trätunnor tillsammans med djävulen, bytte personlighet totalt och låg med allt och alla. All In liksom! Inte helt olikt från hur som många av oss väljer att fira idag. Eller hur? Känner du igen dej?

För Valborg är en ju festarhelg. Det brukar vara väldigt trevligt och poliserna får mycke att göra. Det får dom räkna med. Det ingår ju i riten. Man ska grilla (offra djur) och dricka massor av öl (vin ur trätunnor med Satan) och kolla på brasor (i sak av utomstående försöka skrämma bort dom som festar) med folk i ens omgivning (knulla med så många som möjligt). All In liksom! Eller hur? Får se hur det blir. Känner mej inte speciellt lockad i år. Har inte bestämt hur min Kvällens Brasa ska se ut riktigt än. Jag vet att andra har planer i alla fall. Generellt har festarhelger inte nån, vid första analys, direkt positiv känsla för mej längre. Inte just nu i alla fall. Brukar snarare medföra den där magkänslan. Det är kanske bara en fas. Eller hur? Jag brukade ju vara duktig på party förr. Det kommer kanske tillbaka.

Förr trodde man att gränserna mellan livet och döden var som allra suddigast på Valborgsmässoafton. Detta fick man också lära sej i skolan. Människor kunde under Valborgsmässoafton drabbas av nåt som liknade schizofreni eller personlighetsstörningar och inte känna igen sej själv, eller andra kunde plötsligt inte känna igen sina vänner som inte längre var sej själva. Glädjen kunde snabbt svänga över i olycka eller stor besvikelse. Det var vad man trodde då. Inte heller alltför olikt ifrån hur det faktiskt funkar idag. Eller hur? Känner vi igen oss?

Många har redan börjat fråga vad som händer på Midsommar också. Samma där. Jag vet inte. Det är nog ingen idé att ni frågar, såvida ni inte tänker komma med trevliga förslag såklart. Men jag vet vad en del andra tänker och planerar. Kanske är det bara gissningar jag pusslar ihop mitt så kallade vetande av, men det är fullt tillräckligt för min mage och matlust och sömn redan nu. Men nu är det först Valborg. Det kommer säkert bli väldigt trevligt, det brukar det bli, men jag är väl som sagt bara inne i en fas. Rädda mej gärna. Det finns alltid bra ställen i närheten där ni kan binda eran vita häst under tiden. ..Fast flaggstången utanför är nermonterad nu iofs.

Morgonstund har guld i mund

Vaknade, tittade på telefonen och insåg ännu en gång att jag uppenbarligen ännu en gång väntar i onödan. Givetvis. Det visste jag ju redan egentligen.
Klev ur sängen och slog armbågen i dörrkarmen för att fortsätta mot badrummet och slå tårna lite för hårt i tröskeln.
Satte mej i bilen. På solglasögonen som gick sönder.
Klev ut ur bilen på jobbet och spräckte sönder byxorna. Alldeles för mycke för att dom ska vara okej att ha på sej. Hela insidan av vänster lår hängde ut.
Tittade på telefonen och konstaterade igen att jag fortfarande inte hade behövt vänta på nåt. Såklart. Det visste jag  ju egentligen redan.
Sannolikt blir det väl inte den bästa dan idag, men man kan ju hoppas att det bara var starten som var kass.
Det är ju åtminstone fint väder ute. Och fredag.
Vi får väl se vad det blir av helgen.

Kärleksänderna

Jag har förresten äntligen fått reda på vad fåglarna som brukar hänga i trädgården här utanför är! Tack till Monica för det.

Dom är alltså Gravänder. Stora, tjocka och väldigt söta! Dom går omkring på gräsmattan och kuttrar och är kära i varandra och käkar sniglar och kollar läget. Verkligen jättetrevliga! Jag var sugen på att skaffa höns ett tag, men ett förälskat gravandspar går ju helt klart minst lika bra.

Fan, nu blev jag sugen på gravlax.. Dang!

Hej Kines! (tillbaka)

God eftermiddag.

Jag är alltså, som vissa av er redan har hunnit märka, tillbaka från min lilla idiotweekend till Shanghai och Kinas GP. Jag kom tillbaka för ett tag sen nu, men jag har till erat stora förtret varit upptagen med i huvudsak det fantastiska vädret.

Det har ju, för er som inte har noterat det, blivit sommar. Jag har legat i rabatten som en annan fet grävling och bökat runt i syfte att styra upp nånslags underhållsfri trädgård. Och jag önskar verkligen att jag hade en funktionsduglig hjärna, för då hade jag haft vett nog att ta en före- och en efterbild så ni hade fått se. Det är en helt galen skillnad. Meeeeen, den kommer ju ni som inte har sett ursprunget aldrig få uppleva. Så kan det gå.

Resan då alltså, jag vet att ni är några som är nyfikna. Jag har slängt ut ett album på Facebook, som jag brukar. Kika gärna. Ganska mediokra bilder som inte alls gör trippen nån som helst form av rättvisa. Shanghai är en helt sjuk stad. 22 miljoner invånare. Folk överjävlaallt, men det fina är att det inte direkt märks eftersom alla går sakta, flyttar sej för varann och väntar tålmodigt. Om man bortser från försäljarna. Inte som att komma till Nordstan en vanlig lönehelg om man säger, där man aggressivt hugger sej fram med djungelkniv..

Vidare. Trafikreglerna i Shanghai är som i många andra länder – helt fucked up. Dom är inga regler, snarare rekommendationer. På bilden nedan syns det lite dåligt, men det är alltså rött från ALLA håll i korsningen, men ALLA kör, går och cyklar ändå. Jag hade lite kass tajming när jag slängde mej fram i bussen för att dokumentera detta, en sekund tidigare var det en enda hög av bilar, moppar, cyklar, lastisar, bussar och tanter med käppar mitt i korsningen. Och alla tutade och fäktade. Och jag var för långsam. Som vanligt. Men ni fattar nog. Observera även att jag har valt att bifoga den typ lamaste bilden i hela albumet. Fail.

Vi var på en cool silkesfabrik där jag idkade intelligens och köpte ett kingsize dubbeltäcke med tillhörande lakan och örngott. Perfekt för min lilla resväska som plötsligt inte lämnade utrymme för någon vidare shopping alls. Ekonomiskt! Och ogenomtänkt. Vi åkte  en skitsnabb hiss upp i Shanghai World Financial Center som tydligen är världens tredje högsta byggnad. Ni vet det där som ser ut som en stor ölöppnare. Det var crazy, alla andra skyskrapor som man tittade uppåt på så nästan huvet ramalde av innan, fick man nu titta ner på. Långt ner. Vi åkte båt på floden, såg alla lysande höghus på natten, prutade hårt på marknaden, käkade helt insane mat på ”traditionella” restauranger, släpades med små kineser in på mörka bakgator in bakom restauranger, genom mopedverkstäder, in i skjul, genom lönndörrar och vidare in i totalt gömda underground markets. Alltså hemmabutiker med riktigt bra kopior på klockor, kläder, väskor, skor, iPads osv. Guiderna berättade senare på en liten infostund att det var en enda grej dom verkligen avrådde från, eftersom hur många turister som helst försvinner spårlöst och under mystiska omständigheter om året. Vi fick ABSOLUT INTE följa med locals som ville visa oss saker. ..Så dax då liksom. Vi överlevde. Har tyvärr inga bilder därifrån, jag blev hysteriskt vrålad på när jag drog upp kameran.

Sen var det ju såklart Formel 1. Verkligen nåt av det häftigaste jag varit på. Riktigt grymt. Riktigt  jävla bra race med. Obeskrivbart. Och obeskrivbart vidrig korv med bröd. Varför är allt bröd som vetebullar? Och vafan är grejen med att stoppa in korvar i desserterna?? Man förväntar sej att det ska vara mandelmassa, så biter man igenom och får käften full av prinskorv! Wtf?

Vet inte hur jag ska sammanfatta på ett bra sätt, men trots tvivel var det ju LÄTT värt 22 timmar dit och 23 timmar hem för den korta tidens visit. Fick som grädde på moset klä av mej förvånansvärt och vad jag själv ansåg vara omotiverat mycke i säkerhetskontrollen på flygplatsen i Zürich. Händer ju inte varje dag direkt. Jag är väl kanske inte nån som har the average gangster utseende liksom.. Eller?

Vidare har jag hunnit med att anordna en angenäm grillkväll med fint besök av Linda, Christian och Tomas. Och igår var det grill och våffling på altanen med många tillbehör, många folk och många experimentiella kombinationer av kött och våffla. Good times. Detta var en liten sammanfattning för att försöka hinna ifatt. Får se om jag lyckas styra upp dethär med bloggandet igen nu. Vi får väl se.

Kärringgodisätarn

I vår butik har vi en godisskål.

Den är nästan alltid välfylld med kvalitetsgodis av medelklass från Maxi och den är väldigt populär.

Tyvärr är det inte övervägande kunder som äter ur denna härlighetens krubba, det är givetvis vi själva. Vi som jobbar här. Och vi har alla olika favoriter som med minutiös precision sorteras ut. Med våra känsliga tentakler och klor skiljs agnarna från vetekornen. Erik letar till exempel efter FOX citronkola, Peter favoriserar Choko och pappa plockar Geisha.

Jag däremot, jag är lite mobbad av mina medarbetare. Det är tydligen så att jag gillar vad i folkmun kallas Kärringgodis. Mina bästa är den klassiska Fazerminten i silverpapper. Kärringstämplad tydligen. Det är bara tanter på canastakvällar som får tycka om dessa. Tungt! Dock har jag nu en ny favorit. Och om silvermintgodisen är för pensionärer så är denna nya nåt som sannolikt borde mumifierats tillsammans med faraonerna! Vissa av mina medarbetare har verkligen fått vatten på sin godissmaksmobbarkvarn nu. Den nya bästa är en klassisk chokladgrej fylld av flytande sprit. Rom. Dom finns med cognac, cherry och punsch i också, men dom är vidriga. Det är bara dom blåa med rom som är goda. Mkt beroendeframkallande och ytterst mobbingfrämjande. Men det får det vara värt. Jag har precis ätit fem stycken, nu mår jag illa. Det får man ta. Jag vet inte varför jag berättar om detta egentligen, men nu vet ni ju hur det ligger till. Jag gillar även annat godis så vill ni myshandla åt mej behöver ni inte få ångest.

För övrigt är jag ganska sur idag. Fast inte egentligen, det bara råkade ta sej ut på det sättet just nu. Jag är sällan sur eller arg faktiskt. Men det är en ganska kass dag, jag har skitmycke att göra, allt hopar sej och jag hinner inte alls med. Men jag försöker att vara effektiv ändå. Får offra lunchen idag. Det gör inget. Inte så mycke ialla fall.

Fire Airlines. Ok, Go!

På onsdag kväll bär det av mot Arlanda. För att på torsdag morgon flygas vidare mot Zürich, för att sen landa i Shanghai.

Jag har egentligen inte alls tid, men det får jag inte säga eftersom jag har vänner och bekanta som skulle kasta sej likt hungriga gamar över mina biljetter i fall av urbackning. Jag kommer inte backa ur, det är lika bra ni flaxar iväg med era tufsiga vingar. Sätt er i nån annan kaktus och glo!

Jag är inte det minsta flygrädd, men igår såg jag en dokumentär om flygplansbränder. Dom pratade massor om den hemska brandolyckan som hade utbrutit i ett plan som inte ens hade hunnit lyfta. China Airlines. Vad passande va? Smooth. Eller jag såg inte ens programmet! Jag låg i sängen och så gott som sov och mina öron tog duktigt in ljudet från tvn inne i rummet jämte. Som stora biltvättsvampar sög dom in statistik om överlevande i krascher jämfört med bränder, fallhöjder, giftgasmängder och sekundintervall mellan explosion och död. Fast sen somnade jag ändå, mitt i. Och vaknade inte förrän tvn stängdes av, så jag fick aldrig veta om det slutade lyckligt eller inte. Sannolikt inte.

Det är egentligen inte själva konceptet flygolyckor jag är orolig för faktiskt, men när jag snöar in på hela grejen kring eventuell pinnavtrillning, vad som skulle hända med allt och alla om man bara plötsligt ofrivilligt kastade in handduken.. Alla saker man skulle, när man ligger där och kvävs av brandrök, ångra att man inte sa, gjorde eller fixade. Alla obetalda fakturor, alla saker man hade lovat att ordna, alla saker man ville se, känna och uppleva. Det är den biten som kan ge mej den där lite stirrande blicken emellanåt. Har absolut inget med flygplan att göra. Egentligen. Även om jag stannar hemma så kan jag ju liksom bli påkörd av en buss härutanför imorron, jag kan stryka med av allt möjligt, men så kan man ju inte hålla på och noja. Löjligt!  Men ibland provocerar man fram det.

Det är i alla fall vår nu. Officiellt. Får man väl ändå säga? Det är varmt ute, jag har köpt mitt livs första par vita byxor, par håller varann i handen på torget, krokusarna är nästan överblommade, solarierna är alltid upptagna inne på Meddo och projektet med barkaltanen på framsidan av mitt hem är påbörjat. Vårtecken. Eller hur? Vi får väl se. Ikväll ska jag leka med Anna iaf. Nice. Hejdå.

Torkykvinnan m.fl.

Varför springer jag alltid på originalen?

Dras dom till mej? Man kan ju verkligen undra asså. Och man kan ju även börja undra om det kanske inte är dom som är dårarna, utan kanske jag själv?

I vilket fall som helst hade jag precis duschat efter min simning. Det hade kvinnan jämte mej också. Jag kramade ur mitt hår medan hon gick bort till sitt badlakan som låg på kakelbänken. Det var ett megastort badlakan, därför gjorde det mej lite förvånad när hon direkt bara virade det om sin korta gråa page. Hon gjorde en turban om håret alltså och eftersom det var så mycke tyg i den där handduken så hängde det ner som en lång fet orm bakom henne. Hon hade lätt kunnat torka sej med den delen, men nejdå, hon valde istället att dra flera meter av pappret ur dendär automaten som sitter jämte handfaten. Torky, ni vet. Långa långa bitar på säkert tre-fyra meter vardera drog hon och använde för att gno sej torr. Alldeles säkert fanns det en anledning men jag tyckte ändå det var ganska funky. Lång tid tog det med. Och pappret som blev genomblött smulade och delade sej och fastnade i små bitar på hela henne. Dom borstade hon bort sen.

Man vill ju inte gärna stå där heller och glo som ett annat freak, men man kan ju verkligen undra. Varför göra det enkelt för sej när man kan vara sjukt omständig liksom..? Kanske är det jättebra att torka sej med papper? Har nån testat? Kanske hade hon nån sjukdom som krävde det? Ingen vet. Om jag ser henne göra det nån mer gång ska jag fråga.

Det var dessutom två damer i bassängen som demonstrativt pratade lite för högt om att dom inte gillade när andra simmade om dom. Och speciellt stressande var det med sånna som hade simglasögon som inte höll sej i räserbanorna där dom hör hemma. Den sidan av poolen vi befann oss i var ju trots allt avsedd för motionssim, inte tävlingsträning.
Jag har simglasögon och jag körde om dom flera gånger. Jag var ett stressmoment. Det var fullt i den enda räserbanan och jag har glasögonen i huvudsak för att inte mina linser ska åka åt helvete. Jag simmar dessutom sakta som en dräktig sjöko så i den smala höghastighetsbanan hade jag varit ett mörkt skämt. Men jag var helt klart stressande. Stackars kvinnor. Dom hade det körigt.

Sjökor är för övrigt väldigt söta. Jag känner mej inte det minsta olycklig över att kunna jämföras med en sådan. Den runda platta svansen och den snälla tjocka nosen är speciellt tilltalande.

Vind. Typiskt mej.

_________________________

Det är blåsigt idag. Där ute också.
Det lyckas alltid uppstå vind tydligen.
Jag verkar vara ganska bra på det.
Det är lite typiskt mej tror jag.
Att få igång omysiga vädersituationer.
Det är väl normalt sett inget positivt direkt.
_________________________________

Tårtan, sängen & oddsen (Game of Life)

Hej dagboken. Förbannat omysigt väder om jag får säga det själv.

Man tittar ut genom fönstret och tänker att det äntligen faktiskt börjar likna nåt att hänga i granen, men fan heller. Väl ute får man ju direkt i nyllet att man har haft fel. Igen.

Igår testade Linda en tårta på mej. Det har inte kommit ut bilder på den ännu men den var fin. Möjligt den bästa chokladtårtan på mycket länge faktiskt! Hög var den också. Brun. Som tack fick hon spela Game of Life-spelet med sej själv medan jag stekte kött som hon inte ville äta eftersom hon är veg. Hon var alldeles säkert glad ändå. Sen skulle vi kolla på Mästerkocken men det hade slutat för en timme sen så jag körde henne hem istället. Hon tyckte nog det var helt okej. Dessutom glömdes hennes allra sista tårtbit i min kyl, det kom vi på halvvägs in till stan. Jag kommer ge den till mamma. Det får Linda finna sej i. Jag gick och la mej sen.

Jag borde spänna skruvarna till benen på min säng. Enligt min mening är det för övrigt inte helt okej att gå och lägga sej i nytvättade kritvita satinlakan när man stinker stekt kött. Det bör duschas och skapas fräschör före. Generellt tycker jag inte om att gå och lägga mej oduschad. Känner mej ogosig då. Icke-len. Igår hade det gått lite längre och jag hade tyvärr till och med hunnit genomgå en metamorfos och förvandlats till en jättepannbiff  som sen låg där mellan lakanen och osade. Totally not okay eller gosigt eller det minsta attraktivt.

På lite samma tema. Många tänker att det är smart med svarta eller mörkblåa lakan. För då syns det inte att dom är flottiga. Fresh längre liksom! Bra tänkt! Men vet ni om att era hudflagor syns eller? Nu vet ni. Såvida ni inte är extremt duktiga på att ofta peela och skrubba och smörja bör ni inte ligga och gno er lekamen i mörkt tyg. Word. Jag vet, tackar. Givetvis finns det undantag, men om ni vill va safe liksom… Tips.

Vädret då. Så kan det vara ibland. Det ger bokstavligen sken av att vara varmt och gemytligt, men det visar sej ju inte riktigt alltid stämma. Så kan det vara ibland. Man har fel emellanåt, speciellt jag har det börjat visa sej. Det var inte så varmt som jag trodde. Fast vissa dagar, nån timme då och då kan det ju faktiskt toppa lite! Kanske ett par dagar varannan vecka typ. Då blir man glad. Men det inger nog egentligen bara falska förhoppningar, för att man ska fortsätta tro lite liksom.

Anyways! Ikväll är det quiz på Fox. Tre platser har vi fria så om nån är sugen så.. Nu lyssnar jag på Katy Perry med Firework, den är på radion. Vad väldigt passande. Vad jag verkligen väldigt inte alls känner mej som ett Firework. Låten innan denna var Enrique med Tonight I’m fucking You. Känns ju också väldigt passande ju. Avlägset förmodligen. Jag zappar. Fin titel på musikstycke för övrigt. Hejdå.

Och igen, ni har väl inte glömt att vara med i Lindas grävling? Ni bör. Hejdå igen.

Måndagsfinkäk

Idag skiter jag i att träna. Fast jag verkligen borde. Mina lår är ju onekligen fläskiga.

Men idag tycker jag det är rätt okej. Jag tinar upp ett stort stycke kött och lägger i marinad istället och förbereder för att fritera mina färska nyskurna pommes i alldeles för dyr olivolja. Det är ju trots allt måndag och eftersom jag inte besitter förmågan att laga mat till bara en person, som jag trots allt ändå är när det kommer till kritan, kan jag ju lika gärna slå på stort och laga schysst käk. Det är ju trots allt måndag.

Och ju finare mat desto större anledning att käka den i soffan framför tvn dessutom! Speciellt om det är måndag! Jag köpte förresten blommor till mejsjälv idag också. Igen. Det gjorde inget. Jag fick. Måndag ni vet. Helt okej. ..Viiisst?

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress