2010 september

Vilken dag som helst

5 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med barn, söta djur 30 september 2010 @ 10.26

Igår var det en trevlig afton med Cecilia och Per från Wasa Kredit på Wild West.

Stora öl, stora köttbitar och för oss i tjejlaget stor förlust i trekampen.

I vilket fall som helst. Jag gick hemifrån till restaurangen. Det är en bit, men det funkar att gå. Tar typ 45 minuter. Jag hade gott om tid.
När jag passerade Grötviksskylten mötte jag en hund. Väldigt söt var den och tittade på mej med sina stora ögon. Jag klappade. Hundens matte var en liten tant med brun kappa och sidensjal. Hon berättade att hon hade hittat tre kantareller, men inte plockat dom eftersom hon ju var lite stel i ryggen. Hunden hade satt sej tungt rakt ner på mina fötter. Jag frågade vad den hette.
Den hette Rhododendron. Som busken. Sjukaste hundnamnet ever i min bok.

Jag gick vidare. Vid Porsvägen stod tre killar i 12 årsåldern. Dom klassiska karaktärerna. Det var den coola killen med skejtarkläder och longboard. Han hade en pinne som han slog på saker med. Det var den coola killens sidekick. Han såg snäll ut. Hade en svart keps och det där utseendet där man kan tänka att Han kommer bli sjukt snygg när han blir äldre. Och så var det den tredje. Den där killen som bor granne med den coola killen. Han som blir mer eller mindre uttvingad av barnens konspirerade mammor. För man måste ut i friska luften! Och då kan man lika gärna leka med dom andra barnen! Och aaaalla får vara med! Han var med på nåder, trots att han egentligen inte alls ville.

Den coola killen sparkade i en lövhög och sa:
- Fan va många olika blad!
Grannkillen svarade medan han satte sej ner på huk och rafsade runt lite i högen:
- Fast det är samma sort allihopa.. Ekblad är det.
- Meh! Du tror liksom att du kan typ allt! Bara för att DU sitter och gör läxor ALLA dagar! fräste den coola killen.
- Det gör jag inte alls.. försökte grannkillen.
- Det gör du ju! utbrast sidekicken argt och sparkade runt i lövhögen.
- Nä! Men det ÄR ekblad! Det ser ju vem som helst.. försvarade sej grannkillen med.
Den coola killen blev argare:
- MEH! Palla veta sånt DÅ! Jävla tönt!
Och den coola killens sidekick fyllde på och avslutade:
– Ja! Gå hem och läs lite läxor nu då! Jävla tönt!
Dom tittade på mej som hade stannat på busshållplatsen bredvid. Sen sprang dom iväg.

Förmodligen var detta en dag som vilken annan dag som helst för grannkillen.

Varje gång

0 kommentarer Av emma Sparad i tanketåget Taggad med egenpsykologen, mörker 30 september 2010 @ 8.48

Det är likadant med allt. Alltid. Och man vet det dessutom redan innan.

Man vet att man borde ha nånslags självbevarelsedrift, man vet att man borde klä på sej ordentligt och man vet att man inte borde gå för nära kanten. Men gång på gång finner man sej själv liggande med uppskrapade armbågar på trottoaren, blöt och frusen på en väg hemåt som är alldeles för lång eller lite för långt ner för att det ska vara en smärtfri väg upp igen.

Och det värsta är att man alltid sätter sej själv i situationerna. Det går inte att skylla på nån annan, för man vet ju faktiskt vad som händer om man inte är försiktig, har klätt sej genomtänkt eller lallar omkring som en annan dåre alldeles för nära. Man vet redan innan.

Ibland tänker man att det kanske blir smidigare om man tjuvkollar innan. Så man vet hur det ser ut, eller åtminstone tror sej få en vag bild av hur det kan tänkas vara. Hur djupt det är ner, eller hur kallt det är utanför. Men det blir ju aldrig egentligen bättre av att man forskar. Snarare värre. Snarare alltid värre.

Lyckan tillsammans

0 kommentarer Av emma Sparad i tanketåget Taggad med egenpsykologen, finpoesi, höstlöv, jul, mörker, mysförsök, nära & kära 28 september 2010 @ 11.27

Igår pratade vi om julen som snart är här.
Det är många i min omgivning som inte gillar julen.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har skiljda föräldrar.
Inget annat.

Julen snart är här konstaterade vi.
Men jag vet inte om jag egentligen håller med.
Det ska avverkas en höst först.
Dock borde man redan nu vara en god planerare och börja inhandla sina klappar.
Så man inte står där med sin tvättade hals när det väl är dax.
Det tänker jag varje år.

Jag ser mest fram emot att få sätta upp mina ljusslingor i tujahäcken.
Egentligen skulle jag kunna gjort det redan nu faktiskt.
Men då finns risken att idiotstämpeln kommer vinande genom luften från grannarnas håll.
Jag får vänta lite.

Hösten är bra säger många av mina vänner.
För då kan man sitta inne och mysa och dricka varm Oboj med vispgrädde.
Och äta äppelpaj. För det gör man på hösten.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har sambo eller är gifta sedan rätt länge.
Såklart. Men jag gillar Oboj.

Men nu vet vi att det är nära.
Men man kan se hösten som en uppvärmning inför julen.
För på hösten ska man mysa och baka och vara glada tillsammans.
Det är en övningsperiod inför julen som verkligen är det riktiga eldprovet.
Ett mayhem av lycka och bakning tillsammans!
För vissa är det viktigt att hantera detta bra.
Att le åtminstone med munnen.

Men jag gillar julen.
Jag brukar vilja att mina vänner som inte gillar julen ska få vara med på våran där hemma.
Det brukar dom vara också och jag hoppas att dom inte lider.
Dom verkar i alla fall glada.
Men det kanske bara betyder att dom har övat bra under hösten?
På att le med munnen.

Baglady

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med filmrelaterat, resor, shopping 28 september 2010 @ 9.58

Igår shoppade jag en resväska.

En liten, blank, fin lila. Med sånnadär gulliga små hjul som går åt alla håll. Mkt trevlig!

Fick kämpa som fan för att få loss den från den ovilliga tanten i butiken. Klockan var fem och hon hade absolut tröttnat på att jobba för dagen men demade bistert en massa olika väskor för mej. Den ena finare och lyxigare än den andra. Jag hade klargjort för henne redan från början att jag hade väskor egentligen, att jag bara behövde ett komplement. En som var liten, med bra hjul och som man eventuellt kunde ha som kabinväska. Dessutom skulle den inte vara svindyr. Helst inte över 1 500 kr. Hon plockade fram tre asfina. Alldeles för stora. Inte ens i närheten av godkända att ta med sej som handbagage, men dock i utsökt kvalitet och väl komponerade färgställningar. Dom var verkligen vad jag egentligen ville haft. Och om jag hade gått med på att betala 5 800, 6 250 eller 11 450 kr som dom kostade, så hade jag givetvis sopat fram mitt VISA direkt.

Jag lät meddela att det var för mycke pengar och undrade om vi kanske kunde kika på nåt i sortimentet som inte var det allra allra lyxigaste nu? Hon svarade beskt att om man inte hade råd med nåt, kanske man inte skulle köpa nåt heller. Jag började tjura ihop. Ty även jag hade jobbat hela dan och ville åka hem och bygga bo i soffan framför tvn. Så jag svarade tillbaka att om man inte ville sälja saker, kanske man inte skulle ha en butik heller. Det var onödigt sagt, jag vet. Jag kunde varit betydligt vänligare, men jag visste ju att det fanns andra väskor än det guldskiktet hon släpade fram gång på gång.

Hennes argumentet för varför hon bara visade stora dyra monster var att man ju alltid ändå packar för mycke och om man har alla sina kläder i en väska vill man inte gärna att den ska gå sönder. Kanske stämmer för många, men jag är snarare en sån som packar för lite. Jag hade typ klarat mej på en kasse precis som Berra i Sällskapsesan. ”Pass, badsalt, tandkräm och tandborste”

Det slutade i alla fall med att hon efter ett tag blev trevlig och sålde den lila fina väskan till mej. Så nu kan jag börja packa! På måndag drar vi. Det känns som att alla mina pengar kommer gå åt till resor i framtiden, nu när jag kan flyga igen. Det som förr var min vånda kommer istället nu bli min död.
Jag inhandlade förresten även ett par skor som ser ut som hästhovar. Spännande. Sannolikt kommer jag aldrig använda dom.

Brun-Fors

8 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med dårar 24 september 2010 @ 10.29

- Är du med i vårat register?
- Ja det tror jag väl, jag har ju varit här innan..
- ..Vi har bytt.
- Okej?
- …
- Jamen då vet jag inte om jag är med. Om ni har bytt.
- Okej, då får vi lägga in dej. Vad har du för adress? …och vad heter du?
- Brunnfors, Emma. Stenhuggerivägen 83c, 30240 Halmstad.
- Emmaaaa…. E M M A. Två M eller hur?
- Precis.
- B R …Eh hur stavar du ditt efternamn? ..Vad var det förresten du hette nu igen?
- Brunnfors. B R U N N fors.
- B R U M N F
- Nej Brunn, B R U N N fors.
- Brunn?
- Ja?
- Alltså som en sån man hämtar vatten ur?
- Preciiiiiis.
- Aha! B R U N F O
- Nej Brunn. B R U N N! Med två N.
- Ajuste! [knacknacknack] ..Nu skrev jag det.
- Högst sannolikt ja.

God stämning.
På kvittot jag fick sen stod det
Emma Brun-Fors, Stenhugerivegen, Halmstad.

Lök- och ögonfröjd

3 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med fail!, käk, reklam 23 september 2010 @ 10.00

Dom där kakorna förresten!

Linda bakade småkakor som inte bara var en fröjd för ögat utan även alldeles säkert för smaklökarna.

Jag blev excited och inspirerad och väldigt sugen på att åstadkomma ett liknande mästerverk så kvickt som ögat smsade jag och bad om receptet. Medgörligt postade hon det på sin blogg och jag högg igång. Redan vid momentet ”rulla små bollar av degen” kände jag att mina kakor inte skulle komma att bli riktigt i samma kaliber. Min deg var mer av en smet och fastnade i händerna. Det var ungefär som att försöka rulla en boll av en näve lite för stabbigt tapetklister. Svårt.

Sen åkte plåten in i ugnen. Och i Lindas fall höll sej sannolikt hennes kakor till en trevlig småkaksform under hela gräddningen. Mina bastarder däremot plattade ut sej till en enda oformlig enhet. Min bild av att producera nåt som ens liknade Lindas verk var sedan länge bortblåst och det hela hade övergått till ett skämt. Kanske om jag var snabb och bredde på sylt på mina ihopmorphade missfoster, så kunde jag rulla ihop hela alltet till en spännande och nytänkande knaprig rulltårta? Innan degen liksom hade svalnat och stelnat?

Det blev inga småkakor. Och ingen rullis heller. Det blev en plåt tragiska och fyrkantiga och inte ens speciellt goda kakfreaks. Nåt som om en 6 åring hade kunnat komma hem med från lekis och lämna över till sin mamma. Och mamman hade sagt:
- Nämen så fiiiinaa! Har du bakat domhär helt själv!? Du äääär väl för duktig! Tänk vad du får lära dej på lekis!
Då hade det varit imponerande. När jag, 27 år som utger mej för att faktiskt inte vara helt talanglös inom bakning och matlagning, lastar fram nåt såntdär är det bara sorgligt. Dom var inte ens goda. Stackars Freddy blev mitt försöksdjur. Han tyckte inte om dom.

Bifogar här bilder. Det är mina kakor och lindas kakor. Ni kan ju själva få gissa vilka som är vilka. Observera att det är samma recept bortset från att jag inte har russin, bär och macadamianötter i mina utan enbart mjöliga jordnötter.

Torsdagsfredag

0 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, mixed brew Taggad med dårar, önskelistor 23 september 2010 @ 8.58

Man hör en del kul ursäkter när man sitter på fakturaavdelningen som jag gör. Det är mej dom förklarar för.

I förra veckan ringde en tjej in. Eller tjej.. ung kvinna kanske är mer rätt. Hon hade en sedan knappt en månad tillbaka förfallen faktura och nu bad hon om lite mer tid för att:
- Jo, alltså, jag skulle ju betalat den på förfallodagen, men jag kunde inte för min syster hade packat ner datorn! Och nu har hon åkt till Florida för att träffa sin kille och det är hennes dator, så hon har typ den med sej. Så jag kan inte betala förrän hon är hemma igen… hon är hemma om en månad typ. Knappt en månad. 26 dagar.. så det vore väldigt fint om du kunde flytta fram den dit!
Hilarous.

Idag är det anyways torsdag, fast det känns som fredag. Och igår var det onsdag men kändes också som fredag. Skumt.

Det är för övrigt snart min födelsedag. Den tionde oktober. Bara så ni vet. Så ni kan börja fundera på prezents redan nu menar jag. I god tid.

Jag kan hjälpa till lite. Även om jag vet att det är skitlamt att skriva önskelistor, eftersom folk i ren protest för att man har listat grejerna inte köper dom. Och jag fattar inte varför jag ombes att skriva önskelistor heller eftersom jag vet att det alltid funkar på det där sättet. Liksom moment 22 lite. - Skriv en lista! Så vet jag var du önskar dej och vad jag inte kommer köpa eftersom du har talat om att du önskar dej det!

Men i vilket fall som helst så vill jag gärna ha en trevlig sockerströare. En i glas. Gärna ganska stor. Så slipper jag hälla direkt ur säcken och få alldeles för mycke på min gröt.
Jag kan även tänka mej en ny fiskkompis till min ensamma skalar [se bild]. Hans vän dog kort efter att dom hade flyttat in. Nu är han, kanske inte direkt ensam eftersom där finns andra fiskar i akvariet, men gissningsvis lite lessen ändå och mycket möjligt även lite utstött. Man kan bara spekulera.
En bakvåg skulle jag behöva också. Insåg det sist när jag bakade och mina kakor inte aaaaalls blev som Lindas trots att vi använde samma recept. Så en våg. Så jag kan mäta smöret. En liten. En som ser snygg ut! Mkt viktigt!
Sen vet jag inte mer.. Jag kan återkomma om det dyker upp fler items som jag anser mej behöva.

Nu måste jag jobba lite. Ajöken.

Flugmordet

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med dårar, höstlöv 21 september 2010 @ 9.39

Det är förresten höst på riktigt nu.

Sommaren är över. För er som fortfarande går runt i förnekelse. September är nästan slut och löven har börjat ändra färg.

Det är nu man ska vara ute och plocka svamp. Jag har tagit upp detta innan, här, för typ tre inlägg sen. Jag gillar att plocka svamp och jag gillar att äta svamp. Men det är ett helvete att hitta dom. Jag tror jag har en synskada som gör att jag inte ser dom. Den är allvarlig. Funghiblindhet. Det är verkligen the downside av samlandet. Det är bra när man är ute med nån som har skills i svampseende. Som när man är ute med Filip. Då pekar han på en flock kantareller i en backe och säger:
- Plocka dom! Jag går hitåt.
- Okej!
- Och sen när du har plockat klart här kan du ta dom [pekar] och dom där borta [pekar] och sen kan vi gå bortåt dit, där är säkert mer.

I vilket fall som helst så gillar jag flugisarna. Inte att äta, bara att titta på. Dom är snygga. Verkligen röda! Härom dan när jag skulle åka till jobbet på morronen upptäckte jag en rad med helt perfekta flugsvampar under grannens björk. En familj! Tre ganska stora, en ännu större och en lite mindre. Jag ville ta en bild. Men var lat och det regnade och jag tänkte att jag kunde ta den där bilden när jag kom hem sen istället.
På eftermiddan hade någon sparkat ner dom. Såklart. Flugsvampsfamiljen var förstörd och på gräset låg deras avbrutna vita stammar och stampade och isärpruckna röda hattar.

Men! Deras barn har kommit nu! Dom är fortfarande som röda små bollar. De vet inte ännu att de har fötts in i Jeffrey Dahmers trädgård. Det är kanske lika bra. Jag ger dom 3 dagar. Max.

Hej igen

0 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, upptagningar & drama Taggad med bilar, dårar, olyckor & pain, politics 21 september 2010 @ 9.16

Jag skriver ju inget längre. Verkligen kass.

Just nu kan jag dock gömma mej bakom att jag inte har haft och fortfarande inte har internet hemma. Mycket frusterande. Över två veckor utan snart! Måste vara nåtslags rekord.

Änyways, det har varit val i Sverige och jag har blivit sydd under ögat. Det har inget att göra med varandra, valet och stygnen, det bara råkade sammanfalla. Valet kanske man inte kan säga så mycke om, det är många som redan snackar om det ändå så jag låter det vara, åtminstone idag. Dock var det en gubbe som aggressionsflippade på min bil på valdagen. Sånt är ju alltid spännande.

Jag hade precis parkerat när snubben och hans tant gick förbi. Han stannade precis bakom min bil, pekade och började gorma:
- Se! ”EB”. Med en sån skylt kan man ju räkna ut med röven att det är en moderatjävel i den bilen! Fyfan!!
Och precis då klev jag ur från där jag satt. Hans kvinna fick stora skämsögon, ryckte tag i hans jackärm och väste:
- Göran för helvete! Nu får du lugna dej! Annars kan vi likagärna gå hem igen. Hon hörde SÄKERT dej!
Sen gick vi in och röstade. Garanterat inte på samma.

Nu ska jag åka till Söndrumskliniken och få mina stygn borttagna. Jag sa åt doktorn att jag kunde fixa det själv men han sa att jag inte fick. Kanske lika bra… Jag hade väl spettat ut ögonbollen eller nåt. Så som på film. När den hänger i en röd tråd och dinglar på kinden.

Matchat & överflödigt

3 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med fail!, mörker, tidaholm 9 september 2010 @ 21.07

Jag borde verkligen sluta göra så mycke chokladpudding.

I nånslags undermedveten vision om att den ska ätas av vid fler tillfällen gör jag massor. Uppenbarligen. För att mata maskarna med den.

Man äter ena kvällen. Kanske egentligen lite för mycke. Nästa kväll är man inte sugen och tänker att - Kanske imorron då. Men sen blir det imorron och man inser att det kanske trots allt inte är nåt som direkt lockar nu heller. Och man inser att dan efter kommer chokladpuddingen vara lite för gammal.
Den skulle absolut vara ätbar och alldeles säkert smaka gott, men man inser att dan efter kommer man ändå inte äta den. Det hade man kunnat svara på redan för tre dagar sen – är den nån dag man inte kommer äta chokladpudding så är det dan efter då. Inte heller de två följande och därefter är den definitivt för gammal! Det hade räckt med att hälften av mängden när jag står där och vispar.

Dom har förresten målat om Tidaholmsanstalten. Det kanske var längesen, men jag upptäckte det först nu förra helgen. Den brukade, vad jag minns, vara en trivsam och fängelseenlig färg. Grå. Nu är betongtonen utbytt till gult och rött och det hela ser ut som nåt slags jävla Ronald McDonaldhouse med alldeles för mycke belysning runtomkring. Ungefär som jag känner mej. Vad passande.

Godafton.

Läs äldre poster