Fisken

Jag är tillbaka på jobbet. Igen.

Fast jag borde förmodligen inte riktigt än egentligen. Jag hostar. Fast inte överdrivet mycke så jag är här ändå.

När man inte är sjuk tänker att att dom som är det har det gött, att dom får gå hemma och mysa hela dagarna. Och när man väl blir sjuk tycker man också faktiskt att det är rätt gött! Åtminstone dom första två – tre dagarna. Sen är det inte riktigt lika fantastiskt. När man är hemma för sjätte dagen, när man har tittat på i snitt 6 långfilmer per dag då är det ingen jättehit.

Jag har känt mej som en ensam, totalt övergiven liten fisk. Jag har simmat runt i min skål, långsamt för att inte hosta för mycke. Simmat sakta fram till fönstret och tittat ut, stilla simmat bort till soffan och satt mej där ett tag. Tittat på mobiltelefonen, väntat på eventuella sms. Rest mej igen efter en stund och simmat fram till ett annat fönster och tittat ut. Simmat in till sängen, löst ett sudoku, tittat på mobilen, simmat ut till fönstret igen och kikat ut en stund. Nästan varje dag har det varit fasaner utanför. Dom har jag kunnat titta på. Fasaner är söta. Dom går gulligt och är oftast två stycken. Dom tycker om sällskap. Ett sympatiskt drag.

Det sägs att när man nyser är det nån som tänker på en, nån som tycker om en. Jag har dock bara hostat.

5 kommentarer

  1. dean skriver:

    Nu tycker jag lite synd om dig (ser en ledsen fisk med ledsna och lite enfaldiga ögon framför mig). Stackars. Jag ska tänka på dig, så kanske du nyser.

  2. emma skriver:

    Tack Hilda! Bätte med ett mercytänk än inget ju =)

  3. emelie skriver:

    hehe mercytänk. det lät roligare än vad det är.

  4. Mia skriver:

    Fast jag gillade dig varenda gång du hostade! Och annars med!

  5. emma skriver:

    naw, tack mia ^^

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress