Skogens guldhelvete

En annan sak som är verkligen märklig är kantarellplockadet.

Vi var ute i skogen, Emmeli och jag. Med en stor papperskasse i nånslags guldkantad vision om att vi skulle fylla den till brädden. Såklart inte. Det blev en del dock, men verkligen inga mängder. Men seriöst – kantareller! Varfan växer dom!?? Det finns ju liksom inget system. Man frågar olika folk. Dom ger en olika svar.

- Dom växer oftast i lite sumpig barrig mark!
- Leta på björkängar! Bland kobajset!
- Runt stubbar i blandskog brukar kantareller trivas!
- Under granar där det finns lite sten och ris i närheten brukar ge en del!
- I branta backar bland smågranar där det är helt ogenomträngligt!

MF! Det finns inget som helst system. Att hitta kantareller bygger uteslutande på tur och uthållighet. Säkraste sättet att hitta nåt på är att formera en fet jävel till skallgångskedja och dra den igenom hela det skogiga området. Då. Kanske. Om man har en grön fjällrävenjacka, ordentliga kängor, om det är lite regn i luften, vinden är svag och nordvästlig OCH om det är en tisdag före klockan 13. DÅ kan man OM man har tur hitta skogens guld.

Här kommer på begäran en bild på tavlan jag fyndade.

Svinskon fyndar

Jag har varit på utflykt. En miniweekend till svinkalla, väldigt höstiga och trevliga västergötland.

Jag hade visioner om ölintag och trubadurer som lirar Kenneth & the Knutters på Glada Gränden. Men vi var för trötta för att dricka öl och Glada Gränden fanns inte längre. Så det blev en helg av utflykter till alla möjliga ställen.

En heldag i Mariestad där vi såg trevliga bilder, lyssnade på crossar och stridsflyg, speglade oss i blanka bilar och klämde på ovanliga motorcyklar samt väntade ungefär en timme på halvfabrikatmat på Restaurang Rhodos medan en pissed unge skrek.
En halv dag i Hjo där Emmeli i extas ballade ur av omgivningens överväldigande skönhet och där vi på stans enda öppna restaurang fick äta den godaste maten och den isigaste ingefäraglassen.
En halv dag i skogen bakom slottet bland barr och snokar och löpare och en halv dag på loppisar bland alla Tidaholms samlade och samlande gamlingar.

Det är precis tvärtom där. Hemma är det övervägande ungdomar som går på loppis. Där är det uteslutande pensionärer som harvar omkring bland dammiga böcker, solkiga örngott, hemmatäljda  furufåglar och kantstötta Rörstrandastallrikar. Varför? Varför vill västgötska oldies samla på sej ännu mer dammsamlandeskit?? Har dom inte haft en tillräckligt lång tid på sej att hamstra? Va? Jag tror att när dom känner att slutet börjar närma sej sätts stöten in för att göra det så överjävligt jobbigt det bara går för eftervarande som ska städa ur deras kåkar efter att sviskonen har vandrat vidare. För det är ju inte direkt att de går runt och småplockar, liksom köper en fin och praktisk kakburk eller ett par välvirkade grytlappar. Verkligen inte. ALLA går ju runt med varukorgar. Helt överfulla med prylar. Verkligen märkligt.

Själv fyndade jag på Netto. Konserverat sködpaddskött och dadelsirap. Good times! Ajuste, jag hittade ju en great psykopatbarn-med-rosetttavla på ett café också.

Jaja, nu får jag jobba lite. Idag åker mamma och pappa till Spanien. Får se om det kan bli nåt gästbloggande som det blev sist. Om det nu ens är nån efterfrågan på det är ju helt klart en annan sak..
Vill ni är sugna på att spana in sånt som tidigare åstadkommits kan ni skriva
gästblogg i den lilla sökrutan. Då får ni lite läsombyte och blir säkert väldigt mycke lyckligare.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress