RSS

Always Spring

2 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med , , , , 12 mars 2010 @ 13.58

Det är vår idag. Det får man väl ändå klassa det som va?

Även om fem grader inte är jättevårigt så är det tillräckligt för att snön ska smälta. Jag firar med sommarskor. Den typen skor som har uppsugningsförmåga som en Always Goodnight. Bra tänkt.

I vilket fall som helst har jag tänkt på hur provocerad jag blir av trasiga lampor på bilar. Eller inte just av själva lampan som är paj utan mer av ägaren till bilen som inte bryr sej. Ta tex en blinker som går sönder. Hur irriterande är inte det? Det gör att det blinkar dubbelt så fort. Fett irriterande och fult. Istället för att det låter tick – tick – tick – tick när man blinkar låter det ticktickticktickticktick och man vill ha ihjäl nån.

Vad som är ännu värre är dock att köra med bara en headlight. DET är pinsamt på riktigt. Och nu sitter många av er och tänker och tycker. Ovanför era huven har ni pratbubblor som säger:
- Men gud, det är ju kanske inte alltid man hinner!? Man får väl fixa det när man har vägarna förbi nånstans?
och:
- Man kanske inte har märkt det än??

Men jag är lessen, det är lite som vänsterpartiet – det är kanske bra tänkt, men det funkar inte på riktigt. Man kan inte resonera så om man har nån form av värdighet. Man ser till att ens lampor funkar. Punkt. Man har inte stora klistermärken från en bilfirma i bakrutan och klarar man inte av att backa efter backspeglarna så ser man till att lära sej det illa kvickt. Det är lite som att ha en hund, kan man inte ta hand om den på ett bra sätt ska man inte ha nån.

För er som vill läsa texten jag skrev om klistermärken från bilfirmor, så finns det här:
Svennes jävla Svennebilar!

Nuså! Nu är det dax att jobba lite igen!
Åh förresten! Mina julkaktusar hemma har tagit sej ur sina depressioner och fått blommor igen! Jag bifogar en värdelös bild.

Hummelbarnen

6 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 9 mars 2010 @ 23.06

Tillägg till föregående inlägg.

För er som inte redan visste det, ni som inte har följt processen, så kan jag berätta att mamma satt och spånade och skissade aslänge på den där första tatueringen. Den på armen. Ända sen första början var hon fast besluten om att att vi, hennes barn, skulle få illustreras av fjärilar. Vackra, gracila och skira. In i det sista, men typ kvällen innan gör hon en fuckin kovändning och istället blev vi tre feta humlor. Det är humor! ^^ Faktiskt mycke bättre. Jag vet inte om jag hade kunnat identifiera mej riktigt med en fjäril.. Även om man kan tro det, med tanke på min ädla uppsyn och mitt värdiga sätt att föra mej.

Raggar-Ann

13 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , 9 mars 2010 @ 18.07

Jag kom precis ifrån tatueraren. Mamma med.

Det va hon som ännu en gång dekorerade sin lekamen med färg. Jag var bara där för att beskåda spektaklet. Faktiskt snyggt blev det, men man kan ju undra om det ska spåra ur nu?

När hon fyllde år fick hon en tatuering av mej, Lina och Bagge. Vi la ihop till en summa som skulle bli en bra förstatatuering i vettig size. Tyckte vi. Det ballade omedelbart ur och vår kära mor kom tillbaka med en fet jävel till överarm. Dessutom var det inte denna tatueraren vi hade köpt en tid hos! Hon blev så eager att hon inte stod ut med sej själv och drog till Falkenberg och värmde upp med en riktigt baddare. Se bild. För er stockholmare som ser lite kass och inte är så bildade inom natur kan jag meddela att det  alltså är en kvist med äppelblommor, tre humlor (jag, Lina & Bagge) och en nyckelpiga (Linas unge Mackan). Väl genomtänkt och faktiskt väldigt snygg. Det är efter denna hon erhåller namnet Raggar-Ann.

Typ en vecka efter denna överarm färdigställts blev det nästa. Hon hade, redan innan den första var klar, fällt ut sina antenner och lyckats pejla in en ny tid. Innan den ursprungliga var planerad till. En arbetskamrats son fick ge vika och hans tid tillfalla vår hungrande moder. Så idag blev nummer två klar. Se bild. Den sitter på baksidan-sidan nertill på ryggen och är stor som ett as. Och för er Stockholmare som ju har lite svårt för dethär med flora kan jag tala om att det är två rosor. Den ena är mamma och den andra pappa. Förbannat genomtänkt och med en utsökt symbolik. På väg hem stannade hon på en mc-shop och inhandlade en svart läderväst. Imorron ska vi åka och hämta hennes Chevelle och sen är resten av tiden bara en väntan på att cruisingen i Tidaholm ska gå av stapeln! ..Nä okej, det sista va inte sant.

Så vad hände med hennes födelsedagstid då? ..Ingen vet riktigt. Det är tydligen ett tag kvar tills det är dax för nummer tre. Vi väntar med spänning på hur detta ska gå. Eftersom det är långt kvar tills dess finns ju liksom risken att det inte finns nån yta kvar att fylla. För om hon ska stega på i denna takten lär ju hela hyddan va fullpackad när dagen infinner sej. Alla vet att det kommer bli ett monster av detta. Men ganska skoj! Det blir ju fint iaf!

Over.

Gubbkrock

11 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, upptagningar & drama Taggad med , , , 6 mars 2010 @ 13.16

Idag hände det! Idag, första lördagen i mars, gick det lite uppåt igen!

Anna har länge tjatat på mej att styra upp detta. Att det var alldeles för längesen nu och nästintill fått mej att åka rundor bara för att försöka forcera fram nåt. Men idag så!

Givetvis handlar det om en Maxiupptagning. Det var faktiskt längesen nu, men det är ju tyvärr inte nåt som går att krysta fram utan vidare. Även om jag besöker affären typ 4 ggr i veckan och man tycker att det bör vara goda odds så kommer det inte på beställning.

Jag hade varit inne en sväng och impulshandlat. Tulpaner, bröd, maizenamjöl, en fin rosa tandborste och lösviktssallad. Det var hysteriskt mycke folk. Man tycker ju att när det är fint väder och lördag runt lunch borde folk vara hemma och gå en promenad före middagen, men tydligen tänkte alla som jag och drog iväg för att handla. Det var fuckin mayhem på parkeringen. Fullt överallt, man kom varken ut eller in och när jag stod där och väntade på att bilar skulle flytta mej så jag kunde förpassa stridsgolfen till utfarten och vidare hem kom det som en skänk ifrån ovan!

Jag väntade på att få komma ut, med minst en bil bakom mej. En annan bil, en grön Passat, stod från andra hållet och väntade på att få komma in. Vi stod stilla för att en gubbe på gissningsvis 80 bast var påväg i sin bruna bil att backa ut. Rakt bak. Samtidigt som en annan oldie i samma ålder sätter sej i sin också bruna bil på precis motsatta sida och börjar backa rakt bak. De båda backar som sniglar helt rakt bakåt, mot varann. Jag och mannen i den gröna Passaten väntar snällt. Ganska länge. Kön växer bakom mej. Jag skriver ett sms till Freddy. Jag kollar på mannen i Passaten. Han grejar med sin mobil också. Jag tittar på bilarna som backar. Det går sakta som fan. Jag fipplar lite med radion. Bilarna fortsätter att backa motvarandra och i ungefär samma ögonblick inser jag och mannen i den gröna Passaten att det kommer gå åt helvete. Han stirrar på gamlingarna. Jag stirrar också. Och i EXAKT samma sekund tutar vi för att varna gubbarna i deras bruna bilar. TUUUUT!! Ingen av dom reagerar, de backar på. På varandra. I en otroligt låg hastighet men med en tillräcklig kraft för att trycka in bakändarna på deras bruna bilar precis lika mycke.

Mannen i den gröna passaten slår upp med händerna från ratten och gör hela ”Åherreguuuud! Här har jag väntat i ett år för ingentiiiing! Christ!”-gesten. Sen backar han bort och kör andra hållet in. Jag får snällt sitta och vänta, ty kön bakom mej är nu diger. De båda gubbarna kliver ut sina bilar. De går runt och synar skadan. Båda har gubbkeps, bruna byxor med pressveck och träkäpp med en såndär gummigrej från en krycka nertill för bättre väghållning. Och båda ser precis lika jävla lost ut. Totalt förvånade! HUUR kunde detta hända?? Vi backade ju så försiktigt! Det är VERKLIGEN konstigt dethär! De pekar och gestikulerar lite, skriver på lappar och pekar lite till. Sen tar de i hand och den vänstre kör in i sin ruta igen medan den högre segar på och tar sej bort från the crime scene. Bilar kör förbi och ut och allt är över. Det blev ett fint avslut på min förmiddag!

Har gjort en liten skiss över the damage för er som inte fattade hur det gick till. Jag vet att den inte är vacker och jag kan ibland själv ifrågasätta mina år av konstutbildning, men jag hoppas ni ska få ett hum om det hela. Det är jag i den gråa bilen.

King of cash!

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 5 mars 2010 @ 17.39

Det är fredag och solen har varit framme. Faktiskt ganska trevligt så länge som man är inne med tanke på att det är rövkallt ute.

Idag är det dagen med obligatoriskt festande om man är flyktig och obunden respektive mys om man har hem och familj. Så är det alltid. En gång i veckan ska man ha samma ångestplikt om man inte passar in.

Jag är inte så flyktig tror jag, dessutom brände jag massiva mängder pengar förra helgen så fest går bort. Jag har ett hem, men ingen familj som jag kan ha fredagsmys med. Så det går lite bort också. Hela konceptet Fredagsmys och allt vad det i hela sin svennighet innebär är jag över huvud taget lite intolerant inställd till. Ungefär lite samma sak som ”mellis” (trevlig läsning om mamma med döttrar på Maxi). Fredagsmys är tacos, ett sydafrikanskt vin från medelprisklasshyllan på Bolaget och Pepsi Max till barnen. Efterrätt med glass och chokladsås och sen en skål chips och en familjefilm. Jag får faktiskt inte så mycke ångest alls över att inte passa in.

För övrigt angåande detta med att spara pengar kan jag tillägga att hittills har mitt såkallade fredagsmys bestått i att beställa nya hjul till min lilla bil. Jag vet inte om det här med sparande är nåt för mej asså. Kan säga att jag ska, men jag vet att ingen tar mej på allvar. Man tror lika mycke på ett sånt löfte från mej som man gör på snömannen eller elallergi. Man kanske känner att man vill tro, för sakens skull, men man vet ända in i själen att det är bull. Anyways! Hoppas det blir snyggt! Nu ska jag åka till Linda och hämta mina macarons!

Orbilife

7 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar Taggad med , 2 mars 2010 @ 21.01

I morse gick jag upp jättetidigt. 06:00. För att Orba.

Jag har, för er som inte redan visste det, köpt en Orbi. Short för Orbitrek. Det är alltså ett träningsredskap modellen crosstrainer. Den är väldigt söt! Dom gör reklam för den på TVShop. Kvinnor och män i spännade outfits demar.

Den är en del i mitt nya visualiserade fantastiska liv som kommer vara i gissningsvis max två veckor. Det går ut på att jag ska, helst varje morron men några gånger i veckan är också accepterat, orba innan jag åker till jobbet. Och om jag inte gör på morronen får jag göra på kvällen. Det är faktiskt en bra grej och jag är förvånad över hur bra det funkar! Än så länge. …Jag köpte den i typ onsdags. Den bor i tvättrummet och jag har lovat att jag inte ska hänga kläder över dens känselspröt. Får se hur länge det håller.

Jag inser givetvis att jag aldrig kommer kunna visa mej i samma slimmade utförande som dom i träningsvideon, men ett steg liiite längre bort ifrån min strömlinjeformade (garanterat fel ord men ni vet ju hur jag ser ut) sälhydda kanske jag kan lyckas kravla mej.

Anyways så har jag ganska snälla regler för mej själv, men jag har regler, för det måste man. Eller okej, jag har faktiskt bara en regel: 20 minuter räcker.
- Bara 20? Fan va lamt..! som Anna så uppmuntrande uttryckte det. Well, mycket möjligt, men i min värld är det helt okej med 20! Hellre lite och ofta än typ en timme och en gång i veckan bara för att jag inte tycker jag har tid. Givetvis får jag köra mer om jag vill, men då är allt över 20 bara en duktighetsbonus och risken att jag belönar mej själv med Ben&Jerrys då är relativt överhängande. 20 minuter orbing varje dag finns det liksom ingen ursäkt för att inte göra. Till och med jag själv tycker att jag snackar skit när jag försöker dra jag-har-inte-tidursäkten. Dessutom är den inte så fantastiskt skoj i längden heller, man tröttnar efter cirkus 20 min. Ännu en anledning.

Kan du inte bara gå ut och gå eller jogga som en normal människa istället för att köpa en massa skit!? tänker många nu, det vet jag. Och jag vet även att frisk luft och natur är good stuff. Filip, jag vet att du sitter där och är anti! Speciellt du! ..Filip är så sjukt neggig till min lilla Orbi att han vägrade följa med mej och hämta den. Han ville inte stödja mej i min antifriskluftskampanj. Mamma offrade sej istället. Trots att hon hade feber och vallningar och whineade hela vägen över att det var för varmt i bilen.
Men i alla fall, det fina med att ha Orbin är att man på morronen kan kliva ur sängen, borsta tänderna och sen köra! Jag behöver inte ens klä på mej! Bara påklädandet inför en morgonpromenad hade tagit mer tid än vad hela mitt halvhjärtade träningspass gör! Bra tänkt!

Nu är iaf denna arbetsdagen över. Den varade från åtta till åtta och jag har varit väldigt effektiv! Säkert orbins förtjänst! Med undantag för två timmar efter lunch. Helt värdelöst att käka en massa mat mitt på dan så. Det är ju direkt synonymt med en avlivning. Jag blir helt i koma skitlänge efter. Värdelöst. Hejdå.

Kaffehjälp!

13 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , 1 mars 2010 @ 21.10

Jahapp, jag visste det.

Det är nog dessvärre faktum nu. Jag kommer bli tvungen att krypa till korset och skaffa mej en kaffebryggare. Eller nån typ av doning som producerar kaffe.

Trots att jag inte dricker denna svarta dryck själv kommer jag bli så illa tvungen att införskaffa nåt så jag kan tillfredsställa mina vänner. Jag hade en kaffebryggare innan. En stor dammig jävel som jag hatade för att den tog så sjukt stor plats och den enda som använde den va Filip. Typ en gång i veckan. Jag slängde ut den, eller ja, jag gav den till Saga, och köpte en snygg liten smidig mokabryggare till Filip istället. Eftersom han ändå dricker så starkt kaffe att det nästan är trögflytande blev det perfekt. Bra på att tänka! Liten och ändamålsenlig på samma gång!

Sen en dag kom hans föräldrar på besök. Och skarpseende gluggar som hans mor har så noterade hennes vässade sinne att vi inte hade nån kaffebryggare. Så vi fick en i julklapp. Såklart.
- ..Tack.
Filip blev glad dock. Jag inte lika entusiastisk. Den såg precis ut som den jag hade slängt ut! Skrymmande. Säkert jättebra, men stor. Däremot blev jag skitglad för filten vi också fick!

Sen flyttade ovan nämnde man, tog med sej båda kaffegörarmaskinerna och jag blev utan. Han tog filten med för övrigt. Dock fick jag mycke plats och inhandlade lyckligt en dyr fin blender istället. Jag använder den oftare än vad jag någonsin skulle göra med en kaffebryggare, men ändå får jag gång på gång det slängt i ansiktet som en sandig manetjävel att jag inte har nån. Att jag är dum i hela huvet som inte kan bjuda på kaffe till våfflorna.

Senast i helgen. Emmeli, Anna och Lukas sov här. Jag vet att Anna inte dricker kaffe och det var ungefär så långt jag hade tänkt och var rätt  nöjd med den vetskapen. Tills Lukas med skräck i rösten frågade:
-…har du ingen kaffebryggare? och jag insåg att han, från sin sovplats i soffan, hade inventerat hela köket med sina ögon och insett att han nog inte skulle få nån morgondryck.
Sen vaknade Emmeli:
-KAAAFFEEE! NUUU!
R.I.P asså… Maneterna ven omkring som frisbeesar i luften.

Så jag vet inte, jag får väl göra nåt åt detta. Det finns olika alternativ. Jag kan, 1: säga upp bekantskapen med alla som dricker kaffe, men det känns lite krystat. Eller jag kan, 2: inhandla en kaffebryggare som kommer användas väldigt sällan. Lutar åt en såndär liten mokabryggare igen.
Okej. Alla som jag känner, eller överhuvudtaget alla som läser detta, är det acceptabelt att ha en sån? Jag kan inget om kaffe! Help me out here. Jag vill inte ha nån skrymmande jävel som tar all min precious hyllplats. Den måste va liten och proffsig och helst snygg med. Tips från alla kaffedrickare mottages tacksammast. Helt seriöst, du som läser och inte brukar kommentera, det är NU du ska göra det. Innan jag går och köper nån onödigt dyr skit som jag kommer bli utskrattad för eftersom jag inte fattade vad det handlade om.

Även om du inte anser dej vara nån proffsig kaffekännare och du, totalt nergrävd och präglad av jantelagen, inte tror att din åsikt säkert är värd nåt så vill jag höra den.

..Jag inser dock nu att detta kommer bli ett såntdär patetiskt inlägg där författaren uppmanar alla att kommentera och inte en käft gör det.. Och läsarna sitter och skrattar hånfullt åt att ingen har kommenterat.

Vintersinnet

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , 1 mars 2010 @ 18.44

Jag hade tänkt skriva en fin och upplyftade text om våren idag.

Redan igårkväll hade jag utkastet i huvet. Om kvittrande fåglar, töbäckar, blöta hundar, par som håller varann i handen,  snödroppar och solglasögon. Men jag vettefan asså. Eller?

Man kan ju knappast säga att det är passande efter idag. Det har blåst hårt och snöat från sidan hela dan. Sjukt lamt. Jag började min morgon med den positiva inställningen att det bara skulle bli kortvarigt, snövädret, att det snart skulle sluta och bli vår igen. Det var ju vår igår och det gjorde inget att ens otäta skor fylldes med smältvatten eftersom solen lyste och människor pussades.

Men det slutade aldrig snöa och blåsa och mitt glada sinne fejdade, precis som den lilla glöden som lämnas kvar i spisen när alla i huset har gått och lagt sej, så småningom ut.. Nu är jag tillbaka i vintertillståndet igen och i behov av öl och gos. Det blir inget inlägg om våren idag.

Läs nyare poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress