Läses före inflytt hos mej! (II)

Okej, tyvärr har jag kommit på lite fler grejer på min lista över saker jag har för mej. Lika bra att jag rannsakar mejsjälv. Så nu blir det lite påfyllning.

5. Jag tycker om att stå upp och käka frukost. Lutad mot köksbänken. Har noterat att detta stressar skiten ur folk. Även om jag är vänd mot mitt sällskap som sitter vid bordet och även om jag pratar och är allmänt trevlig.
Framtid: Jag kan sitta, det är inga problem. Jag tänker bara inte på att jag står, eftersom det är så bekvämt. Säg åt mej att sitta så gör jag det.

6. Jag dricker direkt ur mjölkpaketen. Och inte nog med det, jag är dessutom värdelös på att göra det! Så det slutar alltid med att det rinner mjölk längs halsen och ner i kläderna på mej.
Framtid: Tveksam faktiskt. Jag önskar snarare att jag blev duktigare på att dricka ur paketet. Men om du verkligen tycker det är vidrigt kan jag nog låta bli.. När du är hemma.

7. Jag har uppstoppade fåglar i mitt hem. En skata, en sidensvans, en kanariefågel, en gulsparv och en grönsiska. Freaks people out emellanåt. Vissa tycker verkligen det är äckligt på riktigt. 
Framtid: Jag tycker dom är trevliga. Speciellt om dom har en story. Det har visserligen bara en av mina, men dom andra får vara med ändå.

Jag har förresten fått en del frågor efter den förra listan, dock har ju ni som frågade då redan fått svar, men det kanske är fler? Jag borde kanske starta en frågespalt. Kommentarsfältet lämpligen? Jag lovar att svara på allt, jag har inget att dölja och det är alltid tjejen i filmen som har skrivit brevet. Det är inte bra att säga, då vågar ingen fråga nåt. Men det fina är faktiskt att ni kan vara anonyma, för jag är lite för pantad på detdär med att spåra. Vågar ni inte stå för er fråga där så får ni väl använda er jävla kreativitet.

Å herregud! Jag insåg precis att det väldigt snart är Alla Hjärtans Dag. Som om det inte var tillräckligt redan liksom! Merde. *ångest* Okej. Jag får köpa en bunt tulpaner.

Har btw en ny länk till ännu en vän nu också om ni har missat det. I min länklista. Fredrik. Han har blivit nånslags Tv-licenskverulat. Så äkta.

Indrivarn & barnen

Alltså jag fattar verkligen att barn är nåt av det största som kan hända i ens liv.

Och även om jag inte är ett väldigt stort fan av konceptet kids och det inte är något som direkt lockar mej, så hatar jag ju givetvis inte dom!

Men! Men jag har ingen som helst förståelse för dej som tror att universum stannar och alla i din omgivning anpassar även sina liv efter dina nya rutiner. Bara för att du precis fått en unge räknar du med att allt annat pausas. Jag pratar nästan dagligen med, oftast väldigt trevliga, lessna och mentalt yrvakna, människor som förklarar för mej varför dom inte kan betala fakturan jag har skickat ut. Det handlar om konkurser, dödsfall, svåra cancerbesked, landsflykt och… OCH barn.

Exempel på vanligt samtal:
- Hej Emma! Det är Anna i den lilla butiken i den lilla staden!
- Hejdu! Va bra att du ringer, jag har jagat dej ett tag nu.
- Ja jag veeeet. Och jag ville bara be om ursäkt för detta. Jag har ju en obetald faktura hos dej…
- Jo, det var ju ett tag sedan den förföll och lades vidare på inkassobolag nu ja.
- Ja om det där.. Varför har den hamnat för indrivning? Varför har du gjort så?

- Det är ju alltså vad som normalt sett händer i Sverige om en faktura förfaller. Och det har ju din gjort. Med råge.
- Ja, trist, men det är ju sant. Ja så kan det gå. Jag ville bara be om ursäkt och förklara för dej att anledningen till att jag inte har betalat är att jag har fått barn!
- Jasså, ja grattis då. Men jag kommer ju fortfarande vilja ha betalt, som du kanske förstår.
- Ja givetvis! Jag ska ta tag i allt sånt nu! Nu när det börjar lugna sej lite. Jag har samlat en hög här. Vilken summa var det?
- 19 890 kronor. Plus räntan på det.
- …Ajdå.
- Jaa. Med förfallodatum för drygt tre månader sedan nu. Därav anledningen till inkassokravet du har fått för ett tag sedan. Vill du kanske ha en kopia på fakturan?
- Ja. ..Ajdå. Eh, nejtack, jag har den här.
- Jamen va bra då. Då ser du ju summor och datum där. Så det vore ju fint om du kunde ta tag i detta nu.
- ..Du vet, man hinner inte tänka på så mycke annat när man har småbarn. Du tror inte att du kan flytta fram förfallodatumet något?

Lika underhållande varje gång! Det blir aldrig trist! Men vad är det egentligen? Va? Jag förstår inte. Jag försöker verkligen. Och jag KAN verkligen tänka mej att det ÄR en big deal och massor att tänka på med nykläckta ungar. Men låter man verkligen hela sitt liv rasa backstage under tiden? Om man driver ett företag, vilket 100% av dom jag pratar med gör, låter man då det också glida omkring vind för våg tills bäbisen inte är lika mycke bäbis längre? Liksom.. hur gör ni med er bokföring? Andra räkningar? Den allmänna driften av företaget?

Jag kan lite se mellan fingrarna när det handlar om att halva bolagsstyrelsen har omkommit i en bilolycka eller liknande tragik, men dethär med att använda anledningen Barn till varför jorden plötsligt har blivit platt och du har spelat myrsloksfotboll det senaste kvartalet.. Jag är lessen asså. Någon får jättegärna förklara detta fenomen för mej.

Telefån

Detta med att ha mobilen jämte sängen. Vad många det verkar vara som har en ilska mot det. Så arga!

Jag kan förstå att det inte är riktigt samma synsätt om man lever i ett förhållande. Men sover man ensam och inte riskerar att väcka nån annan än sej själv är det väl okej ändå? Det är ju sällskapssubstitutet! Hehe. Tragic.

Pratade med en vän om detta. Obs: En vän som INTE är gift eller har barn/hundar/hamstrar, eller ens en regelbunden sängpartner. Jag blev, trots vännens status, idiotförklarad när jag berättade att jag har telefonen i samma rum som jag sover. Att jag dessutom inte stänger av ljudet gjorde det hela ännu värre. Det rätta i mitt fall var tydligen att låta den ligga kvar i köket. I tyst läge, eller ännu hellre helt avstängd. Strålning och sömnstörning och allt vad det nu var snack om. Eftersom min telefon även är min väckarklocka går detta givetvis bort. Och eftersom jag tycker det är mysigare att sova med sällskap går det också bort lite av den anledningen. Faktiskt. Och det där med att stänga av ljudet? Visst, kanske om man har svårt att somna om, men det har inte jag. Dessutom gillar jag när folk hör av sej, oavsett tid. Nattsms är trevligt! Kan ju dock inte garantera att jag vaknar för att svara, men jag tycker ändå det är trevligt. Det visar ju att någon faktiskt tänker på en!

Men det är tydligen inte reglementsenligt, har jag nu fått förklarat för mej. Meeen det är å andra sidan en hel del i mitt hem som är ganska fucked up, ni skulle bara se den lilla installationen jag gjorde igår i köket! Så jag kan nog allt leva med även denna detalj. Tragiskt kan uppenbarligen tyckas, men det gör inte så mycke. Sannolikt lär min syn väl ändras i framtiden, vi får se! Och det är väl klart att jag fattar att det är oartigt att ha den på om man inte är alone. Jag har ju ändå lite taktkänsla. Vet inte riktigt vart jag egentligen ville komma med denna texten så det får nog lämnas här, lite öppet fast ändå inte.

Bifogar bild på söt mobil i sällskap av trevlig burk och sympatiskt papper.

 

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress