Förarbetet (blommorna i glaset)

Hej bloggen. Idag är det onsdag och jag har nyputsade skor.

Man får jobba på fasaden lite extra ibland för att det ska se bra ut. Har man inte den där naturliga glowen för tillfället är utsidan extra viktig. Inte min starka sida då det blir lite körigt emellanåt.

Det var tjock frost och svinkallt ute imorse när jag klev utanför ytterdörren. Passande. Eller hur? Nu om någon gång. Imorse var isen på bilen ett fint kvitto på dagsstatusens kyla. Så kan det vara. Då gäller det att klä på sej ordentligt. Men det gör ju man aldrig. Man klär sej aldrig tillräckligt varmt eller svalt för att det ska vara riktigt behagligt. Eller hur? Man förberedde och planerade och funderade ut precis hur man ville ha det. Väntade på det bästa vädret, väntade på den lagom fläktande brisen och väntade tills himlen var blå och helt molnfri. Man packade sin picknick länge och väl. Och man strukturerade upp och organiserade allt i minsta detalj, för att inget skulle misslyckas och floppa, hemska tanke. Sen blev det ändå för kallt. För sommaren hade hunnit ta slut och när man kom fram var det skugga på det där stället där man skulle bre ut sin filt, äta sin chokladpudding och dricka sitt vin. Kiosken hade stängt och bänkarna hade Gatukontoret hämtat in. För inget blir någonsin så bra som man hade planerat det i sitt huvud. Det blir faktiskt nästan så gott som alltid bättre, sålänge som det bara blir.

Jag var ute och plockade in några påskliljor från sidan av huset. Nu står dom i fönstret här på mitt kontor. Blommor är bra. Jag tycker om blommor. Verkligen underskattat. Ni är många som säger att ni inte alls fattar grejen med det där, men jag tror inte på er. Jag tror ni snackar skit. Alla blir faktiskt glada av blommor. Glada i magen. Tror jag. Tänkte säga att man nästan blir lika glad av en egenplockad eller -köpt bukett som av en man har fått av nån annan, men det är ju givetvis inte alls sant. Såklart. Det om nåt är tyvärr skitsnack. Men det blir åtminstone samma goda luft! Dom jag har ställt in här nu är bara pinnar än så länge. I ett CocaColaglas från McDonald’s. Det gör inget. Snart slår dom ut och luften blir god och då tänker man inte på det fula glaset längre.

Nu är det lunch. Får nog gå och kolla vad pappa vill ha. Hoppas det är nåt gott idag. Hoppas det är chokladpudding med grädde och lycka.

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress