Utan byxor, med männen & bilarna

När jag kommer hem har jag ett ofta ganska likadant förfarande.

Såfort jag har lyckats vålda upp ytterdörren och slängt jackan på en stol i köket klampar jag omkring lite överallt med mina snöiga boots. Hallen – köket – vardagsrumsmattan – toan – och tillbaka till hallen där jag kränger av mej dom. Nu har jag lyckats åstadkomma små vattenpölar med oregelbundna mellanrum här och där. Dessa kommer jag trampa i senare.

Jag lägger nycklarna, posten, telefonen, vantarna och halsduken på en av köksbänkarna. Dessa kommer jag senare svära över när de ligger i vägen för min matlagning. Därefter tar jag av mej byxorna. Även om jag precis har konstaterat att det är skitkallt åker byxorna av. Dom hamnar på jackan på stolen. Jag väcker datorn, väljer nån cheesy musik att zappa omkring bland som jag inom 5 minuter har stängt av igen.

Jag sätter på TVn. Oftast utan ljud och oftast på en kanal som bara står på i bakgrunden. Kanske nån Discovery eller kanske en av dom där jag pratade om på julbordet, som känns som att dom typ baaara visar NASCAR, som jag egentligen inte fattar nånting av. Tuffa bilar som åker fort, intervjuer med män med mycke sponsormärken på sina jackor och hårda snubbar med sydstatsflaggor på sina kepsar. Dessa blir mitt sällskap under matlagningen som givetvis är skillat utförd och resulterar i nåt fantastiskt. Jag kommer alltid på att sätta på fläkten när det redan är för sent. Jag har av denna anledning monterat ner mitt brandlarm.

Vid dethär laget är undersidan av mina strumpor blöta av alla snöpölar. Jag svär, tar av mej strumporna och konstaterar att jag faktiskt dessutom fryser om benen. Tar på ett par byxor. Alltid samma sak! Varför lär jag mej inte? Varför lär jag mej inte att det blir småsjöar överallt på golvet, att jag kommer, utan undantag, spilla nån jävla honungsmarinad på min halsduk, att kläderna som hänger på stolen i köket kommer absorbera all os ifrån köttet, att jag alltid fryser när jag tar av mej byxorna om jag är ensam hemma.

Dessutom vränger jag alltid strumporna ut och in när jag tar dom av mej, alternativt blir dom som små ihopknövlade bollar som hamnar i tvättkorgen. Detta är en grej som mamma har tjatat på mej om sen jag var liten!
- Slänger du dom som små jävla bollar i tvätten får du dom tvättade så också! Jag tänker fan inte sitta och vända och trassla ut alla dina sura strumpor!

Jag får gifta mej med nån som kan dressera mej till en bättre och trevligare människa. I framtiden. Eventuellt. Annars får jag anställa nån. Men sannolikt hade jag bara smittat av mej av allt istället ^^

6 kommentarer

  1. Mia skriver:

    Nejdå- det FINNS bättre själar som inte bara gör en själv till en bättre människa, utan även ställer upp och städar undan när man missar saker. TIll råga på allt älskar de en precis som man är.

    Tror jag. Hoppas jag. Kolla när jag skriver ett aaaasdeppigt inlägg om två månader med rubriken ”ÅÅÅÅÅÅ NEJ han har lämnat mig” Fast då tänker jag nog inte skriva alls utan bara lägga mig ner och dö.

  2. emma skriver:

    w00t? ..kommer du bli dumpad? :l

  3. Lina skriver:

    Emma! Man lägger inte pölar på golvet! Det är fel! I Hate blöta socks… Men med mina nya vattentäta inneskor är detta inte längre ett problem här. Inte ens när Dominic eller Dylan duschat och det är vatten hela vägen från badrummet till sovrummet, vatten på väggar och en sjö innanför toadörren. Eller när Marley penslar köksgolvet med kattvatten och marinadpensel.

  4. emma skriver:

    heheh… kattvatten ^^

  5. LackeW skriver:

    Hur kan man inte förstår NASCAR? först i mål vinner, å frääna explosioner, män som skriker, slåss å härjar, kraschar å fajtas! Jävlar vilken sport säger jag bara!!

    • emma skriver:

      ja okej, om det inte är mer än det där att förstå, inga direkta regler eller så liksom, då fattar jag nog det mesta ändå =)

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress