Idag är det lördag och jag bakar bullar.

Och tvättar, dammsuger, kollar på en film och diskar. Samtidigt för att få annat att tänka på. Jag ångrar mej alltid efteråt. Så äkta jag.

Anyways. Jag sprang på Kjell Bergkvist. Bokstavligen. På Landvetter. Jag kände inte igen honom först för han var så ovanligt väldigt skäggig.
Medan jag med ett stadigt tvåhandsgrepp om telefonen skrev ett sms gick jag i rask takt mot utgången för att hinna med Expressbussen från flyget till tåget. Plötsligt small det till och jag hade, klantig som jag är, gått rakt in i någon. I kollisionen knäade jag honom ashårt rätt i låret och min telefon flög åt helvete.
- OJ! Hur gick det!? utbrast han precis samtidigt som jag fick ur mej:
- Mengud! Förlåt! samtidigt som vi båda kastade oss efter min telefon som hade kanat iväg typ 10 meter över stengolvet.

Jag har klantat mej med celebriteter förr. Till exempel Peter Swartling.
Kan läsas här:   Idioti

Stackars Kjell. Han lär fått ett ordentligt blåmärke efter det där. Jag hann med bussen i alla fall och krocken fick bli avslutet på min och Annas Mallorcaweekend. En angenäm resa och ett bra miljöombyte för några dagar!

Varför i helvete jäser inte degjävlen!? ..Fattas ju bara det.. Det är karma. När jag sabbar nåt för nån annan, sabbar de högre makterna nåt för mej.
Och varför är det så skumt klimat?? Jag är genomsvettig, fast kall fast samtidigt varm! ..Det är alltid såhär på hösten va? Fuktigt och varmt fast kallt. Har ett svagt minne av att det brukar vara såhär faktiskt.