Vårkärlek & traktorkaravaner

Nu tycker jag faktiskt att det räcker för idag.

Jag vill gå hem. Eller kanske inte nödvändigtvis hem. Och framför allt inte . Jag föredrar att ta bilen.  Jaja, jag vill inte sitta här iaf.

Det är kallt och luften är torr och konstig och jag har börjat få ont i halsen. Kass tajming med tanke på min imorgon kommande Osloweekend. Men det är vår ute. Det är positivt! Knoppar börjar slå ut, fåglarna hoovrar över gräsmattan, människor som tycker om varandra håller handen och bryr sig inte om huruvida andra människor ser eller får reda på att dom gillar varann. Katterna på gatan är kära i varandra allihopa och mjauar extra högt för att få kontakt. Dom ropar: Jag älskar dig!! Var är du!? Vem är du?! Någon!! Älskar du mig?!  Jag känner mig så ensam!! Jag älskar dig!! Är det nån där!? Älska mig!! Älska med mig!! Och nyss körde det förbi en hel karavan av sprillans nya gröna traktorer här utanför. John Deere, sånna med gula hjulsidor. Typ tio stycken! Galet. Man kan ju verkligen undra vart dom var påväg?

Traktorutställningar måste väl ändå vara ett bra vårtecken eller? Preppning av mark och allt vad lantbruksarbete heter som drar igång nu. Då behövs en ny maffig maskin. Triticum! Det är nåt av dom fyra sädesslagen som heter det.. på latin. Det fick man lära sig på biologin. Var det vete? Tror det. Ska man så vete nu? Eller när gör man det? Det finns ju nåt som heter höstvete iaf.. Är det för att man sår på hösten då? Fick man lära sig det på biologin? Säkert. Känns som jag inte minns nåt av det där. Och vad säger man? Åkrarna ska ryka tre gånger innan det är sommar Så heter det va? I vilket fall som helst tvivlar jag på att dom har rykt en enda gång hittills. Och nu lär jag väl dessutom bli lynchad av bönder Sverige över som förstår att jag inte ha nån som direkt koll på vad jag snackar om.

Det är kallt ute. Hoppas att påskliljorna jag planterade och ställde på trappen igår inte fryser ihjäl. Blommorna på bilden är inte dom jag planterade. Även om det hade varit väldigt fint så hade det tagit alldeles för lång tid att fixa en sån skog. Bilden är ifrån bordet inne på Plantagen där jag handlade. Till er stora besvikelse. Det får ni ta. Man blir blåst varje dag.

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress