Igår var det en trevlig afton med Cecilia och Per från Wasa Kredit på Wild West.
Stora öl, stora köttbitar och för oss i tjejlaget stor förlust i trekampen.
I vilket fall som helst. Jag gick hemifrån till restaurangen. Det är en bit, men det funkar att gå. Tar typ 45 minuter. Jag hade gott om tid.
När jag passerade Grötviksskylten mötte jag en hund. Väldigt söt var den och tittade på mej med sina stora ögon. Jag klappade. Hundens matte var en liten tant med brun kappa och sidensjal. Hon berättade att hon hade hittat tre kantareller, men inte plockat dom eftersom hon ju var lite stel i ryggen. Hunden hade satt sej tungt rakt ner på mina fötter. Jag frågade vad den hette.
Den hette Rhododendron. Som busken. Sjukaste hundnamnet ever i min bok.
Jag gick vidare. Vid Porsvägen stod tre killar i 12 årsåldern. Dom klassiska karaktärerna. Det var den coola killen med skejtarkläder och longboard. Han hade en pinne som han slog på saker med. Det var den coola killens sidekick. Han såg snäll ut. Hade en svart keps och det där utseendet där man kan tänka att Han kommer bli sjukt snygg när han blir äldre. Och så var det den tredje. Den där killen som bor granne med den coola killen. Han som blir mer eller mindre uttvingad av barnens konspirerade mammor. För man måste ut i friska luften! Och då kan man lika gärna leka med dom andra barnen! Och aaaalla får vara med! Han var med på nåder, trots att han egentligen inte alls ville.
Den coola killen sparkade i en lövhög och sa:
- Fan va många olika blad!
Grannkillen svarade medan han satte sej ner på huk och rafsade runt lite i högen:
- Fast det är samma sort allihopa.. Ekblad är det.
- Meh! Du tror liksom att du kan typ allt! Bara för att DU sitter och gör läxor ALLA dagar! fräste den coola killen.
- Det gör jag inte alls.. försökte grannkillen.
- Det gör du ju! utbrast sidekicken argt och sparkade runt i lövhögen.
- Nä! Men det ÄR ekblad! Det ser ju vem som helst.. försvarade sej grannkillen med.
Den coola killen blev argare:
- MEH! Palla veta sånt DÅ! Jävla tönt!
Och den coola killens sidekick fyllde på och avslutade:
– Ja! Gå hem och läs lite läxor nu då! Jävla tönt!
Dom tittade på mej som hade stannat på busshållplatsen bredvid. Sen sprang dom iväg.
Förmodligen var detta en dag som vilken annan dag som helst för grannkillen.
