Igår var jag inne i stan och tröskade runt. Helt för mej själv.
Det är rätt nice faktiskt. Jag gick omkring med ett stort fång solrosor som jag tvångsmässigt inhandlade av en bonde. Köpte en glass och satte mej på fontänen där ett barn som var waaaaaay för gammalt för att bära blöja och sitta i vagn gick bärsärk precis bredvid. Good times.
Det var en hel del bråkigt folk omkring mej. Först bevittnade jag en ilsken flickvän som körde med sin kille på ett sätt som fick mej att vilja vira in honom i filtar, bädda ner honom i en mysig soffa med en romantisk komedi och en skål chips. De kom gående över stenarna. Hon ett par meter före med bestämda steg och två påsar i vänsterhanden och han lite efter med ett päron i sin högra. Pojkvännen småjoggade ifatt sin partner, sträckte fram sin fria hand och tog hennes. Hon stannade tvärt, slet åt sej näven och såg på honom med pure evil i blicken och sa:
- Martin. Älskling. Nu lägger du av. Du VET att jag HATAR det där. Inget jävla hålla-handen-fjant bland folk! Bara sluta! Sluta skämma ut mej alltid!!
Han såg på henne. Som en hund som precis hade blivit fyad för att den lite för lyckligt kom skuttande mot sin matte. Med svansen mellan benen och med blicken i marken svarade han:
- Jaa.. jag vet ju det. Förlåt mej Sofia.
Sen gick dom och ungen jämte mej följde upp med ett totalt jävla råtokspel. Han slet sej ur sin vagn, skrek som en dåre och krängde av sej sina byxor som verkade vara roten till flippen. Mamman fångade honom och med ett stadigt tag om killens överarm lyftsläpades han vrålande tillbaka till vagnen. Mamman körde metod 1. Med barsk myndig röst talade hon om för sin son att han minsann inte skulle få nån glass om han höll på såhär. Det hjälpte inte det minsta. Hon svängde omedelbart och gjorde ett försök med metod 2. På sitt gulligaste vis lirkade hon med bäbisröst och forcerat gos.
- Ka mamma hangla gjass!? Jaaaa! Så gott! Gott med gjass! Det som du tyckej så mycke oom! Mammas lilla solsjåle som ska få en gjass!
Givetvis hade det ingen som helst effekt. Tillbaka till metod 1. Den nu lite mer desperata modern satte sej på huk framför vagnen, klämde fast sonens ben mellan sina knän och tog ett stadigt tag om hans axlar och sa:
- Nu lugnar du ner dej! Hör du det!? Vi åker hem. NU! Du får ingen glass.
Med killen fortsatt vrålande i den blåa vagnen han egentligen var gissningsvis 2 år för stor för styrde hon kosan över Stora Torg, förbi mej, Europa & Tjuren och vidare bort på Kyrkogatan.
Sen kom nästa. Min dag var totalt omgiven av aggressioner från alla håll men den var ganska fin ändå faktiskt. Episod tre då. Ett medelålders par som satte sej på bänken snett framför mej. Han med ljus stråhatt och hon med den största och blommigaste handväskan jag sett. Den såg ut att vara sydd av klädseln från en stolsdyna från 92. Grovt tyg med stora brokiga lila, rosa och blåa blommor. Med rep som axelrem.
De tjafsade om nånting som handlande om huset från början, men det spårade snabbt ur och tog formen av skitsakspersonangrepp istället.
- Men HUR ska jag kunna veta att du gör det du säger!? DU klarar ju inte ens av att slänga melittapåsen i kaffekokaren efter att du är klar!
- Och VAD har det med saken att göra?! Ska jag då ta upp hur du aldrig fäller ner toalocket!? Alltid står det öppet! Eller aldrig tvättar vår bil!? Eller aldrig TANKAR vår bil!? VÅR bil.
- Nu får du fan ge dej! Jag tankar väl alltid bilen! Och jag kastar ALLTID melittapåsen!
- Det gör du inte!
- Jo det gör jag. Göran. Det gör jag!
- Nu slutar vi med detta.
- Det GÖR jag! Du däremot har väl fan aldrig hållt i dammsugarn en gång!
- Karin. Sluta nu. Nu får du lugna dej. Det är folk omkring oss.
- Men det SKITER väl jag i!?!
Ah! Ljuva kärlek en varm sensommardag! Det fortsatte en liten stund till. Tills frugan gick med på att ta det senare istället. Herregud. Jag blir så trött. Det blev nog dom andra som satt runtomkring också för den delen.
Trevlig föreställning inne på Hantverksgatangården sen på kvällen för övrigt.
