RSS

OrbiDeath

1 kommentar Av emma Sparad i emma tränar Taggad med , 31 augusti 2010 @ 18.27

Min OrbiTrek har varit trasig i nästan en månad nu.

Men nu är den lagad. Pappa och Benga har idkat manlighet och mekat. Det var en mutter som hade ramlat av. Jag har alltså, som ni förstår, under några som helst omständigheter inte kunnat motionera på en ganska lång tid. Tungt. Jag har haft en svår tid.

Men nu är den alltså fixad och tipptopp och hemma igen. Vetskapen om att min motionshäst av plast och metall väntade på mej resulterade i att jag stannade längre på jobbet i eftermiddags än jag har gjort på länge. När folk började droppa av fick jag bita i det sura äpplet och inse att jag kanske skulle bli så illa tvungen att ge min allt mer feta kropp lite exercis i kväll. Uppmuntrande tänkte jag för mej själv i bilen på väg hem att jag ju trots allt har nio säsonger av Family Guy i en trevlig DVDbox att titta på under tiden. Planen blev att orba två avsnitt och sen få vila.

Jag körde ett avsnitt och höll fantamme på att stryka med. Firade mitt uppenbart massiva förfall liggande i soffan med ett glas vatten och en skål chokladpudding medan jag eftersvettades och varvade ner i tre avsnitt till. God stämning.

Den Goda Medmänniskan

5 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , , , , 25 augusti 2010 @ 10.09

Jajjemen. Detta med Familjeparkeringarna igen då. Denna outtömliga källa till diskussion, irritation och underhållning.

Igår, när jag hade lastat in matkassen och satt mej i min lilla Toyota kom en pappa och hans ungefär en meter gamla son förbi. När de passerade på gångbanan framför mej stannade telningen och pekade och sa:
- Pappa! En räserbil!
Fadern svarade så demonstrativt högt att jag trots att det blåste storm och regnade och trots att jag hade dörrar och fönster stängda kunde höra tydligt:
- Ja. Och sånna bilar F Å R  I N T E  P A R K E R A  I  D O M H Ä R  R U T O R N A.

För det är det där med familjeparkeringarna är verkligen ett kapitel för sej själv i gråzonsboken. Det finns ingen lag på att man som ensam i en liten bil inte får stå där. Det är inget man kan åka dit för. Det bygger uteslutande på det goda svenska samvetet och det gör det lite extra heligt.  Det är barnen som gör det. Man litar på att gemene man har såpass gott samvete att han inte ställer sej där när han vet att risken att en mamma med ett barn kan tänkas komma lite senare och behöva platsen. Även om det är helt tomt ska man praktisera God Medmänniska och ställa sej 10 (extra breda) rutor längre bort från entrén. Man litar på att det fungerar så.

Jag och en vän pratade om det det där. Hon har barn och ingen bil (hennes kille har bil och hon en mililtärcykel). Jag har bil och inga barn (min syster har barn och jag akvarium). Hon frågade om jag inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att ta sej till änden av hela bilparkeringsoceanen med vagnar och kassar och barn? Jag sa att det kunde jag verkligen förstå (Obs: sant) men frågade henne om hon inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att lägga ut skitmycke sura pengar på att lacka om en sida på ens bil för att nån jävel har smällt upp dörren i den? Hon erkände att hon inte hade nån som helst förståelse för hur man över huvud taget kunde tänka så, men att det kanske var för att hon inte har körkort. Jag erkände att jag inte förstod charmen i barn riktigt, men att jag inte hatade dom.

Sen gjorde vi en snygg nyhetsankarövergång och med barn som röd tråd kom vi in på det där med alla bilder man ser överallt. Kompisar som lånar sina kompisars avkommor och fotar sej med dom. Hon tyckte det var gulligt. Jag tyckte det var kanske gulligt ibland, men lite creepy oftast också. Och sen kom vi fram till att anledningen till att det inte existerar en enda sån bild på mej är för att folk bara skulle kommentera med:
- Du passar verkligen inte som mamma. Skaffa aldrig barn, tack.
Sen skrattade vi. Men jag mest bara med munnen.

Och här följer några tips på andra texter jag har åstadkommit berörande familjeparkering.

Annas Maxi
Attitydproblem
Mamma Pappa Barn

 

Anoraken – en fråga om tid

0 kommentarer Av emma Sparad i tanketåget Taggad med , , , 21 augusti 2010 @ 20.58

Man tar på sej sin anorak och tänker att det är tur att man har den nu när det börjar bli höstigt. Man kliver ut och stänger dörren, men låser den inte. Som om man tänkte att det faktiskt skulle hjälpa om man behöver ta sej in fort igen.

Havet är grått. Bara precis lite mörkare grå än vad himlen är och det blåser. Än så länge är det en varm vind, men den drar upp vatten från havet som skickas som små nålar mot ens ansikte.
Man fäster ihop håret i en stram hästsvans och drar luvan över huvudet och tänker att det är bra med en anorak. För en anorak ska ju vara tålig.

Man forsätter framåt och är skyddad av tyget. Regnet är på väg, det märks, men ännu är vattnet i luften bara uppvispat från havet i vinden. Man stänger dragkedjan ända upp under hakan och vet egentligen innerst inne att den där anoraken faktiskt inte alls skyddar så bra. Att när regnet väl börjar komma ner ordentligt hade man likagärna kunnat gå naken.

Så kommer det. Man visste ju redan från början att det bara var en fråga om tid och ganska fort inser man att det kanske är lite för mycke regn, åtminstone mer än vad man hade beräknat. Man litade på anoraken och gick ut ändå, fastän man egentligen hela tiden visste hur det skulle gå.

Men det kanske var lika bra det. Att man liksom lite blev utlurad. Utan anoraken hade man ju inte fått andas den friska höstluften och man hade inte fått ansiktet tvättat av saltvattnet. Man hade heller inte kommit hem med ett fång blöt ljung och man hade inte smakat på björnbären.
Och det är ju alltid nåt. ..eller hur? Även om man är genomvåt och frusen ända in i märgen när man kommer hem.

Precis så är det nu.   Utomhus också.

Kjell och jag

0 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med , , , , 21 augusti 2010 @ 11.30

Idag är det lördag och jag bakar bullar.

Och tvättar, dammsuger, kollar på en film och diskar. Samtidigt för att få annat att tänka på. Jag ångrar mej alltid efteråt. Så äkta jag.

Anyways. Jag sprang på Kjell Bergkvist. Bokstavligen. På Landvetter. Jag kände inte igen honom först för han var så ovanligt väldigt skäggig.
Medan jag med ett stadigt tvåhandsgrepp om telefonen skrev ett sms gick jag i rask takt mot utgången för att hinna med Expressbussen från flyget till tåget. Plötsligt small det till och jag hade, klantig som jag är, gått rakt in i någon. I kollisionen knäade jag honom ashårt rätt i låret och min telefon flög åt helvete.
- OJ! Hur gick det!? utbrast han precis samtidigt som jag fick ur mej:
- Mengud! Förlåt! samtidigt som vi båda kastade oss efter min telefon som hade kanat iväg typ 10 meter över stengolvet.

Jag har klantat mej med celebriteter förr. Till exempel Peter Swartling.
Kan läsas här:   Idioti

Stackars Kjell. Han lär fått ett ordentligt blåmärke efter det där. Jag hann med bussen i alla fall och krocken fick bli avslutet på min och Annas Mallorcaweekend. En angenäm resa och ett bra miljöombyte för några dagar!

Varför i helvete jäser inte degjävlen!? ..Fattas ju bara det.. Det är karma. När jag sabbar nåt för nån annan, sabbar de högre makterna nåt för mej.
Och varför är det så skumt klimat?? Jag är genomsvettig, fast kall fast samtidigt varm! ..Det är alltid såhär på hösten va? Fuktigt och varmt fast kallt. Har ett svagt minne av att det brukar vara såhär faktiskt.

Knuffad, bestulen & gammal

4 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , 10 augusti 2010 @ 10.11

Så var det ny vecka.. igår. Jag har bestämt att sommaren är över nu.

Blir det sommarväder nån dag framöver är det bara de sista flämtande fiskdödsrycken. Men det är rätt okej, jag har till min plånboks stora fasa insett att man kan förlänga sommaren genom att åka till länder där solen fortfarande gör en brun på dagarna. Men jag gillar egentligen hösten.

Anyways! Helgen har varit trevlig. Jag hade planerat att den skulle bli stillsam, utvilande och hemma i min soffa, möjligtvis med inslag av brädspel med ett par vänner. Men icke. Jag hamnade i Malmö hos Rickard och drabbades av en långt ifrån stillsam helg. En helg som kändes som en vecka bara för att den proppades så full med allt möjligt. Exempelvis blev jag nästan spöad av en arg tjej som när hon hårt knuffade mej bakåt fick mer än halva mitt nyfyllda glas öl hällt rakt ner i sin vidöppna lilla handväska. Hon märkte det turligtvis inte ..då. Hon lär ju ha noterat det senare när hon skulle använda sin ihjäldränkta mobil. Vi blev även, vid typ fem på söndagsmorronen, robbade på våra treasures. En kasse innehållandes ett paket körsbärsjos och en burk honung. Riktigt störande men nån okänd individ blev säkert lycklig. Vi fick åka tillbaka till det exotiska landet Möllan och handla nytt. I övrigt har vi ätit för mycke, spenderat pengar för mycke, fått parkeringsböter för mycke och tydligen även åldrats lite för mycke. Jag har även blivit erfarenheten av att ligga på en artificiell strand rikare. Tragisk pulvrig gummiaktig sand men trevligt ändå.

På torsdag blir det flygtur till Mallis. Good times! Då blir det sommar i några dar igen! Vädret där nu är fint. Varmt och soligt. Det har det varit väldigt länge. På fredag ska det enligt SMHI vända och bli regn och mulet. Såklart. Nu ska jag äta frukost på mitt kontor.

Tipsarn

0 kommentarer Av emma Sparad i tanketåget Taggad med , 6 augusti 2010 @ 16.48

Förresten. Tilläggstips.
För sånna brukar ni ju vilja ha, så ni inte behöver göra er besväret att skriva in nåt random ord i sökfältet här jämte för att hitta mer läsning.
Ännu en fin text om folk som är bra på att hantera sina kids.
Bra på att ha barn

Nu lyssnar jag för övrigt på Pet shop Boys av nån sjuk anledning, har en fluga som envisas med att landa på mej hela tiden efter att ha kört omkring lite framför mitt ansikte först, jag behöver duscha fötterna och har tvättat håret med ett herrschampo som får min skalp att klia nåt så inihelvete. Bra ingredienser för att göra denna fredagkvälls start perfecto!

L’Amour!

4 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, upptagningar & drama Taggad med , 6 augusti 2010 @ 15.09


Igår var jag inne i stan och tröskade runt. Helt för mej själv.

Det är rätt nice faktiskt. Jag gick omkring med ett stort fång solrosor som jag tvångsmässigt inhandlade av en bonde. Köpte en glass och satte mej på fontänen där ett barn som var waaaaaay för gammalt för att bära blöja och sitta i vagn gick bärsärk precis bredvid. Good times.

Det var en hel del bråkigt folk omkring mej. Först bevittnade jag en ilsken flickvän som körde med sin kille på ett sätt som fick mej att vilja vira in honom i filtar, bädda ner honom i en mysig soffa med en romantisk komedi och en skål chips. De kom gående över stenarna. Hon ett par meter före med bestämda steg och två påsar i vänsterhanden och han lite efter med ett päron i sin högra. Pojkvännen småjoggade ifatt sin partner, sträckte fram sin fria hand och tog hennes. Hon stannade tvärt, slet åt sej näven och såg på honom med pure evil i blicken och sa:
- Martin. Älskling. Nu lägger du av. Du VET att jag HATAR det där. Inget jävla hålla-handen-fjant bland folk! Bara sluta! Sluta skämma ut mej alltid!!
Han såg på henne. Som en hund som precis hade blivit fyad för att den lite för lyckligt kom skuttande mot sin matte. Med svansen mellan benen och med blicken i marken svarade han:
- Jaa.. jag vet ju det. Förlåt mej Sofia.


Sen gick dom och ungen jämte mej följde upp med ett totalt jävla råtokspel. Han slet sej ur sin vagn, skrek som en dåre och krängde av sej sina byxor som verkade vara roten till flippen. Mamman fångade honom och med ett stadigt tag om killens överarm lyftsläpades han vrålande tillbaka till vagnen. Mamman körde metod 1. Med barsk myndig röst talade hon om för sin son att han minsann inte skulle få nån glass om han höll på såhär. Det hjälpte inte det minsta. Hon svängde omedelbart och gjorde ett försök med metod 2. På sitt gulligaste vis lirkade hon med bäbisröst och forcerat gos.
- Ka mamma hangla gjass!? Jaaaa! Så gott! Gott med gjass! Det som du tyckej så mycke oom! Mammas lilla solsjåle som ska få en gjass!
Givetvis hade det ingen som helst effekt. Tillbaka till metod 1. Den nu lite mer desperata modern satte sej på huk framför vagnen, klämde fast sonens ben mellan sina knän och tog ett stadigt tag om hans axlar och sa:
- Nu lugnar du ner dej! Hör du det!? Vi åker hem. NU! Du får ingen glass.
Med killen fortsatt vrålande i den blåa vagnen han egentligen var gissningsvis 2 år för stor för styrde hon kosan över Stora Torg, förbi mej, Europa & Tjuren och vidare bort på Kyrkogatan.


Sen kom nästa. Min dag var totalt omgiven av aggressioner från alla håll men den var ganska fin ändå faktiskt. Episod tre då. Ett medelålders par som satte sej på bänken snett framför mej. Han med ljus stråhatt och hon med den största och blommigaste handväskan jag sett. Den såg ut att vara sydd av klädseln från en stolsdyna från 92. Grovt tyg med stora brokiga lila, rosa och blåa blommor. Med rep som axelrem.
De tjafsade om nånting som handlande om huset från början, men det spårade snabbt ur och tog formen av skitsakspersonangrepp istället.
- Men HUR ska jag kunna veta att du gör det du säger!? DU klarar ju inte ens av att slänga melittapåsen i kaffekokaren efter att du är klar!
- Och VAD har det med saken att göra?! Ska jag då ta upp hur du aldrig fäller ner toalocket!? Alltid står det öppet! Eller aldrig tvättar vår bil!? Eller aldrig TANKAR vår bil!? VÅR bil.
- Nu får du fan ge dej! Jag tankar väl alltid bilen! Och jag kastar ALLTID melittapåsen!
- Det gör du inte!
- Jo det gör jag. Göran. Det gör jag!
- Nu slutar vi med detta.
- Det GÖR jag! Du däremot har väl fan aldrig hållt i dammsugarn en gång!
- Karin. Sluta nu. Nu får du lugna dej. Det är folk omkring oss.
- Men det SKITER väl jag i!?!

Ah! Ljuva kärlek en varm sensommardag! Det fortsatte en liten stund till. Tills frugan gick med på att ta det senare istället. Herregud. Jag blir så trött. Det blev nog dom andra som satt runtomkring också för den delen.

Trevlig föreställning inne på Hantverksgatangården sen på kvällen för övrigt.

Drömtårta

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , 4 augusti 2010 @ 9.27

Inatt har jag sovit sådär va. Drömde jag att jag hade mask i magen. Verkligen obehaglig känsla. Jag misstänker att det är en bieffekt till allt mitt läsande om parasiter. Det är nåt med det där asså. Nånslags skräckblandad förtjusning, så länge som man bara läser om det och inte drabbas själv. Nu blev det plötsligt väldigt påtagligt och verkligt och jag är lite inne på att åka en sväng till apoteket för att köpa maskmedel bara just  in case.

Sen somnade jag om igen och drömde att jag blev lurad. Långtidslurad, vilket kom fram lite allt eftersom. Härligt. Jag kände mej som en naiv idiot. Också en obehaglig känsla. Jag har parasithypokondri OCH trust issues. Det är en fin kombination, precis en sån man vill umgås med. MEN jag har åtminstone ett välstädat akvarium igen! ..Alltid nåt. Och grannens katt gillar mej. Han är söt. Och majuar svinhögt! Verkligen skriker. Inte lika sött efter typ 15 mjau. Då är det mer irriterande och man tycker att han får ta och lugna ner sej lite, men man får alltid ta lite skit med det goda.

Om det är av intresse har jag skrivit om nasty parasiter innan. Till exempel här:  Ska vi hångla?
Riktigt vidrig jävel som förstörde aptiten för både den ena och andra den dan.

Jag är för övrigt sjukt sugen på drömtårta. Ni vet såndär brun rulltårta med smörkräm inuti.

Kakjuryn

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med 3 augusti 2010 @ 17.31

Kakor tillhör lite mitt basutbud hemma. Det är en av dom grejerna som alltid måste finnas till hands.

Precis som avokado, kräm fräs, saft, ägg och mjölk. Kakor går även in i det som många vill kalla ”nödmat”. Nödmat, för er som är obekanta med konceptet, är ofta makrill i tomatsås, vita bönor eller fiskbullar. Diverse saker i konserver som håller länge och som man med fördel kan äta ihop med nåt billigt tillbehör så som spagetti.

Men det är alltså kakor jag behandlar idag. Jag har efter omfattande tester kommit fram till en lista som följer nedan. Med reservation för framtida ändringar till följd av eventuella förätningar. Och det är även bara genren Småkakor idag. Alltså:

Topp-3 Kakor som doppas (i mjölk)

Det har varit ett oerhört svårt avgörande. Det stod mellan ett fåtal och det var väldigt jämnt, men efter djup koncentration och med stort fokus har jag kommit till ett beslut.

På tredje plats: Pepparkakan.
Motivering: Med sin klassiska charm, sitt varierade utförande i form av olika figurer och sin tunnhet ligger pepparkakan på en stadig plats på listan. Många tycker att pepparkakan är trist och förlegad, men det handlar mest om mjölktemperatur, dopptid och engagemang. Doppad i precis rätt tid, i precis rätt mjölk är denna lilla gynnare en fröjd.
Tips: Doppas med fördel i par! Två pepparkakor läggs med undersidorna mot varandra och sänks därefter ner i glaset.

På andra plats: Oreo.
Motivering: Denna dubbla amerikan är av en anledning en av världens mest populära. Men sin vita krämiga fyllning och trevligt mönstrade kexdel förgyller kakan fikapausen! Kan odoppad upplevas som aningen torr, men ihop med mjölken blir Oreon farligt beroendeframkallande.
Tips: Doppa inte för länge! Oreon har en helt otrolig absorptionsförmåga!

På första plats: Ballerina Kladdkaka
Motivering: Den nya medlemmen i Ballerinafamiljen kliver med ett enda stort steg in i våra kök och visar oss var både skåpet, bordet och stolarna ska stå! Med perfekt avvägd kladdig- och sprödhet råder inga tvivel om att Ballerina Kladdkaka står som segrare i detta race.
Tips: Överdosera inte! Även om det är 16 kex i ett paket räcker det oftast med att bara äta 8-10 stycken. Och, håll inte kakan som på bilden, då går det kass.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress