Över medel

Vill ni förresten se hur mycke sylt jag har i min kyl? Bara sådär på tal om ingenting. Jag bifogar en dokumenterande bild på dagens burksamling. Tretton stycken.

Alla är fresh och goda och omögliga. Jag har aldrig upplevt mej själv som en sån som har skitmycke sylt hemma, men nu när jag blev tungen att plocka ut alla och fick dom framför mej så vettefan asså.. Spontant skulle jag nog säga att antalet är lite över medel, om man jämför med the average ensamstående tjejhus.

 

Hej Skåne

Jag sket i dom sista 20 minuterna, innan jag slutade egentligen.

Det gjorde inget. Idag har verkligen inte varit min bästa dag. Inte än så länge i alla fall. Jag är trött. I själen och i ögonen.

Så jag drog hem och gjorde chokladpudding istället. Den står i kylen nu. Jag ska träna sen och efter jag har gjort det ska jag äta upp åtminstone hälften. Det gör inget. Det får jag.

På vägen hem stannade jag vid postlådan vid ICA. Det är en såndär drive-inlåda. Dom är bra, men min bil är egentligen lite för låg. Jag får alltid fajtas för att nå upp till hålet. Denna gången var det en dåre som hade parkerat sin beiga Volvo framför. Smart. Så jag fick ställa mej på andra sidan vägen och gå över. Det gjorde inget. Bakom mej dök det upp en skånsk snedseglare. En kvinna i sina bästa år med en tax i ett snöre. Obs: ett snöre, inte ett koppel.

- VIAR LIADANNA BYSSORR! halvskrek hon bakom mej. Jag vände mej om. I huvudsak för att jag inte riktigt fattade om det var mej hon pratade med men även för att jag, som ändå inte har problem med skånska, tyckte att det lät som hon spontanskrek på nåt liknande holländska. Jag såg på henne. Hon log världens största leende och utbrast igen, denna gången lite lugnare.
- Viar liadanna byssorr! Hon nickade och log med excitement i hela sin person. Jag såg på henne. Jag hade uppfattat vad hon sa. Jag tittade på hennes och sen på mina egna. Det fanns ingen likhet mer än att bådas var svarta. Hennes var stora och bylsiga och i nåt manchesterliknande tyg. Mina var tajtare, med skinnfjongar på fickorna och tyget var lite typ vaxat i ytan.
- Njaeh, svarade jag, det vet jag väl inte om jag håller med om.
- Liadanna! LIADANNA!! hojtade hon och spände blicken i mej.
- Ja okej, lite kanske. Nåväl, ha det fint! hälsade jag kvinnan med taxen, postade mina brev och drog.

Det är ju roligt nästan jämt asså. Och för er stockholmare som inte fattade vad hon sa så var det alltså ett Vi har likadana byxor.

Förarbetet (blommorna i glaset)

Hej bloggen. Idag är det onsdag och jag har nyputsade skor.

Man får jobba på fasaden lite extra ibland för att det ska se bra ut. Har man inte den där naturliga glowen för tillfället är utsidan extra viktig. Inte min starka sida då det blir lite körigt emellanåt.

Det var tjock frost och svinkallt ute imorse när jag klev utanför ytterdörren. Passande. Eller hur? Nu om någon gång. Imorse var isen på bilen ett fint kvitto på dagsstatusens kyla. Så kan det vara. Då gäller det att klä på sej ordentligt. Men det gör ju man aldrig. Man klär sej aldrig tillräckligt varmt eller svalt för att det ska vara riktigt behagligt. Eller hur? Man förberedde och planerade och funderade ut precis hur man ville ha det. Väntade på det bästa vädret, väntade på den lagom fläktande brisen och väntade tills himlen var blå och helt molnfri. Man packade sin picknick länge och väl. Och man strukturerade upp och organiserade allt i minsta detalj, för att inget skulle misslyckas och floppa, hemska tanke. Sen blev det ändå för kallt. För sommaren hade hunnit ta slut och när man kom fram var det skugga på det där stället där man skulle bre ut sin filt, äta sin chokladpudding och dricka sitt vin. Kiosken hade stängt och bänkarna hade Gatukontoret hämtat in. För inget blir någonsin så bra som man hade planerat det i sitt huvud. Det blir faktiskt nästan så gott som alltid bättre, sålänge som det bara blir.

Jag var ute och plockade in några påskliljor från sidan av huset. Nu står dom i fönstret här på mitt kontor. Blommor är bra. Jag tycker om blommor. Verkligen underskattat. Ni är många som säger att ni inte alls fattar grejen med det där, men jag tror inte på er. Jag tror ni snackar skit. Alla blir faktiskt glada av blommor. Glada i magen. Tror jag. Tänkte säga att man nästan blir lika glad av en egenplockad eller -köpt bukett som av en man har fått av nån annan, men det är ju givetvis inte alls sant. Såklart. Det om nåt är tyvärr skitsnack. Men det blir åtminstone samma goda luft! Dom jag har ställt in här nu är bara pinnar än så länge. I ett CocaColaglas från McDonald’s. Det gör inget. Snart slår dom ut och luften blir god och då tänker man inte på det fula glaset längre.

Nu är det lunch. Får nog gå och kolla vad pappa vill ha. Hoppas det är nåt gott idag. Hoppas det är chokladpudding med grädde och lycka.

Våfflingspremiär 2011

Sammanfattning av gårdagen intelligensnivå:
A: – Alltså.. Jag har ALDRIG kissat i en vask!
B: – Inte jag heller.
C: – Inte jag heller.
A: – Men jag har suttit på en diskbänk.
B: – Jag också.
C: – Jag med…

Igår var det Våfflingspremiär hemma hos mej!

Det skulle mycke väl kunna betyda att det nu officiellt är nånslags vår. Det borde ju rimligtvis vara det med tanke på att klockan ställdes om till sommartid inatt. Kan man ju tycka.

Nåväl. Trevligt med våfflor igen! Jag känner på mej att det kommer bli en fin sådan säsong här i år. Igår var en ganska liten tillställning vilket passade ganska bra eftersom jag fuskade och körde inomhus. Jag vet, det är inte reglementsenligt, men det var kallt. Som fan. Många olika sorters tillbehör hade vi ialla fall! Alltid nåt. För er som inte är invigda i konceptet så brukar jag alltså köra Våffelpicknickar aka Våfflingar här hemma. Det innebär att man drar en lång orm till förlängningssladd ut på gräsmattan där man kopplar in våffeljärnet som är ett gammalt fornminne jag har fått av mamma. Sen bäddar man med massa filtar runtomkring i en yta stor som ett mindre afrikanskt land. På denna ö ställer man ut tallrikar, öl, kaffe, överdrivet många olika sorters sylt, grädde, jordnötssmör, sirap, honung, socker och en massa andra tillbehör som kan tänkas behövas.  Sen sätter/lägger alla sej på filtarna och käkar våfflor tills illamående uppstår. Då solar man lite ett tag för att sedan fortsätta tugga. En relativt angenäm tillställning om jag får säga det själv.

Jag är för övrigt sugen på att kolla på film, men det är för ljust och jag kommer behöva köra en replay på gårdagen snart igen. Och eftersom jag även är sugen på att sova känns risken ganska överhängande att det sistnämnda spelar ut det första och då kommer hela denna dan dö. Jag skulle faktiskt kunna vara lite effektiv och bädda i sängen. Med mina nya skitsnygga och mysiga lakan. Ja, igen. Jag har köpt nya lakan igen. Jag vet, det är fruktansvärt.. Och nej, jag behövde inte dom egentligen. Och nej, dom var inte speciellt billiga heller. Jag har nån thing för lakan. Känner att jag håller på att utveckla nån form av samlande. Det är inte bra. Jag borde samla på nåt billigare. Fina stenar till exempel. Eller pressade blommor i ett gammelrosa album med änglar på.

Jag borde även sluta åka så mycke taxi. Igår gjorde jag det igen. Fast å andra sidan – igår var okej, kan man ändå säga och låta som en annan alkoholist i förnekelse. Igår var okej för klockan var närmare fem (och det var ju inte igår inser jag nu, det var imorse) och bussarna gick inte och det var -5 ute. Ni hör ju själva. Totally chill. Men nästa gång! Då behöver jag inte ta taxi!

Nu ska jag gosa med lakanen och sannolikt somna. Nån kan ju dra ett sms eller nåt om nån timme och väcka mej kanske? Tack på förhand.

Hajflickan

Ställde mej i köket och tänkte precis påbörja en bastat lunch.

Inser då att klockan inte ens är tjugo över tio. I min värld var den runt två. Jag går uppenbarligen upp för tidigt på helgmornarna. Typiskt. Och hungrig som fan är jag! Vad göra? Konceptet mellanmål (Mellis (del II)) är utom min värdighetssfär.

För övrigt. Jag var helt övertygad om att jag hade nått den respektingivande ålder då man exempelvis har slutat få fler tänder. Men ännu en gång har jag haft fel. Det händer ju ganska ofta. Längst in, så långt in att jag trodde att det inte kunde få plats fler, får jag en till jävel. Smärta! Jag kan inte äta som folk. (Men jag var ändå inne på att cooka nåt som kräver tuggande nu) Har jag tur går jag ner nåt kilo på denna tillökning, men det lär väl aldrig hända med min tur. Man kan ju verkligen undra hur många tänder till jag ska få. Det kanske aldrig tar slut. Jag kommer se ut som en haj. Med tänder i flera rader innanför varandra. När jag är 60 har jag hela gommen fullpackad. Jobbigt att borsta. Då får jag nog allt krypa till korset och teckna detdär förbannade supportavtalet tandläkarna försöker pracka på mej varje gång jag är där.

Nu ska jag städa till mina hajar här hemma i akvariet. Dom kommer älska mej efter det. Lättköpt kärlek.

Passa på!

***

Dagens citat, tips och kanske visdom:

”Ska man ändå duscha är det ju faktiskt lika bra att passa på att onanera ordentligt först!”

***

Lunchdårskap (Han i Audin)

Jag gör matlådor att ha med mej till lunch på jobbet ibland.

Oftast glömmer jag dom hemma när jag åker på morronen. Då är det tur att jag har ganska nära mellan stugan och kontoret. Man kan ju dock fundera på hur mycke billigare det egentligen blir med bensinkostnaden fram och tillbaka inräknad.

Anyways! Jag hade precis varit hemma och hämtat min lunch när jag stannade på vägen för att ta ett foto av en föredetta gullig ekorre. Det var en bred väg. Plats för åtminstone tre bilar i bredd. Inga stoppförbud eller gula linjer eller nåt. Jag stannade i kanten och klev ur. Gnagarn låg framför nosen på min Toyota och man hade lätt kunnat tro att det var jag som har avlivat den samt sugit av dess huvudhud. Så var inte fallet, då hade jag inte stannat, då hade jag åkt och tvättat bilen istället.

Jag tog min bild med mobilen och gick tillbaka. När jag satt där i sätet kom en himmelsblå Audi ifatt mej bakifrån. Och trots att det var god plats att köra om valde han istället att stanna typ 10 cm ifrån bakänden på min bil. När han insåg att jag faktiskt stod stilla gjorde han inte vad en normalt funtad och sansad bilist hade gjort – backat nån meter, svängt ut och kört om. Nejdå han hängde sej på tutan. Ihållande i typ 5 sekunder först. Sen paus. I den situationen hade kanske många skyndat sej på med bältet och rejsat iväg, men det fick lite motsatt effekt på mej och plötsligt bestämde jag mej för att jag inte var så hungrig längre. Jag hade faktiskt inte alls bråttom. Så jag stod kvar. Skalade demonstrativt en banan fullt synligt genom bakrutan. Killen i Audin tutade igen. Länge och ilsket. Pausade i kanske två sekunder och sen på den igen. Arg var han. Tillslut gav han dock upp, backade aggressivt tio meter bakåt i rasande fart och brände iväg förbi mej i gissningsvis 90 km/h på den breda 30-vägen.

Bifogar bild på ekorren. Observera vad komiskt huvudet och fötterna är skalade. Observera även att jag inte tänker laga en lunchlåda av den.


Ge mej tulpaner

Hej torsdag.

Det är alltså vår nu. Det är snart april och den första officiella vårmånaden är därmed över.

Påskliljorna blommar vilken dag som helst, bilden är tagen för fem minuter sen jämte huset här. På vägarna är motorcyklarna ute och leker och golfbanorna öppnar för säsongen till helgen. Par håller varann i handen på promenader i solen längs Prins Bertils stig eller sitter på bänkarna i Tjuvahålan, tittar på havet och håller om varann och männen i kvarteret tvättar sina bilar på uppfarten med sina gula Kärcher högtryckstvättar. Själv funderade jag på att täcka av grillen snart eller kanske köra en våffelpremiär, men jag vet inte. Vad tycker ni? Jag tycker det är kallt och mitt sinne är inte på topp. Trots att termometern visar att det faktiskt är varmt och trots att solen lyser och fåglarna kvittrar tycker jag det är kallt. Ute också. Men det kommer väl. Jag får lita på tulpanerna som i skrivande stund tränger upp ur jorden runt mitt lilla hus med räserfart. Tulpaner brukar ha rätt. Tulpaner blir man dessutom glad av. Hoppas dom blir många.

Imorron är det teater i Kulturhuset i Folkparken! Klockan sju. Johanna och hennes gäng spelar. Jag kommer vara där. Kanske ni med? Trevligt i så fall för jag kommer sannolikt vara där ensam.

Meddelande

till dej, osympatiska kvinna i rosa tights på yogan,

som högt och skränigt berättade för din väninna om din 15-åriga dotters mensproblem, hur du rekommenderade henne att föra vad du valde att kalla Blödningsprotokoll och hur hon misslyckades med att hålla detta vid liv endast på grund av vad du ansåg vara lathet och nonchalans.

Hur du även delgav oss av detaljerna kring ditt egna underliv och hur detta luktar och känns om du inte duschar varje dag och hur din fotsvamp på sistone har utvecklats och numera även kliar.

Detta är inte okej. Det är helt naturliga saker, jag vet, men det är inte okej att prata om högt och bredkäftigt bland andra människor i en i övrigt totalt tyst lokal. Jag förstår att detta kommer som en stor chock för dej, men det måste trots allt sägas: Ingen bryr sej, ingen tycker du är härligt frisläppt och naturlig. Inte ens din vän, som du, om du öppnade dina självupptagna små råttögon, skulle se bara ler artigt och mycket mycket besvärat när du pratar, tycker det är kul att lyssna på. Din dotter skulle totalt tappa förtroendet för dej om hon visste vad du säger om hennes mest privata saker när hon inte är med, när du sitter där och babblar som en annan jävla respektlös kärring utan nån som helst taktkänsla och integritetsfeeling. Om hon visste skulle hon aldrig ALDRIG någonsin mer berätta NÅNTING för dej. Hon skulle inte ens anförtro dej vad hon hade köpt i mataffären! Du blir inte mer intressant att lyssna på för att du slänger fram denna typen av topics. Och hon snett bakom som bad dej att dämpa kacklet lite, hon gjorde det inte för att hon, som du valde att uttrycka det, var en överkänslig liten dam. Hon försökte bara rädda dej från dej själv.

Sådärja, det var den träningsomgången sammanfattad. När passet började och vi andra i lokalen hade suttit och lyssnat på denna vidriga kvinna var hela atmosfären svartfärgad. Fin harmoni. Bra start. Bra träning dock. Jag var så darrig i benen efteråt att jag knappt klarade av att trycka ner kopplingen med vänsterfoten i bilen.

Nåväl! Dax att göra god smoothie och kolla på Halv 8! Och snart kommer Filip. Ajöken.

Onsdagsedge

Mitt visum har kommit. Jag är ett steg närmre kan man säga.

Till vår allas stora förvåning tyckte tydligen kineserna att det kändes helt okej att låta mej äntra landet.

Nyss var det en gubbe som lyckades kapsejsa sin truck utanför. Såg otroligt komiskt ut! En såndär liten babytruck. Han satt där inne i sin lilla hytt när ena hjulet hamnade i ett fett hål i marken och hela maskinen välte. Långsamt långsamt tippade den över för att slutligen ligga helt på sidan. Det gick så sakta och smooth att gubben lugnt hann ta sej ut, ställa sej i vältriktningen och med sina armar försöka mota det hela. Men det gick inte bra, den var nog för tung. Eller så sket han bara i det. Han lät den ligga. Efter ett jävla tag var han tillbaka med backup. Förmodligen hade dom passat på att ta sig en kaffepaus, kanske för att samla styrka, för män som kör arbetsfordon har ofta kaffepauser, gärna med en korvmacka till! Prickigkorv.

Tre karlar lyckades till slut med starka armar baxa den lilla trucken på rätt köl igen och den kördes tillbaka in på området. In i hagen till dom andra små babytruckarna. Man vet aldrig vad som kan hända här. Sist traktorkaravanen och nu detta! Lite edge sådär va.

Och jag inser givetvis att jag borde tagit en bild på spektaklet, men jag är ju inte direkt känd för min hjärna så här kommer istället en bild på den nya sidan i mitt pass.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress