Det har alltså varit festival.

I år igen, som varje år dom typ senaste tio åren, åkte jag och mamma på Sweden Rock. Anna, Bagge, Kim och Lukas hängde också med. Trefligt.

Vädret kunde dock varit bättre. Jag vet inte riktigt vad man ska tro..? Är det växhuseffekten eller? Förra året va det kass med, men typ ALLA andra år har det varit helt perfekt. Det barkar åt helvete..

Anyways – jag tänkte inte berätta speciellt mycke egentligen. Mest bara visa att jag lever. För er som hade börjat tvivla. Kan dock dela med mej av Annas matförgiftning, för den var underhållande på riktigt.

Det började bli sent. Dagen hade varit relativt bra trots vädret. Anna hade på nåder fått vår tillåtelse att dela tält med oss, då hennes medhavda hem var av tveksam kvalitét och tog in vatten. Jag och mamma har ju trots allt en hangar att bo i så vi kände att det var okej för denna gången. Vi byggde bon och gick och la oss. Mamma till höger, Anna i mitten på skarven och jag till vänster.

Genast börjar hon krångla. Hon i mitten. Det gnälls över ont i magen. En halv påse morötter, en banan och en dunk vatten intas eftersom det sannolikt är hunger som är boven i dramat. Det blir värre. Mamma ger henne en näve koltabletter och 4 Novalucol och säger åt henne att hålla käften och sova. Vi somnar. Till slut Anna också.

Gissningsvis en timme senare vaknar hon av att hon kräks rakt in i luvan i sin sovsäck, mot sitt eget ansikte. I panik och med nästa spya på väg famlar hon i kolmörkret efter dragkedjan. Får darrande upp den. Freedom!! tänker dåren medan hon kräkande möts av andra dörren. Myggnätet. ..tur  för övrigt att det var ett nät så det inte stänkte tillbaka på oss andra där inne.

Anna är ingen frusen individ vilket innebär att hon helst sover iklädd endast sitt skandinaviska läder. Hon är dessutom pryd som fan så att kasta sej ut utanför tältet topless är inte ens ett alternativ. Ett plagg famlas fram i mörkret. Medan t-shirten sitter halvkrängd över huvudet spyr hon. Rätt in i tröjan som omsluter hela hennes ansikte med nachos- och morotskräk. Hon snubblar. Fortfarande inne i tältet. Fortsatt kräkande, med tröjan som en påse spya hängande runt huvet krälar hon ut, med pattarna släpande i marken. Mayhem! Hennes spree har nu tagit sej så långt som från innertältet till förtältet där hon möts av dragkedja nummer tre. Den sista. Med maginnehållet lindat runt ansiktet tar hon sej som ett djur ur sin håla ut. Kräker sej runt hela vårt mobila hem, blir frisk och kommer tillslut in igen.

Jag vaknar när det börjar röjas runt bland sängarna. Av att någon bygger ett fort av täcken och kuddar och saker på mej. Det är Anna som försöker rädda saker. Jag lyfter slött på huvet, öppnar ena ögat och frågar vafan hon håller på med. Jag informeras om vad som har hänt. Fortfarande mer sovande svarar jag ointresserat: ”Aha.. aja… säg till om du behöver hjälp. ..Du kan ta mammas handdukar.” sen somnar jag igen. Det var en fin natt. Likt en äkta skald berättade jag om den för alla vi träffade resten av veckan.

När vi kom hem hittade jag 9 dagar gamla räkor i min mikro. Det luktade som att en större katt hade dött i mitt hem. Det gör det lite fortfarande.

Godafton.

Mamma och Anna.
Om dom visste vad som skulle komma att hända hade dom nog inte varit lika lyckliga.