Som en vindstilla sensommardag.
När det är lite kvavt och soldis. Varmt men inte den där steksolen som man får gömma sej från. Det är lagom sol, lagom varmt och man ligger på stranden på sitt badlakan, äter lite av jordgubbarna som köptes på vägen och dricker flädersaft ur en sirapsflaska. Man blir len, brun och lugn.
Men molnen tornar sakta upp sej i horisonten. Det kan man se, man vet att det är så. Dom blir höga och breda och det börjar mullra lite smått långt borta. Det är fortfarande härligt väder dock, om än lite mindre direkt sol. Man ligger kvar, för ännu är det skönt, men man vet att det kommer blir ett riktigt helvete i natt. Med ösregn, översvämmade gatubrunnar och åskrädda hundar som i sin panik biter barnen i familjen.
Precis så är det nu. Fast inte utomhus.
