Lunchskola

Förresten, jag har inte berättat om kärringen på Takenaka va?

Nu menar jag inte nån av kvinnorna som jobbar där, för dom är trevliga. Jag menar damen med tvångssyndrom som tillrättavisade mej på min lunch.

Jag satt vid ett av borden på innergården, väntade på min mat och skrev ett sms. Jag höll telefonen med båda händerna eftersom jag hade den i liggande läge, skrev med båda tummarna och stödde mej med armarna mot bordsytan. På andra sidan gången, två bord bort satt en kvinna. Hon lutade sej framåt, mot mej och sa högt och tydligt med en uppfostrande besk ton:
- Duue.. Du tar ner armbågarna från bordet va.
Jag tittade förvånat upp på henne och per ren automatik flyttade jag mina armbågar från bordet.

Jag jobbade vidare med mitt sms. Jag såg hur damen surt fortsatte att stirra på mej. Till en början försökte jag ignorera, men hennes blick brände som solen genom ett förstoringsglas på en myra. Jag sneglade på henne. Hon spände sin vassa syn ännu hårdare i mej. Jag tittade upp och frågade:
- Ja? Var det nåt mer…?
Hon såg barsk ut. Såg på mej som att jag var lite efterbliven som inte kunde räkna ut vad det var hon ville. Så sa hon, lugnt, men i en ton beskare än T-Röd:
- Duue.. Du vet att mobiltelefoner är MINST lika beroendeframkallande som cigaretter va?
Innergårdens övriga matgäster såg på henne. Och på mej.

Sen kom min mat. Och hennes med. Vi pratade inte med varann mer.

2 kommentarer

  1. Sam skriver:

    Ska du ta en kaka på takenaka? Fan vilken jävla Cunt! Du skulle spottat henne i nyllet!

  2. emma skriver:

    hon satt lite för långt bort för att jag skulle våga chansa ^^

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress