Bra på att föra sej

Herregud, jag borde låsas in när jag är sånhär.

Så fruktansvärt klumpig och intelligensbefriad så jag skäms! Feberförvirring är inget för mej som inte ens i mitt normaltillstånd har alla indianerna i kanoten.

Gick ut stenhårt med att tappa först ett, sen ett till och sen ännu ett glas när jag plockade ur diskmaskinen. Det första gick i bara två delar. Helt okej. Det andra pulveriserades och mer eller mindre exploderade över golvet. Jag dammsög. När det var snyggt och splitterfritt körde tredje glaset samma move som det andra. Man blir ju trött. Jag tog en Ipren och tre Esberitox.

Följde därefter upp med att kliva in i duschen. Konstaterade för sent, efter att jag hade hunnit smeta duschkräm över halva hyddan, att jag fortfarande hade strumporna och BHn kvar på. Typiskt. Dom hänger på tork inne på handdukselementet nu. Trött blir man. Blev sugen på en halvliter chokladpudding och på att bara gå och lägga mej och skita i resten av göromålen innan avfärd.

Skulle blanda mej lite uppmuntrande Oboj och hällde mjölken utanför glaset. Alltså nu snackar vi inte lite längs med kanten och utanför. Nejdå, jag hällde typ 3-4 cm bredvid. Tog trasan och moppade upp på bänken. Fint. Not so bad. Lyfte paketet igen och förlorade på ofärklarligt vis gripförmågan. Kartongen smällde i golvet med botten först och en fontän av mjölk stod rakt upp ur öppningen. Sen välte det och fortsatte att tömma sitt innehåll över parketten. Jag kastade mej efter en handduk samtidigt som jag med överskattad simultankapacitet skulle resa paketet upp. Halkade i pölen och rasade likt en skottsövd elefant rätt ner med en duns. Slog i knäet hårt som fan i luckan till diskmaskinen och kände att en kopp sprit och ett yxmord hade suttit fint.

Nu ska jag diska knivarna som ligger i vasken. Det kan ju inte gå annat än fantastiskt bra. Har ingen hört nåt från mej inom en timme är det sannolikt för att jag har råkat skära händerna av mej och dött.

Torsdagsfeber

Jag måste bli frisk. Kvickt som fan.

Innan jag ens har blivit ordentligt sjuk. Men jag vet nog hur det kommer sluta.

Jag kommer lyckas knarka tillräckligt mycke Ipren och Panodil över helgen för att hålla det i schack, sen när jag är hemma och tillbaka på kontoret igen bryter helvetet lös. För man kan aldrig bli av med en dunderförkylning/influensaliknande sak på intåg. Man tror bara att det går. Men man skjuter bara på det. Får den att närma sej lite långsammare. Så är det alltid.

Ikväll åker jag till Oslo för att kolla på Robyn och för att säga hej till Lina och Kajsa som är mina småsystrar. Jag började min kurering igårkväll när jag kände att skiten var på gång. Ni vet när man får ont överallt. Varenda muskel är stel, lederna funkar inte som dom ska och man för sej framåt som en sinnesförvirrad säl med svåra förlossningsskador. Sen får man feber också. Jag låg på min spikmatta i nästan en timme, åt en karta Esberitox och en halv karta sånnadär små echineatrianglar. Tanterna på apoteket säger att man inte behöver äta båda sorterna, eftersom det inte gör nån skillnad, men jag kände att det nog inte var värt att chansa. Dom borde istället bli glada för merförsäljningen kan man ju tycka. Drack dessutom ett stort glas nasty Echinaguard, åt 6 vetegrästabletter, 4 Acaikapslar och tre Ipren. Sen gick jag och la mej och snetände totalt på cocktailen av alla peparat. Med feber dessutom. Skumt det där. Hur det fungerar. Hur man kan vara jättevarm, ha tre täcken på sej och ändå frysa som en dåre. Man känner sej aldrig så ensam i sin säng som när man har feber. Då vill man bli klappad.

Hoppas jag hinner fight denhär skiten innan den slår ut mej. Det ska bli kul att se Robyn iaf! Även om jag inte är nåt fan. Men konserter är ju så gott som alltid trevligt. Weekends också.

Jag borde fixa nån mat nu. Jag är hungrig. Men det är svårt när man är runt 90 bast och helt jävla ledbruten och öm. Tveksamt om jag ens klarar av att lyfta bort datorn från knäet nu när jag har skrivit klart detta. Typiskt. Jag får nog ringa brandkåren för assistans. Verkligen tragiskt. Nu ska jag sova lite innan det är dax att kliva på tåget och påbörja spridandet av infektionen via luften till övriga resenärer. Jag kan käka imorron istället.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress