Igår var en händelserik dag, åtminstone fram till ungefär klockan 4.
Gick ut stenhårt med att åka till sjukhuset, hänga där i ett par timmar, sen käka och shoppa (!) kläder (!!!) med mamma och sen hem igen för att ligga i soffan med min TV och telefon resten av dygnet.
Det är en jävligt skum känsla det där för övrigt. Att bli inrullad i en operationssal, säga hej till alla där inne, somna, vakna typ en timme senare i en helt annan sal, få en Yoggi och vara good to go. Och veta att 6 pers har stått mellan ens ben och man har inte en aning om vad som har gjorts, hänt eller sagts. Men man är välkommen tillbaka om typ fyra veckor. ”Du kommer bli kallad”. Tack.
Samtalet precis innan jag somnade var class A: Sköterska 1: – Japp, då är det ganska klart här! Du ska få andas lite syrgas och sen kommer du sova gott. ..Sådärja, då får du tänka på nåt riktigt trevligt nu! Jag: – Okej. Sköterska 2: – Ja, tänk på din pojkvän! Jag: – Mmnjaeh… han finns nog inte riktigt.. Sköterska 2: - ..Ajdå. Sköterska 1: - Mariaaaa…Din klant!
Förresten, jag har inte berättat om kärringen på Takenaka va?
Nu menar jag inte nån av kvinnorna som jobbar där, för dom är trevliga. Jag menar damen med tvångssyndrom som tillrättavisade mej på min lunch.
Jag satt vid ett av borden på innergården, väntade på min mat och skrev ett sms. Jag höll telefonen med båda händerna eftersom jag hade den i liggande läge, skrev med båda tummarna och stödde mej med armarna mot bordsytan. På andra sidan gången, två bord bort satt en kvinna. Hon lutade sej framåt, mot mej och sa högt och tydligt med en uppfostrande besk ton: - Duue.. Du tar ner armbågarna från bordet va.
Jag tittade förvånat upp på henne och per ren automatik flyttade jag mina armbågar från bordet.
Jag jobbade vidare med mitt sms. Jag såg hur damen surt fortsatte att stirra på mej. Till en början försökte jag ignorera, men hennes blick brände som solen genom ett förstoringsglas på en myra. Jag sneglade på henne. Hon spände sin vassa syn ännu hårdare i mej. Jag tittade upp och frågade: - Ja? Var det nåt mer…?
Hon såg barsk ut. Såg på mej som att jag var lite efterbliven som inte kunde räkna ut vad det var hon ville. Så sa hon, lugnt, men i en ton beskare än T-Röd: - Duue.. Du vet att mobiltelefoner är MINST lika beroendeframkallande som cigaretter va?
Innergårdens övriga matgäster såg på henne. Och på mej.
Sen kom min mat. Och hennes med. Vi pratade inte med varann mer.
Vad tragiskt förresten! Här kommer jag tillbaka efter nåtslags ofrivilligt sommaruppehåll, eller, nu ska jag inte säga för mycke, jag kanske inte alls är tillbaka, men jag skriver en text efter en lång tid som är nånslags kass dikt. Utan nån direkt positiv energi heller. Ungefär som den texten jag avslutade med innan mitt uppehåll. Sorry.
Anyways. Det är alltså sommar fortfarande. Eller?
Jag vet inte. Eller normalt sett hade jag nog tyckt det, men nu får jag så sjuuukt mycke faaaaaan-sommaren-är-slut!input från alla håll så jag har nog börjat svänga lite. Per Gessle sjunger ”För hela året har jag väntat pååå juni, juli, augusti! Vindarna är varma då!” och ”Juni, juli, augusti! Allt känns mycke lättare då!” ..till exempel. I den där låten.
Igår, eller, inatt var jag ute vid halv ett-tiden och la på taket på bilen. Det var skitvarmt! Och helt vindstilla! ..Juni, juli, augustiii… Då tänkte jag faktiskt på det, att sommaren inte alls är slut. Att alla negativa människor runt mej faktiskt kan hålla käften om dom bara ska tjata om det där hela tiden. Jag vill inte höra det. Jag behöver inte era negativa syner. Åtminstone inte just nu. Det är visst sommar. I alla fall till mitten av augusti. Tänkte jag då.
Sen fick jag en kass start på denna dan och nu vet jag inte riktigt igen. Det är ju rätt varmt. Men det är väldigt grått och en väldigt höstig känsla. ..Fast jag gillar ju hösten. Egentligen.
För två nätter sen impulsshoppade jag. Det har blivit en del sånt nu på sistone. Jag har hört att man blir lyckligare av saker. Eller jag vill nog lite undermedvetet inbilla mej det emellanåt. Så jag köpte mej en ny registreringsskylt till bilen. Den kostade 6 000 kr. Det har blivit lite sånna konstiga, uddasaker. Så impulshandlade jag för två nätter sen. Som sagt. En resa. En regelrätt charter till Mallorca. Jag bokade in Anna med. Tur för mej att hon var ledig.
Jag har under sommaren rymt från jobbet lite emellanåt. Eftermiddagarna har jag bestämt att jag har fått va ledig. Om det har varit fint väder. Och om jag har vetat att dom andra ligger på stranden. Man kan säga att jag har avancerat i mina rymningar nu. Nu blir det stranden på Balearernas största ö, inte stranden i Frösakull som ligger 10 minuter (om det är bilkö) från kontoret. ..Det blir säkert bra.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Det finns risk för att det blir sådär stolpigt idag.
Jag är i nånslags fas.
Har tänkt på lite olika saker under natten
Sannolikt ointressant för er
Men tillexempel:
Om det hade funnits fler timmar på dygnet
Vad mycke man hade hunnit med
Utan att känna nån press
Om alla hörde låttexterna också, inte bara melodin i musiken
Vad mycke man hade kunnat få sagt
Genom andras redan nedskrivna tankar
Om man hade haft en lite mer effektiv ämnesomsättning
Vad mycke kläder man hade kunnat handla
Man hade dessutom funnit nöje i shoppingen
Om ens sunda förnuft hade fått styra lite mer
Vilken massa jobbiga dagar man hade sluppit
Man hade inte heller ballat ur om till exempel en doft påminner en
Om man hade övat på att laga rätt mängd mat
Vilken sjuk mängd käk man hade sluppit att slänga
Bara för att man inte är duktig på att cooka till sejsjälv bara
Om man bara gav fan i att leta och kika och fråga
Vad mycke skit man hade besparat sej
För när man väl hittar eller får veta eller se är det oftast inte direkt nån hit ändå
Igår var en händelserik dag, åtminstone fram till ungefär klockan 4.
Loading ...