Dax att sova 1-2

*****
Klockan är 22:22.

Nu får man önska sej nåt.
Fint.
Vad önskade du dej?
Förstörs det om man berättar?
Det vore ju trist.
Man blir ju nyfiken.
1

Jag är hungrig.
Men inte på nåt att äta.
Typiskt.
Är du också hungrig?
Kanske kan vi ordna nåt ihop?
Det blir ju trevligare.
Och trevligt är ju bra.
2
******

Berättelsen om kvinnan med trosorna

Gym är bra! Bra för mig som skriver och bra för er som läser.

Det finns många fina ställen, men få har så välfungerande bloggmaterialsdirektinsprutning som gym. Det är där det händer! Förra gången var det den mystiska kvinnan som hjälpte mig med BH:n. Det var intressant. Dock var det ganska ickedramatiskt. Inte som idag. No sir!

Vi var många i omklädningsrummet. Jackor, träningsväskor, avsparkade gympadojor och ihoprullade yogamattor trängdes med svettiga kvinnor i blandade åldrar, storlekar och pälsighetsgrader. Jag stod i det bortre hörnet och var i färd med att torka håret. Bredvid mig till vänster snodde en kvinna omkring med alla sina saker. Hon var runt 30, fräsch med långt blont hår och fit. Naken och nytränad rotade hon omkring i sin bag och fick upp ett Dove schampo. Kvickt slet hon även upp balakanet ur väskan och trippade bort, in i duschrummet.

Vad hon inte såg, vad vi som stod runt henne däremot såg, var alla andra grejer som flög med upp ur väskan i handduksrycket. Allt som hamnade på golvet. Bredvid hennes svarta skor landade två ouppackade bindor av modell Goodnight (extra stora), ett väldigt brunt bananskal draperade sig över hennes yogamatta och jämte denna, en bra bit ut på den fria golvytan mitt i passagen, bredde hennes använda, genomsvettiga till transparens, trosor ut sig.
Trist för henne, kan tyckas, men inte så farligt. Och nej, det hade varit sant. OM..! Om det inte hade varit de facto att mitt i skrevet på dom utfläkta underbyxorna, med uppsidan uppåt, satt ett milt sagt begagnat trosskydd. Det var ..ja, begagnat. Låt oss inte utveckla det.
- Jamenooojdå.. Fick min högra bänkgranne, som var en äldre dam, medlidande ur sig medan vi andra tittade och kvickt vände bort blicken igen när vi insåg vad vi eyeballade.

Tiden som trosorna med den påklistrade och väldigt förbrukade hygienprodukten låg på golvet var oändlig. Kvinnor rörde sig på ett behörigt avstånd. Men så kom hon tillbaka. Och när hon såg förödelsen med gav hon i panikreflex ifrån sig ett tjut:
- OOOOHERREGUUUD!! sen kastade hon sig fram för att sno åt sig sina underbyxor, men i böjet neråt råkade hon istället sparka till dom. Detta resulterade i att de for som en curligsten över en blank is och in mellan en annan kvinnas väska och skor. God stämning.

Lite samma stämning som när jag råkade slita upp dörren för den lilla tjejen som var i färd med att byta binda. Inte heller den dagen var den bästa för vissa av oss.

————————————–
Tillägg 20:30:

Herregud! Jag glömde ju det viktigaste!! Avslutet! Damen utan hämningar som böjde sig framåt mot trosskyddskvinnan och försökte rädda situationen genom att uppmuntrande säga:
- Du, oroa dig inte. Alla har flytningar. Det är iiiiiiinget att skämmas för. Och sen klappade hon henne på axeln.

Nu! Avslut! ..Bra. Christ. Nu förstörde jag hela  storyn. Helvete. Jag går och lägger mig. Fail.

 

Läses före inflytt hos mej!

Lyssnade nyss på folk som ringde in till radio och pratade om saker som irriterade.

Saker med nära och kära som dom hade retat upp sej på. Sånt som dom sa att om dom hade vetat detta innan hade vänskapen eller förhållandet förmodligen aldrig funnits.

En upprörd kvinna berättade att hon retade sej nåt fruktansvärt på när hennes man inte ställde ihop skorna i hallen när han kom hem. En annan på att hennes bror grävde i smöret istället för att hålla det städat. En kille tog upp problemet med att hans sambo bara kastade soporna 2 dar i veckan och han 3, TROTS att dom hade gjort ett schema som skulle växla eftersom veckorna hade udda antal dagar (Måste ha en sjuk förbrukning av allt i det där hemmet btw, eftersom dom slänger soporna varje dag). En dam berättade att hon i över 26 år av äktenskap alltid hade stört sej på att hennes gubbe hade fötterna i soffan, han vecklade liksom ihop benen uppe i soffan. Fruktansvärt tyckte hon, fötterna skulle man ju ha på golvet! En nybliven make pratade om hur hans fru hade lagt sej till med olaten att bajsa med öppen toalettdörr och en annan kille hade retat upp sej på att hans sambo inte stängde köksluckorna. Han tyckte det var sååå jobbigt att behöva bli sur och säga till henne heeela tiden.

Massor! Massor av tragiska småsaker som jag inte kan förstå att man ens bryr sej om att öda energi på att bli arg på. Okej, köksluckorna är jag glad om man håller stängda i mitt hus också, men det är mest för att jag bara slår huvet i dom annars. Och är dom öppna är det ju knappast nåt jag går och bitchar om, det är ju inte direkt så att det är svårt och väldigt tidskrävande att stänga dom själv. Bajsande med öppen dörr kanske inte tillhör mina favoriter heller… Men att inte få ha fötterna uppe i soffan! Det är ju bara tragiskt. Min mening.

Men nudå. Jag tänkte att det kanske är lika bra att jag varnar er. Så ni vet vad ni ger er in på innan ni bestämmer er för att bli min vän eller leva med mej. För efter några år har jag blivit varse om att jag har vissa grejer för mej som tydligen kan irritera.

1. Jag brukar glömma min våta badlakan i sängen. I fotändan. Kan verkligen upplevas trist. Insåg för övrigt precis nu att jag faktiskt har två liggande där. Bäst att jag hänger upp dom.. Sådär. Okej, det va bara ett i sängen, det andra låg på golvet nedanför. (se bifogat bildbevis)
Framtid: Finns faktiskt goda chanser att du kan få mej att lägga av med detta, men du bör nog räkna med att få tjata lite och kanske även statuera ett gott exempel.

Åh! Nu är klockan 11:11. Nu får man önska sej nåt!

2. Jag går ofta in med skor. Dock inte om dom är leriga! Men är det torrt ute, alternativt bara rent regn brukar jag kunna kliva omkring lite här och var innan jag kränger av mej dojorna. Åtminstone hemma hos mej själv.
Framtid: Kan jag nog allt vänja mej av med om det skulle göra dej lyckligare.

3. När jag lagar mat eller bakar kastar jag allt skräp och alla nerkladdade tools i diskhon under processens gång. Detta är VERKLIGEN nåt jag har märkt kan reta mina medmänniskor. Jag förstår inte riktigt varför, men uppenbarligen är det provocerande.
-Varför kan du inte bara kasta det i sophinken direkt!? Varför måste du lägga allt i vasken först!?
Alltså, jag tar ju bort allt sen. Det är ju inte så att det blir liggande i sju svåra år. Står man med köttfärs upp till halva underarmarna och knäcker tre ägg så föredrar jag nog faktiskt att arkivera skalen i vasken tills jag har åtminstone avslutat smeten. Annars måste man ju sanera knopparna på skåpsluckorna sen istället. Avokadokärnor är tydligen en på topp-3 när det handlar om saker man måste kasta i sophinken direkt. Avokadokärnor och mjölkpaket. Och äggskal. Crazy.
Framtid: Detta är tyvärr inget jag tror ni kommer kunna ta ur mej med tiden.

4. … Hmm. Jag lovar, det finns mer. Jag kommer inte på nåt mer nu dock. Men jag är väldigt säker på att det finns andra som vet massor. Nåt? Någon? Hit me!
Framtid: Jag är ju rätt flexibel om det är rätt person som ber mej. Ganska formbar och kompromissvillig. Dock inte på vissa plan. Kommer inte på nåt sånt nu heller, men det finns, det lär ni märka.

Känner att jag inte är så väldigt bra på att sälja mej själv. Detta med marknadsföring asså. Jag framstår ju inte som nån man gärna spenderar allt för mycke tid med liksom. Det var en dålig idé, att skriva denna listan. Men! Jag låter dej dock gräva i smöret om du vill, jag skulle aldrig få för mej att göra scheman för sopkastning/tvätt/disk/gräsklippning och har du inte fötterna i soffan kommer jag sannolikt, istället för att bli glad, mer eller mindre tvinga dej att bygga ett bo där eftersom jag tycker du ser ut att sitta omysigt.

Note to self – avloppsrelaterat

1. Ha kläder på dej när du rensar avloppet under duschen. 80% av alla som nångång har hälsat på hos dej är fullt införstådda med att det räcker med ett kort *knack-knack* på dörren och sen äntring. Eftersom du aldrig öppnar åt dom ändå utan bara vrålar KOOOM IIIIIIIIIIN!! Skulle du då, iförd endast ditt skandinaviska läder, ligga inne på toan i färd med en golvbrunnssanering är det kanske inte det trevligaste för besökaren. Det är ju liksom inte ditt välkomnande leende som möter dom om man säger… Framförallt inte med tanke på att dörren gärna står lite öppen till badrummet.

2. Rensa inte avloppet medan du väntar på skjutsen till kvällens restaurangbesök. Alla spår av hunger och matlust genomgår då en metamorfos och utvecklas kvickt till ett fullfjädrat monster av värsta sort. Långt ifrån den där sugna känslan på att få stoppa nåt gott i munnen.

3. Prata inte med din precis anlände besökare om ditt avloppsrensande. Hon/han kan vara mitt uppe i en trevlig matlagning. Hon/han kom ju trots allt bara in för att låna en lök och en kopp socker. Till exempel. Du borde klara av att lägga ihop 1 och 1 och då inte glappa om vad du precis har hittat för spännande och stinkande slajmklumpar.

Is & Petting

Herregud. Den är så tjock och grov och blank och hal! Mot handflatan känns den som huden på en nordhavsvåt späckhuggare och man har svårt att förstå vilken extremt liten mängd friktion det faktiskt handlar om vid varje rörelse. Allt glider så lätt.

På isen som täcker hela min lilla gårdsplan och infart här. Den är stenhård, polerad till halkperfektion och slöjad av ett välbalanserat lager med extremt lubricerande vatten. Totalt jävla omöjlig att gå på! Obs: ingen överdrift. Sitter man inte i en bil med dubbar på hjulen är det lögn att försöka ta sej över till andra sidan. Kan möjligtvis funka om man lägger sej ner och hasar fram på buken som en säl. Det är nog bara en tidsfråga innan jag kör den varianten faktiskt.

Förresten. Jag är kanske känslig, men är det nån mer än jag som tycker att bilden i artikeln om petting är lite väl grov för att vara Wikipedia?
Rickard tyckte att jag var kinkig. Han sa att det ju trots allt är 2011. Sant.

Mmmm! Grävis!

Utbyggnaden av vår lilla lokal här har påbörjats.

Dom kör med grävmaskin utanför. Jävlar va coolt det är! Det ser dessutom svinroligt ut. Jag vill också!

Tänk va! Att köra en såndär. Som ett real life jätteroligt TV-spel! Och vilken precision! Han är väldigt duktig, han som gräver. Har dessutom en hel arsenal av olika skopor som han hookar av och på allt eftersom det stöts på olika hinder, tjälen ligger djupare, makadam ska tippas, mark ska plattas eller stenar ska bändas bort. Jag önskar att jag också kunde nåt sånt tufft. Köra fräsiga stora maskiner.
- Men Emma, du kan ju köra motorsåg? sas det igår. Och det räknas INTE. Seriöööst. Alltså, det är inte ens i närheten av den coolhetsgrad man uppnår i en stor gul grävmaskin.

Där sitter han och käkar en korvmacka och skyfflar lätt upp allt han har fått ihop ifrån utgrävningen. Lyfter, utan att spilla, över på ett lastbilsflak och snyggar till med skopan efter sej. Liksom vänder den och slätar till högen på flaket efter hand. Trevligt jobb! Sånt skulle man extraknäcka med! ..Om man nu anser sej ha tid med mer arbete.

Pappas inflikning:
- Har du NÅN gång sett en tjej som kör grävmaskin?? Nej. Juste. Håll dej du till vad du gör istället och låt oss sköta det där.
Hehe. Men visst. Bra med nån som plockar ner en ibland, så man inte flippar ur. Förmodligen lite sanning dessutom. Åtminstone när man väger in min minst sagt bristfälliga simultanförmåga. För jag utgår ifrån att det krävs lite sån? Men jag kanske kan få åka med nån gång! Jag har ju trots allt fått åka traktor och skördetröska och det var ju awesome. En grävmaskin lääääär ju va minst lika grymt! Jag får kanske gifta mej med nån som har tillgång till denna typen av fordon helt enkelt. Åtminstone nån som har nån nära vän eller släkting som kan ta med mej på en tur.

Var precis ute nu och tog en bild av vidundret. Dessvärre lyckades jag pricka in precis när drivermannen hade korvmacke- och termoskaffepaus, det har man ofta i detdär skrået tydligen. Svårt att fånga honom in action. Man får smygkika genom fönstret.

Pol(er)arn

Rickard tycker att jag ska skaffa mej en såndär elektrisk tandborste. Han har numera en i sin ägo och älskar den. Hade även starka argument till varför jag borde fixa en:

- Jag borstar normalt sett tänderna i typ 10 sekunder!
- Ja jag med..
- Men inte nu längre! Inte med denna! Den är skoj!! Det är precis som att maskinpolera en bil svinlänge! Jätterolig!

Okej för att jag tycker bra om min bil och ännu mer när den är välpolerad, men jag vet inte asså. Bra argument dock. Jag känner ju definitivt till den onekligen angenäma känslan, det får jag ju ge honom.

Typisk måndag

Jaha!? Vad är det här för skit med att jag inte kan sova nudå!?

INTE okej! Sånt är för andra. Inte mej. Jag håller inte på med sånt. Jag är den som sover som en sten och är ytterst gosig och gemytlig hela natten. Jag är inte den som krälar omkring som en på land uppdragen lax med dödsångest i typ nio timmar.

Hade man filmat mej inatt hade det sannolikt framstått som ett kass skämt. Som en elak och smaklös parodi på folk som faktiskt på riktigt lider av sömnsvårigheter. Och sängen som ser ut som Jerusalems jävla förstörelse på morronen! Inte okej. Vad har hänt? Vad behövs för att fixa det? Sova typ 3 timmar varje natt liksom. Jag kommer ju krevera för helvete! Och för att inte snacka om skönhetssömnen! Jag, om någon! Jag behöver min skönhetssömn!

Jag tappade förresten 4 ägg i golvet. Ingen är förvånad. Att bära ägg är verkligen en såndär grej som jag alltid tror kommer gå fint. Just i tillfället råkar jag alltid dessutom ha extra små händer, men det gör inget, det kommer gå bra ändå. Så jag formerar en patetisk liten skål med ena kardan, mot kroppen och börjar lasta som om jag höll en stor korg. Detta kommer gå fiiint. Lägger man bara äggen lite omlott så dom får grepp är det chill. För så tänker man ju alltid. Man kan bygga en pyramid! Och det verkar skitsmart och bra just då. Lite som att bunta kabel med silver- eller eltejp. Känns okej vid första tanke, när man inte har tillgång till riktiga grejer, men man gör det bara inte. För man vet att man blir arkebuserad på bakgården om man gör det. Samma borde gälla för äggbärning. Eftersom man vet att alltid minst två smäller i parketten. Men icke. Så när jag, gracil som en Marshallförstärkare, skulle resa mej med min last gick det såklart åt pepparodlingen. Men nu är golvet moppat iaf. Fint. Tackar.

Herregud vilket trist inlägg detta blev. Jag ber lite om ursäkt.

Sova inatt eller? Får se. Trodde jag hade oddsen med mej, men nu har dom nog tyvärr gått ner lite igen.

Bilbrist & Spanielhår

Det är söndag förmiddag och jag har precis gjort en tråkig upptäckt.

Insvept i täcket, med obojen i ena näven och fjärrisen i andra påbörjade jag dagens slözappning. Efter ett tag kom jag till min vanliga mala-i-bakgrunden och möttes av det bistra meddelandet ”Du har inte behörighet somethingsomething”.

Jajjemen. NASCARkanalen har försvunnit. Givetvis heter den inte så, jag vet, men jag har liksom aldrig riktigt absorberat mer än tuffa bilar som kör fort och den trevliga randiga godislika loggan i hörnet. Ibland var det F1 också. Då var det en annan logga.

Denna kanalen var ingen jag tittade på speciellt ofta egentligen. Den kunde stå på i bakgrunden utan ljud, den kunde vara en angenäm tyst rörligbildaccessoar till mina grillkvällar och den kunde vara nåt man kikade på med ena ögat medan man låg i soffan med datorn på sej och egentligen gjorde nåt annat. Men nu är den borta och jag saknar den lite! Man saknar ju som bekant inte grejer förrän man har blivit av med dom. Skulle tänkt på det innan och tecknat abonnemang på alla som finns, om dom en dag skulle få för sej att gå upp i rök. Jag som uppenbarligen gillar att sätta sprätt på mina pengar på saker jag inte har nån som helst koll på.

Nu är den i alla fall borta och jag har inte kanalen längre. Oj, lite redundans där, sorry. Nåväl! Nu blir det att försöka hitta nåt nytt att köra ström på. Men först tror jag att jag ska baka nåt trevligt. Mitt hus tillhandahåller ju numera, sen vattnet behagade återvända, ett fungerande och trevligt kök! Idag är förresten, på tal om inget, en good hairday. Jag ser ut lite som en välvårdad Cocker Spaniel. Men på ett positivt sätt. Sånt inträffar uteslutande när man är ensam, när inte en käft kan se en.

Minnesfragment

Idag har jag fanimej varit passiv! Där fick man för uttalandet om att det är bra att komma upp i tid även på helgen.

Gårkvällen var stillsam tänkte jag säga men nu börjar jag dra mej till minnes sekvensfragment så som kastning av glasflaskor och fulla mjölkpaket ifrån fönstret på tredje våningen ner på gatan, slagsmål med hockeyutrustning, besök av ett par väktare och ganska stora mängder tomma Heinekenbuteljer.

Jag och tre annars så väldigt städade, försynta och återhållsamma män i världens minsta lägenhet. Fast det var faktiskt stillsamt största delen av tiden, till mitt försvar. Hade dessutom lovat att åka buss hem eftersom jag lägger alldeles för mycke pengar på taxiåkning. Men plötsligt fann jag mejsjälv ändå i en V70, ett stenkast ifrån mitt hus, med pennan för påskrift av kortslippen i högsta hugg. Ingen vet riktigt hur det gick till. Ingen vet riktigt heller hur det lät när jag talade om för chaufförstackarn vart jag skulle. Spännande. Upptäckte precis ett ganska stort sår på mitt smalben också. Hmm…?

Anyways – idag är en transportsträcka till imorron som är en transportsträcka till måndag. För det brukar ju faktiskt vara söndan som är sengångaren. Inte lördan. Så om ingen kommer med nåt trevligt förslag, för nu börjar jag piggna till, så blir det film i soffan resten av dygnet här! Vilket visserligen också kan vara trevligt.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress