Eftermiddagsdrama

Det var massor med folk på Systembolaget innan när jag var där.

Precis när jag skulle in genom entrén råkade en liten herre, som för en sekund tittade bort, snubbla över ett barn som ilade förbi. Barnet, som var en flicka på gissningsvis runt en meter av ålder, föll som en vante rakt på golvet och den lilla gubben över henne. Hans keps for iväg åt ena hållet och KappAhlspåsen åt andra. Flickan tjöt och pappan kom springande från korvståndet.

- MENVAFAN HÅLLER DU PÅ MED DIN IDIOT!?!? vrålade han till den lilla herren som kröp framåt och sträckte sej efter sin keps.
Alla runtomkring stannade upp. Flickan fortsatte yla, pappan skällde som en tok på den gamle mannen. En kvinna samlade in KappAhlspåse och den bruna kepsen.
- ÄR DU KOMPLETT DUM I HUVET!?!? VA??! SE DEJ FÖR!!! FÖR HELVETE GUBBJÄVEL!! Skrek pappan rakt i ansiktet på herren som hade rest sej med hjälp av en kille i kostym.
- ..Men ..lugna ner dej.. försökte damen som stod bredvid mej men blev avbruten.
- DU KAN JU FÖRFAN HA IHJÄL FOLK!!! fortsatte pappan med ett varnande pekfinger lyft framför sej och den lilla herren började gråta tyst. Hans läpp darrade och tårarna strömmade. Från fickan fiskade han upp en näsduk och torkade sej med skakande hand i sina röda ögon. Då brast det för folket runtomkring och från olika håll kom det:
- Lugna dej nu!
- Det var ju bara en olycka!
- Sluta skrika!
- Men lägg aav! Skrik inte på honom såå!
(det var jag)
- Ta det lugnt! Ingen blev ju skadad!

En man med skägg ställde sej mellan herren och pappan som han lyckades få ner på jorden lite. Alltihop hände på en sekund. Snubbling, fall, skrik och nedlugning. Verkligen dramatiskt och det var hemskt att se den lilla gubben som blev utskälld tills han grät. Han sa ingenting på hela tiden och gick tyst därifrån med sin påse i handen, den bruna kepsen på huvudet och tårarna rinnande.
Jag klarar inte av såntdär. Jag får ont i hjärtat och börjar själv gråta.

Annan dramatisk situation som också var jobbig
Mamman som flippar ur

Och observera att det är ny poll nu dessutom, på tal om inget. 

Kisshamstervattenbloggen

Dethär med att vara utan vatten alltså.

Jag är lessen om jag tjatar, men det är verkligen en fascinerande ny värld. Tänk att man hade det såhär förr! Jag är tillbaka ett typ sekel i tiden! Det är en episkhistorisk upplevelse.

Jag har börjat vattennoja. Jag är lite uppvuxen under mammas mantra:
*** Ditt kiss ska vara både färg- och luktlöst, annars har du druckit för lite! ***
Och hurfan ska man klara det när man inte har vatten hemma?? Jag hamstrar flaskor från jobbet som den värsta typen av hamstrande hamster. Innan jag åker hem för dagen letar jag upp alla PET-flaskor jag kan hitta, fyller dem med vatten och proppar in dom i mina hamsterkindpåsar.
För jag har börjat få skräckvisioner om ett framtida nyponsoppeliknande kiss och våldsamma urinvägsinfektioner till följd av mitt bristfälliga vätskeintag. Dessutom får man kass andedräkt, ens övriga kroppsvätskor luktar illa och man får ful hy. Bland annat!

Min frukost idag bestod av ett knäckebröd och 2 liter vatten. Good times.

Fram tills nu har jag duschat hemma hos mamma och pappa. Varje kväll. Men igår när vi kollade på Anna Ankaprogrammet insåg jag att jag faktiskt är en idiot. Jag är en idiot som inte helt enkelt gör slag i saken, utnyttjar situationen och duschar på badhuset eller på gymmet. EFTER att jag har simmat eller tränat. Jag som har tjurat för mej själv för att jag inte kan träna framför tvn som vanligt nu. Varför har ingen av er talat om för mej att jag faktiskt har både gym- och simkort!? Varför hjälper ni inte min hjärna som uppenbarligen har vissa fabrikationsfel?? ..Nu har jag iaf, dock en vecka för sent, kommit på det själv. Så thank’s for nothing ^^

Tanketåget

Jag drömmer för verkliga drömmar.

Det är jobbigt ibland. Jag kan inte riktigt skilja på om det är drömt eller på riktigt när jag vaknar. Sådär när man vaknar med en lite olycklig och förvirrad känsla och man vet inte om det är ens fantasi och negativa tänkande som infekterar en eller om det kanske är sanning lite också. Jag hoppas på fantasi.

Det tog lång tid innan jag kunde somna igår. Det är ovanligt. Jag gillar inte när det blir så. Min säng är för stor och min hjärna blir lite av en dryg jävel utan taktkänsla som inte fattar när den ska hålla käften. Jag tänker aldrig så mycke som när jag inte kan somna. Min hjärna är aldrig så snabb och produktiv och fantasirik och destruktiv som när jag inte kan somna. Den kör allt i en enda mix. Allt på en gång, det är som den där leken när man ska associera. Någon kastar en boll till en och skriker ett ord och man ska fort som fan skrika tillbaka första bästa annat ord man kommer på och kasta tillbaka bollen.

KATT! – MJÖLK! – VIT! – SNÖ! -KALLT! – KYLA! – ENSAMHET! – ARMBRYTNING! – GIPS! – MASK! – FASAD! – HEMLIGHETER! – SORG! – MÖRKER! – VINTER! – KALLT! – SKOR! -  UTBYTE! – OVETSKAP! – KYLA! – VATTEN! – TÖRST! – SAFT! – BULLAR! – KALAS! – BLOMMA!

Eller lite som om man är ett såntdär pansartåg med järnvägsplog på. Som kör rakt fram på spåret i en fruktansvärd fart och tankesnön bara sprutar helt crazy ut åt båda sidorna. Allt möjligt. Ibland kör man fast i nåt, då är det en sån grej som återkommer hela tiden och det går inte att sortera riktigt så det är bara att greppa nåt annat som flyger förbi i farten. Det är svårt. Det kräver skills. Men det är säkert bara min fantasi. Det är inget jag vet.

Men jag vill ju nog ändå inte veta allt.. Eller hur?

Nomaden

Sex dagar utan vatten och fortfarande inte ett tecken på att det skulle lossna!

Börjar bli tröttsamt på riktigt. Jag städar lite nu. Det blir fort nåt som kan klassas som ett snuskhem om man inte har tillgång till H2O.

Det blir liksom lite som nånform av kemtvätt. Drycleaning. Som när man lämnar in en kappa till den där turken bakom disken. Det rengörs utan vatten. I mitt fall med spraykemikalier av varierande sorter och en handduk eller papper. Och sen får man tvätta händerna med en våtservett. Vet ni hur många våtservetter man förbrukar när man är utan vatten?

Och vet ni hur lite vatten det blir av snö? Det är helt osannolikt. Jag ställde in en 10 litershink full av vitt fluff, uppsamlat med min nya snöskyffel. När jag vaknade imorse hade det smält. Av 10 liter snö blev det knappt en liter vatten. Värdelöst.

Varje gång vattnet här hemma fryser förändras min väska. Innehållet blir nomadlikt. Det finns tanborste, schampo, balsam, deo, ansiktstvätt, tre par rena trosor, tre par rena strumpor, ett linne, ett eller två tröjombyten och laddare till mobilen. Dessa är inga konstiga grejer om man är en traveller, men att ha med sej all denna packning om man tex bara ska en sväng till Maxi eller in till stan.. Just in case om man skulle svänga förbi någon med en fungerande dusch. Allt som fattas är ett kokkärl och en träslev dinglande i en rem utanpå väskan och en dromedar som sällskap och riddjur. Jag kanske skulle ha med mej passet också när jag ändå håller på, så är det bara att dra på riktigt.

Normalt sett är jag inget direkt fan av konceptet vinter, men när vattnet fryser hatar jag det mer än någonsin. Jag vill också åka till nåt varmt ställe. Det känns som alla gör det nu. Har dom inte redan dragit så gör dom det inom ett par veckor.

Gulldrömmar

Tänk vad ens drömmar har förändrats. Nu i förhållande till när man var liten.

Och nu menar jag drömmar som i sånna man har på natten, även om man skulle kunna tro att det var nåt djupt och livsfilosofiskt på g här nu.

När jag var liten och vaknade på morgonen efter ett riktigt fin natt innebar det att jag hade drömt schyssta grejer om att jag tex hade en egen rosa häst, att jag var en sjöjungfru, att jag  var bäst och roligast i skolan eller kanske att simmade omkring i nåt trevligt.
För några nätter sen drömde jag det bästa på länge. Att det var det bästa på länge inser jag nu, såhär i efterhand, att det kanske är mer tragiskt än komiskt. Jag drömde att jag isolerade vinden. Hur jag rullade ut minst fem balar med Gullfiber, kröp omkring däruppe och noga, med mina stora handskar proppade ner det gula fluffet noga i hörn och runt rör. Det var good times! Jag vaknade med en nöjd och lycklig över att ha gjort nytta-känsla. En viss skillnad i värderingar..

Imorron är det julafton, jag har fortfarande inget vatten hemma och det är generellt en lite annorlunda känsla, men det blir säkert bra. Eller hur?

Kall, illaluktande & idiotförklarad

Idag är det kallt. För kallt. Det är inte okej.

Jag vaknade för sent. Mitt vatten hade frusit trots att två snälla elektriker har installerat en värmekabel på rören. Filten på bilen hade frusit fast så jag fick kämpa som ett djur för att få loss den. Det var för lite bränsle i bilen så dendär värmaren vägrade starta.

Värmaren i bilen för övrigt. Sjukt bra grej. När jag går upp på morronen trycker jag på ON på den lilla fjärrisen. Sen duschar jag (förutsatt att inte vattnet har frusit), sen klär jag på mej, sen går jag ut till bilen som står och väser. Och all snö på den är borta, inga rutor behöver skrapas och det är varmt inne i! Bara att åka iväg. Bra uppfinning! Men idag funkade det inte. Det var inte många rätt denna morronen. Dessutom har jag fått på mej nåt plagg som luktar funny. Jag kan inte lokalisera exakt var odören har sitt epicentrum, men det kommer små puffar emellanåt som distraherar mej som fan! Först trodde det var min andedräkt och jag greps av panik, men det är tack och lov nåt annat. Ännu ej indentifierat.

Och på tal om att gripas av panik höll en gubbe på att skrämma sketslag på mej i morse när jag halvsovande tankade bilen på Preem. Jag var nästan klar när han parkerade sin Volvo jämte. Han ställde sej vid betalautomaten för att mata in sitt kort men hejdade sej. Han tittade på min bil, på pumpen som höll på att mata min bil och sen på mej. Med halvöppen mun, höjda ögonbryn och en väldigt idiotförklarande blick över sina på nästippen placerade läsglasögon sa den gode herren, som av dialekten att döma var helsingborgare:
- Eeeeeeeeh… Du VET att det är fel pump detdärava? [didarrava]
- ..Va? Inombords impulspanikade jag lite av tanken på att ha fyllt bilen med fel bränsle.
- Ja, alltså, det är FEL PUMP du använder [anvindorr]! Detdär är diesel! Med uppspärrade ögon och yviga gester försökte han få min tröga hjärna att fatta.
- …?
- Ja! Alltså! Det är typ BARA lastbilar som använder diesel! Han började bli stressad av att jag uppenbarligen stod och fyllde upp min bil med lastbilsbränsle. Jag kunde inte göra mer fel och jag fattade det inte.
- Men… Min bil går på diesel..?
- Det är STORA LASTBILAR som går på diesel!
- Okeej.. Men.. Min också.
Mannen tittade på mej, sen på bilen jag enligt honom tankande med helt fel vätska, sen på mej med en Okej, fine, skyll dej själv!-blick, sen vände han sej mot betalautomaten igen. Spännande morgonmöte.

Det kommer förresten bli intressant att preppa julkäk i ett hem utan vatten. Ikväll ska jag rulla två satser tryffel och baka ut kakdegen jag gjorde igår. Och i övermorron ska jag koka massiva mängder gröt och baka bullar. Hoppas fanimej att rören behagar tina under dagen. Kan hända att jag måste inta någon annans kök.  (Ni har nu blivit varnade.)

Bra på att vara torr

Alltså allvarligt! Jag är så torr! Det är helt jävla osannolikt!

Då menar jag inte i huvudsak torr som i tråkig och okarismatisk, även om jag kanske kan klassas in i även det facket ibland. Jag menar min hud.

Jag är ingen som brukar behöva smörja in mej speciellt ofta. Jag är i grunden förhållandevis smooth kan man säga. Det är tur för jag tycker det är förbannat drygt att behöva mecka med såntdär. Men nu! Herreguuud! Jag är som gjord av nävern på en björk en varm sensommardag när SMHI som mest varnar för bränder! Jag är fnöske! Gnider jag mina knän emot varann lite snabbare än långsamt lär jag väl självantända.

..Det är vädret va? Kallt och torrt. Är det såhär ni i norrland har det varje vinter? Jag är inte avundsjuk. Vilken mängd lotion ni lär förbruka. Jag är i chock nu över hur mycke mitt sydskandinaviska läder dricker, men jag kan ju bara fantisera kring hur ni i norr måste ha det. Jag skulle behöva anställa en personlig insmörjare, nån som kan ta han om dendär biten åt mej.

Jag har för övrigt återinfört buffeljackan. Eller rättare sagt, mamma tvingade den på  mej efter ha sett hur jag frös efter onsdagens quiz. Jag darrade som en såndär spinkig liten gråvit vinthund. Fast en tjock. Så det fick bli ett återupplivande av jackan. Buffeljackan är en anskrämlig knallblå sak med stor luva full av brun ullig syntetpäls. Jag brukade ha den i stallet på vintrarna så nu känns det som jag är tillbaka. Varje morron när jag klär på mej för att åka till jobbet så känns det som varje morron man klädde på sej för att gå till hästarna. Lite nostalgi. Jag saknar hästarna ibland. Dock misstänker jag att mamma inte har gett mej den riktiga buffeljackan, för den ser inte riktigt ut som jag minns..

Hajgos

Jag köpte en såndär hammarhaj…

Ni vet dom som ICA säljer till förmån för Childhood. En liten hajmamma med sin hajbäbis som sitter fast på henne med en prick kardborre. Och båda har jättegulliga ögon på sidorna av huvudena.

Det finns andra djur också. En sköldpadda med en bäbis, en apa med en bäbis, ett lejon med en bäbis.. Och kanske nån mer, men hammarhajen är den sötaste. Varje gång jag har varit inne på Maxi har jag fastnat där. Sist jag inte handlande ensam var Freddy med som den som drabbades av att tvingas släpa mej ifrån högen av hammarhajar och deras fastkardborrade avkommor som har så gulliga ögon på sidorna av huvudena. Men nu köpte jag en. Jag ställde mej i kassakön på Lill-ICA med ett paket mjölk i ena näven och hajen med dens barn i den andra.

Mitt känsliga sinne hade förmodligen detekterat bristen på söthet i mitt hem och grep i ren desperation första bästa charmiga sak för att fylla ut med. Jag föll för trycket och fick med mej ett 2-in-1-gosedjur hem. Nu ligger dom i min soffa. Hajmamman med sin hajbäbis. Jag tvivlar starkt på att dom kommer leva upp till mina goskrav men dom är väldigt tilltalande!

Hairhorror

Var hos frisören idag. Jag gillar inte detdär. Tror alltid att jag ska gå därifrån med en jävla crew cut.

Jag vill att det ska vara långt men givetvis inser jag ju att det inte funkar så. Man måste klippa lite och ofta om det ska bli bra. Ungefär som att äta. Man kan inte äta asmycke bara en gång i veckan, då blir det kass.

Jag har väldigt blandade känslor kring dethär med att gå till frissan. Ända sen jag en gång satt i stolen på en ganska dyr salong och hon frågade hur jag ville ha det. Jag svarade som jag brukar:
- Jag vill ha det långt, så klipp så lite som möjligt, men så mycke som nödvändigt.
Hon tittade på mej som jag var dum i huvet och sa:
- Herregud, sååå kan du ju inte säga. Då klipper man ju av dej alltihop! Vad än du har hört innan så vill ALLA frisörer klippa MYCKE! Helst hade jag klippt en riktigt kort frisyr på dej nu. För att ALLA frisörer älskar att klippa av så mycke hår som möjligt! INGEN vill klippa bara lite på topparna. Täääänk att få se hela ditt långa hår falla! *suck av längtan*
Horror.

Det var ingen bra upplevelse. Den hänger kvar.  Samtidigt som jag gillar att sitta där och få håret tvättat och nån som pysslar med en. Fast å andra sidan, jag hade ju föredragit att nån gosade med mitt hår hemma i soffan i så fall och inte klippte av det med en räsersnabb sax samtidigt! Hehe ^^ Nåväl, jag ska tillbaka på torsdag och få min sjukt asfula utväxt bortslingad. Det kommer ta förbannat lång tid.

Allas olika hamstrar

Det är viktigt att säga bra saker till folk man gillar, annars förlorar man dom till första bästa annan som gör det.

Men man inser alltid sånt när det är lite för sent. Och då står man där med sin tvättade hals. Så jag tänkte vara schysst och påminna er om det. Och jag får det att låta som att jag är kung på det själv.

Jag är inte kung på det. Inte det minsta. Jag har inte ens en snygg mantel. Jag vet inte ens om jag är speciellt bra på såntdär över huvud taget. Kan nog vara ganska svår ibland. Jag har blivit frågad rakt upp i ansiktet hurfan jag kan vara så likgiltig?! När allting är spelled out för mej och serverat. Men det är inte medvetet, jag är nog bara lite seg i kolan. Jag inser ju nästan alltid efteråt att jag har varit sådär svår igen, att jag har missat tåget som jag ofta, när det är dax, inte ens fattade skulle gå. Medan den andres hamster är atletisk i sitt hjul ligger min fortfarande ihoprullad som en boll i ett hörn och sover. När den andres hamster börjar bli andfådd öppnar min yrvaket ena ögat och gäspar. Och så ångrar jag mej lite. Nästan alltid. För om jag inte hade varit svår kanske det hade blivit asbra …eller kass …eller asbra. Eller värdelöst. Eller asbra. Det vet man ju aldrig. Så tänker jag att nästa gång! Nästa gång ska jag fanimej inte vara en svår jävel. Men det är jag ju såklart ändå.

Ibland är det inte jag som är den svåra. Så kommer det alltid att vara. Den ena kommer alltid ha en lite piggare hamster än den andra. Men om man har tur kan den piggare hjälpa den tröttare och kanske tvärtom sen när den första börjar tackla av lite.

Men det är viktigt att man säger bra saker till folk man gillar, annars förlorar man dom till första bästa annan som gör det.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress